| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TRÄNGA träŋ3a2, v. -er, -de, -t, -d; l. TRÄNGAS träŋ3a2s, v. dep. -s, äv. -es, -ts. (pr. sg. pass. o. dep. -es Syr. 27: 2 (öv. 1536) osv.; -s ÖB 5 (c. 1712) osv. — pr. pl. 2 pers. trängen Am. 5: 12 (Bib. 1541), Collan Dikt. 1 (1864). — ipf. -de G1R 1: 128 (1523; enl. senare avskrift), OPetri 3: 330 (1530) osv.; -edhe AOxenstierna 5: 102 (1630). — sup. -d 3SthmTb. 5: 21 (1603); -its, dep. Forsell Sällsk. 170 (1847); -t (-dt) G1R 1: 197 (1524: om trenkt) osv. — p. pf. -d G1R 1: 111 (1523: trengde, pl.) osv.; -t (-dt) OPetri 3: 70 (1530), HT 1916, s. 187 (1597; enl. senare avskrift)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
I. tr.
1) med kraft l. (starkt) tryck pressa (ngn l. ngt) med inbegrepp av att (omslutande) ge denna l. detta knappt l. otillräckligt utrymme (särsk. i uttr. tränga ihjäl ngn); äv.: klämma åt kring (ngn l. ngt) (se b); äv. dels oeg. l. bildl., dels med saksubj. Helsingius Ii 5 b (1587). (Innan folket går till kyrkan) skal them tilsagt warda, at then ene icke trenger och hårdt bijsitter, eller gåår när then andre, på thet alt smittesampt tilfälle må förtaghas. Carolstadius Pest. C 1 b (1620). Ch, är et hårt g, som igenom ihoop snörda Halsen, genom Andan hårt blifwer trängt .. (t. ex.) Ach! die Wache. Fichtelius Wegw. 2 (1717). Skuffad och trängd af gubbar och barn, gesäller, mamseller, madamer, / Står jag på tå med kikarn i hand. Bellman (BellmS) 2: 154 (1775, 1791). Man ser under dessa gamla tider en tafla, der dragen omvexla och bilderna tränga hvarandra. 2SAH 41: 253 (1866). En kosack hade trängts ihjäl (vid studentoroligheterna i Sankt Petersburg). SDS 23 ⁄ 3 1901, s. 2. — jfr BARK-TRÄNGD. — särsk.
a) med särskild tanke på begränsande av ngns rörelse- l. handlingsutrymme o. d.; äv. oeg. l. bildl.; särsk. (o. numera i sht bildl.) i uttr. tränga ngn inpå livet, se LIV II 1 f β. Trängd mot väggen erkände han att han hade ljugit. Och folgdhe honom mykit folk och the trängde honom. Mark. 5: 24 (NT 1526). Then tijdh skal komma offuer tigh, at tine owener skola tigh beleggia .. och skantza kring om tigh, och trengia tigh på alla sidhor. Luk. 19: 43 (Bib. 1541). Warder man så öfwerfallen, at han lif sitt ej frälsa kan, utan at han dräper then honom å lif tränger, och gitter han then nöd med fulla skiäl wisa; ware tå för alt straff fri. MB 26: 4 (Lag 1734). Då motståndarne anfalla och det egna försvaret är trängt, skola inrarna ligga nere i höjd med motpartens halvbackar. Almkvist Bandy 58 (1919). Naturligtvis kan en trängd och retad vildgalt vara farlig. TurÅ 1947, s. 284.
b) med sakligt subj. (särsk. klädesplagg l. sko o. d. som omsluter kropp l. kroppsdel): trycka l. klämma åt l. kring. Dhet är en skratte som låter Skoon skafwa .. och Kläderna trängia sigh. Grubb 726 (1665). Ut-ärmar .. och In-ärmar .. skjäras på wanligit sätt, så att de ej tränga armen, men sluta jemt åt wid handen, då de twå knapparne igenknäppas. UnderrMansKläd. A 2 b (1778). Jag, som känner .. (klänningen) både tränga mig och vara för vid, tycker att hon sitter miserabelt. Knorring Skizz. II. 2: 143 (1845).
c) oeg. l. bildl., utan (närmare) tanke på tryckande l. klämmande: göra trång l. trängre l. smal l. smalare; i sht med saksubj.; jfr II 1 slutet. Saukola tvänne gårdar, som ligga under roten af (berget) Kittis, äga .. en mera trängd horizont (än gårdarna längre bort). VetAH 1769, s. 219. Tränger hästen volten, hvilket .. vill säga, antingen att han afhörnar volten, eller i sin jemna rund minskar den med bogen in .. så ankommer det (osv.). Ehrengranat Ridsk. II. 2: 24 (1836). Vid de först upprefflade, äldre gevären användes stundom s. k. progressiva refflor, hvars djup aftager (eller trängning tilltager) mot mynningen. EldhandvSkjutsk. 2: 17 (1877). Midt emot skjuter det mäktiga Ultevis ned en landkant af klippor och tränger Langas vatten till ett sund. Berg Sjöf. 140 (1910). — jfr FÖR-TRÄNGA.
2) (under övervinnande av motstånd) pressa l. trycka (ngn l. ngt); ofta med bestämning angivande riktning; särsk. med tanke på att ngt forceras; äv. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (se särsk. c), dels oeg. l. bildl. Han tränger sitt svärd i fiendens bröst. VgFmT II. 6–7: 117 (1587). Om desse Esperons wore intet tiänlige til annat än at .. förhindra at han (dvs. jorden) intet tränger Muren, så tyckes mig at man kunde wara dem föruthan. Rålamb 8: 185 (1691). Sitt bo hon (dvs. duvan) i en klippa tränger. JGOxenstierna 1: 20 (1805). Äfven patronens .. samvete kände sig i dag trängas och betungas af något. Knorring Torp. 1: 85 (1843). Så fördes .. (järnet) från vals till vals, tänjdes och trängdes, och till sist ringlade det som en .. rödglänsande tråd bort över golvet. Lagerlöf Holg. 2: 113 (1907). Han försökte tränga handen mellan spjälorna. SvHandordb. (1966). — särsk.
a) (†) i uttr. tränga ngn (äv. ngt) på l. uppå ngn, påtvinga ngn ngn (l. ngt). The wore sielffue the som hono(m) korade, han wart th(e)m jcke trængd vppåå. OPetri Tb. 172 (1527). Han hade giordt lagh för en piga, och lickwäll nu sedan han war giffter komme hennes föräldrar, och wille tre(n)gie thenne pigan på honom, at han skall kennas widh barnet. UppsDP 12 ⁄ 6 1595. Regeringen vill ingen (dvs. borgmästare) trängia opå them, uthan gifve them i sköön att sökia. RP 8: 224 (1640). (Ståndet kan inte avgöra) huru många (bok)exemplar til hwart stift kunna afsättas, emedan the ei kunna utan wederbörandes egit godtfinnande någon kyrkia uppå trängas. 2PrästP 2: 82 (1723).
b) (†) med avs. på blick l. syn: (söka) tvinga genom ngt l. in ngnstans, i sht för att kunna se längre bort; särsk. bildl. Den icke solen skåda wil, / Han må sin syn i mullen tränga. Nordenflycht QT 1745, s. 24. Det är genom otackets .. dystra töcken, som de blida vettenskaperna skola tränga sin syn, för att se upphofvet till sin förlust. Rosenstein 3: 151 (1792). Kan hända, at .. (egennyttan) endast värderat sin närvarande vinst eller ej förmått tränga sin blick til framtiden. LBÄ 1: 50 (1797). Den första frågan blef .. om utvägen, att rimligen synas hafva trängt en blick bakom medvetandet, för att der upptäcka andens ursprungliga .. verksamhet. Leopold 4: 194 (c. 1820).
c) i fråga om tryck på l. från urinblåsa l. tarm, i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som känner sådant tryck; äv. om annan liknande känsla i ssgrna SPOTT-, SPY-TRÄNGD; jfr 5 b, II 3 slutet. Hafwa lust til stolgång, wara trängder. Serenius Nn 1 b (1734). Mowitz trängd som af Jalappa (dvs. ett laxermedel), / Ihlande til sprundet sprang. Bellman AllehDikt. 33 (1792). Alltid när expressarbetarna var trängda av öl gick de ut och pissade. Lo-Johansson Stockh. 218 (1954). — jfr NÖD-, PINK-, PISS-, SKIT-, STOLTRÄNGD o. STOL-TRÄNGNING m. fl.
3) med kraftigt tryck l. skuffande l. skjutande o. d. tvinga iväg (ngn l. ngt) ngnstans; fösa l. knuffa (ngn l. ngt) ur sitt läge (i sht för att skapa utrymme åt sig själv); ss. vbalsbst. -ande, -ning äv. i konkretare anv.; äv. dels oeg. l. bildl., dels med saksubj. Han trängde mig åt sidan. The Amoreer trengde Dans barn in på berghena. Dom. 1: 34 (Bib. 1541). När the hafva medh stort trängande och slitande församblat en hop inländske varor, så hafve the (osv.). RA I. 1: 642 (1559; enl. senare avskrift). Johannes Tauast klagar, att hans hustru är trängd ifrån sitt vanliga bänckarum. ConsEcclAboP 124 (1658). Erfarenheten lärer, att det nya först tränger det närmast liggande i skuggan. 2SAH 41: 285 (1866). Först i mål var Jonne, som dock diskades för trängning. PiteåT 27 ⁄ 5 1986, s. 17. — jfr FÖR-TRÄNGA. — särsk. (†) oeg.: (utan fysisk beröring) tvinga l. driva bort (ngn) (från ngt), fördriva; i fråga om rättighet o. d. övergående i bet.: tvinga att avstå; särsk. i förb. med prep.-adverbial, i sht inlett med ifrån. En kniffwasmid (kom) aff Swd(er)køping och haffde it klagemaall at han wart trængd(er) j ffraa th(et) huss ped(er) kars(on) grytegiwtere til hørde. OPetri Tb. 24 (1524). Konung Waldemar .. wardt trengd i frå rikit aff sin eeghen brodher, konung Magnus Ladhulåsz. OPetri Kr. 155 (c. 1540). Att her Jacob i Kroneby så dristeligen löper okalladt ifrån sin rätte församblingh och .. biudher till att trängia een bätter meriteradt man kan honom intet wäll bekomma. FinKyrkohSP 1: 89 (1648). Rosenstein 3: 102 (1787). jfr FRÅN-TRÄNGA.
4) utöva påtryckning på l. ansätta l. besvära (ngn l. ngt); äv.: (söka) förmå l. tvinga (ngn) (till ngt l. att göra ngt), särsk. i uttr. tränga ngn till ngt l. (till) att göra ngt, förr äv. tränga ngn göra ngt; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: tvungen (jfr b); stundom äv. abs. At iak vill ecke trengia Hans Nad tilsija hulskap oc manskap till Suerigx Rike eller noget thet Hans Nades äre är förnär. G1R 1: 3 (1521). Han upsökte the .. ogudhachtigha, som trengde folcket til at afffalla jfrå Laghen. 1Mack. 3: 5 (Bib. 1541). Dock länder thet tig till ringa ähra, om tu wilt trängia oss, till thet wij ingen lust hafwom at beiaka. Verelius Gothr. 143 (1664). När man är trängder at kappa Masten liggiande för Anckar på en Cust, måste man (osv.). Rosenfeldt Tourville 101 (1698). (Kreditorerna kom) med hwarannan öfwerens, at de icke wille för hårdt trängia honom, ty om han finge en rik hustru skulle hon wäl betala för honom. Lagerström Bunyan 3: 72 (1744). Ogärna edfäste han sig åt något som var fördolt, sade han. – Du är inte trängd att göra det, svarade Grot snabbtungat. Lindström LeendGud 108 (1951). — jfr NÖD-TRÄNGA. — särsk.
a) (†) om fattigdom l. nöd (se d. o. 4) l. nödläge o. d.; jfr II 4 slutet. G1R 1: 128 (1523). Fins .. att rätt armodh henne tränger, då hafwe hoon macht samme iord pantsättie eller sälie. Lagförsl. 126 (c. 1609). Wij haffw’ och öffwerwägt att Fattigdomen tränger, / Så wäl som andra fleer, the wackra vnga Drängier. CupVen B 1 a (1669). En Räf som hungren illa trängde, / En winstock full af mogna drufwor fant. Strand Tidsfördr. 2: 117 (1763). Om nöden tränger mig. Sundén (1891).
b) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som är i trångmål, betryckt, nedtryckt; äv. om ngt sakligt, särsk. läge l. situation o. d.: pressad. Företagets hårt trängda ekonomiska läge. Somlighe .. wordo .. fattighe, trengde, bedröffuadhe. Hebr. 11: 37 (NT 1526). Seglett hör Eskell och migh til; dock vill iagh låna idher seglett, effter i trängder är. BtHforsH 1: 156 (1626). Thesza trängda tider, när Swediande och ther af ömniga årswäxt af Råg, war förbudit. Broman Glys. 2: 71 (1744). Trängder man gör ingen god marknad. Granlund Ordspr. (c. 1880). Ingen hungrar, ingen är trängd, ingen släpar som slaf. Söderblom StundVäxl. 1: 114 (1902, 1909). — jfr HÖG-TRÄNGD.
c) i p. pr. i adjektivisk anv. (särsk. med huvudord som betecknar trångmål l. behov o. d.): som pressar på, pressande; påtaglig l. tvingande; äv. (med anslutning till 5) övergående i bet.: ytterst angelägen; äv. med bibegrepp av brådska. Wår stoore och trengandhe nödh. UrkFinlÖ I. 3: 135 (1594). Ty iagh ingalunda twiflar, at Clärkerne hafwa vndertijdhen hafft skälige och högt trängjande Orsaker, at the hafwa trädt ifrån then ene Biskopen til en annan. Schroderus Os. 2: 251 (1635). De Wapnena bära, / At Riket förswara, / Wid trängande fara. WidTornSp. 29 ⁄ 5 1777, s. 3. Under den sista dagens yrsel och skärande oro var det uppenbart, att han ansåg sig jäktad af öfverhängande trängande arbete. GHT 1895, nr 225, s. 2. Behovet av en lättnad (i kommunalskatten) för löntagarna var så trängande att det bara kunde bli fråga om vilken väg man skulle välja. Wigforss Minn. 2: 144 (1951). — jfr HÖG-, HÖGST-, OM-TRÄNGANDE.
5) vara i l. ha (stort) behov av (ngt l. ngn), behöva (jfr II 5); äv. dels: vara angelägen om l. önska (ngt) (jfr 4 c), dels: kräva (ngt); särsk. i förb. med inf. l. att-sats. Forsius Fosz 302 (1621). (Det) wil .. wara för nöden, at man hafwer gode Lättestegar .. om thet kunde trängia någorstädz i Trän upklifwa. IErici Colerus 2: 97 (c. 1645). Then fattige, som Rätten mäst tränger at ålijta och minst hafwer at betahla med. Schmedeman Just. 316 (1661). En kiöpman någon del af godzet vte hänger, / At locka til sin bod ehwem som kiöpa tränger. Kolmodin QvSp. 1: 433 (1732). Det är inte jag som tränger hjälp, viskade hon. Lindström LeendGud 80 (1951). Det skulle behövas väl övade gerillamän som våra pojkar .. Det är ackurat vad fosterlandet tränger i dessa tider. Widding 1812 341 (1970). Tränger inte detta några rediga supar? Widding Svan. 69 (1971).
a) (†) opers. med personen i objektskasus (ack., ngn gg äv. dat.), ha (stort) behov av ngt, behöva (äv. närmande sig l. övergående i: önska l. kräva) ngt; särsk. i uttr. som om l. när ngn tränger om l. efter ngt; jfr OM-TRÄNGA 2. G1R 1: 168 (1523). (Danskarna har) scriffuith oss tiil, ath om oss trenger epther wndtsetningh .. thaa wilia the komma oss tiil hielp. G1R 2: 92 (1525). Legia haffuer jagh jchie ath giffuua edir .. wthann I wille haffuua en kanna öll eller tuuå .. om edir så trenngier. TbLödöse 318 (1594). På thet Wij eder görligen måtte förnimma låta hwad osz tränger kunde wij thet eder icke fördöllia. Girs E14 55 (c. 1630). Fast Wij ärom fast aflägsne änn, / Så kommer doch åter Lyckan igän, / När som Osz mäst derom tränger. Lindschöld Carr. B 2 b (1672). Högberg Utböl. 1: 177 (1912).
b) i p. pf. i adjektivisk anv.: som har behov av ngt l. att göra ngt; numera i sht ss. senare led i ssgr; förr äv. i uttr. vara trängd om l. till ngt, vara i (starkt) behov av ngt; jfr 2 c. Äre wij icke enckiom så trengde vm smör, vten tage wäll med j werdet oxer, håning och annet slicht för ett skiäligt köp. G1R 15: 497 (1543). Jag är nu trängder til päningar och har siälf fåt leja af andra. ÅgerupArk. Brev 6 ⁄ 5 1755. Nu är iag åter trängd om Högvördigste Herr Ärcke Biskopens .. hielp och biträde. HA 9: 56 (1775). — jfr HJÄLP-, MALM-, ORD-, PENNINGE-, PRAT-, SKOG-, SKVALLER-, TAL-TRÄNGD.
II. intr.
1) motsv. I 1: inom knappt l. begränsat utrymme pressa (mycket hårt o.) tätt på l. mot ngn l. ngt; trängas; klämma l. trycka in l. ihop o. d.; äv. i fråga om ngt (särsk. klädesplagg l. sko o. d.) som omsluter kropp l. kroppsdel: strama åt, klämma, särsk. i uttr. skon tränger, se SKO, sbst. 1 b γ; äv. oeg. l. bildl. (se särsk. slutet). SvOrds. B 6 b (1604). Wij (har) intet rum hafft, ther wij uthi heemligheet hafwe kunnat omrösta, uttan på oppenbara platzer, ther flere hafwe trängt i hopen medh oss, än såsom the till Rijkzdagen hafwe förordnede warit. RA II. 2: 98 (1617). (Modern bör) ändra Möszan (på barnet), så snart den förra tränger, så at hufwudet ej må klämmas. Wolff SpädaBarnsSkötsel B 3 a (1755). Handskarna sluta tätt efter handens linjer utan att tränga. Hammenhög PoB 235 (1931). Runt kojan trängde storskog och vilda berg. Carlsson Oxnäset 143 (1947). Vigselringen tränger lite på fingret. Olsson Källa 189 (1971). — särsk. oeg. l. bildl., utan närmare tanke på tryckande l. klämmande, med saksubj.: smalna av; jfr I 1 c. (Björnhonan) ängslades .. att någon kunde vara i vägen för henne där stigen trängde. Berg Sjöf. 195 (1910).
2) trycka på (åt l. från visst håll); äv.: (med kraft) avancera l. rycka framåt l. (äv. mera gradvis) ta sig fram l. in o. d.; ofta med bestämning angivande riktning; äv. gå l. komma djupt l. långt in (ngnstans); äv. dels med saksubj., dels oeg. l. bildl. Inte ett ljud trängde över hennes läppar. Från vänster tränger matoset från köket. The Swenske them förfolgde så fort, / Som Stöffuere hadhe iaget en Hiort. / The hade them wäl fånget eller sengt, / Så hårt hadhe the tå effter them trengt. Svart Gensw. H 7 b (1558). Så snart basunens ljud / I landet fordom gaf, om denna högtid, bud, / Strax folket, som en ström, til dessa gårdar trängde. Murberg Racine Ath. 1 (c. 1776). Ljudet trängde / till hjerta och märg. Geijer Skald. 34 (1811, 1835). Det är tyst i staden nu, så tyst att suckarna och hviskningarna från skuggorna där nere tränga ända hit upp. Söderberg Glas 7 (1905). Grönfinken har .. trängt rätt högt mot norden. Rosenius SvFågl. 2: 65 (1921). Sverige var en avkrok, dit de moderna fordringarna endast långsamt trängde. Wifstrand AndlTal. 42 (1943). — jfr DJUPT-, MELLAN-TRÄNGANDE. — särsk. fylla ngt till bristningsgränsen (jfr 3); särsk. med tanke på ansamlande av vätska: spänna l. pressa på; stundom äv. (om föremål i hålighet o. d.): sitta (alltför) trångt. I sjelfva könsdriften råder .. en besynnerlig växelverkan emellan .. könsbegäret och en viss trängning (congestion) af blod till födslodelarne. Cederschiöld QvSlägtl. 1: 105 (1836). En ring af härdadt stål, som är fästad vid lagret på det sätt, att spindeln (på svarven) hvarken tränger eller glappar. TT 1878, s. 37. (Adjunkten) håller vid kyrkogårdsgrinden, / ty ölet det tränger och vanten skall af. Heidenstam Dikt. 56 (1895). Veken bör .. fullt utfylla smörjhålet utan att tränga. Lundberg Lok. 279 (1902). (Träkulorna) provades i kanonerna. Varenda en passade utmärkt, ingen enda trängde. Högberg Frib. 320 (1910). — jfr BLOD-TRÄNGNING.
3) vara fylld till bristningsgränsen (jfr 2 slutet), spränga (se SPRÄNGA, v.1 II 3); särsk. om urinblåsa; förr äv. i uttr. trängande full, till trängsel full. I ett land där samhället är så utbildadt i alla afseenden, där menniskowerlden är så trängande full och förhållandena så mångfaldiga, är det (osv.). EGGeijer hos Blanck GeijerEngl. 181 (1809). Rikligt fyllda jufver, / Spenar, trängande och stinna, / Så att alla ådror svälla. Collan Kalev. 2: 110 (1868). Efter en halv minut trängde blåsan. Nilsson HistFärs. 60 (1940). — särsk. ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om krampaktig l. sprängande retning för tömning av urinblåsa l. tarm; jfr I 2 c. Sedes äre ibland månge och mycken trängning till Stoolgången. HdlCollMed. 10 ⁄ 3 1697. Hon hade täta trängningar att kasta sitt vatten och led av ständiga smärtor i blåstrakten. SvLäkT 1935, s. 1620. — jfr STOL-TRÄNGNING.
4) motsv. I 4, oeg. l. bildl.: sätta (stark) press på ngt l. ngn, ansätta; ofta med sakligt subj. Där någott tränger eller fahrlighett sig öppar, att samptligen rijksens rådh .. convoceras därtill. AOxenstierna 7: 718 (1632). Om nöd på penningar tränger. HC11H 10: 94 (1650). Tiänst- och brödlöös är iag: Creditorerne och Intereszen trängia. Stiernhielm (SVS) III. 1: 164 (1653). När intet tränger wil hwar man wara wän. Grubb 401 (1665). Dhetta fall, som intet iust tränger nu. Carl XII Bref 323 (1704). — särsk. (numera bl. tillf.) i sht i sådana uttr. som (om l. när) nöden tränger, (om l. när) nöden pressar på, äv. övergående i bet.: i nödfall. BOlavi 103 a (1578). Uthan så är, at höge nödtorfften så trängia kan, at man utaff huuset uthgå måste, tå skole (osv.). Schmedeman Just. 178 (1617). (Vittnena bör) witnesbördet in för Rätten och ey annorstädes, så framt ey nöd tränger, afläggia. Schmedeman Just. 838 (1683). (Trupperna) skola ej inkomma i staden förr än nöden tränger. Gustaf III 1: 140 (1789). (Tjänstelänen) utdelades icke utan att nöd trängde. 3SAH 26: 103 (1914).
5) motsv I 5, oeg. l. bildl.: ha (stort) behov av ngt (l. ngn) l. av att göra ngt; särsk. (numera bl. mera tillf.) i förb. tränga till ngt (l. ngn) l. tränga till att göra ngt; äv. opers. (se a). G1R 1: 129 (1523). (Jag) mente .. mindre misstankar fölga, om någre gode förfordrare hulpe honom till samma annuum stipendium regale, effter H. K. M. hielper offta adelsmäns barn, som mindre trängia. OxBr. 12: 354 (1613). Här ähr dräfeligit dyrt effter alt dhett som en mäniska tränger till. KKD 7: 11 (1701). En annan gång, när du tränger, vill jag hjelpa dig igen. SvFolks. 1: 392 (1849). Det värsta är, att det just är då man tränger till att skriva. När man är ledsen, olycklig, arg. Zetterström EnslBel. 10 (1981). — jfr TILL-TRÄNGA. — särsk.
a) opers., vara nödvändig, behövas; särsk. i uttr. om l. när det (så) tränger (förr äv. om l. när tränger), om l. när det (så) behövs; jfr OM-TRÄNGA 2 a. Om trenger skall .. Oloff holla oc göra Kong:e M. V. A. K. N. herre en tilbörlig tiänisth. Rääf Ydre 1: 311 (i handl. fr. 1555). Wijsa them ända til Påfwen och hans Karlar, ja (om så tränger) til Böfwelstugun. Rudbeckius Luther Cat. 9 (1667). Det giör din stora Kung Frids-hiälten uti Norden: / Som och har wijst hur Han, när tränger, Krijga kan. Dahlstierna (SVS) 114 (1698). Om thet tränger kan man bruka .. (växtens) frö i stället för löpe. Linné Örtab. 25 (1725). Vänd dig till oss om det tränger. SvHandordb. (1966).
b) (†) i förb. tränga om ngt l. om (att) göra ngt, vilja ha l. vara angelägen om ngt resp. om att (få) göra ngt. Preutz Kempis 58 (1675). H. Rector (påminde) Consistoriales at de wille tidigt wara tilstädes i Cons(istorium) när de påkallas, at man icke tränger om wänta länge effter dem. HärnösDP 1695, s. 473. Ty then som tränger om hwad en annan äger och kan umbära, bör skaffa sig thet samma på lofligit sät. Lallerstedt Dygdel. 94 (1746). ”Rättvisan fordrar ock, at .. (den hängda tjuven) ej kan tas ner ..” / ”Ja, inföll mäster Snitt, jag för min del ej ser / At man just derom skulle tränga; / Är tjyfven hängd, så må han hänga.” Lenngren (SVS) 2: 73 (1793). Var det så, att du trängde om någon hjälp med detsamma, så kunde han ta dig till lagerdräng. Väring Vint. 43 (1927). — jfr OM-TRÄNGA.
c) (numera bl. tillf.) i förb. tränga efter ngt, trakta efter l. åstunda ngt. Wåre än nu gått, att tu trängde yttermere effter Skatten, Szå kan man (osv.). G1R 15: 321 (1543). Een Gud; brinnande kärleek emoot .. alla Swårmodige Menniskior, hwilke törsta och trängia effter hans kärleek och barmhertigheet. Sylvius Mornay 430 (1674). Kung Magnus tränger ständigt efter guld. Jolin UHansDr 31 (1860). I de gömmorna kan han leta, om han tränger efter något. Moberg Rid 85 (1941). — jfr EFTER-TRÄNGA.
III. refl.
1) (numera bl. mera tillf.) tränga samman sig, trängas; förr särsk. i uttr. tränga sig om l. kring ngt, trängas om(kring) ngt. RA I. 1: 494 (1546). Då denna .. (dvs. tisteln) ofta tränger sig i Åkrarne, är troligt, at den (osv.). Retzius FlVirg. 62 (1809). (Om den resande) på qvällen visade sig på klubben, trängde sig alla gubbarne med kritpipan i mun kring den okände. LoF 1873, s. 107. Ständigt flera voro de främmande furstar, som med hyllande tribut trängde sig vid den assyriske monarkens tron-pall. Tegnér Niniv. 88 (1875). Man har exempel på mål, deruti några och tjugo hungriga prester trängde sig om ett pastorat. ETegnér hos Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 38 (1889).
2) (med kraft l. trots motstånd) röra l. förflytta sig (åt ett visst håll), pressa sig (ngnstans); särsk. i fråga om att förflytta l. pressa sig tätt intill ngn l. ngt; äv. dels med saksubj., dels oeg. l. bildl. (se särsk. slutet). 4Mos. 22: 25 (Bib. 1541). (Det kalla vårvintervädret) tränger sigh så tätt på Iorden, att stöfuare och Iagthehundar .. icke kunna hafua wäderkorn af diuren. Forsius Phys. 137 (1611). Rycktet om den Christeliga religion trängde sig til de längst bort belägna länder. Bælter JesuH 5: 957 (1759). Månge trängde sig intil honom, och sökte hans bekantskap, ty han var rik. Eurén Kotzebue Orth. 1: 102 (1793). Hvarje vår / Har klang på klang sig ur ditt strängspel trängt. Atterbom Lyr. 2: 137 (1839). (Gatorna är särskilt trånga o. smutsiga) i trakterna kring Pantheon och mellersta delen af .. (Rom), dit alla trängde sig under 15:e och 16:e seklerna. Ljunggren Resa 22 (1871). Det räckte inte längre att bara skriva av sig världen när den trängde sig för tätt inpå. Rynell VetaHut 148 (1979). — särsk. (i sht i vitter stil) oeg. l. bildl.: pressa sig l. ta sig (in i l. genom l. till ngt). Månge godhe och nyttighe Aqua vitæ .. som haffue samma krafften som sielffue Örterne .. ty thet är krafften vthur them vtdragen, och så subtil giort och distileret, at the strax .. tränge sigh til hiertat. Berchelt PestOrs. C 7 b (1589). Ack! ljudet af denna rösten trängde sig som en pil i mitt hjärtas innersta! Riccoboni Catesby 111 (1761). Antingen min tanke tränger sig til jordens medelpunkt, eller uphöjer sig ända til himlarnas hvalf, finner hon (osv.). Lybecker Young 160 (1795). Jag (spärrar) in dig i bergets djupaste hvalf, dit ej en aning hvarken af ljus eller hopp .. kan i århundraden tränga sig. Livijn 1: 45 (1817).
3) bana väg l. skapa utrymme (åt sig själv) gm pressande l. undanskuffande (av andra); äv. bildl. Han trängde sig framåt. Stiernman Riksd. 462 (1598). Rätte vrsprungitt är thetta, att Lucases hustru hafuer trängd sigh vthi hans hustrus bänck (i kyrkan) och tagitt sigh der ett rum, emot hans hustrus wilie. 3SthmTb. 5: 21 (1603). (Uppsyningsmännen bör) hafwa upsickt .. om förkiöp sker på Tårgen .. så at någon tränger sig i annors kiöp. PH 1: 346 (1722). Åskådarna trängde sig mot utgången. Auerbach (1915). (Travkusken) trängde sig loss och vann den tredje V5-avdelningen på Åby igår. GbgP 9 ⁄ 3 1990, s. 44. — särsk. (†) i uttr. tränga sig till ngt l. (till) att göra ngt, (gm påtryckning l. övertalning o. d.) tilltvinga sig ngt l. att göra ngt (i sht ngt som rätteligen är förbehållet ngn annan). (Han sa) at her Eric Axelsson war icke lagliga korat til riket, vtan han hade listeligha trengt sigh ther til. OPetri Kr. 257 (c. 1540). Om nogon emot förbudh wil trengia sigh til Herrans Natward, så skal han hollass ther ifrån. KOF II. 1: 202 (1659). (Magistern) kom til Kyrckan om Pingest dags morgon oförsagd, då han ville tränga sig at predika Ottesången. FinKyrkohSP 5: 144 (c. 1778). När konsistoriet den 8 febr. 1682 första gången såg i sin krets den svåre H. Schütz, efter att han lyckats tränga sig till bibliotekariebefattningen. Annerstedt UUH II. 2: 31 (1909).
IV. dep.: vara l. vistas (alltför) tätt intill ngn annan (l. ngt annat) på ett begränsat utrymme, ha det trångt; äv.: samlas l. skockas l. flockas mycket tätt i grupp, i sht med inbegrepp av smågruffande l. knuffande l. skuffande o. d.; äv. dels med saksubj., dels bildl. Epter thet at folket trengdes så mykit om honom (dvs. den sjuke), at the .. icke kunde komma fram för Jesum .. så stigho the på taket ther han war inne. OPetri 3: 330 (1530). Båtsmäns- och Ryttarehustrur få icke trängias med Bondehustrurna, utan skola sittia bak i kyrkian. Hagström Herdam. 3: 153 (i handl. fr. c. 1725). Klagades ther öfwer, at en dehl skiufwas och trängias på lächtaren wid bröstbrädet. KulturbVg. 1: 8 (1741). Flyttdufvorna .. flaxa och trängas om hvarandra från de lägre trädgrenarna ända upp till trädens toppar. NF 4: 1511 (1881). Ur kupéfönstret iakttog jag varje ny, tjusande utsikt över trädgårdar och parker, som trängas i den härliga Seinedalen. Lagergren Minn. 2: 39 (1923). I den skrangliga bokhyllan bakom skrivbordet trängs det numera mest gamla böcker från Uppsalatiden. Siwertz Pagoden 7 (1954). — jfr SARDIN-TRÄNGAS. — särsk. (vard.) i uttr. trängas om ngt l. om att göra ngt, vara många om ngt l. om att få göra ngt (som är förbehållet ett fåtal). Helsingarna köpa mera sädh än ångermanen ty the trängias så månge om hemanen. Bureus Suml. 41 (c. 1600). Jag berättade huru söner af den yppersta adeln trängdes om att få ikläda sig tempel-herreordens hvita dräkt. Rydberg KultFörel. 6: 275 (1888).
TRÄNGA BORT10 4. till I 3: tvinga (ngn l. ngt) bort; äv. (o. numera i sht) i bildl. anv.: förtränga (ngt). När Rytaren hafwer giort ett Heeman ödhe, öffuergiffuer han dedh, och tager ett annat an .. och sålunda tränger bonden bårt som dedh wääl häfdat och opbygt haffuer. RARP 2: 158 (1635). Du intalar dig själv att det inte kan vara så här illa. Förnekandet leder till att du lättare står ut, att du tränger bort problemet. Angelöw o. Jonsson SocPsyk. 217 (1990). jfr borttränga. —
1) till I 4: pressa fram (ngt). Schroderus Comenius 810 (1639). Jag är visst icke angelägen att på minsta vis tränga fram den (dvs. egenskapen av riksbestyrare), men kunde likväl hava ett eller annat att skjuta in på lämpligt ställe. Högberg JesuBr. 2: 104 (1915).
2) till II 2: (med kraft) avancera; äv.: (mera gradvis) ta sig l. pressa sig fram; stundom äv. oeg.: sticka ut; i sht med saksubj. Thore trängde så hårdt fram, at alt rök undan för honom. Verelius Gothr. 194 (1664). Morgonens första strålar trängde fram mellan träden. LbFolksk. 63 (1890). Vaxljus ej brändes, ej rökelse svängdes, / när fram genom hopen på kyrkbacken trängdes / sex män med en kista i vårdslös takt. Fröding NyttGam. 52 (1897). Endast reveljens och taptots trumpetstötar trängde fram tydligt och tonrent. Alexandrova Träduvor 31 (1950). Jag kände hur tårarna trängde fram i ögonen. Rådström Mån. 43 (1989). —
TRÄNGA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. till I 2, II 2: (trots motstånd l. hinder o. d.) komma igenom (ngt), penetrera; äv. dels utan obj., dels (o. i sht) med saksubj.; äv. oeg. l. bildl. Regnet trängde igenom kappan. Kölden tränger igenom märg och ben. Berchelt PestOrs. C 2 b (1589). Giffues ofta fiendherne tilfelle att trängia igenom och settia rijke och regemente i störste fara. AOxenstierna 1: 478 (1633). Det dröjde länge, innan de nya buden trängde igenom och blefvo iakttagna. Hildebrand Statsförf. 57 (1896). Buropen som trängde genom den tjocka luften fick honom att komma av sig. Sund LanthSon 196 (1997). jfr genomtränga. —
TRÄNGA IHOP10 04, äv. HOP4, förr äv. TILLHOPA. till I 1: pressa ihop l. samman (ngt); äv.: komprimera. Wollimhaus Ind. (1652). Tränga ihop sin stil. Nordforss (1805). Nganking ligger längre uppåt floden, där slättten .. trängts ihop av bergen. SvGeogrÅb. 1928, s. 178. jfr hoptränga. —
TRÄNGA IHOP SIG10 04 0. till II 1: flytta nära inpå ngn (l. ngt) l. varandra o. dela på litet l. otillräckligt utrymme; äv. oeg. l. bildl. Sahlstedt (1773). Nu sitta vi bra alla tre i baksitsen, om vi tränga ihop oss en smula. Wetterbergh SamhKärna 2: 217 (1857). Likaså trängde husen ihop sig kring järnvägsstationerna och sågverken. Lagerlöf Holg. 2: 271 (1907). —
1) (numera bl. mera tillf.) till I 2: pressa l. klämma in (ngt l. ngn) (ngnstans). Så som en nagel trengies in emellan twå stenar j murenom, så (osv.). Syr. 27: 2 (öv. 1536). Wädhret trängde them .. in vthi eena wijck, ther the icke kunde komma till värnn. OPetri Kr. 166 (c. 1540). Kyrkväktare Olsson höll .. ett vakande öga över alla sittplatserna, och trängde in någon här och var i bänkarna. VästerbK 4 ⁄ 7 1927, s. 5.
2) till II 2: (med kraft l. trots motstånd, äv. mera gradvis) ta sig l. gå in (ngnstans); äv.: förflytta sig tätt intill ngn l. ngt; äv. dels med saksubj., dels bildl. Matoset trängde in från köket. Tå nu Konunge(n) sågh, at the trengde medh wold in vppå honom, moste han (osv.). Drak. 29 (Bib. 1541). Sommaren tränger här väldigtt inn, så varmtt och heet strax uthi påskahöghtidhen. OxBr. 10: 62 (1623). En stor törntagg, som hade trängt djupt in i tassen (på lejonet). LbFolksk. 23 (1890). Om någon berusad sälle .. trängde ända in i skänkrummet för att kärligt krama någon av mamsellerna, behövde fru Markurell endast gå emot honom. Bergman Mark. 43 (1919). Det (berodde) givetvis på vars och ens .. fallenhet, om .. han lyckades tränga in i dressyrkonstens hemligheter. Edström Mossgrönt 1: 9 (1950). —
1) (numera bl. tillf.) till I 2: trycka l. klämma ner (ngt l. ngn) (ngnstans); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; förr särsk. i fråga om rangordning i uttr. tränga ngn neder om sig. (Bergius) beswäradhe sigh .. öfwer M. Jurvelium, föregifwandes att Jurvelii hustro trenger hans hustro neder om sigh, th(et) som lender professorerne till neesa. ConsAcAboP 2: 20 (1655). Ährgirigheet kan aldrig ändas, / Förr än hon tränges need i graaf. Columbus (SVS) 1: 44 (1674). Fler ord tilstadde ej Retus / Honom att säga, förrän i den öppna talande munnen / Han inrände sitt bloss och trängde det neder i bröstet. Adlerbeth Ov. 313 (1818).
2) till II 2: (trots motstånd, äv. mera gradvis) röra sig l. ta sig ned (ngnstans); äv. bildl.; i sht med saksubj. (Du) värmde lik himmelens stråle, / Trängde som kärlekens eld ned i den dödliges själ. BEMalmström 6: 8 (1840). (Han) kunde .. minnas den tid då .. borret trängde ner till jernmalmens ådror. Geijer I. 2: 315 (1846). (Det går inte att) förneka, att rörelsen (dvs. Frälsningsarmén) tränger ned till en folkklass, som ej lätteligen nås af församlingarna. Stridsropet 1883, nr 2, s. 3. Snart tillkännagaf röken, som trängde ned i rummen, hvad som var på färde. Quennerstedt Bender 46 (1910). —
1) till I 2: med möda ta l. dra på (ngn (l. ngt) ngt). Han lät tränga på mig ett par böxor. Gyllenborg Sprätth. 9 (1737). Därvid bör noga iakttagas .. att (glass)formen lägges så full, att .. locket måste trängas på. Grafström Kond. 148 (1892).
2) till II 2.
a) med kraft avancera framåt l. komma närmare; trycka på; äv. bildl. När den fiendtliga myckenheten trängde på, war Cavalleriet det första som gaf wika. Nordberg C12 1: 203 (1740). Sabbathen trängde på. Kolmodin QvSp. 2: 392 (1750). Mitt namn är Malin Stenqvist! sa’ den lilla gråhåriga frun i gröna saloppen och bara trängde på. Hedenstierna FruW 156 (1890).
b) utsätta (ngn) för tryck, pressa (ngn l. ngt). 2Mos. 12: 33 (Bib. 1541). (Vi skall) inthet fijra, vthan anwända all flijtt och kraffter att trängia på fienden så mycket någon sin kan möyeligit wara. HSH 5: 170 (1657). Men ni ser ju, att hela processionen är stoppad, och den tränger på mig. Nyblom Twain 2: 50 (1874).
3) till II 2 slutet: pressa l. trycka på; spänna; särsk. i fråga om (känsla av) tryck från urinblåsa l. tarm (äv. opers.); äv. bildl. Svulsten närmade sig huden och började tränga på inifrån, som om den ville bana sig väg ut. Lundegård Tit. 290 (1892). Tankarna trängde på men hon ville inte släppa fram dem ännu. Fridegård Offerrök 272 (1949). När det trängde på gick han bakom ståndet. Sandgren Förklar. 57 (1960).
4) till II 4.
a) ansätta l. sätta åt; äv.: pressa på. Widekindi KrijgH 173 (1671). Endast när den allmänna nöden riktigt tränger på, låta .. (nybyggarna) af andra rycka sig med (osv.). Hjärne SvFräm. 25 (1893, 1908). Vid denna tid begynte en .. mycket besvärlig utrikespolitisk fråga alltmer tränga på. SvH IX. 1: 291 (1910).
b) (†) om person: (med eftertryck) yrka l. insistera på ngt. G1R 24: 354 (1554). Iag haar åter med en skrifft trängt på swar aff greffuinnan de la gardie. Ekeblad Bref 2: 219 (1660; rättat efter hskr.). Leopold (SVS) II. 3: 22 (1797). —
TRÄNGA SAMMAN10 32 l. 40, förr äv. TILLSAMMAN(S). till I 1, 2: trycka l. pressa samman (ngt). Heinrich (1814). Den heta flamman, / Nyss spridd, du trängde i ditt bröst tillsamman. BEMalmström 6: 261 (1862). Världshafvet trängdes där samman till en flod vid .. (Helsingborgs) strand. Weibull LundLundag. 273 (1891). jfr sammantränga. —
TRÄNGA SIG EMELLAN10 0 032. till III 2: (med kraft) ta sig emellan (ngra); äv. utan obj.; äv. oeg. l. bildl. Bureus Runaräfst 84 (1602). Bruden skal (under vigseln) stå Brudgummen nära, at ingen framdeles må tränga sig dem imellan. Fernow Värmel. 254 (1773). —
TRÄNGA SIG FRAM10 0 4.
1) till III 2: (trots motstånd) röra sig framåt, pressa sig fram; äv. bildl. Eneman Resa 1: 243 (1712). Hon darrade, och svetten / Sig trängde fram i kroppens resta småhår. Andersson Ratn. 7 (1892). Innan de, som skulle döpas, nedstego i vattnet, trängde sig församlingens medlemmar fram för att ösa ur det helgade dopvattnet. Nilsson FestdVard. 161 (1925). När septembermånen trängde sig fram då och då mellan låga moln, försilvrade den dimmorna över gräset. Trenter SkönJuv. 140 (1991).
2) till III 3: bana väg åt sig själv l. (på oriktigt sätt) ta sig fram; äv. oeg. l. bildl. Wår oseed, som uti föregågne Herredagar .. altidh skee plägar, n. att then eene tränger sigh fram om then andra. RA II. 2: 47 (1617). Efter som han .. när .. Konungen af Dannemark .. gjorde sitt intåg .. (på Landskrona slott), så trängde sig fram, at han .. altid måtte wara den närmaste in til Konungen. HC11H 8: 14 (1678). Den förste var Alet, som .. / .. genom smicker, list och smidig talegåfva, / Till rikets högsta värf i Hofvet trängt sig fram. JGOxenstierna 5: 51 (c. 1817). —
TRÄNGA SIG IGENOM10 0 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32.
1) till III 2: (med kraft) röra sig igenom (ngt); tränga igenom; äv.: pressa l. klämma sig igenom (hål o. d.). Thens elendes bön trenger sich igenom skyyn. Syr. 35: 21 (öv. 1536). Watnet trängde sig genom hans kläder. Hoffman Förnöjs. 1 (1752). (Man försöker avhjälpa vadens skadeverkningar) derigenom att wadens maskor bindas så stora att ynglet och den smärre sillen kan tränga sig igenom dem. Ekström AfhFiska 20 (1845).
2) till III 3: gm att trängas (på ett oriktigt sätt) ta sig fram igenom (ngt); äv. oeg. l. bildl. LPetri 1Post. c 7 b (1555). (En obegåvad student) far til Academien med wackra penningar. Penningarna trengia sig igenom examen. Swedberg Lefw. 59 (1729). Folket stod så hopadt, att kungen med möda kunde tränga sig genom skarorna till sockenstugan. 2SAH 42: 223 (1867). —
TRÄNGA SIG IHOP10 0 04, äv. HOP4, förr äv. TILLHOPA. (numera mindre br.) till III 1: tränga ihop sig. Wädret som har warit inklempt har trängt sig ehop. Swedenborg RebNat. 3: 310 (1718). Tankarne tränga sig tilhopa i själens innersta känslor. SvMag. 1766, s. 102. Man märker så snart man kommer norrut .. att det finns gott om utrymme för människorna, de behöva icke tränga sig ihop. Böök ResSv. 201 (1924). —
TRÄNGA SIG IN10 0 4.
1) till III 2: (med kraft l. mera gradvis) förflytta sig in (ngnstans), tränga in; äv.: klämma l. pressa sig in (i hål o. d.); äv. med saksubj. De tränger sig in i huset. G1R 25: 137 (1555). (Räven) bräkte sig ther (i väggen) vp itt håål, / Och trängde sigh in som en åål. Forsius Fosz. 87 (1621). Ther war en stoor pijl inskuten, hwilken och syntes hafwa trängt sigh in uthi Inelfwerne. Sylvius Curtius 659 (1682). Genom de sprickor, som kunna finnas kring glas-rutornes fogning .. tränger luften sig in uti rummet och förorsakar et drag. SvSaml. 3–6: 271 (1765).
2) till III 3: olovligen l. objuden ta sig in (ngnstans) (förr äv. i fråga om tjänst o. d. som rätteligen är förbehållen ngn annan); göra intrång. Sedhen konung Cristiernn begynthe fegda in paa suerigis rike oc ville med örlig trengia seg in tiill rikedh haffuer han offtha (osv.). G1R 1: 27 (1521). Then som olagligen klänger och tränger sigh in i något Embete, han hafwer intet ther till att föresee sigh hoos Gvdh. Rudbeckius KonReg. 365 (1618). De är en familj. Där kan inte Frans Fierstein tränga sig in. Born RopSten. 157 (1991). —
TRÄNGA SIG NED10 0 4 l. NER4, förr äv. NEDER. till III 2: (med kraft l. mera gradvis) ta sig ner (ngnstans), tränga ner; äv.: klämma l. pressa sig ner (i hål o. d.); äv. oeg. l. bildl. Ett ganska lijtet hål, att knapt en karl kunde tränga sig neder. KKD 1: 223 (c. 1710). (Jupiters) ögon tränga sig ned til Afgrunden. Ehrenadler Tel. 344 (1723). Sådant, som hon aldrig hade anat, att hon ägde inne i sin hjärna, trängde sig ned på papperet. Lagerlöf Saga 19 (1908). —
TRÄNGA SIG PÅ10 0 4.
1) till III 2: (med kraft) röra sig tätt inpå (ngn); i sht med inbegrepp av att vara alltför närgången; äv. övergående i bet.: tvinga sig på; inkräkta (på); äv. i förbleknad anv.: störa; äv. dels bildl., dels abs. Icke heller får Soldaten tränga sig på Bonden til arbete, utan allenast sig anbiuda. PH 1: 780 (1729). Tafel trängde sig på mig med sin swedenborgianism och gjorde mig en afton lång. Reuterdahl Mem. 143 (1858). Jag får verkligen be om ursäkt för att jag tränger mig på så här. Gustaf-Janson ÖvOnd. 33 (1957).
2) (†) till III 3, gm påtryckning o. d. tilltvinga sig (ngt) (som rätteligen är förbehållet ngn annan). Kunnande iag intz Finna, hwij han som en kijrkioheerde är, wil så häftigt trängia sig på deth hemmanet. Hälsingerun. 1980, s. 95 (1682).
3) till III 3, oeg. l. bildl., med saksubj. ss. sinnesintryck l. känslor o. d.: (med ens) dyka upp o. göra sig gällande; bli (allt mer) påtaglig l. uppenbar för (ngn). 3SAH 37: 388 (1849). Hur skulle jag i ord kunna återgiva de känslor, som trängde sig på mig vid mottagandet av .. brevet. Heidenstam Brev 10 (1881). Ett intryck, som tränger sig på främlingen i Japan, är det af alla tings litenhet. 2NF 12: 1269 (1910). Ett par reflexioner, som osökt tränga sig på. 3Saml. 6: 127 (1925). —
TRÄNGA SIG SAMMAN10 0 32 l. 40, förr äv. TILLSAMMAN(S). till III 1: tränga ihop sig. (Vid bedrövelse känns) hiertat wara beängstat och trängdt, lijka som .. att andarna och blodhen trängia sigh ther samman. Forsius Phys. 348 (1611). Östervik, där den nästan ofattbara mängden af fyratusen människor trängt sig tillsammans på ett jämförelsevis litet område. Fahlcrantz Kyrkoh. 131 (1907). —
TRÄNGA SIG UPP10 0 4.
1) till III 2: (med kraft l. mera gradvis) ta sig upp (ngnstans), tränga upp; äv.: pressa l. klämma sig upp (i l. genom hål o. d.). Weste (1807). Tårar som trängt sig upp ända från hjertats djup. Runeberg AntRunebg 104 (c. 1878). När som helst kunde någon av gästerna därnere .. tränga sig upp genom takluckan. Jersild 50Fräls. 24 (1984).
2) (†) till III 3: gm att trängas ta sig upp (ngnstans); i sht bildl. Om han icke haft på händerne det inbördes krig, som han förorsakat i Dannemark, säkert hade han .. trängt sig up på Svenske Thronen. Dalin Hist. 2: 67 (1750). Om du är mera wärdig, än de som fram för dig trängt sig up; så bör (osv.). Posten 1769, s. 678. —
TRÄNGA SIG UT10 0 4. till III 2: (med kraft) ta sig ut (ngnstans), tränga ut; äv.: pressa l. klämma sig ut (genom hål o. d.); äv. bildl.; äv. med saksubj. (Han) stack .. sigh i hastigheet undan, och kom i blotta Kiortelen .. på baar-backad häst, och ther medh .. trängde sigh vth genom Stadzporten. Widekindi KrijgH 436 (1671). År 1797 inträffade en bulnad i hufvudet och den sista benskärfvan trängde sig ut. 2SAH 60: 74 (1883). Staplarna (med virke) trängde sig ut öfver gård och dikesrenar in på lindorna och åkrarna. Ahrenberg Stockj. 126 (1892). Tjuven trängde sig ut genom gluggen. SvHandordb. (1966). —
TRÄNGA TILL. (†) till II 2, 4: tränga på (se tränga på 2, 4). Hielp nw när tränger nödhen til. OPetri 1: 64 (1526). Knut Posse trengde så hårdt til, at han kom in til konung Christiern så när, at konungen sielff med sina egna hand giorde honom illa sååran. OPetri Kr. 272 (c. 1540). Widekindi KrijgH 52 (1671). jfr tilltränga. —
1) till I 3: gm att trängas tvinga l. driva (ngn l. ngt) tillbaka; äv. bildl. Polisen trängde tillbaka de uppretade demonstranterna. Weste (1807). Medelklassens sträfvande rigtades .. blott till att tränga tillbaka den förra tidens män, för att sjelf intaga deras plats. 2SAH 44: 30 (1868). Alla tankar, som han med bön och försakelse trängt tillbaka i själens djupaste vrår, hade trädt fram. Strindberg SvÖ 2: 65 (1883).
2) till II 2: vända l. dra sig tillbaka. Svart Gensw. E 4 a (1558). De trängde tillbaka genom snårskogen. SvHandordb. (1966). —
TRÄNGA UNDAN10 32, äv. 40. till I 3: tvinga l. driva undan (ngn l. ngt); äv. bildl.; jfr tränga bort. Nordforss (1805). De fall, då den sjuke förlorar (eller rättare tränger undan) minnet av hela sitt föregående liv. Wigert PsykSj. 1: 173 (1924). Efter en tid blevo .. (vandalerna) ansatta av västgoterna, som trängde undan dem till halvöns sydligaste del. Grimberg VärldH 5: 111 (1931). —
TRÄNGA UPP10 4.
1) till I 2: (med kraft) pressa (ngn l. ngt) (mot ngt), trycka upp; äv. med tanke på att ngt forceras: med starkt tryck öppna (ngt). De tränger upp honom mot en vägg. I det samma tog hustrun Ifrån och wille see hur dett war, och då trengde de vp porten och in efter honum. VRP 1651, s. 674.
2) till II 2: (med kraft l. mera gradvis) ta sig upp (ngnstans) (o. bli synlig l. höras); äv. med saksubj. Loenbom Stenbock 2: 50 (1758). Han har inte kunnat motstå lockelsen af flaskhalsarna, som tränga upp ur Jokkinens ficka. BremerBild 134 (1913). Den halvöppna munnen, varur snarkningarna trängde upp. Krusenstjerna Fatt. 1: 439 (1935). Det är viktigt, att vatten inte kan tränga upp i byggnaden. Träskman Fjäd. 12 (1948). Rasande arbetare tränger upp mot riksdagshuset. Henschen SkuggBrott 98 (2004). —
TRÄNGA UT10 4.
1) till I 2: med starkt tryck pressa l. driva ut (ngt), trycka ut. Spegel Pass. 338 (c. 1680). Milstolpar voro af Trä med en kista kringbygde hvaruti lös sten var inkastad som trängde ut stockarne. BtVLand 2: 30 (1760). Han satt i fönstret och trängde ut det, tills det gick ut. Wedberg 1HD 442 (cit. fr. 1796).
2) till I 3: tvinga ut (ngn l. ngt) l. (gradvis) ta (ngns l. ngts) plats; i sht bildl. (Om borgmästarna skulle få högre rang) skulle de derigenom framdeles tränga ut Adelsbarn ifrån andra tienster. 2RARP 14: 524 (1743). Alla hans planer att tränga ut Danmark ur den ryska alliansen .. hade misslyckats. Odhner G3 2: 242 (1896). På Avenyn, en gång fina gatan, tränger lågpriser ut kvaliteten. GbgP 13 ⁄ 6 1993, Söndag s. 2.
3) till II 2: (med kraft l. mera gradvis) ta sig ut (ngnstans); äv. dels: träda fram, dels: (med tryck) komma ut (ur ngt); förr äv.: ge sig ut på ngt; äv. oeg. l. bildl. Snellman Tyskl. 336 (1842). Krämkorpusen .. surnar och tränger ut ur fondantöfverdraget. Grafström Kond. 76 (1892). I dessa nätters tungelsken / min ungdom tränger ut i blom. Karlfeldt Vildm. 97 (1895). Han skalv under tyngden (av kassaskåpet); ansiktet var blårött .. ögonen trängde ut ur hålorna. Bergman Mark. 233 (1919). Wallander hade hört musiken som trängde ut från Hjelms lägenhet vid något tidigare tillfälle i sitt liv. Mankell Villospår 249 (1995).
B: (II 3 slutet) TRÄNGNINGS-INKONTINENS. inkontinens som beror på överaktiv urinblåsa. Trängningsinkontinens innebär att Kerstin får plötsliga, kraftiga trängningar som hon har svårt att hålla. DN 27 ⁄ 5 1981, s. 14.
Spalt T 2969 band 35, 2009