| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅSKÅDNING å3~skå2dniŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) (utom ss. förled i vissa ssgr numera bl. ngn gg) om handlingen l. förhållandet att se på l. betrakta ngt, åskådande; särsk. i sådana adverbiella uttr. som till (allmän) åskådning, till (allmänt) beskådande; äv. konkretare, om enskild sådan handling; ibland äv. med mer l. mindre försvagad tanke på själva synintrycket, närmande sig bet.: erfarenhet l. upplevelse; äv. (äv. i bildl. anv.) i fråga om inre betraktelse; jfr SKÅDNING 1, ÅSIKT 1, ÅSKÅDAN, ÅSYN 1. (Lat.) Conspectus .. (sv.) Åskådning, åsyn. Ekblad 366 (1764). Åskådning af sköna mönster. Höijer 4: 477 (1798). Sculpturen, som sträfvar att, förmedelst fulla former .. framställa själens åskådningar synbara. Hammarsköld KonstH 16 (1817). En gammalmodig .. halftäckare .. förde oss under en blid och blå himmel genom ett landskap, vid hvars åskådning jag lifligt föreställde mig en bild af det fordna Palestina. Atterbom Minn. 341 (1818). Egen åskådning behöfves, om en person skall kunna sätta sig in i förhållanden och tillstånd. 2SAH 54: 396 (1878). (Att) alla i gåfva mottagna konstföremål .. utställas i museet till allmän åskådning. DN(A) 21/10 1911, s. 9. — jfr SJÄLV-ÅSKÅDNING. — särsk. [efter motsv. anv. i t.] (i ä. pedagogiskt fackspr.) i fråga om konkret iakttagande (primärt med synsinnet) ss. utgångspunkt i inlärning o. undervisning; särsk. liktydigt med: åskådningsundervisning (särsk. ss. eget ämnesområde l. undervisningsmoment). Vår kunskap utgår ifrån Åskådningar, – detta är grunden för hela den pedagogiska byggnaden. Kullberg Soyaux 15 (1805). För flyttning från Lärdoms-Skolas andra afdelning till den tredje, fordras att Lärjunge .. (bl. a. i) Mathematiken har genomgått den föreskrifna öfningen i åskådning. FörslSkolordn. 1817, s. 13. Man kan komma till öfvertygelse om de geometriska satsernas sanning både genom omedelbar åskådning och logisk bevisning. TLär. 1846–47, s. 101. En grundtanke .. inom den nutida pedagogiken .. är den, som uttryckes med slagorden: ”från åskådning till begrepp” .. Hvad betydelse skulle t. ex. begreppet ”triangel” ha för den, som aldrig sett några enskilda trianglar? SvTidskr. 1894, s. 562.
2) [eg. specialanv. av 1; efter motsv. anv. i t.] (i ä. filosofiskt o. psykologiskt fackspr.) i fråga om att uppfatta omvärlden; särsk. dels om gm synsinnet l. annat sinne förmedlad förnimmelse av l. föreställning om ngt i den yttre omgivningen (särsk. i sådana uttr. som sensual l. yttre åskådning), dels i utvidgad anv., om apriorisk föreställning av ngt äv. utan motsvarande yttre sinnesretning (särsk. i sådana uttr. som intellektuell l. inre åskådning); ofta liktydigt med: intuition (se d. o. 1). Med åskådningar .. förstås i Critiska Philosophien de föreställningar, hvilka äga dessa bägge kännemärken: 1. at de omedelbart hänföras til sit object, och i följe deraf, 2. at de äro individuella. LittT 1795, s. 143. Till fattandet af den outgrundlige Guden leder enligt Philo icke den philosophiska kunskapen, utan den omedelbara åskådningen, till hwilken endast få utwalda Gudssöner hinna, emedan de flesta blott känna Logos. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 1: 104 (1834). Den sensuala åskådning, som utgör all andlig åskådnings första allmänna grad. Atterbom PhilH 139 (1835). Sensation .. (dvs.) det afficierande objectets verkan på sinnligheten; empirisk åskådning, den deraf väckta föreställningen. Boström 2: 96 (1838). Det omedelbara medvetande, som vi vid ett visst stadium af andlig utveckling ega om vårt psykiska lif som sådant, utgör hvad man kallat den ”inre åskådningen”. Den skiljer sig från den yttre åskådningen bland annat deri, att den icke såsom den senare förmedlas genom några sinnen. Rein Psyk. 2: 505 (1891). (Kant) hade först skilt mellan den sinnliga åskådningen, som passivt mottager sitt material, och en tänkbar ”intellektuell” åskådning, som själv frambringar sina föremål. Aspelin TankVäg. 2: 163 (1958). — jfr DEL-, FÖRNUFTS-, RUMS-, SINNES-ÅSKÅDNING m. fl.
3) [eg. bildl. l. metonymisk anv. av 1] i fråga om att betrakta l. uppfatta l. förstå ngt komplext l. abstrakt (särsk. politik l. religion l. omvärlden l. livet): syn (se SYN, sbst.2 5) l. perspektiv l. betraktelsesätt; särsk. dels (numera bl. tillf.) med bestämning inledd av prep. av angivande föremålet för betraktelsen, dels i förb. med adj.-attribut angivande betraktelsens art; äv. i speciellare anv., om mer l. mindre etablerad l. spridd tankeriktning (ofta närmande sig l. övergående i bet.: ideologi l. lära); ibland äv. om uppfattning l. åsikt i enskild angelägenhet l. fråga; jfr ÅSIKT 2, ÅSKÅDNINGS-SÄTT. Vi tvifla icke på, att ett djupare studium af naturen kunde gifva en klarare åskådning. Agardh Bot. 1: 82 (1830). Den åskådning författaren tager af menniskans skapelse är helt och hållet den Darwinska. Samtiden 1873, s. 153. I Norge tillsatte konungen fylkenas styresmän .. och härigenom uppstod den åskådningen att styrelsen tillhörde konungen. Nyström Svedelius 1: 190 (1887). Ett rike som vore en blandning af kristendom och antik åskådning af lifvet. 3SAH 6: 12 (1891). Marxismen som åskådning sysslar framför allt med ”samhället sådant det är”. PolitÅskådn. 86 (1931). Konservativa åskådningar. UrDNHist. 2: 248 (1953). Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Küng HbRätt 22 (1989). — jfr GRUND-, KONST-, LIVS-, NATUR-, PARTI-, RELIGIONS-, RÄTTS-, SAMHÄLLS-, TROS-, VÄRLDS-ÅSKÅDNING m. fl.
(2) -AXIOM. [efter t. axiom der anschauung] (i ä. filosofiskt o. psykologiskt fackspr.) i Kants filosofi: axiom angivande villkoren för mänsklig åskådning. VStyckUplKantPhilos. 62 (1798). Qvantitetsgrundsatsen för åskådningsaxiomerna: alla phænomener äro såsom åskådningar extensiva storheter eller qvanta (i rummet, tiden eller bäggedera). Boström 2: 101 (1838). —
(1, 2) -BILD. [efter t. anschauungsbild l. bild der anschauung] (numera bl. tillf.) bild att beskåda l. betrakta; särsk. dels i fråga om mental bild l. inre syn, dels om åskådliggörande bild (i undervisning o. d.) (äv. bildl.); jfr bild, sbst.1 1–3. Den omfattande och trogna åskådningsbild af lapparnes lif .. (som utställningen) erbjuder. GbgP 29/7 1875, s. 1. Det psykiska tillstånd i vilket åskådningsbilderna upplevs. NordT 1945, s. 465. —
-ELEMENT. särsk. [efter t. element der anschauung] (i ä. filosofiskt o. psykologiskt fackspr.) till 2, om (minsta) beståndsdel hos åskådning; jfr element 3. Schéele Själsl. 120 (1894). Samtliga de förnimmelser, som ingå i uppfattningen af ett helt föremål, utgöra en individualåskådning (citronen); de förnimmelser, som ingå i uppfattningen af en särskild egenskap hos föremålet, utgöra en delåskådning (den gula ytan); hvarje enskild förnimmelse utgör ett åskådningselement (en enda punkt i den gula ytan). Larsson Psyk. 13 (1896). —
(1) -EXEMPEL. exempel att beskåda l. betrakta; åskådliggörande exempel. SD 3/4 1892, s. 6. Boken är full med pedagogiska åskådningsexempel som skapar förståelse. Ölandsbl. 22/3 2018, s. 11. —
(1–3) -FORM. form av l. för åskådning; i sht [efter t. anschauungsform l. form der anschauung] (i ä. filosofiskt o. psykologiskt fackspr.) till 2, om var o. en av de båda existensformer som åskådning har enl. Kants filosofi (jfr form I 11). VStyckUplKantPhilos. 62 (1798). Åskådningsformerna äro: 1) för inre sinnet: tiden, 2) för yttre sinnet: omedelbart rummet och medelbart äfven tiden. Flere än dessa finnas icke och bäggedera kunna ej sjelfve vara sensationer. Boström 2: 97 (1838). —
(1) -FÖREMÅL~102, äv. ~200. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) föremål att åskåda; särsk. (i sht i skildring av ä. förh.) till 1 slutet, om undervisningsmaterial (jfr -material, -medel). EskilstAlleh. 6/9 1865, s. 3. Ändamålet med kartan är att den skall vara ett åskådningsföremål, hvilket icke endast de närmast varande barnen utan äfven de längst borta i skolrummet varande skola kunna se. LdVBl. 1884, nr 97, s. 3. —
(1, 2) -FÖRMÅGA. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) förmåga att med synen (l. annat sinne) uppfatta (o. intuitivt förstå l. föreställa sig) ngt; jfr perceptions-förmåga, uppfattnings-förmåga. För öfrigt måste all undervisning, som skall kunna med framgång företagas, .. verka på åskådningsförmågan genom föremålens åskådande. Sprinchorn PedUtsk. 13 (i handl. fr. 1804). Åskådningsförmåga, (dvs.) förmågan af sinnliga, individuella föreställningar, eller åskådningar. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845). —
(1, 2) -KRETS. (†) område som ur visst perspektiv (kan) åskådas, syn- l. föreställningskrets; äv. i bildl. anv. (jfr 3); jfr krets, sbst.1 5, 7. Broocman TyUnd. 2: 64 (1808). Att denna ton (i diktningen) är melodisk, öm, söt men nog trånmatt, .. nog mycket förrådande en inskränkt åskådningskrets. SvLittFT 1838, s. 73. SFS 1923, s. 551. —
(1 slutet) -LEKTION. [jfr t. anschauungslektion] (i ä. pedagogiskt fackspr.) lektion enl. åskådningsmetoden; äv. (o. numera i sht, i icke fackmässigt spr.) i bildl. anv., om tydligt framställd lärdom l. klart exempel o. d.; jfr lektion 4 (d) o. -undervisning. Folkskoleläraren .. (höll) med ett antal tillkallade småskolebarn en åskådningslektion med renen såsom föremål för åskådningen. Dalpilen 22/8 1879, s. 2. En åskådningslektion i konsten att göra en vacker, mystifierande poetisk och suggestiv och mycket sevärd film. Sydsv. 8/3 2006, s. B27. —
(1 slutet) -LÄRA. [efter t. anschauungslehre] (i ä. pedagogiskt fackspr.) lära (se lära, sbst. 2) som bygger på åskådningsmetoden; särsk. om ämnesområde l. undervisningsmoment inom geometri. Att Pestalozzi har med skäl lifligt och kraftigt erhindrat om den ej nog ansedda åskådningsläran. Kullberg Soyaux 34 (1805). Den svenska skolstadgan föreskrifver särskildt, att en kurs i åskådningslära skall föregå den stränga geometriska bevisföringen. PedT 1892, s. 351. —
(1 slutet) -MATERIAL. [jfr t. anschauungsmaterial] (i ä. pedagogiskt fackspr.) undervisningsmaterial att åskådliggöra med (för underlättande av inlärning l. förståelse); äv. i bildl. anv., om ngt som utgör (en samling av) belysande exempel; jfr material, sbst. 2, o. -föremål, -materiel, -medel. AB 15/6 1833, s. 6. Denna lilla bok .. är ämnad att begagnas som underlag för en muntlig undervisning, med lefvande växter som åskådningsmaterial. NDA 30/5 1866, s. 4. Vill man se historien som en kamp mellan ekonomiska intressen bjuder (boken) Sveriges medeltid också på rikt åskådningsmaterial. Hufvudstadsbl. 6/4 2020, s. 19. —
(1 slutet) -MATERIEL, förr äv. -MATERIELL. (i ä. pedagogiskt fackspr.) åskådningsmaterial; jfr materiel 1 b. AB 15/6 1861, s. 3. Åskådningsmateriel, såsom kartor, kolorerade plancher, jordglob, tellurium, m. m. PT 27/1 1866, s. 3. —
(1 slutet) -MEDEL. [jfr t. anschauungsmittel] (i ä. pedagogiskt fackspr.) undervisningsmaterial ss. medel (se medel, sbst. 13) att åskådliggöra ngt; jfr -föremål, -material. PT 5/3 1863, s. 3. Det har aldrig tidigare satts något så överlägset åskådningsmedel i lärarnas händer som filmen. TSvLärov. 1946, s. 10. —
-METOD. särsk. [efter t. anschauungsmethode l. methode der anschauung] (i ä. pedagogiskt fackspr.) till 1 slutet, om (av den schweiziske pedagogen J. H. Pestalozzi (1746–1827) utvecklad) metod som går ut på att låta undervisning utgå från innehåll som är möjligt för elever att observera o. erfara med synen (l. annat sinne) innan abstrakta begrepp introduceras; i sht i sg. best. AB 21/1 1860, s. 3. Så kommer man lättare ihåg ett föremåls utseende än dess benämning. Detta en af grunderna för åskådningsmetodens betydelse vid all undervisning. Schéele Själsl. 205 (1895). Pestalozzi .. , som ville en folkundervisning efter naturenliga linjer och som genom egna pedagogiska experiment men ännu mer genom sina skrifter .. blivit grundläggare av den nutida åskådningsmetoden. Almquist VärldH 7: 315 (1928). —
(1 slutet) -MOMENT. [jfr t. anschauungsmoment l. moment der anschauung] (i ä. pedagogiskt fackspr.) undervisningsmoment vari åskådningsmetoden tillämpas; jfr -övning. Arcadius Folksk. 104 (1903). —
(1 slutet) -PLANSCH. (i ä. pedagogiskt fackspr.) plansch ss. åskådningsmaterial. En åskådningsplansch öfver åkerbruket. NDA 11/6 1874, s. 3. —
(1 slutet) -RÄKNING. (i ä. pedagogiskt fackspr.) om sätt för räkning l. räkneinlärning grundat i åskådningsmetoden. Lyceum I. 1: 160 (1810). Läraren (bör) tillse, att han progressivt fortgår från åskådning till begrepp, sålunda att han vid räkneundervisningens begynnelse börjar med ren åskådning (förevisning af t. ex. slantar, kulor o. s. v.); derefter öfvergår till en förmedlad åskådningsräkning, der han t. ex. med streck eller punkter eller dyl. betecknar de benämda talen; derefter utelemnar åskådningen, under bibehållande af dess benämningar. Sandberg Und. 135 (1870). —
(1, 3) -SÄTT. om sätt att betrakta l. uppfatta l. förstå ngt komplext l. abstrakt, betraktelsesätt, åskådning (se d. o. 3); uppfattning. De hafva, efter sitt åskådningssätt fullkomligen rätt. GbgD 20/4 1835, s. 2. Ehuru till sin lifsåskådning fritänkare respekterade han dock andra personers religiösa åskådningssätt. DN 1903, nr 12094 B, s. 2. Ett med behaviorismen besläktat åskådningssätt. Ruin SjunknH 67 (1956). —
(1 slutet) -UNDERVISNING. (i ä. pedagogiskt fackspr.) undervisning enl. åskådningsmetoden; särsk. ss. undervisningsmoment i lägre årskurser; äv. i bildl. anv.; jfr -lektion. TLär. 1846–47, s. 50. Åskådningsundervisningen är ett på barnens åskådningar och erfarenheter grundadt samtal med dem för att föra dem in i den strängare skolundervisningen. PedT 1868, s. 153. Man har .. funnit, att åskådningsundervisningen bäst försiggår så, att hvarje lärjunge får blifva qvar på sin plats och derifrån betrakta föremålen. PedBl. 1876, s. 148. Undervisningsämnen äro följande: Andhemtning, tal- och läseöfningar, skrif- och åskådningsundervisning .. gymnastik och sång. Alopæus Abnormsk. 24 (1889). Kanske har just vår tid en åskådningsundervisning att bjuda, som lär oss, att dylika strider icke kunna avfärdas som meningslöst gyckel, de må sedan behaga oss eller icke. 3SAH LXVIII. 1: 12 (1959). —
(3) -VÄRLD. om sammanfattningen av ngns åskådningar tänkt ss. en egen värld. GbgP 10/3 1868, s. 2. (Det är sant) att Kristus icke framhäfde sina tankar som nya. Men i värkligheten var det en helt ny åskådningsvärld, som genom honom såg ljuset. GHT 12/7 1900, s. 2. —
(1 slutet) -ÖVNING. [jfr t. übung der anschauung] (i ä. pedagogiskt fackspr.) skolövning varvid åskådningsmetoden tillämpas; jfr -moment. Oldberg Pedag. 13 (1843). Åskådningsöfningarna må till en början helst anknyta sig till enskilda föremål .. som, när föremålen sjelfva icke lämpligen kunna förevisas, åskådliggöras medelst planscher. Normalpl. 1878, s. 10.
Spalt Å 244 band 38, 2021