Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFSTRÅK a3v~strå2k (a`fstråk Weste), n. ((†) m. Rinman (1788); Möller (1790)); best. -et ((†) -en).
Etymologi
[jfr STRÅK, ä. d. afstrog, n., äfvensom d. afstrøg, n., t. abstrich, m.]
till bet. anslutande sig till AFSTRYKA I; eg.: det, som afstrykes l. afstrukits; affall vid afstrykning.
1) (numera knappast br.) i allm.; i sht anslutande sig till AFSTRYKA I 4. Weste (1807). Afstråk .. Affall vid afstrykning, skrapning, raspning eller skafning. Almqvist (1842). SAOB (1870).
2) bergv.
a) slagg o. d., som, i sht vid afdrifning af silfver, bortstrykes från ytan af smält metall; afdrag (se d. o. 1). Den så kallade abstrichen, eller afstråken (vid afdrifning) .. är en tunn fäll, bestående af skärsten och bly. Rinman 1: 441 (1788). Dens. 1: 14. Bergv. 4: 574 (1822). Ofvanpå det smälta blyet (bildas) mörka, .. skum- eller slagglika, trögsmälta hinnor (afdrag, afstråk). Uppf. b. 4: 231 (1873).
b) (numera föga br.) den lättare bergart, som vid sållsättning afdrages. Rinman (1788).
Ssg (till 2): AFSTRÅKS-TRÄ31~2. (afstråk-trä Rinman) (numera knappast br.) bergv. redskap, hvarmed afstråk afdrages. Rinman (1788). SAOB (1870).

 

Spalt A 584 band 1, 1898

Webbansvarig