| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEBITA, v.; anträffadt bl. i p. pf. -en.
(†) bita i l. af. Then bebitna Spijsen, eller och been, som en gång affsidhes på talricken lagde ähro, at åter igen sökia, är en stor skam. Hambræus Er. B 11 a (1620).
Spalt B 536 band 3, 1901