Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SULFURET, r. (Rosenberg OorgKemi 229 (1887)) l. n. (WoJ (1891), Lundell (1893)); pl. -er resp. =. Anm. Tidigast användes den nylat. formen sulfuretum (pl. -eta). Berzelius Brev 9: 74 (1813: sulphureta). Dens. ÅrsbVetA 1842, s. 76 (: Pentasulfuretum).
Ordformer
(förr äv. sulph-. -et 1834—1904. -ett 1835)
Etymologi
[jfr eng. sulphuret; ytterst av nylat. sulphuretum, till sulphur, svavel (se SULFUR)]
(†) (basisk) svavelförening, svavelmetall. (Guld) förekommer .. till en högst obetydlig mängd .. inblandadt uti svafvelkis, eller andra metalliska sulfureter. Almroth Kem. 672 (1834). Med metallerna bildar .. (svavel) s. k. sulfider (svavelmetaller eller sulfureter). Kjellin 1039 (1927). — jfr PENTA-SULFURETUM o. SILVER-SULFURET.

 

Spalt S 14504 band 32, 1997

Webbansvarig