Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VALTA, v. -ade. vbalsbst. -NING; -ARE (i ssgn SAK-VALTARE).
Ordformer
(äv. w-)
Etymologi
[liksom d., nor. valte av t. walten, härska, råda över (se VÅLLA). — Jfr FÖRVALTA]
(†) råda l. styra; särsk. i förb. med skalta l. skvalta (se SKALTA, v.1, resp. SKVALTA, v.6). Den gamla förtroligheten .. som uti Senaten städse waltat hafwer och hwarmed så nyttiga ting til Riksens bästa förrättade äro. HC11H 3: 54 (1670). En wårdslös Öfwerherre .. låter andra walta. Tessin Bref 2: 235 (1754). ReflexQvinn. 115 (1817).

 

Spalt V 185 band 37, 2014

Webbansvarig