Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SULFUR sul4fur, n. (Dalin (1871) osv.) ((†) pl. -er Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 182).
Ordformer
(förr äv. sulph-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. sulphur, ffr., fr. soufre; ytterst av lat. sulphur, svavel; av omtvistat ursprung. — Jfr SULFAT, SULFID, SULFIT, SULFON, SULFURET, SULFURIFIKATION, SULFURÖS]
(numera föga br.) svavel. — jfr JÄRN-, OXI-SULFUR. Sulphur, ej det vanliga svaflet (enligt 1600-talsfilosofen P. Gassendi), utan en flytande, luktande, oljaktig, brännbar substans, tjenande som en gluten till det torra pulverartade ämnet. Ehrenheim Phys. 1: 131 (1822). Oxiderade kroppar, A. Oxider .. B. Oxidhydrater .. Sulfurer. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 182. Lindskog o. Zetterberg (1981).
Ssgr (†): SULFUR-BRUNN. svavelbrunn. Jun(i) d. 27 Satte wi ut till Leeds och såge vid Haregate 4 sulphur brunnar. Ferrner ResEur. 318 (1760). —
-OLJA. av återstoden vid pressning av oliver gm extraktion med kolsvavla erhållen olja. VaruförtTulltaxa 1: 377 (1912). Av pressåterstoden (efter pressning av oliver) utvinnas oljor av lägre kvalitet, såsom sulfurolja och helvetesolja. VaruhbTulltaxa 1: 71 (1931).
Avledn. (†): SULFURERA, v. [jfr t. sulphurieren, eng. sulphurate, fr. sulfurer] förse l. mätta (ngt) med svavel, svavla. Är wisst nog det lufften har warit swaflad .. och at swafwlet följdt regnet ned med och annat, så at lufften warit en tid nog sulphurerad. Swedenborg RebNat. 1: 305 (1720). Cannelin (1921). —
SULFURISK, adj. [jfr fr. sulphurique (varav eng. sulphuric)] som innehåller l. består av svavel, svavelhaltig, svavel-. Hiärne Förb. 17 (1706). En stinkande Sulphurisk hafsdimma. SvMerc. V. 4: 38 (1760). Vid foten af bärgen ligga flere heta sulphuriska källor. (Bladh o.) Hornstedt 139 (1784).

 

Spalt S 14503 band 32, 1997

Webbansvarig