Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOMMUNISM kom1ɯnis4m l. -u-, r. (m. Dalin (1852), Lundell); best. -en.
Ordformer
(förr ofta skrivet com-)
Etymologi
[jfr d. kommunisme, t. kommunismus, eng. communism; av fr. communisme, bildat till lat. communis (se KOMMUN, adj.). — Jfr KOMMUNIST]
samfundsskick som karakteriseras av samfundsmedlemmarnas likställighet i ekonomiskt hänseende o. av fullständig egendomsgemenskap (genomförd dels i primitiva samhällen, dels i vissa mindre samfund, t. ex. de första kristna församlingarna, klostersamfund o. d.); lära l. riktning som åsyftar införande av liknande samhällsskick i de moderna staterna; jfr SOCIALISM; särsk. om lära l. riktning som åsyftar införande av liknande samhällsskick på revolutionär väg gm inrättande av ”proletariatets diktatur” efter ryskt mönster; jfr BOLSCHEVISM. Kommunismen, hvars enda tros-artikel är fordran af egendomens gemensamhet eller likhet. Geijer I. 6: 321 (1844). I motsats till Platons begränsade kommunism häfdar Aristoteles den privata eganderättens princip. 2NF 19: 510 (1913). Kommunismen (betraktar) i motsats till fascismen o. a. liknande politiska rörelser icke .. diktaturen som någon slutgiltig styrelseform utan endast som ett genomgångsstadium till förverkligandet av ett i sista hand demokratiskt ideal. SvUppslB 15: 836 (1933). — särsk. i oeg. o. bildl. anv. Liksom de (dvs. milda lagar), till en stor del, åstadkommit kommunismen i könsförhållandet, så skola de ock .. drifva samma lära i egendomsrätten. AdP 1847—48, 1: 251. På ängarna vid ån och havet betade bygdens alla hästar och kor i den skönaste kommunism. Nilsson Olymp. 85 (1923).

 

Spalt K 2026 band 14, 1937

Webbansvarig