Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKANDAL skanda4l, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(scandale 17611788. scandalen, sg. best. 17781791. skandal (sc-) 1782 osv.)
Anm. 1:o Förr användes stundom den lat. formen scandalum. Förbiudes alfwarligen att inga Pijgor fördrista sigh att läggia sig uthi Lador om Sommaren med drängiarna, hwar utaf kan förorsakas undertijden ett stort Scandalum. KulturbVg. 3: 76 (1694). Scandalum, (dvs.) förargelse. Biurman Brefst. 174 (1729). 2:o Stundom användes äv. (med fackspråklig prägel) den gr. formen skandalon skan4dalon, n., med bet.: anledning till anstöt, förargelse(klippa). Korsets mystik, detta de världsklokas eviga skandalon. SvD(A) 1922, nr 51, s. 7.
Etymologi
[liksom t. skandal av fr. scandale (varav sannol. äv. eng. scandal), av ffr. scandale, av kyrkolat. scandalum, av gr. σκάνδαλον, giller, fälla, anstöt, förargelse(klippa), sannol. eg.: redskap som sprätter till (o. besläktat med sanskr. skandati, hoppar; se SKANDERA, v.2 — Jfr SKANDALISERA, SKANDALÖS]
om ngt (l. ngn) som väcker anstöt, anledning till förargelse; äv. abstraktare: anstöt, förargelse; numera bl. dels om (handling l. uppträdande l. förhållande l. sak o. d., äv. om person som utgör anledning till) anstöt o. uppseende (av vanhedrande art) hos allmänheten l. en större krets, dels (med förbleknad bet.) om ngt som man finner (högst) otillständigt o. d. (särsk. i sådana uttr. som det är en skandal l. rena skandalen). Vålla, väcka, orsaka, åstadkomma, ställa till (med), göra, i sht förr äv. uppväcka, förr äv. giva skandal. Utsätta ngn för skandal. Stor, öppen, offentlig skandal. Hr Wadenstierna .. föreslog den utväg, at plenum i morgon kl. 11 efter gudstjensten måtte anslås, då de gudfrugtige blefvo nögde och saken utan deras scandale kunde afgiöras. 2RARP 21: 313 (1761). M:lle Eckerman som hos alla upväckt så mycken scandale (gm sin förbindelse med hertig Karl). GJEhrensvärd Dagb. 2: 116 (1780). Det är en skandal att se Frankrikes och äfven Englands största snillen behandlas på det sättet, som några platta djäknar hos oss företagit sig att göra. BrefNSkolH 61 (1810). Carlén Skuggsp. 1: 390 (1861, 1865: gifva). Snoilsky 1: 181 (1869; om person). Han hade blifvit tvingad att ta afsked från regementet efter sina vådliga skandaler. Fröding Eftersk. 2: 8 (1887, 1910). En afton blev det stor skandal i hennes våning. Man hade spelat, och en herre hade spelat falskt eller anklagats av en motspelare, som förlorat, att han gjort det. Lagergren Minn. 2: 259 (1923). Postverket skötte ju kravbrevsavdelningen så det var rena skandalen. Johnson Se 84 (1936). Tidningarna fick nya skandaler att slå upp på första sidan. Siwertz Tråd. 58 (1957). — jfr FAMILJE-, RIKS-, RÄTTS-, SEDLIGHETS-SKANDAL. — särsk. (†) i vissa uttr.
a) få skandal, ta anstöt; medföra skandal mot ngt, betecknande att ngt verkar stötande för ngt. Målningar och Beläten tilsammans hos de Romersk-Catholske Christne, och Målningar allenast hos de Grekiske i deras Gudstjenst, och den dem bevista vidskepeliga vördnad, är väl orsaken til den Scandalen, Turkarne fåt, då de tro, at alle Christne äro Afguda-dyrkare. Björnståhl Resa 3: 167 (1778). Wedberg 1HD 495 (i handl. fr. 1802: medföra .. skandal mot sedligheten).
b) begå skandaler l. den l. den skandalen, göra sig skyldig till skandalösa saker resp. till den l. den skandalen. Th(omander) hade .. sagt, att skandaler voro begångna i Högsta Domstolen, att det vore skäl någon pliktade för den der öfvade vrångvisheten. Liljecrona RiksdKul. 149 (1840). Wennerberg 2: 75 (1848, 1882).
Ssgr: SKANDAL-ARTAD, p. adj. jfr arta, v. V 3. Skandalartade tidningsartiklar. Östergren (cit. fr. 1921).
-ARTIKEL. tidnings- l. tidskriftsartikel som behandlar en skandal l. vari ngn l. ngt skandaliseras (se skandalisera 3). Swing 1921, nr 28, s. 6.
-BEGÄR. jfr begär 1 o. -lystnad. Eichhorn Stud. 2: 254 (1872).
-BERÄTTARE. (numera bl. tillf.) person som berättar om en skandal l. skandaler. LFRääf (1860) hos Ahnfelt Rääf 228. —
-BETONAD, p. adj. som visar drag ägnade att väcka skandal; jfr -artad. SvLittTidskr. 1957, s. 57 (om nyckelroman).
-BLAD. [jfr t. skandalblatt] (vard.) skandaltidning. UrKorrCronholm 200 (1852). Sedan .. (tidningen Fäderneslandet) lagts ned som regeringsorgan 1833, stod det upp som skandalblad på 1850-talet. SvFolket 9: 119 (1939).
-BROSCHYR. jfr -skrift. Strindberg Brev 6: 163 (1887).
-BYGGE. (ngt vard.) byggnadsföretag l. byggande som vållar skandal (särsk. på grund av allt för höga kostnader). DN(A) 1963, nr 276, s. 5.
-DIKT. dikt som väcker l. avser att väcka skandal. Mortensen Strindbg 43 (1931; angivet ss. yttrat av A. Strindberg 1898).
-FEJD. fejd (se d. o. b) utgörande l. vållande skandal. ECTegnér (1899) hos Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 118. —
-FRI. fri från skandal(er). (Caesars) ingalunda skandalfria liv i Rom. Almquist VärldH II. 2: 192 (1931).
-FÖRFATTARE. författare av bok l. böcker l. artiklar l. dyl. som vålla(r) skandal(er) l. vari en skandal l. skandaler behandlas l. ngn l. ngt skandaliseras (se skandalisera 3); jfr -skribent, -skrivare. Idun 1930, s. 1242.
-FÖRFATTARINNA. (mera tillf.) kvinnlig skandalförfattare. IllSvOrdb. (1955).
-HISTORIA. [jfr t. skandalgeschichte] historia (se d. o. 6) handlande om en skandal; äv.: skandalös (kärleks)affär (jfr historia 7 a). Rydberg Brev 1: 166 (1870). Andersson SvH 68 (1943).
-HUNGER. jfr hunger 2 o. -lystnad. Hedenstierna FruW 223 (1890).
-HUNGRANDE, p. adj. jfr -hungrig. En dels interesserad och dels skandalhungrande åhörareskara. Oscar II Mem. 2: 156 (1890).
-HUNGRIG. jfr hungrig 2 o. -lysten. Lundin Alp. 123 (1883; om tidning). Skandalhungriga människor. Fogelström Vakna 232 (1949).
-HUS. skandalöst hus; särsk. dels om hus som gm storlek o. utformning o. d. förstör den enhetliga l. karakteristiska bilden av en stad(sdel) l. gata o. d., dels om hus där skandal(er) äger (äga) l. ägt rum. SD(L) 1908, nr 317, s. 9. Krusenstjerna Pahlen 7: 251 (1935).
-JOURNALISTIK. journalistik som (endast l. väsentligen) sysslar med skandaler l. avser att vålla skandal; jfr sensations-journalistik. Publicistklubb. 210 (1924).
-KRÖNIKA. [liksom t. skandalchronik efter fr. chronique scandaleuse, urspr. använt om den dagbok över händelser under Ludvig XI:s regering som fördes av J. de Roye († c. 1490)] om (krönikeartad) framställning av skandaler från ett land l. en ort o. d. (under viss tid); vanl. oeg., liktydigt med: skvaller; jfr skvaller-krönika. I kejsartidens skandalkrönika .. spela .. (danskonstnärerna) en särdeles i ögonen fallande roll. Rydberg Brev 3: 4 (1882). Den firade och omsvärmade författaren drog (under bjudningen) veckans skandalkrönika och berättade historier på löpande band. OoB 1963, s. 53.
-KRÖNIKÖR. krönikör (se d. o. 2, 3) som skriver om skandaler. Ossiannilsson Hav. 88 (1910).
-LITTERATUR. litteratur som ägnar sig åt skandaler; jfr -press. MinnSvNH XII. 1: 216 (1881).
-LYSTEN. som visar l. kännetecknas av skandallystnad; jfr -hungrande, -hungrig, -sjuk. Eichhorn Stud. 2: 205 (1872; om publik). Det kommer en glimt i hans små ögon, en skandallysten reptilglimt. Blomberg BrinnSnön 240 (1935).
-LYSTNAD. stark lust l. starkt begär att syssla med l. ge offentlighet åt skandaler; jfr -hunger, -sjuka. SAOL (1900). Johnson DrömRosEld 392 (1949).
-MAKARE. person som vållar l. vållat skandal(er). Hemmer ManSamv. 29 (1931).
-MAKERI 01004 l. 03~002. jfr -makare; särsk. om skandalskriveri. SvFolket 9: 120 (1939).
-MATCH. skandalös match. Swing 1920, nr 9, s. 8.
-MÅL. jfr mål, sbst.2 1, o. -process. Forssell i 3SAH 3: 425 (1888).
-NOTIS. notis (se d. o. 2 b) rörande en skandal l. vållande skandal. Essén KessSthm 90 (1916).
-OMSUSAD~020, p. adj. bildl.: som är föremål för många skandalhistorier. ST(A) 1964, nr 323, s. 6 (om ämbetsverk).
-PJÄS. teaterpjäs som vållar skandal. Strindberg Brev 3: 114 (1882).
-PROCESS. [jfr t. skandalprozess] process (se process, sbst.1 4) utgörande en skandal l. vållande skandal; jfr -mål. Strindberg Brev 8: 310 (1891).
-RESA. resa som vållar skandal; företrädesvis om sällskapsresa som vållar skandal på grund av dålig planläggning l. dyl. TurÅ 1948, s. 169. SvD(A) 1963, nr 82, s. 5 (om sällskapsresa).
-RYKTE. rykte om en skandal. SvD(A) 1945, nr 353, s. 9.
-SCEN. jfr scen 4 o. -uppträde. Börjesson Statshv. 29 (1866). Skandalscener i kyrka. SvD(A) 1963, nr 274, s. 9 (rubrik).
-SJUK. jfr sjuk 4 o. -lysten. En liten skvalleraktig, skandalsjuk stad. Ahrenberg Landsm. 107 (1897).
-SJUKA. jfr sjuka, sbst.1 3, o. -lystnad. Schück VLittH 1: 13 (1898).
-SKRIFT. skrift vari ngn l. ngt skandaliseras (se skandalisera 3); nidskrift, smädeskrift; jfr -broschyr. Strindberg NRik. 183 (1882).
-SKRIVARE. jfr -författare. UrKorrCronholm 329 (1854). Crusenstolpe var ju en typisk skandalskrivare. SvD(A) 1933, nr 5, s. 7.
-SKRIVERI01004 l. 03~002. om handlingen l. verksamheten att skriva om skandaler l. författa skandalartiklar l. skandalskrifter; jfr -makeri; äv.: konkretare, särsk.: skandalskrift l. (koll.) skandalskrifter. Hedberg 4År 332 (1858). SvFolket 6: 312 (1938; koll.). Ekelöf Prom. 57 (1941; i pl.).
-SKRIVERSKA. kvinnlig skandalskrivare. Alkman Murasaki Genj. 125 (1928).
-SUCCÉ. succé åstadkommen av ngt (l. ngn) som vållar skandal. Sylwan (o. Bing) 1: 463 (1910).
-SYFTE. syfte att vålla skandal; jfr skandaliserings-syfte. DN(A) 1963, nr 353, s. 12.
-TIDNING. tidning som ägnar (stor del av) sitt utrymme åt skandalartiklar; jfr -blad. SvT 1852, nr 186, s. 2.
-UNGE. (vard.) mindre skandal. Lindqvist Dagsl. 1: 212 (1898).
-UPPTRÄDE~020. skandalöst uppträde; jfr -scen. Strömberg ModFrLitt. 171 (1928).
-VISA. visa behandlande en skandal l. vållande skandal. Lundin NSthm 347 (1888).
-VÄCKANDE, p. adj. som väcker skandal. UrKorrCronholm 26 (1859).
Avledn.: SKANDALAKTIG, adj. som visar drag som påminna om l. närma sig skandal, skandalartad. UNT 1938, nr 213, s. 3.

 

Spalt S 3483 band 26, 1970

Webbansvarig