Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PJUT, r. l. m.
Ordformer
(äv. piut)
Etymologi
[sv. dial. pjut, spets; sannol. nära besläktat med sv. dial. put, svulst m. m. (se PUTA, sbst.); jfr PJUK, sbst.2]
(†) utbuktning, topp, spets. En .. hatt med lång piut. SvBrIt. 1: 89 (c. 1700). Fracken pröfvades .. (;) på ryggen bildades en pjut, som liknade ett utkast till en puckel. Zedritz TurkMus. 69 (1835).
Avledn.: PJUTIG, adj. (†) toppig, spetsig. Piutige hattar. Stiernman Com. 3: 764 (1669).

 

Spalt P 986 band 20, 1953

Webbansvarig