Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÄRARINNA 1rarin3a2 l. 1-, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr d. lærerinde, t. lehrerin; avledn. av LÄRARE]
kvinna som (yrkesmässigt) ger undervisning; särsk.: kvinnlig skollärare; jfr LÄRERSKA, LÄRO-MÄSTARINNA 1. Schultze Ordb. 2536 (c. 1755). Att .. (kvinnan) i det offentliga blir erkänd och aflönad såsom lärarinna, det är något nytt. Genberg VSkr. 1: 19 (1863). Biträdande .. lärarinna vid folkskola. SFS 1875, nr 67, s. 2. Swensson Willén 93 (1937). — jfr ARBETS-, BALETT-, BARN(A)-, DANS-, DEKLAMATIONS-, DÖVSTUM(S)-, ELEMENTAR-, FACK-, GYMNASTIK-, HANDARBETS-, HEM-, HJÄLPKLASS-, HUS-, KINDERGARTEN-, KLASS-, LANDTHUSHÅLLS-, PIANO-, SKOLKÖKS-LÄRARINNA m. fl. — särsk. oeg., om sak. (Naturen) blef .. (grekernas) lärarinna. 2SAH 12: 303 (1827). I statsförvaltning (m. m.) .. blef kyrkan det verldsliga samhällets lärarinna. Geijer I. 5: 385 (1847). 3SAH 4: 159 (1889).
Ssgr: A (†): LÄRARINNA-PLATS, se B.
B: LÄRARINNE-BANA(N). jfr bana, sbst.1 1 g γ. SvFlicksk. 154 (1888).
-BEFATTNING. Hedberg Blom. 56 (1862).
-DIPLOM. av vissa högre utbildningsanstalter (ss. högre lärarinneseminarium) utfärdat diplom med betyg som förklarar kvinna kompetent till viss lärartjänst. Olbers InbjSemSthm 1871, s. 10.
-ELEV. kvinna som utbildas till lärarinna. SvFlicksk. 152 (1888).
-KALL, n. ReglSemLärarinn. 1864, s. 6. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 1, Bil. 7 a, s. 33. —
-KANDIDAT. (†) blivande lärarinna. SvFlicksk. 308 (1888). SFS 1896, Bih. nr 8, s. 49.
-KURS. för utbildning av lärarinnor. SvFlicksk. 152 (1888).
-PERSONAL. om samtliga lärarinnor vid en skola. AB 1894, nr 21, s. 2.
-PLATS. (lärarinna- 1856. lärarinne- 1870 osv.) = -befattning. Bremer Hertha 405 (1856).
-SEMINARIUM. för utbildning av lärarinnor. Högre lärarinneseminarium, fr. o. m. 1878 namn på en (1861 i Sthm grundad) anstalt för utbildning av lärarinnor med viss högre kompetens. AB 1865, nr 222, s. 1.
-UTBILDNING~020. SvFlicksk. 146 (1888).

 

Spalt L 1711 band 16, 1942

Webbansvarig