Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEFRÖA befrø4a, i Sveal. äfv. 032, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (Nilsson Fauna 4: 674 (1855)), -NING (A. Afzelius i VetANH 8: 253 (1787; i ssg), Fries Utfl. 1: 169 (1853) m. fl.);
förr äfv. BEFRÖDA (befrö´da Weste; befr`öda Almqvist), v. -ar (N. Gisler i VetAH 12: 121 (1751), Agardh Bot. 1: 318 (1830) m. fl.), -ade (jfr Weste, Almqvist) l. -frödde (Stiernhielm Harm. 17 (1659, 1668)), -ad (Sönnerberg Loder 575 (1799), Lovén Dante 2: 125 (1857)) l. -frödd (O. af Acrel Præs. i VetA 1750, s. 21). vbalsbst. -NING (O. af Acrel Præs. i VetA 1750, s. 29 (i ssg), Agardh (o. Ljungberg) Stat. III. 1: 205 (1857) m. fl.).
Ordformer
(befröa Linné Gotl. 325 (1745), Fischerström 2: 116 (1780) osv. befröda Stiernhielm Harm. 17 (1659, 1668: befrödde), Agardh (o. Ljungberg) Stat. III. 1: 205 (1857: befrödning) m. fl. Anm. Formen befröa synes hafva varit mindre vanlig på 1700-talet o. tyckes då hafva användts företrädesvis om växter; på 1800-talet förekommer den om växter o. djur utan åtskillnad. Formen befröda är vanligast på 1700-talet o. användes om både djur o. växter)
Etymologi
[jfr BE- o. FRÖA, FRÖDA i motsv. anv. Formerna befröa o. befröda torde (liksom FRÖA o. FRÖDA) urspr. vara olika ord, det förra utgående från adj. FRÖ, befruktad, grobar, det senare från samma stam som FROD(LEM), FRODAS, FRODIG. Deras sammanblandning kan hafva föranledts af den likartade bet. samt däraf, att d mellan två vokaler ofta försvinner i hvardagstalet. Att formen befröa fått öfvervikt, torde bero därpå, att den, sedan adj. FRÖ blifvit ovanligt i riksspr., associerats med det mycket vanliga sbst. FRÖ. Denna anslutning låg särsk. nära till hands, då det var fråga om växter; jfr: Befröa .. Säges om en växt, som meddelar en annan frö till en ny växt. Dalin (1850). I fråga om djur underlättades den därigenom, att i 1700-talets naturvetenskapliga spr. FRÖ ofta användes om lägre djurs ägg. Jfr äfv. t. besamen. — En annan möjlighet är, att befröda förhåller sig till befröa på samma sätt som (be)ströda till (be-) strö(a); jfr A. Kock i Landsm. XV. 5: 23 (1898)]
Jfr OBEFRÖAD, OBEFRÖDAD.
(förr i sht naturv., numera bl. ngn gg i icke vetenskapligt spr.) befrukta (se BEFRUKTA, v.1 1, 2). Frö-mjölet .. släppes derifrån (dvs. från ståndarknappen) på spirornas märke .., när det är mogit til befrödande. Haartman Linné Indeln. i örtr. K 2 a (1753). Sannolikt intränger såleds vid befrödningen en del af säden ända uti moderröret. Sönnerberg Loder 575 (1799). Befruktning, befrödning, fecundatio. Marklin 395 (1818). Befrödningen sker (hos pilarterna) med stora svårigheter, emedan ståndare och frögömmen finnas på olika stånd. Agardh (o. Ljungberg) Stat. III. 1: 205 (1857). Sundén (1885). — särsk.
1) = BEFRUKTA, v.1 1. Mon detta är ett species Hybrida eller blanding af en Tall som befröat en Gran? Linné Gotl. 325 (1745). De fleste .. Maskar äro tvåkönige, .. och befröda sig sjelfva, eller befröda tillika andra, i det de sjelfva befrödas. Julin Intr. i VetA 1792, s. 13. Emedan djur genom et konstigt sädens insprutande .. skola blifvit befrödade. Sönnerberg Loder 575 (1799). Caprificationen eller sättet att befröda fikonets Honkart. Ödmann Str. förs. II. 1: 49 (1803). Sedan orrhönorna blifva befröade, aflägsna de sig från leken. Nilsson Fauna II. 2: 69 (1835, 1858). En undersökning om hur växterna befröas. Wieselgren Vår samt. 114 (1880; med afs. på en afhandling från 1810). jfr: En så mechtig werdzlig Gud (som Astrild) .. / Som frögdad’ och befrödde Alt, / Alt hwad som ökas margefalt. Stiernhielm Harm. 17 (1659, 1668). — närmande sig BEFRUKTA, v.1 3, i bild. Re’n verlden öfverallt befrödad var / Af sanna tron. Lovén Dante 2: 125 (1857).
2) = BEFRUKTA, v.1 2; jfr UPPFRÖDA. O. af Acrel Præs. i VetA 1750, s. 21. Der släpper (lax-) honan sin rom, och hannen befrödar honom med sin miölka. Schultze Fiskaren 67 (1778). (Drönarna) äro endast tilkomne at betjena Visen och befröa dess ägg. Rothman Bisk. 1: 58 (1800). Det befröade (fågel-)ägget. Berzelius Kemi 6: 652 (1830). Sundevall Zool. 109 (1835, 1864). Hos Grodorna befröas de (dvs. äggen) efter att de blifvit lagda. Nilsson Fauna 3: 5 (1842, 1860).
3) refl.: befruktas, fortplanta sig, fröa sig. Befröda sig, som plantor: semine propagari. Lindfors (1815). Dessa växter befröda sig utan vår åtgärd. Meurman (1846). Ahlman (1872).
Ssgr: BEFRÖ(D)NINGS-DOFT. (†) frömjöl; jfr -MJÖL. Pollen eller befrödnings-doftet. P. A. Gadd i VetAH 23: 117 (1762). Öhrlander o. Leffler (1852: befrödnings-). —
-KRAFT. (†) Ehrenheim Fys. 146 (1822: befrönings-). —
-MJÖL. (†) = -DOFT. Möller (1790: befrödnings-). Öhrlander o. Leffler (1852: befrödnings-). —
-SÄTT030~2. I sjelfva verket dristar ännu icke någon af de största naturens kännare stadfästa rätta befrödnings sättet hos människan. O. af Acrel Præs. i VetA 1750, s. 29. Agardh Bot. 2: 343 (1832: befrödnings-; i fråga om växter). —
-TID~2. A. Afzelius i VetANH 8: 253 (1787: befrönings-; i fråga om växter).

 

Spalt B 687 band 3, 1901

Webbansvarig