Publicerad 2012 | Lämna synpunkter |
UTFÖRA ɯ3t~fœ2ra, v. -för, -förde, -fört, -förd (se för övr. FÖRA). vbalsbst. -AN (†, OxBr. 9: 682 (1647), Bolinus Dagb. 63 (1675)), -ANDE, -ELSE (se avledn.), -ING, -NING (numera bl. tillf., G1R 20: 38 (1549) osv.), -SEL (se d. o.); -ARE (se avledn.).
1) föra l. transportera l. leda (ngn l. ngt) ut (ngnstans ifrån); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. (se särsk. c). Jes. 43: 17 (Bib. 1541). Wid Midsomars tijden, när all dyngian på Åkrarna utföras. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 274 (1698). Brödets utförande med åkarehäst till Ulriksdahl. HovförtärSthm 1728, s. 942. Uppställningsspår så belägna, att in- och utförandet af tågen till och från dessa spår må kunna ske utan hinder. SD(L) 1901, nr 582, s. 2. Jädraåns vattendrag är allmän flottled och allt virke, som deri utföres .. skall vara afbarkadt. SD(L) 1902, nr 510, s. 6. — särsk.
a) (numera mindre br.) med avs. på person: föra (se d. o. 4) ut (ngnstans ifrån); särsk. motsv. FÖRA 4 c (slutet), med avs. på skara av människor. Then dagh, tå iagh toogh them widh theras hand, at vthföra them aff Egyptj land. Ebr. 8: 9 (Bib. 1541). Hertigh Mauritz .. vthförde sin Häär emot Markgrefwen. Schroderus Os. III. 2: 36 (1635). Then, som til dödsstraff utföres, må wäl med någon dryck styrckas. SB 3: 2 (Lag 1734). Annerstedt UUH II. 2: 451 (1909).
b) (numera bl. tillf.) i fråga om att föra ut ngt ur landet; i sht: exportera (varor). Sete fogdan borgan for th(et) ha(n) vtførde silffuet oloffuand(es). OPetri Tb. 217 (1528). Att allehanda Marmor .. finnes i Swerige, och utföres. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 211 (1698). Att Gustav Vasa ej drog sig för att själv utföra eller låta utföra omyntat silver. Heckscher SvEkonH 1: 78 (1935). — jfr SPANNMÅLS-UTFÖRANDE o. MASTTRÄNS-UTFÖRING.
c) (†) leda ut (se LEDA UT 1 b, 2) (ngt); äv. intr.: föra ut (se FÖRA UT 4). En Skorsten at utföra röken när man wil betjena sig af denna Ria til Kölna. Brauner Bosk. 94 (1756). En .. genomgång å södra sidomuren utför till ett galleri. Brunius GotlK 3: 70 (1866). WoH (1904; om nerv).
d) (numera mindre br.) sätta (ngt) i rörelse o. därigm förflytta det ut från l. ur ngt (jfr FÖRA UT 2); äv.: driva ut (jfr DRIVA UT 8) l. pressa o. d. ut (ngt). Lenientia äre the (laxermedel), som .. vthföra alleslags Excrementer och onaturlighe Wätskor. Palmchron SundhSp. 294 (1642). Et Barn-Hufwud är blött och bögsamt såsom et Brusk, hwilket om Hustrun trachtar med Wåld at utföra och utkrysta, warder thet platt. Hoorn Jordg. 1: 171 (1697). Utförande av varp. UFlottUnderbef. 1940, s. 255.
e) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. utförande kant l. yta o. d., den kant osv. av räffla (se RÄFFLA, sbst.1 1 a) mot vilken styrmedlet (knapp l. gördel l. mantel o. d.) låg an när avfyrad projektil passerade genom lopp; motsatt: införande kant l. yta (jfr INFÖRA 1 c α). Palmstierna Artill. 21 (1872). Å en reffla har man att bemärka en bottenyta samt två sidytor, af hvilka den ena är refflans utförande yta. Holmberg Artill. 3: 53 (1883).
2) (i sht skriftligen) behandla l. skildra l. framställa (ngt); anteckna; särsk.: (ingående l. detaljerat) redogöra för (jfr FÖRA UT 5) l. närmare förklara (ngt); äv. (o. i denna anv. äv. med avs. på musikaliskt l. konstnärligt verk): utveckla l. färdigställa, i sht: (omarbeta i avsikt att) utveckla l. fullborda (utkast l. skiss o. d.). (Han) vthförde, hwad the skole giöra, och hwadh the skola låta. Rudbeckius KonReg. 187 (1615). Nu kan jag med lust och gamman vidare utföra, hur tråkigt jag har. Törneros (SVS) 1: 192 (1824). Serenader eller notturno’s .. hvilka pläga vara mindre utförda än Sonaten. Mankell Lb. 159 (1835). Hwad Jesus då endast med få ord hade antydt, det utförde han sedan i närvarande profetiska tal. Franzén Pred. 2: 55 (1842). Att Gorki icke efter de franska mästarnes föredöme sökte utspinna stoffet i sitt drama till en utförd roman. Söderhjelm Upps. 111 (1903). Skönast och mest gripande utförs kärlekens och plågans åtbörder i elegin ”Barnbålet”. BonnierLM 1954, s. 69. Det förefaller .. gåtfullt att Thorén skulle ha väntat i över två år med att utföra skissen i olja. Kulturen 1988, s. 157. — särsk.
a) vid bokföring o. d.: införa l. föra upp l. anteckna (belopp i viss kolumn). (Den omyndiges medel) skal .. uthföras på godz, Interesse eller winst. RARP 4: 253 (1626). (I brevet) lågo åtta Rdr 24 sk. .. ehuru dock summan i brefvet var utförd till endast 8 Rdr netto. Calonius Bref 76 (1794). Uppkommer .. bråktal av öre, utföres beloppet med närmast högre antal ören. SFS 1950, s. 435. Underskott i kolumnen Förmögenhet utförs med 0. SO (2009).
b) (†) bekantgöra (ngt) l. sprida (rykte o. d.); äv.: förtala (ngn). Ganska illa haffuer han (dvs. Magnus Eriksson) wordet vtförd, huilket och mykit ther aff kommit är, at han war i påwans ban. OPetri Kr. 130 (c. 1540). Uti prästgården var en skvallrare, som utförde allt vad som passerade. Carlquist Herdam. II. 3: 460 (cit. fr. 1682). Apostlarne utspridde, at det Stora Rådet bestuckit soldaterna, som skulle utföra, at Jesu lekamen blifwit bortstulen. Bælter JesuH 6: 713 (1760). Ovänner ständigt lågo på vakt, / Hvad helst jag gjorde, de snällt gåfvo akt, / Och osanna rykten utförde. Gumælius Engelbr. 156 (1858). Schulthess (1885).
c) († utom i ssgn UTFÖRS-GÅVA) med avs. på ord l. språk l. tal o. d.: framsäga l. framföra; särsk. (o. i sht) dels: uttala l. frambringa (ljud l. ord o. d.), dels i förb. med gåvor (se GÅVA, sbst. 2 b α slutet). (Att) hwar och en (stavelse i versen) måtte hafwa then rätta Accenten, såsom hon i daglighe brwket gemenligast vthförd och pronuncierad warder. Palmchron SundhSp. B 7 a (1642). (Han) haffuer goda gåffuor til att wthföra gudz ord. VDAkt. 1651, nr 117. Att beteckna de liudämnen, som i de talte orden utföras. Hof Skrifs. 56 (1753). Om språkets utförande i olika Stilar. Almqvist SvSpr. 161 (1832). Kanske var det närmast hans i viss mån provinsiellt betonade ”utförande”, som åt honom medförde mindre lycka som provpredikant. JulbGbg 1931, s. 115.
d) (numera bl. tillf.) framföra (se d. o. 3 a, b) l. lägga fram (ngt); förr äv.: ge uttryck för (ngt), särsk. i uttr. (inte kunna) utföra ngt med ord l. penna; äv. refl.: yttra l. utlåta sig. PJGothus Luther Sät G 4 b (1593). Tå utförer han sigh medh skammeligh ordh på försammelingen. VDAkt. 1666, nr 159. Tå Biskopen af Strengnes .. begynte på Presterskapetz wegnar uthföra Ståndetz mening. 1BorgP 139 (1675). Hvad fahra iag utstådt och nöd lijdit, som eij med pennan så noga af mig ostuderad man utföras kan. HFinlÖ 430 (1730). Hennes kritik utförs alltid mot en bred bakgrund av internationell kultur. Vallquist HNyblom 69 (1987).
e) nämna l. uppge l. ange (ngt); särsk. i fråga om att i sin helhet citera (utsaga o. d.). Utför belägget – att ange källan är inte nog. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 145 (1679). När den ordenteliga Husesynen sker, böra Syningsmännen uti Instrumentet utföra dagen, då Synen begyntes, och hurulänge den påstådt. PH 5: 3353 (1752). Warburton en lärd Engelsman, den jag ej känner; hwarföre war det nödigt, at aldeles utföra hans namn. Om man känner honom, är första stafwelsen nog. Ekelund Fielding 374 (1765). Att på hvarje ställe utföra bibelcitaterna hafva vi ej ansett nödigt och hafva till det mesta inskränkt oss till ett fåtal hänvisningar. Rudin BibEnh. 102 (1887).
f) framföra l. uppföra (musik l. dans l. skådespel o. d.); förr äv.: spela (se SPELA, v.1 6) (roll). I almänhet hafva rolerne .. blifvit väl utdelta och utförda, alt efter hvars och ens .. talanger. Kellgren (SVS) 5: 396 (1791). Där var .. gudens altare rest, omkring hvilket .. sånger och danser utfördes. Hahr ArkitH 92 (1902). En pantomim, utförd av små redingotklädda herrar i vita handskar och damasker. Ruin SjunknH 15 (1956).
3) i sht jur. i fråga om att överlämna l. ta upp ngt till prövning l. avgörande (vid domstol) l. driva en process o. d.; särsk. med avs. på rättegång l. tvist l. åtal o. d.; särsk. i uttr. utföra sin l. ngns sak (se SAK, sbst. 2 a); äv.: framställa rättsliga anspråk (mot ngn); förr äv.: försäkra sig om l. utkräva (rättighet); jfr FÖRA 15 g. Mat. 12: 20 (NT 1526). Känner nu Eders Kärlighet Jordebooken hafwa feel och wara osanfärdigh, och kan det Lagligen utföra och bewijsa. HC11H 13: 212 (1611). (Kan den omyndige) sielf .. finna, thet förmyndaren ej wäl thes egendom förestår; stånde .. honom fritt, thet hos Domaren at angifwa, och sin rätt utföra. ÄB 23: 1 (Lag 1734). Af dessa oroligheter (vid tronvalet) wille .. Svenske Jarlen Philip .. sig betiena, at utföra sin arfsrätt til Norska Riket. Dalin Hist. 2: 176 (1750). Sättet at utföra tvister, at skada sin fiende, at verkställa hämnd, skall blifva olika, alt efter tankesätten. Rosenstein PVetA 1789, s. 131. Rättegångarna utföras vid de båda lägre domstolarna skriftligen, vid den högsta .. muntligen. Palmblad Norige 245 (1846). 1NJA 1942, s. 235 (med avs. på åtal).
4) verkställa l. uträtta l. åstadkomma l. göra o. d. (ngt). — särsk.
a) omsätta (ngt) i handling l. förverkliga (ngt) (jfr FÖRA UT 6); särsk. dels: realisera l. genomföra l. genomdriva o. d. (plan l. förslag l. företag o. d., förr äv. (uppfyllandet av) önskemål), dels: verkställa (beslut l. order o. d.), dels: fullgöra l. uträtta (arbete o. d., förr äv. ämbete o. d.); förr äv. med avs. på leverne o. d.: föra (se d. o. 15 c). De höga kostnaderna gjorde att planen inte kunde utföras. Han hade ensam utfört alla renoveringsarbeten. Hwadh haffuer them båtat, som theras liffzdagar ändat och theras heela leffuerne vthföördt haffua i timliga wällust. PJGothus Savonarola SyndSp. B 8 b (1593). Medell till detta krigedtz uthföring. AOxenstierna 7: 616 (1632). Kongl. Maj:t vil .. Prästerskapet, wid sina underhåll förwara, så at de sina Embeten, förutan trångmål, wäl utföra kunna. PH 5: 3107 (1751). Konungen äge .. magt, at fatta och utföra det beslut, som Han för Riket nyttigast finner. RF 1809, § 13. Så snart ordern blifvit utförd och de expedierade varorna uti Memorialen (blivit) inskrifna, antecknas (osv.). Smedman Kont. 1: 18 (1872). Vikten av ett sådant önskemåls (dvs. om ökade öppettider) utförande har länge varit uppenbar. Hierta-Retzius ArbStug. 180 (1897). Planen kom .. aldrig till utförande. Quennerstedt Bender 69 (1910). — jfr O-UTFÖRD.
b) med avs. på ngt konkret(are): åstadkomma l. frambringa l. göra o. d.; särsk. framställa (se d. o. II) l. tillverka l. förfärdiga (ngt); särsk.: uppföra l. bygga o. d. (ngt). Thet som föregiffwes wara någon Konst, och icke kan vtföres til itt wist brwk och nyttighet, Bör icke medh rätto kallas någhon Konst. Paulinus Gothus MonPac. 72 (1628). Omgifningsmurarne äro utförde i rundbågsstil. Brunius SkK 210 (1850). Då en del slöjdartiklar, t. ex. skärbrädan, linialer .. o.s.v. kunna utföras i många olika storlekar, så (osv.). Slöjdaren 1881, s. 4. Den här digitala äggklockan är utförd i plast och rostfritt stål. Expressen 8/10 2005, s. 28. — jfr SVÅR-UTFÖRD. — särsk. med avs. på kroppsrörelse o. d. Genom .. temporäkning, angifver instruktören om .. rörelsen bör utföras långsamt eller fort. Ling Regl. 9 (1836). Damen utför samma steg som kavaljern, men med motsatt fot. Apelbom Danssk. 44 (1888). Själva (mål)skottet bör utföras med vristen – insidan eller utsidan. Husén Fotb. 73 (1918).
c) ss. vbalsbst. -ande (förr äv. -ing l. -ning), konkretare; särsk. dels motsv. a, om det sätt varpå ngt utförs, dels (o. numera i sht) motsvarande b, om form l. utformning o. d. hos ngt framställt l. tillverkat; ofta med särskild tanke på den skicklighet l. smak o. d. som präglat framställningen l. tillverkningen. Figurer, alla till modellering, utförning och gjutning .. väl arbetade. Geijer Minn. 173 (1825). En af dessa .. (marmorreliefer) var till både uppfattning och utförande så utomordentligt skön och lefvande, att man helt och hållet glömde stenen. Snellman Tyskl. 8 (1842). (De konstnärliga) Uppgifterna fingo en (religiös) betydelse, som förbjöd slarv i utförandet. Kjellberg GrekRomK 69 (1932). Utförandet är i regel enklare på dessa (pojk)skjortor än på mansskjortor. Varulex. Beklädn. 243 (1945). — jfr LYX-, STANDARD-UTFÖRANDE m. fl.
B (†): (4 b) UTFÖRINGS-FORM. (†) utförandeform. Uppfinningen, som afser en särskild utföringsform af den genom patentet N:o 9 797 skyddade anordningen. TT 1899, Allm. s. 231. Dædalus 1965, s. 216. —
(4) -SÄTT. (†) sätt att utföra ngt; jfr utförs-sätt. Espionagen .. är mindre tjenlig at uplysa utförings-sättet af fiendens företag. Lefrén Förel. 2: 267 (1817). SvFolket 9: 168 (1939).
C [i vissa ssgr möjl. förkortning av utförsel-; jfr införs- (se införa ssgr C)]: (1) UTFÖRS-GÅNG. anat. jfr gång III 1 e o. -väg o. utförings-gång. Berzelius Kemi 6: 177 (1830). Utförsgång, anatomisk kanal genom vilken en exokrin körtel tömmer sitt sekret till kroppsytan eller till ett inre kroppshålrum. NE (1996). —
(2 c) -GÅVA. vanl. i pl.: sätt l. förmåga l. talang att (muntligt) uttrycka sig l. framställa ngt; äv. allmännare, om begåvning l. förstånd o. d.; särsk. i uttr. goda l. förträffliga o. d. utförsgåvor; jfr -sätt. Serenius N 1 b (1734). (Han) hade goda utförsgåfvor som predikant. Hagström Herdam. 2: 129 (1898). (Han) ärvde två .. tidningar av fadern .. fastän denne alltid hade tvivlat på sonens utförsgåvor. Expressen 11/4 1991, s. 13. —
(1 b) -PREMIE. (†) exportpremie; jfr utförsel-premie; anträffat bl. i ordböcker. (Sv.) Utförs premier, (lat.) Præmia exportationis mercium. Sahlstedt 655 (1773). Heinrich (1828). —
(2 c, 4 (b)) -SÄTT. (†) sätt att utföra ngt; särsk.: utförsgåva l. -gåvor. LBÄ 7–8: 32 (1797). Några antagonister .. begagnade sig af hans dåliga utförssätt för att göra honom till mål för åtlöje. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 61 (1815). (Vävmönstren) äro fullt öfverensstämmande med det materiel och utförssätt hvari de förekomma. QvinlHemsl. 59 (1880). WoH (1904). —
(1 (b)) -VARA. (†) vara som förs ut; särsk. om exportvara; jfr utförsel-vara. Sene-bågar fick man .. hit in ifrån Tyskland och Nederland, antingen för reda penningar, eller i byte mot hästar och boskap, som då voro en utförs-vara. 1VittAH 1: 157 (1755). Borgerskapet .. påstod, att bönderna missbrukade ordinantian genom att av sina grannar uppköpa utförsvaror och efter hemkomsten från resan bland dem utprångla, vad de köpt i staden. 2SvKulturb. 9–10: 151 (1937). —
(1) -VÄG. väg längs vilken ngt förs ut; särsk.: utförsgång. En utförsväg från de rika jernmalmsfälten till hafvet. IllSv. 2: 132 (1882). (Urinblåsan) med dess utförsväg ligger i bäckenet. Wretlind Läk. 8: 1 (1900).
1) (†) till 1 (a), om person som för ngn l. ngt ut (ngnstans ifrån). (Göternas bedrifter) uthi fremmande landh, alt ifrån then förste theras Konungh och uthförare Erich. LPetri Kr. 13 (1559). Cannelin (1921).
2) till 4, särsk. om person l. företag o. d. som utför ngt. HSH 13: 302 (1756). Samma kommersiella koncerner skulle potentiellt kunna bli både beställare och utförare, politiken i sig privatiseras och det offentliga reduceras till kassako. SäljSkiten 96 (2009). —
UTFÖRBAR, adj. [jfr t. ausführbar] särsk. till 4: som är möjlig att utföra. Rademine Knigge 3: 26 (1804). För bedömande huruvida framtida torrläggning av närliggande mark är tekniskt och ekonomiskt utförbar må förrättningsmannen (osv.). SFS 1920, s. 1119.
Avledn.: utförbarhet, r. l. f. De jemkningar, som vid verkställigheten kunna komma i fråga, skola för ingen del hafva inflytande på planens utförbarhet. SC 1: 82 (1820). —
UTFÖRELSE, r. l. f. (†)
1) (†) till 1: utförande. Linc. Ee 1 a (1640). Gödhningenss uttförelse på kornlandett. Murenius AV 348 (1657).
2) (†) till 2 c: uttal. At lära weta the Swenska ordens vthförelse. Wallenius Proj. A 4 b (1682). Scherping Nyck. 2 (1730).
3) (†) till 3: prövning l. avgörande. Att han icke skall förpanta hwarken huus eller löszörere till hans saakz wijdere uttförelsze medh sin hustru. 3SthmTb. 9: 311 (1617).
4) (†) verkställande o. d. Till hwilkett krijgz Vttföhrelsse .. behöfwes en Ahnsehnlig armee. RARP 1: 153 (1631). KKD 11: 256 (1704).
Spalt U 1017 band 36, 2012