| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VEKLIG ve3klig2, adj. -are. adv. -A (†, Serenius Q 3 b (1734)), -EN (†, BtHforsH 3: 197 (1643), Ekblad (1764)), -T (Dähnert 360 (1746) osv.).
1) om person l. djur l. kroppsdel, särsk. dels: svag l. kraftlös l. skröplig l. bräcklig (på grund av sjukdom), dels (med en viss ringaktande biton): klemig l. mjäkig l. förvekligad; äv. i överförd anv., om yttrande l. handling l. utseende o. d. Halfve deelen aff Nilss Kagges regimente ähr siukt och vekligit folck. OxBr. 9: 304 (1635). Carl XII:s soldater upföddes med hård mat, kiöld, arbete. Nu på coffehus, weklige. Linné Diet. 1: 135 (c. 1750). (Han) instämde .. aldrig i denna vekliga klagan öfver tidens otillräcklighet, öfver göromålens mängd, öfver Embetsbördornas tyngd. 2SAH 10: 25 (1821). Hannarne, som äro större och ljusare, än arbetsbien .. äro lata, wekliga och glupska djur. Holmström Ström NatLb. 4: 118 (1852). (Han) kunde ej spänna .. (bågen) dock, ty hans fina och vekliga händer / slappnade. Lagerlöf HomOd. 258 (1908). Bara de avundsamma mumlar något om att Assar är för veklig och flickaktig, ingen riktig karl. Lundkvist Vindingev. 82 (1956).
2) (†) om ngt sakligt konkret: vek (se VEK, adj. 1); äv.: mjuk l. len l. formbar. Granatäppleträät, ändoch thet icke är så spädt och weekligit, skal äfwen på samma wijs, såsom Pomerantzträät widh macht hållas. Mollet Lustg. D 4 b (1651). Fåre-tungorne, som gemenligen äro weklige .. saltas. Salander Gårdzf. 63 (1727). Intet skönare eller vekligare ämne (än ejderdun) kan gifvas till dynor och sängkläder. Barchæus LandthHall. 56 (1773). Hildebrand Hedn. 31 (1866).
3) (numera bl. tillf.) i mer l. mindre bildl. anv. av 1(, 2): som gör ett kraftlöst l. svagt l. slappt intryck; förr äv. dels: som orsakar l. framkallar veklighet, dels om språk l. musik o. d.: som gör ett mjukt l. melodiskt intryck, dels (om nöje l. njutning o. d.) närmande sig bet.: vällustig l. lättsinnig. Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668). At de (studerande) til hwad godt och skickeligt är, tidigt måge böjas och handledas; Men alt tilfälle för dem til yppighet samt wekliga nöjen och tidsfördrif sorgfälligt förekommas. PH 8: 7300 (1766). Joniska Dialecten är motsattsen till den Doriska, och den vekligaste bland Grekiska Dialecterna. Trendelenburg GrSpr. 260 (1801). Pseudocroup synes vara utan komplication .. Märkbart är, att den vanligast förekommer hos barn vekligt uppfostrade och alltför varmt hållna. Hygiea 1841, s. 321. Att komma till erfarenhet af sin egen slappa, vekliga vilja, hvilken innerst icke vill låta binda sig. Flensburg KyrklT 142 (1872). Hans socialism var icke veklig eller flackt opportunistisk: där sjöng i den en jublande stridsklang och där lyste en eldblå, stålskarp svärdsegg. Höglund Branting 2: 88 (1929).
VEKLIGHET, r. l. f. [fsv. viklikhet] särsk.
1) till 1: förhållandet l. egenskapen l. tillståndet att vara veklig, svaghet l. bräcklighet l. kraftlöshet; äv. i fråga om sinnelag l. levnadssätt o. d.: lättsinne l. ytlighet l. hållningslöshet. Huru Skiönhet, Styrka och Ungdom, låg i en Jordhop med Ålderdom, Weklighet och Wanskaplighet. Kling Spect. O 1 b (1735). Lika ofta födas talangerne i kojan som i palatset; och oftare qväfves deras växt af veklighet än besvär. Kellgren (SVS) 5: 7 (1785). Wekligheten är en själens slapphet, som förslöar henne och beröfwar henne allt lefwande intresse för det goda. Ternstedt Fénelon Vish. 111 (1877). En tendens till ”pjoskpedagoja”, d.v.s. till en hän mot veklighet och slapphet gående sträfvan att utrota, hvad man trott vara ”råhet” och ”personlighetsförtryck” inom det gamla skolväsendet. SvTidskr. 1912, s. 487.
2) (†) till 2: mjukhet. At förwahra Fruchterna, är effter hwar fruchts Art, weekligheet eller hårdheet åthskillige sätt. Risingh LandB 47 (1671). Ekblad (1764).
Spalt V 678 band 37, 2017