Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÄLLARE ɟäl3are2, förr äv. KÄLLAR l. KÄLLER, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. källare l. (numera nästan bl. i bet. 1) källrar ((†) källara OPetri Tb. 63 (i handl. fr. 1524; uppl. 1929), 2SthmTb. 1: 93 (1545); källarer BOlavi 101 b (1578), Rudbeck Bref 232 (1685)); pl. best. källarna (Schroderus Os. III. 1: 16 (1635) osv.) l. (numera nästan bl. i bet. 1) källrarna (AntecknSaml. 291 (1660) osv.), äv. (i Finl.) källarena (Bergroth FinlSv. 370 (1917)).
Ordformer
(kel(l)- 15241742. kiel(l)- 1533c. 1750. kiäl(l)- (kj-) 16101829. käl(l)- 1531 osv. -ar 15791678. -ar(r)e 1526 osv. -er 15561662. -er(r)e 15481678. -erna, pl. best. 15361642)
Etymologi
[fsv. källare; jfr ä. d. kælleræ, kæller, d. kælder, isl. kellari, kiallari, fsax. kelleri, fht. kellari, t. keller; av lat. cellarium, förrådskammare, skafferi, avledn. av cella (se CELL)]
1) (vanl. helt l. till viss del) under jorden (under en byggnad) beläget (o. för sitt ändamål särskilt iordningställt) rum; i sht om dylikt rum avsett till förvaring av vissa till hushållet hörande artiklar (i sht mat o. dryck); äv. i allmännare anv., dels om för samma ändamål avsedd fristående byggnad, dels om källarvåning. Hus med tvättstuga i källaren. OPetri Tb. 63 (i handl. fr. 1524; uppl. 1929). The hadhe igennkastat hans kiellar, som han .. hadhe graffua låthet wtan om bynn. SkrGbgJub. 6: 539 (1619). Een gammal stuffwu .. mädh kiällare ther under. Ambrosiani DokumPprsbr. 11 (i handl. fr. 1673). M:lle Löf .. hade så kallt som i en källare. Kellgren (SVS) 6: 257 (1790). Källrar, hvilka .. behöfvas till förvaring af bränsle, matvaror m. m. ArbB 117 (1887). Abelin Frukt 220 (1902). — jfr FRUKT-, FÖRRÅDS-, GOLV-, GRAV-, HUSHÅLLS-, IS-, JORD-, JÄS-, LAGER-, MAT-, MJÖLK-, OST-, SCEN-, SPIS-KÄLLARE m. fl. — särsk.
a) i sammanställning med kök, ss. uttryck för sammanfattningen av det husliga arbetet o. d. (l. de lokaler där detta bedrives). Alt hwad han behöfde til köke oc källare. Petreius Beskr. 2: 251 (1614). Skönheet är en ögnefägna .. (dvs.) Hon gagnar hwarken i Kiök eller Kiällare. Grubb 730 (1665). De dagliga utgifterna till kök och källare. Carlson Hist. 5: 145 (1879).
b) om källare för förvaring av vin o. d.; vinkällare; jfr 2. G1R 11: 99 (1536). Tomm Kiällare, giör en torran skiänck. Grubb 812 (1665). At betjenten ej kan tappa mera i källaren, än Herrskapet behagar. Polhem Test. 127 (1761). Ekö slott, hvars källrar .. vore väl försedda med öl och vin. Rydberg Sing. 111 (1865). — jfr HOV-, VIN-KÄLLARE.
c) (†) om underjordiskt fängelse; i ssgn TJUV-KÄLLARE.
d) sjöt. om vissa utrymmen ombord som användas till förvaring av proviant o. d. Under golfvet, just vid mast-foten, var Källaren, där store dricks-tunnor lågo. Berch PVetA 1766, s. 22. Konow (1887). — jfr LAKEGODS-KÄLLARE.
e) [jfr motsv. anv. i d.] (i vissa trakter i södra Sv., i sht förr) i oeg. anv., ss. benämning på det (vanl. ovanför källaren belägna) rum i en bondgård vilket utgör på en gång kök, brygghus (o. bränneri). Osbeck Lah. 80 (1796). Bruzelius AllmogL 22 (1876).
f) [jfr sådana uttr. som d. (lille) Hans l. den lille i kælderen, holl. Hansje in den kelder, t. Hänschen im keller, om barn i moderlivet] (†) i det bildl. uttr. vara i källaren, om foster: vara i moderlivet; jfr HANNEKIN, HANS 1 b. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 24 (1690).
2) [urspr. specialfall av 1 b] (utom i ssgr samt i vissa namn på näringsställen numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) urspr. o. eg.: i källaren av ett hus förlagd handelsrörelse för utminutering l. utskänkning av vin (o. andra alkoholhaltiga drycker); äv. (o. vanl.) i allmännare anv.: ölstuga, vinstuga; värdshus, krog, restaurang. HH XIII. 1: 304 (1567). Han hafver haft mig in med sig på en kiällare och trakterat mig. Ekeblad Bref 1: 211 (1652; rättat efter hskr.). At man ofta går uppå kiällare. Österling Ter. 2: 37 (1700). Allt vistande på Krogar, Värdshus, Källare .. vare ungdomen förbudet. FörslSkolordn. 1817, s. 27. (Öregrund) har gästgifveri och källare. Thomée IllSv. 287 (1866). Källaren Den Gyldene Freden. AdrKalSthm 1937, s. 542. — jfr BÖRS-, GROSS-, KAFFE-, STADS-, VIN-KÄLLARE.
3) (†) kista som är avdelad i rum (för flaskor); i ssgn FLASK-KÄLLARE.
Ssgr: A: (1 b) KÄLLAR- l. KÄLLARE-BETJÄNT. (förr) hovtjänsteman som hade uppsyn över konungens vinkällare. BoupptSthm 19/9 1668. DA 1771, nr 115, s. 1.
(1) -BOD.
1) (†) förvaringsrum (magasin) inrymt i en källarvåning av ett hus(?); jfr BOD, sbst.1 2. Tilægnandis honum .. samma hus med kællare bodar och alle thess tilbehöringer som vnder samma huss liggie. G1R 4: 345 (1527).
2) (i sht i fråga om ä. landtliga förh.) bod uppförd över en källare; jfr BOD, sbst.1 2, samt -STUGA 1. InventHuseby 10/3 1606. Landsm. B 15: 34 (1916).
-BORD. särsk. (†) till 2, om bord i en ”källare”. BoupptSthm 27/7 1667 (efter gastgeber). Blanche Bild. 3: 97 (1864).
(2) -DISK. (numera bl. tillf.) jfr DISK, sbst.1 II 2 f. Weste (1807). Blanche Band. 283 (1848). Auerbach (1911).
-DRÄNG. (förr) till 1 b; jfr -BETJÄNT. KlädkamRSthm 1554 A, s. 7 b (i uppräkning av slottstjänare). PT 1904, nr 280, s. 3.
-DÖRR. i sht till 1. SthmTb. 4/1 1578.
(2) -FLICKA, f. (†) uppasserska på en ”källare”; jfr -PIGA 2. Snellman Tyskl. 221 (1842). Lundin Alp. 119 (1883).
(2) -FRIHET~20 l. ~02.
1) (†) rättighet att hålla ”källare”; jfr FRIHET 9 a. Lind (1749; under zapffenrecht). Sahlstedt (1773).
2) kam. befrielse från tull på vin o. öl som införes för stadskällares räkning; äv. (o. numera bl.) om det pänningvärde som denna förmån beräknas representera; jfr FRIHET 11. BtÅboH I. 10: 137 (1664). Huru högt Källare frijheten .. på hwar ort bestiga kan. Stiernman Com. 4: 465 (1681). Nothin StädSkyldRätt. 132 (1922). Statsligg. 1937—38, s. 327.
Ssg: källarfrihets-medel, pl. kam. ett statsanslag som utgår till vissa städer som ersättning för den indragna källarfriheten, ”källarfrihet”. SvT 1852, nr 149, s. 2. SthmStadskollUtl. 1937, Bih. nr 1, s. 98.
(1, 2) -FÖNSTER. VaruhusR 1540.
(1) -GLUGG. jfr GLUGG 1. Salander Gårdzf. 190 (1727).
(2) -GOSSE. (†) gosse som var uppassare på en ”källare”; jfr -POJKE. Columbus MålRoo 60 (c. 1678). DA 1808, nr 118, s. 1.
-GÅNG; pl. (i bet. 1) -ar.
1) till 1: gång till l. i källare; jfr GÅNG III 1 c. OPetri Tb. 164 (1527; uppl. 1929). BoupptSthm 25/1 1673. Underjordiska källargångar. De Geer Minn. 1: 19 (1892).
2) (†) till 2: besök på ”källare”; jfr GÅNG I 2. ConsAcAboP 2: 107 (1658). Vid öfverträdelser af vissa .. förbud, t. ex. mot källargång, .. underrättas föräldrarne straxt derom. Ramström UndV 91 (1833).
(2) -GÄST. (†) jfr GÄST, sbst.1 3 b. Weste (1807). PT 1901, nr 131, s. 3.
(1) -HALS, sbst.1 (sbst.2 se sp. 3625). (källar- 1672 osv. källare- 16931884. källra- 1546. källre- 15561565) [jfr t. kellerhals] ingång l. nedgång till källare; jfr HALS 6 b. 2SthmTb. 1: 194 (1546). Fatab. 1931, s. 215.
(1) -HYRA, r. l. f. [jfr t. kellermiete] (i sht i fråga om ä. förh.) hyra för källare avsedd till förvaring av handelsvaror. AOxenstierna 1: 485 (1633). Källare-hyra och omkostningar, som man har för at låta bringa varorna uti källare. Möller (1755; under cavage). Jungberg (1873). Björkman (1889).
(1) -KALL, adj. (i vitter stil) kall som (luften i) en källare. Wennerberg Bref 2: 101 (1852). Luften (var) källarkall. Hedin Asien 2: 402 (1903). Hellström Malmros 172 (1931).
(1) -KAMMARE. (i vissa trakter, i sht förr) mindre rum som står i omedelbar förbindelse med nedgången till källaren i ett hus; mindre (bonings)rum i källarvåningen av ett hus. BoupptSthm 26/4 1686. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 130 (1697). VgFmT III. 3—4: 57 (1912; i fråga om förh. i början av 1800-t.).
(2) -KRANS. (förr) (målad) krans uthängd som skylt utanför en ”källare”. Lind (1749). Dalin (1852).
(2) -KUND. (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) (stam)kund på en ”källare”. Valerius 2: 91 (1809). SmålAlleh. 1883, nr 8, s. 3.
(1) -LUFT. luft i en källare; vanl. i oeg. anv., om luft som (gm sin fuktighet, kyla l. dyl.) liknar luften i en källare. Att rummet är uppfyldt af en unken källarluft. Strindberg TrOtr. 2: 16 (1883, 1890).
(1) -LÄM. (i vissa trakter) jfr -LUCKA. VDAkt. 1744, Syneprot. F III 7. Landsm. VIII. 2: 4 (1891; fr. Skåne).
(1) -MAL. [jfr t. kellerschabe] (†) = -MASK. Schroderus Comenius 223 (1639).
(1) -MASK; pl. -ar. (†) zool. det på fuktiga ställen (ss. i källare) levande kräftdjuret Oniscus asellus Lin., gråsugga; jfr -MAL. Möller 1: 291 (1745). Almqvist FrSpr. 261 (1838).
(1) -MUR. Axehielm (c. 1630; under biörn). ByggnOrdnNorrkpg 1890, s. 11. —
-MÄSTARE. [jfr t. kellermeister]
1) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) till 1 b: föreståndare för vinkällare. Schroderus Os. 1: 821 (1635). UpplFmT 44: 153 (1932).
2) till 2: person som driver l. förestår ”källare” l. värdshus l. restaurang l. (förr) vinstuga. BoupptSthm 29/5 1671. Källarmästaren på källaren Freden. Weste FörslSAOB (1823). Källarmästare .. (N. N.) på Kung Carl. Carlbaum Mem. 178 (1930). Anm. Ss. titel har ordet i denna bet. på senare tid börjat ersättas med DIREKTÖR.
Avledn.: källarmästarinna, förr äv. källaremästarinna, f. (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) till -mästare 2: hustru till l. änka efter en källarmästare; värdshusvärdinna. Runius (SVS) 1: 276 (1713). Carlbaum Mem. 192 (1930).
(1) -NATTSTUGA ~020. (i fråga om ä. förh.) sovrum (gästrum) beläget ovanpå källaren l. i en loftbod med källare under. SvKulturb. 9—10: 234 (cit. fr. 1553). Fatab. 1918, s. 59 (1633). HdlÅgerupArk. 2/8 1728.
(1) -NEDGÅNG~20, äv. ~02. nedgång till källare. VDAkt. 1716, Syneprot. F III 7.
(1 (b)) -NYCKEL. (källar- 1623 osv. källare- 15941614) UppsDP 30/5 1594. VRP 11/8 1623.
-PIGA.
1) (förr) till 1 (b): tjänarinna som hade hand om förråden i källaren (o. ansvaret för källarnyckeln). Johansson Noraskog 2: 340 (cit. fr. 1557). VetAH 1743, s. 170.
2) (†) till 2, = -FLICKA. Verelius 23 (1681). MoB 5: 19 (1783).
(2) -POJKE. (†) = -GOSSE. BtÅboH I. 9: 11 (1637). Posten 1768, s. 163.
(1) -RUM. (i sht i fackspr.) rum (avgränsat utrymme) i källare. BoupptSthm 30/4 1685. Källarerummen äro olämpliga till bostäder. NF 2: 946 (1877).
(2) -RÅD. [bildat i anslutning till ämbetstitlar på -RÅD] (vard., skämts., föga br.) = -MÄSTARE 2. SthmFig. 1846, s. 12. SvSkämtl. 126: 39 (1919).
-RÄKNING. (förr) dels till 1 b, om räkning på vin, öl o. d., som levererats till (o. från) vinkällare, dels till 2, om räkning på förtäring som intagits på ”källare”. VinkällRSthm 1629, s. 441. Källarräkningar hade jag aldrig (under studenttiden). Svedelius Lif 368 (1887; i fråga om förh. på 1840-talet)
(2) -RÄTT, m. (†) jur. = -RÄTTIGHET. Stiernman Com. 2: 874 (1658). Därs. 3: 915 (1672). LReg. 284 (1676).
(2) -RÄTTIGHET~102 l. ~200. (i icke officiellt spr.) jur. rättighet att driva källarrörelse. BtRiksdP 1895, Saml. 1. I. 2: nr 41, s. 14.
(2) -RÖRELSE. (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) krogrörelse; restaurangrörelse. DA 1808, nr 4, Bih. s. 3. SFS 1918, s. 727. Idka källarrörelse. Östergren (1931).
(2) -SAL. (numera bl. ngn gg i vitter stil) sal i en ”källare”. Weste FörslSAOB (1823). Heidenstam Vallf. 182 (1888).
(1 b) -SKRIVARE. (i fråga om ä. förh.) föreståndare för vinkällare; i sht om förvaltaren vid den kungliga vinkällaren. CivInstr. 40 (1618). Dotter af afledne Källarskrifvaren vid Kongl. Hofvet (N. N.). DA 1808, nr 10, s. 2. Heinrich (1828).
(2) -SKVALLER. (†) skvaller som har sin upprinnelse från samtal på ”källare”. Bergeström IndBref 180 (1770). Dalin (1852).
(1) -SPINDEL. [jfr t. kellerspinne; namnet syftar på att denna spindel förekommer bl. a. i källare] entomol. spindeln Segestria senoculata Lin. Scheutz NatH 195 (1843). Rebau NatH 1: 678 (1879). 4Brehm 14: 549 (1931).
(1 b) -STAT. (†) sammanfattande benämning på en furstlig persons vinkällare, däri förvarade vinförråd o. d.; äv. om den personal som handhar skötseln därav. Schmedeman Just. 1166 (1687). NoraskogArk. VI. 1: 6 (1768).
(2) -STOP. (förr) ett slags stop som användes på ”källare”. Theen. .. 8 .. Källar Stoop. BoupptSthm 18/7 1667. SvSlöjdFT 1919, s. 75.
-STUGA. (källar- 1661 osv. källara- 1588. källare- 16691693)
1) (i sht i fråga om ä. förh.) till 1: mindre (uppvärmbar) byggnad uppförd över en källare; jfr-BOD 2. BtFinlH 2: 249 (1588). Uppl. 2: 339 (1908). SvKulturb. 9—10: 234 (1931).
2) (†) till 2, = -SAL. BoupptSthm 1669, s. 1500, Arvskifte. Sparre Findl. 1: 46 (1835). Dalin (1852; föråldrat o. med hänv. till källarsal).
(1) -STUKA, r. l. f. [sv. dial. (Smål., Östergötl., Västergötl.) källarestuka] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -SVALE. VDAkt. 1739, nr 560. Därs. 1753, Syneprot. F III 7.
(1) -SVAL. (i vitter stil) dels om luft, lokalitet o. d.: sval som (luften i) en källare; dels om dryck: kyld i källare. Osterians källarsvala sal. Lindgren Ital. 215 (1896). Luften kännes källarsval. Hedin KrRyssl. 250 (1915). Österling Idyll. 28 (1917).
(1) -SVALE. (i sht i fråga om ä. förh.) förrum l. nedgång till en källare. BoupptSthm 7/8 1654. Landsm. VII. 11: 3 (1890). Erixon SkansenKultH 17 (1925).
-SVEN. (källar- 1540 osv. källare- 15251885. källre- 1565) (i arkaiserande stil o. i fråga om ä. förh.) särsk. dels till 1 b, om vintappare i vinkällare, dels till 2, om uppassare på ”källare”, vinskänk, kypare. OPetri Tb. 74 (1525; uppl. 1929). Sturzen-Becker 4: 119 (1862). Källaresvennen hade .. uppsigten öfver källaren, under redesvennens inseende. Hildebrand Medelt. 2: 266 (1885). Hertzberg Prof. 11 (1888). särsk. (i vissa trakter) i utvidgad anv., om person (man, yngling) som vid bröllop, ”hopöl” o. d. serverar dryckesvarorna; jfr -VÅRD. Hülphers Dal. 123 (1762; vid bröllop i Leksand). Afzelius Sag. X. 2: 196 (1866; vid hopöl). Landsm. XIX. 3: 16 (1901; vid bröllop i Härjedalen).
(1) -TAK. i sht om tak på fristående (jord)källare. BoupptSthm 17/9 1687, Bil. Ett gammalt torftäckt källartak. Ödman VårD 2: 100 (1888).
(1?) -TOMT. (†) tomt lämplig för anläggande av källare? Her Jøns haffde tagit ena kellare tompt j betalni[n]g aff Hieronym[us] gulsmidt for en lest arboga jern. OPetri Tb. 101 (1526; uppl. 1929). SthmTb. 8/1 1599.
(1) -TRAPPA. BoupptSthm 25/1 1673.
(1) -VALV. byggn. eg. om vart särskilt av de valv som tillsammans utgöra en källare (källarvåning); äv. (vanl. i pl.) i allmännare anv., om källare (källarvåning) (som består av ett antal valv). BtÅboH I. 6: 187 (1634). Ur mörka källarhvalf de dålda skatter föras. Rudbeck Borås. 8 (1776). Stål Byggn. 2: 6 (1834). SvTrädgK 2: 55 (1931).
(2) -VURM, m. (†) manlig person som tillbringar sin mesta (fri)tid med besök på ”källare”. Dalin (1852; familjärt, skämtv.). Schulthess (1885).
(1) -VÅNING. källare betraktad ss. våning (”etage”); våning i källare. Stål Byggn. 2: VI (1834). PT 1882, nr 186 B, s. 2. särsk. (föga br.) bildl., i uttr. själens l. själslivets källarvåning, om det ”undermedvetna” själslivet. SkarabLAnnonsbl. 1929, nr 24, s. 6. Att han endast lever i det undermedvetna, ”i själens källarvåning”, som det också heter. SvD(A) 1934, nr 117, s. 18.
(jfr 1 b) -VÅRD, m.||ig. (i vissa trakter) person som vid bröllop serverar dryckesvarorna; jfr -SVEN slutet. Landsm. XI. 4: 15 (1896; fr. Hälsingl.). Uppl. 2: 363 (1908; fr. Uppl.).
(2) -VÄRD, m. [jfr t. kellerwirt] (†) källarmästare. Möller 2: 42 (1785). Heinrich (1828).
(2?) -VÄXEL. [jfr t. kellerwechsel; benämningen syftar möjl. på att dylika växlar ofta utskrivits under vistelse på ”källare” (jfr Schirmer WbDKaufmSpr. 98 (1911))] bankv. växel som drages på fingerad l. på medellös person (som mot godtgörelse tecknar accept). Smedman Kont. 7 (1874). Hernberg Rättsh. 217 (1922).
B (†): (1) KÄLLARA-SYSTER. nunna som hade hand om förråden i ett klosters källare. AntT XVI. 1: 81 (1555; ur Vadstena klosters uppbördsbok).
-STUGA, se A.
C (†): KÄLLRA-HALS, se A.
D (†): KÄLLRE-HALS, -SVEN, se A.

 

Spalt K 3620 band 15, 1939

Webbansvarig