Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFSTRYKA a3v~stry2ka (a`fstryka Weste), v. -er, -strök, -ströko, -strukit, -struken (se för öfr. STRYKA). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.); jfr AFSTRÅK.
Etymologi
[fsv. afstryka; jfr d. afstryge; jfr äfv. nnt. afstriken, holl. afstrijken, t. abstreichen samt abstreifen]
I. gm strykning aflägsna (ngt) l. (gm objektsväxling:) befria (ngt) från ngt.
1) om bortstrykande af ngt, som (mer l. mindre) löst häftar vid l. betäcker l. omsluter ngt o. som (tämligen) lätt ger efter. Detergere affstryka. Var. rer. 26 (1538). Lex. Linc. (1640).
a) [jfr t. den staub vom tisch abstreichen] (mindre br.) stryka bort. Afstryka dambet af muren och fönsterbogarna. Laurelius i KOF II. 1: 360 (1659). Bælter Jesu hist. 5: 315 (1759). En öfverflödig plåstermassa .. kan .. afstrykas med tvänne trädribbor. C. G. Nyblæus 140 (1846). Pigan hade med en trasa afstrukit smutsen af stöflarna. Kindblad (1867). — särsk.
α) [fsv. afstryka alla tara af theras öghom; jfr t. thränen abstreifen] (föga br.) om vätska l. fuktighet: aftorka, borttorka. Thins ögons tårar och ynckelig gråt, / will iagh aff strycka och törcka bort. Visb. 242 (början af 1600-talet). Veronica .. gaf .. (Kristus) et kläde til at torka sit ansickte, och afstryka swetten med. Spegel Pass. 186 (c. 1680). (Sture) drog .. darten (dvs. dolken) ur såret .. (och) afströk bloden med armen. Celsius E. XIV:s hist. 221 (1774). (†) med indirekt obj.: P. Erici 1: 138 (1582). [jfr senlat. abstergentia, pl.] (†) oeg., med. (Brunnsvattnet vid Medevi) affstryker och fördelar .. the slemmige .. Materier. Hiärne Surbr. 20 (1680).
β) [jfr holl. de broek afstrijken; jfr äfv. t. den handschuh, die strümpfe abstreifen] (mindre br.) om klädesplagg l. annat, som omsluter l. omgifver kroppen l. en kroppsdel: gm strykning bringa (ngt) att glida af. Hunden har afstrukit sitt halsband. Afstryka byxorna eller strumporna. Lind (1749). Afstryka kädjor. Lindfors (1815). Björkman (1889). jfr: Afstryka huden .., detrahere pellem; destringere cutem. Lindfors (1815). — i bild. Aff strykandes blygsamheetennes betzel. Bullernæsius 67 (1619). — (föga br.) med indirekt obj. Bullernæsius 75 (1619). Ther hvar och een menar sigh tömen vara afstrucken (dvs. att tömmen är honom afstruken: att han erhållit sin frihet). P. Brahe d. y. i Oxenst. brefv. 3: 484 (1634). — (mindre br.) refl. Grimman, den .. många (hästar) afstryka sig. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 3 (1836). A(fstryka) sig bojor, handklofvar. Ormarne a(fstryka) sig skinnet om våren. Dalin (1850). Kindblad (1867). — jfr ε slutet.
γ) [jfr holl. het overtollige van de maat afstrijken, t. korn vom scheffel abstreichen] (fullt br.) om öfvermålet l. rågen på målkärl o. d.: stryka bort. Man fyller et .. Kärl .. med Bly-kulor .. och afstryker rågan. Triewald Förel. 2: 17 (1729, 1736). Kindblad (1867). — med afs. på tegelform. Arbetaren .. afstryker det öfverflödiga (af lerdegen i tegelformen) med strykbrädet. Stål 1: 65 (1834). — jfr c β.
δ) tekn. stryka bort. Slutligen afstryker en gaffel öglan från dornen. Almroth M. tekn. 618 (1839). — jfr AFSTRYKARE slutet.
ε) (mindre br.) i bild. Frossan (är) borta, som om man afstrukit henne med en hand. Dalin Vitt. 5: 111 (1751). — (†) stryka l. gnugga bort (sömn). Ingen Menniskia kan blifwa vplyst som icke medh allo flijt affstryker syndennes sömpn vtu sina ögon. Muræus 1: 346 (1648). — (mindre br.) anslutande sig till β: frigöra sig från l. bortlägga (en egenskap l. ett lyte). En existens med afstruken kroppslighet. Törneros Bref 2: 212 (c. 1830). Lysander Faust 77 (1875). jfr 2.
b) gm strykning öfverflytta (ett ämne) från ett föremål (på l. i ngt); jfr c γ samt AF II 1 b β. Afstryka smöret (dvs. från knifven) på brödskifvan. (Sodapulvret) afstrykes på venstra handens insida. Berzelius Blåsr. 53 (1820). Man vrider under operationen (dvs. vaccinationen) så omkring lancetten, att ämnet väl afstrykes i det lilla såret. Hartman 293 (1828).
c) [jfr t. das messer abstreichen] gm strykning befria (ett föremål) från ngt vidsittande; stryka ren l. jämn l. torr. Afstryka skorna .., die Schuhe .. abwischen. Lind (1749). En Lakej .. afströk / Bordet af simpel lönn med en filt af purpur. Adlerbeth Hor. sat. 89 (1814). Der låg panel finnes bör denna då (dvs. vid sopningen) med damborsten afstrykas. Langlet Husm. 626 (1884). — särsk.
α) Afstryka en visp, gm strykning befria den från vätska o. d., som fastnat därvid. — jfr a α.
β) [jfr holl. eene maat afstrijken, t. das gemäsz abstreichen] om måttkärl: borttaga rågen på, stryka jämn. På Stenkohl .. och flere sådane grofva vahror, som ej tillåta tunnans jemna afstrykning, .. mätes tunnan med råga. Förordn. 29 Maj 1739, s. B 1 b. Afstryka et sädes-mått. Lind (1749). Björkman (1889). — om tegelform. Tekn. tidskr. 1874, s. 218. — jfr a γ.
γ) Afstryka skorna på mattan. Afstryka knifven på brödskifvan. — jfr b.
2) (†) stryka ut l. utplåna (ngt tecknadt o. d.). The .. wordo aff himmelen medh kors teknadhe, som ingen kunde affstryka. P. Erici 2: 346 b (1582). [fsv. afstryka] (föga br.) bildl. Affstryka och vthplåna alla menniskiors synder. P. L. Gothus 1 Utl. Ff 4 b (1609). Makler (dvs. fläckar, olägenheter), som krijget efter sig lembnat hafwer, måge afstrykas och botas. Gustaf II Adolf 205 (1620). Bælter Cerem. 729 (1762). — refl.: frigöra sig från (ngt vanhedrande); utplåna. Jag tål gerna den blygd jag .. förtjent, allenast jag kunnat afstryka mig en annan, nemligen att sitta stum. Chydenius 213 (1765). Afstryka sig .. (en) skam. A. M. Strinnholm enl. Kindblad (1867). jfr 1 a ε slutet.
3) [jfr t. blätter abstreifen] (mindre br.) afrepa. Frondatio, .. Löffs .. affstrykning. Lex. Linc. (1640). Lind (1749). Linder o. Walberg (1862). — särsk. [jfr t. flachs abstreifen] (numera föga br.) vid beredning af lin l. hampa. Stråka lin (afstryka linknoppen) Flachs riffeln. Lind (1749). Carleson 427 (1756). Fröknopparne (på linet) afstrykas på en .. jernkam eller stråka. Lundequist 495 (1840, 1855). Dens. 499. — jfr STRÅKA, v.
4) tekn. om aflägsnande från en yta af fastsittande delar l. småpartiklar, som borttagas medelst rifning, nötning, skafning o. d. långs med denna. — obj. är
a) det, som aflägsnas. — särsk. [jfr t. die haare abstreichen] garf. skafva bort (håren på en hud); afskafva. Lindfors (1815). jfr b α.
b) det föremål, hvarifrån ngt aflägsnas. — särsk.
α) [jfr t. das fell abstreichen] garf. stryka l. skafva ren l. slät. De sämskade skinnen afstrykas .. på narfsidan för att befrias från ”grunden” (dvs. rester af öfverhuden o. narfven). Jolin i NF 10: 408 (1886). — jfr a slutet.
β) tekn. lätt öfverfara med fil; affila. Då filen fått sin undergrad på alla sidor, öfverfares den lätt med en slät fil (afstrykes) innan öfvergraden anbringas. Almroth M. tekn. 556 (1839).
γ) snick. lätt öfverfara med (slät)hyfvel; afhyfla. Då .. nedre kanten (af frambrädet till en säng) är afstruken. Bong i AHB 117: 18 (1883).
II. (mindre br.) tekn. vederbörligen med färg o. d. öfverstryka l. bestryka; verkställa strykningen af (ngt); stryka. Afstryka ett plank (med rödfärg).
III. [jfr STRYKA i bet. gifva stryk, HUDSTRYKA samt STRYK, n.; jfr äfv. t. ein kind mit der rute abstreichen] (†) gifva stryk åt, afbasa. Afstryka, fouetter, donner des coups de fouët. Möller (1745). jfr: Afstryka .. rygghuden: plagis l. ictibus quem contundere. Lindfors (1815).
Anm. I bet. I (särsk. I 1) hellre (utom i part.) STRYKA AF.

 

Spalt A 582 band 1, 1898

Webbansvarig