| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILLSÄTTNING til3~sät2niŋ, förr äv. TILLSÄTTING, r. l. f. (l. m.); best. -en; pl. -ar (PJGothus Os. 125 (1603) osv.) ((†) -er Chesnecopherus Skäl A 2 b (1607), OxBr. 10: 293 (1627)).
särsk.
1) (numera föga br.) motsv. TILLSÄTTA 1: placerande l. applicerande l. fogande; särsk. med angivande av det som tillsätts l. tillsatts l. skall tillsättas, i sådana uttr. som genom l. med tillsättning av ngt; äv. konkret(are): tillägg, tillsats o. d. Rosenhane Oec. 136 (1662). Om Graanens meddelande Krafft medh Natur-gemäsz genom trängiande Tillsättning, vthwertes, för allehanda Torr Wärck och Swulnad säker at bruka. Kempe Graanen 60 (1675). En ordstams förändring genom tillsättning och inskjutning af nya konsonanter. Richert Ljudlag. 18 (1863). Kullagrets justering eller ”tillsättning”, i händelse att det blifvit glappt, tillgår på följande sätt (osv.). Östberg Vel. 96 (1894). Tillsättningar i håret påträffa vi inom mycket vidsträckta områden och långt tillbaka i förhistorisk tid. Fatab. 1935, s. 14.
2) (†) närmast motsv. TILLSÄTTA 2, ungefär liktydigt med: massa, klump. Een groff och oberedd tyngd och tilsätning. Sylvius Mornay 111 (1674; lat. orig.: rudis indigestaque moles).
a) motsv. TILLSÄTTA 3 a, b: anfall, angrepp, hemsökelse. RA I: 4: 753 (1598). Göra Dieffuulens hemliga lister och anslag til intet, och förtaga hans onda tilsätningar. PJGothus Os. 125 (1603). Alle wåre omgränsande naboers och grannars .. Attentater, och tilsätningar. VDAkt. 1656, nr 87.
b) motsv. TILLSÄTTA 3 c slutet, ungefär liktydigt med: början, utveckling; tillbud, incident; särsk. i uttr. farlig l. ful tillsättning. Bark Bref 2: 190 (1707). (Sv.) Thet war en fuhl tilsättning, (t.) das liesz sich übel an. Lind (1749).
a) (†) motsv. TILLSÄTTA 4 a: tillägg, utökning; äv. konkretare, om enskilt tillägg. The som icke lära rena gudz ordh vtan all tilsetning, the läggia icke then rätta grunden. OPetri 2: 208 (1528). Innan try åhr kommer Skottmånans tilsättning. Schroderus Comenius 195 (1639). Vid censuren .. skedde tilsättningar och raderingar. 2RARP 21: 220 (1761). Weste (1807).
b) (†) motsv. TILLSÄTTA 4 b: bidrag, tillskott. Schroderus Liv. 225 (1626). Borgmästaren .. (erhöll) såsom en tilsätning och förmehring til then Krijgzmacht .. tre tusende Romerske Borgare til foot. Schroderus Liv. 587 (1626).
c) (numera bl. mera tillf.) motsv. TILLSÄTTA 4 c; särsk. konkret: tillsats, inblandning (jfr FLUSS, sbst.2 2, FÖRSÄTTNING, sbst.2 2); förr äv. övergående dels i bet.: åtgång, förbrukning (jfr TILLSÄTTA 8 a α), dels i bet.: inslag (se d. o. 3). ArkliR 1535, avd. 1. The sköne Vastenaklippinger som voro myntet af fint sylfver uthan nogon tilsetningh. HT 1910, s. 289 (1592). Silfwermalmen smeltes intet utan en god quantitet af blyys tillsättning, hwilket i det det snart flyter, kommer och malmen till flytande. UHiärne Berghl. 456 (1687). (Vid otillåten brännvinsbränning) skal för en Tunnas tilsättning (av säd) och derunder, plickten räknas til Ethundrade Daler Silf(ver)m(yn)t. PH 5: 2924 (1756). Mullen (var) af samma beståndsdelar, som Smålands jord öfverhufvud, men likväl med en stark tillsättning åt samma håll, som Terra cotta. Almqvist TreFr. 3: 277 (1843). Hon vill inte höra om tillsättningarna i ketchupen. Born RopSten. 96 (1991). — jfr KAFFE-, SMAK-TILLSÄTTNING.
d) (†) motsv. TILLSÄTTA 4 d, övergående i bet.: ersättning. Thet fasta wår Substans, som dageligh förgår / Aff Maat; thet fuchtige, aff Dryck tilsättning får. Palmchron SundhSp. 112 (1642). — jfr KAFFE-TILLSÄTTNING.
e) (†) i fråga om landområdes tillväxt gm sedimentering (i (större) vattendrag l. vattensamling); jfr SÄTTA TILL I 2 c. Tilsättning af land uti strömmar. Möller (1790). Dalin (1854).
5) (numera bl. tillf.) motsv. TILLSÄTTA 5. StKokb. 60 (1940). Vid tillsättning av deg ska mjölet vara rumstempererat för att jästsvamparna ska må bra. KajsaKokb. 360 (1986).
6) motsv. TILLSÄTTA 6, särsk. a–d: anställande, utnämnande; besättande; inrättande; särsk. i sådana uttr. som vid tillsättning av ngn l. ngt, med angivande av person resp. tjänst o. d. som tillsätts l. tillsatts l. skall tillsättas. Widegren (1788). Erkebiskopen Reginwards närmaste man blef Unne. Hans tillsättning wisar hwilka rättigheter de tyska konungarne på denna tid ägde i afseende på lediga biskopsstift. Reuterdahl SKH 1: 230 (1838). Det påföljande stortinget .. hade .. återkallat den protest mot tillsättning af en revisionskommitté, som i adressen blifvit förkunnad. De Geer Minn. 1: 229 (1892). Min fråga var den, om .. vid tillsättning av lärare politiska synpunkter skulle få göra sig gällande. Wigforss Minn. 1: 333 (i handl. fr. 1911). Interpellation ang. de principer som tillämpas vid tillsättning av professurer. RiksdP 1969, 2 K nr 31, s. 12. — jfr PLATS-, PROFESSORS-, PRÄST-, RYTTAR(E)-, STIPENDIE-TILLSÄTTNING.
7) (†) motsv. TILLSÄTTA 8, särsk. a β, b β, γ: förlorande, förlust; offrande, uppoffring. ForumNav. 11: 30 (c. 1600). Att jagh till afskiedh för mitt blods utgiutelse och hälsas tilsätningh .. någott för min tiänst hafva måtte. OxBr. 9: 601 (1634). Auerbach (1915).
(4 c) -MALM. särsk. (†) tillsatsmalm (se d. o. 2). Uti botten af .. (gruvan) finnes än god och skön tillsättningsmalm. NoraskogArk. 4: 102 (1692; normaliserad stavning). —
(4 a) -ORD. (†) ss. språkvetenskaplig term, särsk.: bestämningsord; jfr tilläggs-ord. Möller 1: 49 (1745). Weste (1807). —
-RÄTT. (numera bl. tillf.) jfr rätt, sbst.2 4. Cavallin Herdam. 5: 87 (1858). Envåldskungadömet med Karl XI lade under kungens tillsättningsrätt en del platser, de ”regala” gällen. 2NF 9: 476 (1908). —
(1) -STYCKE. (numera föga br.) jfr stycke 2. För att förändra tonhöjden (på stoppvalthornet) användes .. tillsättningsstycken eller byglar, hvarigenom röret förlängdes eller förkortades. Boivie NordMMusik. 6 (1911). Meyerson VapArboga 150 (1939). —
Spalt T 1409 band 34, 2004