Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÅRTA vå3rta2 l. vor3–, förr äv. VARTA, r. l. f. (l. m.); best. -an; pl. -or (OMartini Läk. 44 (c. 1600) osv.) ((†) -ar IErici Colerus 2: 305 (c. 1645), Möller 1: 30 (1755), -er Schroderus Albert. 1: 11 (1638), StadgHafsFiske 14/11 1766).
om liten upphöjning l. utväxt (se d. o. 2, 3); särsk. om (av virus orsakad) hudförändring i form av en liten o. vanl. skrovlig (o. fast o. mer l. mindre rund) upphöjning l. utväxt (med trådig rot); i ssgn FIKON-VÅRTA förr äv. om svulst l. böld. VarRerV 10 (1538). För wårthor. Tagh hönsefötter och lägg them widh elden .. till thesz huden skils ifrån fötterna, och gnijd sedhan medh then heta huden, ther som wårthan sitter, tre resor, thett hielper. OMartini Läk. 44 (c. 1600). Wårtor. Botas med saften af mjölk-ört. Darelli Sockenapot. 227 (1760). Vårtor försvinna om man tvättar dem med det vatten, som rinner från kyrktaket. Hembygden(Hfors) 1911, s. 55. Faster Manda hade en liten besvärlig vårta eller snarare böld bakom högra örat. Aronson Medalj. 108 (1935). — jfr ANSIKTS-, GUBB-, GUM-, KÖTT-, SILVER-, SKÄGG-, SMAK-, SMÅ-VÅRTA m. fl. — särsk.
a) om liten rund upphöjning på bröstet, bröstvårta (i sht i fråga om kvinna). När Wårterna på Brösten wäxa, är thet en påminnelse, at the skole wara Mödhrar. Schroderus Albert. 1: 11 (1638). Smörjer tu Salt vppå Wartona på Brystet, och Saltet smälter, tå är thet itt wist Teckn til en Son. Hildebrand MagNat. 96 (1650). Jag beklagar hiertel. Rosenstiernas död: en kuhla har träffat honom mitt i wänstra wårtan och gådt igenom hiertat. KKD 6: 135 (1708). (En amma) bör kunna gifwa di på bägge brösten, och hafwa lagom stora wårtor. Rosenstein BarnSj. 3 (1764). Inför min blick en framtid ligger redan, / .. Då man från predikstolen skall förbjuda / De fräcka damerna uti vårt Florens / Att blotta bröstet så, att vårtan synes. Lidforss Dante II. 1: 104 (1902). — jfr BRÖST-, GEN-, SPEN-, SUG-VÅRTA m. fl.
b) om liten (o. mer l. mindre rund) upphöjd l. utstickande del av l. utväxt från kroppsdel på djur. Vanlig padda är oftast brunaktig till brunsvart med vårtor på huden. Befruchtar någon sigh för Spatt. Grijp Hästen baak til och see på Wårtorna uthi Karleden om the äro torra och stora, ty tå hafwer han ingen Nöd. IErici Colerus 2: 350 (c. 1645). (Snäckan Papillas) nota är, at ofwanpå Spira sitter en papill eller wårta, som ser ut som en swarfwad knapp. Linné FörelDjurr. 319 (1752). Vårtor .. äro (på fåglar) merendels hårda knölar på undre sidan af tårne. Retzius Djurr. 151 (1772). På knäna har .. (kamelen) stora vårtor, hårda som horn. Waldenström Österl. 635 (1896). Kammen (på Wyandottehönan) är rosenkam och försedd med små vårtor, baktill avsmalnande till en spets. Träskman Fjäd. 41 (1948). — jfr BEN-, HORN-, HUNGER-, KÄNSEL-, NERV-, RYGG-, SPINN-, STEN-VÅRTA m. fl.
c) i oeg. l. utvidgad anv. särsk.
α) om liten (o. mer l. mindre rund) upphöjd l. utstickande växtdel; äv. om på växt l. växtdel uppträdande (sjuklig l. onormal) skrovlighet l. missfärgning o. d. (Man) skiär .. sönder (jordärtskockorna), att man intet skadar sielfwa Wartan som sitter på dem. Rålamb 14: 9 (1690). Det ser .. sannolikt ut, att utslag och vårtor på stjelkar och blader, till större delen deraf (dvs. av för mycket vatten) härröra. Wallerius Åkerbr. 129 (1761). Då locket (på ett fröhus) är convext med en liten upphöjning eller vårta på midten, likt ett bröst, kallas det vårtlikt (mammillatum). Hartman Fl. LXXVI (1838). (Gasteria) verrucosa .. har långa, smala, spetsigt svärdformade blad, som är tätt besatta med små, framträdande vårtor, och rörformade, röda blommor. Ekbrant VVRumsväxt. 175 (1955). — jfr BLAD-, CITRON-, FLYT-, HARTS-, KORK-, MJÖL-, SUG-VÅRTA m. fl.
β) (i ä. tekniskt fackspr.) om tapp l. knapp l. (liten) klotformig del i redskap l. maskin l. mekanisk anordning. Wartan på hwefwen. Polhem Invent. 74 (1729). (Fyrverkeripjäsens nedre del) består af en stålspindel, nedskrufvad i en träklots. Spindelns synliga del utgöres af den så kallade vårtan, en 1 kaliber hög och tjock, upptill afrundad cylinder. AHB 66: 17 (1880). Aftryckaren har .. på sin öfre del en vårta, hvilken tjänstgör som spärr. UFlott. 3: 264 (1906). Isärtagning .. Tryck in fjäderplattans låstapp (vårta) så att bottenplåten frigörs. SoldIMtrl 1969, s. 54.
(a) -BAND. (†) om (tillstånd med) (ss. av ett band) indragen bröstvårta. PH 6: 3864 (1755). Äro vårtorna .. indragna i bröstets massa (så kallat vårtband), så skola de såväl före som efter förlossningen dagligen en stund klämmas och dragas fram. Jundell Barn. 2: 8 (1927). —
-BIT, äv. -BITA. (vårt- c. 1635–1837. vårte- 1638) (†) vårtbitare. Schroderus Dict. 30 (c. 1635). Gräshopporna skreko i Ängarna, af dem togs en, som kallas Wårtbit .. Då Bönderne hafwa Wårtor på händerna, bruka de taga en sådan Gräshoppa och sätta Wårtan åt hennes mun, då Gräshoppan biter sönder Wårtan och däruti spyr en swart tärande wäska, som giör at Wårtan förgår. Linné Gothl. 253 (1745). Dahlbom Insekt. 117 (1837). —
-BITARE. (vårt- 1752 osv. vårta- c. 1645. vårte- 1619) [vårtbitarna ansågs förr kunna avlägsna vårtor gm att bita av dem] om (individ l. art l. släkte av) den till insektsordningen hopprätvingar, Orthoptera, hörande familjen Tettigoniidae (ofta felaktigt uppfattad ss. en gräshoppa); särsk. i uttr. grön vårtbitare, om arten Tettigonia viridissima Lin.; jfr -bit. Bullernæsius Lögn. 155 (1619). En af de mera bekanta gräshopporna är den gröne vårtbitaren. NF 6: 133 (1883). Flera vårtbitare satte i gång med sitt gnissel. FoFl. 1931, s. 11. jfr sadel-vårtbitare. —
-BJÖRK. i sht bot. om den i Sv. vanliga björken Betula pendula Roth. (som har fläckig stam o. vars årsskott är täckta av hartsvårtor); jfr sten-björk. Nyman HbBot. 343 (1858). (Norr om Karesuando) bestod den torftiga skogen nästan bara av knotig, sammanvriden fjällbjörk eller av låg gles tall med insprängd vårtbjörk. Selander LevLandsk. 106 (1955). —
-FORMIG. formad som en vårta. Wikström ÅrsbVetA 1850, s. 36. (Alvivelns kropp är) mycket hård och kantig, på översidan med vårtformiga, fjälliga upphöjningar. Trägårdh Skogsins. 75 (1914). —
-FULL. (vårt- 1579 osv. vårte- 1640–1700. vårto- 1538) (numera bl. tillf.) full av vårtor, vårtig. VarRerV 10 (1538). Paddan .. bred, grå, med skroflig vårtfull hud. Sundevall Zool. 102 (1858). Den vårtfulle Cicero och den skallige Cæsar ville .. (bokläsaren) als icke veta af. Cederschiöld Riehl 1: 90 (1876). —
-GRÄS. (†) revormstörel (vars saft förr användes för att avlägsna vårtor); jfr gräs 3 b o. -ört. Det är bekant att då man afbryter stjelken på wårt wanliga s. k. wårtgräs (Euphorbia Helioscopia), så utflyter en tjock, mjölklik, skarp wätska, som stundom anwändes till borttagande af wårtor. LfF 1864, 30: 215. Cannelin (1939). —
(a) -GÅRD. om (mörkare) hudparti runt bröstvårta; jfr gård, sbst.1 2 d slutet, o. -ring. Midtpå äro .. (kvinnobrösten) försedde med en ljusröd mindre upphöjning, som kallas vårta (papilla), omgifven af en mörkare krets (areola), som man torde kunna gifva namn af vårtgård. Cederschiöld QvSlägtl. 1: 91 (1836). —
(a) -HATT. (†) om skydd l. hölje till bröstvårta (att användas vid amning); jfr hatt 3. Cederschiöld QvSlägtl. 3: 65 (1839). I några svårare fall hafva vi sett mödrar under flera månader gifva sina barn di, men endast genom förmedlingen af en vårthatt med napp, emedan vårtorna icke voro tillräckligt utbildade. Ribbing BarnFostr. 12 (1892). Är digivningen .. alltför smärtsam, så kan man under några dagar vid digivningen sätta vårthatt (fås på apotek) över vårtan. Jundell Barn. 2: 32 (1927). —
(c α) -KAKTUS. bot. om kaktusen Mammillaria magnimamma Haw. (med vårtig stam); äv. om släktet Mammillaria Haw. HbTrädg. 7: 192 (1876). Mamillaria, vårtkaktus, utmärker sig genom de vårtliknande, taggförsedda utväxter som täcka hela den runda eller cylindriska stammen. HantvB I. 3. 1: 444 (1935). —
-LAV. benämning på vissa lavar vars fruktkropp liknar små vårtor på lavens ovansida; särsk. om lavar av släktet Verrucaria Schrad.; jfr knöl-lav (c). (Mjölklaven) bör troligen .. med öfriga vårtlafvar .. hänföras till slägtet Parmelia. Westring SvLafv. 1: 26 (1805). Pyrenocárpeae .. Staurothéle físsa. Brun vårtlav. Ursing SvVäxt. Krypt. 174 (1949). Pyrenocárpeae .. Arthopyrénia gemmáta. Grå vårtlav. Ursing SvVäxt. Krypt. 174 (1949). —
-LIK. lik en vårta l. vårtor; jfr -liknande o. vårtaktig. Retzius Djurr. 103 (1772). Nickeloxidsaltet anskjuter i gröna, vårtlika kristaller. Berzelius ÅrsbVetA 1844, s. 271. Den del av bladytan, från vilken de anhopade sporangierna utväxa, blir ofta vårtlikt upphöjd eller rent av pelarformigt förlängd. VäxtLiv 3: 8 (1936). —
-LIKNANDE, p. adj. vårtlik. NPress. 1/11 1896, s. 3. (Carrions sjukdoms) symtom äro vårtliknande utslag .. i huden och, i vissa fall, vårtliknande bildningar å inre organ. 2NF 38: 1210 (1926). —
(a) -RING. (†) vårtgård. Weste (1807). Vårtorne svullna (vid mjölkstockning), blifva ömma, såriga och spruckna, äfven vårtringen sväller upp. Hygiea 1841, s. 72. Björkman (1889). —
-SATT, p. adj. (†) täckt av vårtor; jfr sätta, v.3 I 16 c. Röd-hoppan. Gräshoppa med vårt-satt bröst. Linné MusReg. 83 (1754). —
-STEN. (†) om fossil av sjöborre med liten upphöjning i mitten. Vårtstenar .. , uppå hvilka finnes en liten uphögd ingröpter vårta; äro stycken af de vårtfulla Echiniter, i hvilka taggarna varit fästade. Wallerius Min. 384 (1747). ÖoL (1852). —
-SVAMP. (†) sporsäckssvamp med vårtlika fruktkroppar, kärnsvamp; äv. allmännare, om svamp som i ngt avseende är vårtliknande, särsk. om sådan svamp av släktet Synchytrium. VetAH 1816, s. 126. Bland oomyceterna märkas .. Vårtsvamparna .. som äro mikroskopiska parasiter på andra växter. 3NF 8: 42 (1927). Fam. Synchytriáceae .. Vitsippans vårtsvamp .. bildar små, beck- till purpursvarta vårtor på blad, bladskaft, stjälkar, blomskaft och stundom även hylleblad. Ursing SvVäxt. Krypt. 432 (1949). —
(b) -SVIN. svin av släktet Phacochoerus Cuv. (som har stora vårtor på huvudets sidor). Holmström Ström NatLb. 1: 19 (1851). Bland svindjuren ha de på Afrikas stäpper lefvande vårtsvinen, Phacochoerus, blifvit de mest specialiserade till sin tandbyggnad och äfven i andra afseenden. VetAÅb. 1918, s. 283. —
(c α) -SÄRV. bot. särv av arten C. submersum Lin. (vars frukt har vårtig yta). ArkBot. II. 1: 58 (1904). —
-UTSKOTT~02 l. ~20. anat. om ett rundat benutskott på tinningbenet. Florman Anat. 1: 94 (1823). I klippdelens utåt vända del ligger hörselgångens yttre öppning .. , bakom denna finnes vårtutskottet och framom densamma är ledytan för underkäksleden. Svenson Sinnessj. 7 (1907). —
(c α) -ÖRA. bot. om svampen Thelephora terrestris Ehrh. (med vårtigt hymenium). Liljeblad Fl. 662 (1816). —
-ÖRT. (†) revormstörel (som förr användes mot vårtor); jfr -gräs. Bromelius Chl. 80 (1694). Fries BotUtfl. 3: 219 (1864).
B (†): VÅRTA-BITARE, se A.
C (†): VÅRTE-BIT, -BITARE, -FULL, se A.
D (†): VÅRTO-FULL, se A.
VÅRTIG, adj. försedd med vårtor l. knöliga utväxter; full av vårtor osv.; äv.: ojämn l. knottrig. Lind (1738). Wårtiga händer. Lind (1749). Den berömda fågelsjön Hjälstaviken med en vattenyta vårtigt bruten av sävruggar. TurÅ 1948, s. 317. jfr små-vårtig. särsk.
a) till b. Råkan .. helt svart med stålblå glans, och de äldre med en vårtig hud kring näbbroten. Ström SvFogl. 22 (1839). Dessa fula, vårtiga paddor hållas .. allmänt för att vara giftiga, ettersprutande djur. Wigström Folkd. 1: 234 (1880).
Spalt V 1811 band 38, 2019