| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEFUKTA befuk4ta, i Sveal. äfv. 032 (befu´kta Weste; befùkkta Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (i eg. bet. numera nästan bl. i fackspr.) göra fuktig, fukta, lätt (o. vanl. bl. på ytan) väta. Lex. Linc. (1640, under humigo, irrigatio). Grundell Artill. 200 (1705). Litet Charpie befuktades och lades ned i såret. Veckoskr. f. läk. 1: 200 (1781). Intet gräs växe på min graf! Himmelens dagg befukte den aldrig! Eurén Cora 117 (1794). (Benens) ledytor äro beklädde med brosk och dessa befuktade af ledvatten. Ehrengranat Hasled. 5 (1809). Tårar befukta vårt läger. Arnell Sjöfr. 121 (1829). Befuktning af de murstenar, som komma i beröring med cementbruket, är af största vigt. AHB 83: 21 (1873). Mindre fläckar befugtas med lösning af klorkalk. SFS 1873, nr 43, s. 5. Det vatten, som användes att befukta kolen med. O. Lundberg i Tekn. tidskr. 1884, s. 52. E. Envall Därs. 1900, A. K. s. 42. jfr OBEFUKTAD, LUFT-BEFUKTNING. — (föga br.) i bild. Brobergen 53 (1698, 1708). En tyrann har inkräktat denna thron, sedan han befuktat den med Svenska ädlingars blod. Gustaf III Skr. 2: 21 (c. 1785). Härlig dygdens blomma står, / Befuktad utaf sorgens tår. Ps. 1819, 235: 1. Den glada festen, som, befuktad af ett rikt öfverflöd på dricksvaror, .. antog en friskare och lifligare karakter. Blanche Tafl. 2: 32 (1845, 1856).
2) (numera föga br.) om större vattenmassor, med afs. på land l. mark o. d.: (be)vattna. (Egypten) var likt en liuflig Trägård af en otalig hoop Floder befuchtad. Ehrenadler Tel. 41 (1723). Den stora myckenhet af Moln och fölgakteligen af regn, som Hafvet updunstar til hela Jordenes befuchtande. Linné Gotl. 190 (1745). Palmblad Nov. 2: 90 (1841). I. U. Turing i Tidskr. f. landtm. 1891, s. 220 (se under BEFUKTNINGS-RÄNNA).
(2) -ÄNG~2. (föga br.) siläng. Bevattningen af befuktningsängar inskränker sig till att endast tillföra marken den för ängsvegetationens frodiga tillväxt erforderliga fuktigheten. I. U. Turing i Tidskr. f. landtm. 1891, s. 216.
Spalt B 689 band 3, 1901