Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERSISTERA -e4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr t. persistieren, eng. persist, fr. persister; ytterst av lat. persistere, stå fast, av per (se PER, prep.) o. sistere (se INSISTERA)]
1) (numera knappast br.) framhärda, förbli (vid en viss åsikt o. d.), stå fast (vid ngt). Effter han alt persisterade om sin afresa til Röhrstrand. RARP 9: 45 (1664). Gubben persisterar i sitt förra beslut att sätta henne i pension. Kellgren (SVS) 6: 142 (1785). HT 1918, s. 183 (1809). SvUppslB (1934).
2) (med prägel av fackspr.) stå l. bli kvar, fortfara (att finnas), fortleva; särsk. bot. om (växter l.) växtdelar som leva l. ha livsfunktioner året om. UpsLäkF 1867—68, s. 700. (Blåbär o. odon) hvilkas frukter .. endast undantagsvis persistera under vintern. Sernander SkandVeget. 343 (1901). Persisterande blad. LAHT 1914, s. 550. (Kräftsvulsterna) gå icke av sig själva tillbaka utan kvarstå, persistera såsom sådana. Kräftsjukd. 26 (1930).

 

Spalt P 702 band 20, 1952

Webbansvarig