Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOMMUTERA kom1ɯte4ra l. -u-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KOMMUTATOR.
Etymologi
[jfr t. kommutieren, ävensom eng. commutate; av lat. commutare, ombyta, av com (se KON-) o. mutare, ändra]
elektrotekn. omkasta rörelseriktningen av (elektrisk ström), låta (elektrisk ström) ändra riktning. Växelströmmen, som skall kommuteras. TT 1893, Allm. nr 38, s. 3. Elfving Starkstr. 56 (1909). DN(A) 1933, nr 343, s. 19.

 

Spalt K 2028 band 14, 1937

Webbansvarig