Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAGUSERA rag1ɯse4ra l. -us-, i Sveal. äv. -e3ra2 (raguse´ra Weste), förr äv. RAGOUSERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (Samtiden, Cannelin).
Ordformer
(ragou- c. 17801873. ragu- 17901921)
Etymologi
[avledn. av RAGU, sannol. bildad under påvärkan av FRIKASSERA]
(numera föga br.) kok. göra ragu (se d. o. 1) av (ngt), tillreda (ngt) till l. ss. ragu; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: i (form av) ragu; jfr FRIKASSERA. En kokande olje kittel .. hvaruti fisk och andre saker kokas och ragouseras. Palmstedt Res. 99 (c. 1780). (Sv.) Raguserad, (fr.) en ragoût. Weste (1807). Cannelin (1921). — särsk. mer l. mindre bildl. (jfr RAGU 2); stundom: (sönderplocka o.) omstuva (ngt); stundom med bibegrepp av att ngt (t. ex. ett i skrift behandlat ämne) serveras i tilltalande l. lätt tillgänglig form. Man gladdes att få styckesvis ur poesiens händer emottaga — frikasserade och raguserade — de anrättningar, som vanligen i nog torr gestalt uppdukas i våra historiska kompendier. Palmær Eldbr. 102 (1834; uppl. 1886). Samtiden 1873, s. 417. Böttiger 6: 144 (c. 1875).

 

Spalt R 126 band 21, 1956

Webbansvarig