Publicerad 1933   Lämna synpunkter
ILLUSORISK il1ɯsω4risk l. -u-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. illusorisch, eng. illusory, fr. illusoire; av mlat. illusorius, som innebär gäckeri, bildat till p. pf.-stammen i illudere (se ILLUDERA)]
1) (†) motsv. ILLUDERA 2: som innebär knep o. undanflykter, oredlig. Alle redelige och skälige wägar och anbod till .. een önskelig fridz oprättande äre på Konungens och Republicens af Påhlen sijda genom hwariehanda illusoriske påfund förkastade wordne. RARP 6: 180 (1657).
2) motsv. ILLUDERA 3: som bl. är l. beror på en villa (en illusion), skenbar; bedräglig, falsk. Berzelius Kemi 6: 118 (1830). Skaldens hopp att återvinna helsan hade allt tydligare visat sig vara ett illusoriskt. Ljunggren i 2SAH 50: 196 (1874). Det tullskydd, vi nu ha, är illusoriskt. SvD(A) 1929, nr 86, s. 3.
3) motsv. ILLUDERA 4: som framkallar l. kan framkalla ett övertygande intryck av att vara vad den l. det utger sig för att vara. CVAStrandberg 2: 208 (1865). Linieperspektivet (på tavlan) var icke utan fel, men i åskådarnes tycke likväl illusoriskt. Rydberg Vap. 139 (1891). BonnierLittH 4: 171 (1930). Födelsedagsjuntan i första akten göres illusoriskt och lustigt av den stormpratande flickensemblen. SvD(A) 1930, nr 248, s. 3.

 

Spalt I 201 band 12, 1933

Webbansvarig