Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRELÄSA 3re~lä2sa l. 3-, v. -er, -läste, -läst, -läst; se för övr. LÄSA. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE, -ARINNA o. -ERSKA, se avledn.
Etymologi
[till FÖRE- I; jfr t. vorlesen]
1) till FÖRE- I 4: uppläsa (ngt för ngn), läsa högt; förr äv. i uttr. föreläsa ngn ngt. GR 8: 294 (1533). Så är wår wilie och begären, atj sielffwe .. wele .. medt all flijtt sådana wår breff almogen föreläse. Därs. 15: 5 (1543). Den .. Riksdags Proposition, som .. blef Ständerna föreläsen af Konung Gustafs Canceller. Botin Hem. 2: 108 (1756). (Esra) föreläste därur (dvs. ur Moses lagbok) .. för män och kvinnor. Neh. 8: 3 (Bib. 1917). — särsk. (föga br.) i det bildl. uttr. föreläsa lagen för ngn, förr äv. föreläsa ngn lagen, ”läsa lagen” för ngn, giva ngn en uppsträckning. KKD 1: 243 (1709). Östergren (1924).
2) till FÖRE- I 4: hålla föreläsning(ar) (jfr FÖRELÄSNING 2); i fackspr. äv. med obj. betecknande ämnet för föreläsningen (föreläsningarna): hålla föreläsning(ar) om l. över (ngt l. ngn); jfr DOCERA, v.1 1. Han föreläser statsrätt l. i statsrätt. Denna terminen föreläser han (om l. över) Shakspeare. Lindfors (1815). Boström 3: 449 (1847). (Rudbeck) föreläste .. offentligen olika delar af botaniken. NF 13: 1560 (1889). Professorn vid Göteborgs högskola J. W. har föreläst öfver detta ämne under hösten 1897. PT 1899, nr 23, s. 3. — särsk. (†) i fråga om skolundervisning, övergående i bet.: undervisa (i ett ämne l. en bok o. d.), läsa; jfr DOCERA, v.1 1. Thyselius Bidr. 78 (1640). Engelskan (borde), åtminstone på privat hand, föreläsas. Tegnér (WB) 9: 355 (1843). Sökande till Adjunkts- eller Kollega-beställning bör föreläsa med den femte klassen i trenne läroämnen. SFS 1859, nr 16, s. 23.
3) (†) till FÖRE- I 7: föresäga (ngt som skall sägas efter), läsa före; förestava. Medhan .. Philippus Löfftesorden förelaas, sadhe alt Folcket ther effter. Schroderus Liv. 775 (1626). För höga Altaret af-lade han på knä sin ed, då Formularet honom förelästes af Archi-Biskopen. Nordberg C12 1: 608 (1740). Lindfors (1815).
4) (†) till FÖRE- I 7; i p. pf.: förut l. nyss läst l. uppläst. Thenne föreläsne Histories .. mening och innehåld. Phrygius HimLif. 7 (1615). Thesse föreläsne Ord. Emporagrius JDelaGardie C 4 a (1652).
Avledn.: FÖRELÄSARE, m.||ig.
1) (utom i fråga om förh. i mosaiska församlingar i sht förr) till 1: person som läser högt för ngn l. uppläser ngt (t. ex. bibeltext o. d.) l. har till uppgift att göra detta; jfr LEKTÖR. Burman Alm. 1727, s. 29. En särskild föreläsare ställer sig vid den upprullade lagboken (vid sabbatsgudstjänsten i en synagoga). Gordon JudHögt. 18 (1910).
2) till 2: person som håller föreläsning(ar); särsk. om person som håller populärvetenskapliga föreläsningar, föredragshållare. Serenius (1734; under reader). Föreläsaren. Frölich (1830; broschyrtitel). Häusser var en utmärkt föreläsare. NF 7: 313 (1883). Föreläsare i af staten understödd föreläsningsförening. BtRiksdP 1903, Saml. 8. II. 2: nr 27, s. 1. jfr POPULÄR-FÖRELÄSARE. särsk. [jfr lat. lector] (†) till 2 slutet: lärare, undervisare. Schroderus Dict. 52 (c. 1638). Lindfors (1815).
FÖRELÄSARINNA101032, f.
1) (i sht i fråga om ä. förh.) till 1: kvinna som läser högt för ngn l. har till uppgift att göra detta, lektris. Kindblad (1871). Östergren (1924).
2) till 2: kvinna som håller föreläsning(ar), kvinnlig föreläsare (se d. o. 2). PoetK 1813, Suppl. s. 245. Hypatia .. uppträdde med stort bifall såsom offentlig föreläsarinna i filosofi och matematik. NF 7: 194 (1883).
FÖRELÄSERSKA, f.
1) (i sht i fråga om ä. förh.) till 1, = FÖRELÄSARINNA 1. Callerholm Stowe 308 (1852). Östergren (1924).
2) till 2, = FÖRELÄSARINNA 2. NF 4: 961 (1881). Någon populär föreläserska i detta ords rätta betydelse torde fröken W. .. knappast blifva. SödermNyh. 1894, nr 82, s. 2.
FÖRELÄSNING, se d. o.

 

Spalt F 2559 band 9, 1927

Webbansvarig