Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
TÄLJA täl3ja2, v.1 -er, -de, -t, -d. (ipf. tälde SthmSlH 1: 74 (1551), KKD 10: 56 (1707); täljde Peringskiöld Hkr. 1: 315 (1697) osv. — sup. taldt SthmSlH 1: 101 (1568); teltt SthmSlH 1: 80 (1546); täljt MeddSlöjdF 1894, s. 60 (1626) osv. — p. pf. tald BoupptVäxjö 1804 (: uptald), Landsm. II. 8: 6 (c. 1830, 1882); täld HH XIII. 1: 274 (1566), VDAkt. 1699, nr 535 (: uptälde, pl.); tälgade, pl. Hallman Blacksta 39 (1748); täljd Annerstedt UUH Bih. 2: 240 (i handl. fr. 1685) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (numera bl. tillf., Risingh KiöpH 93 (1669: Spånetälliare)).
medelst eggredskap: bearbeta (ngt, i sht träföremål) gm att avlägsna spån (för spån) (o. därigm forma till det); särsk. (o. i sht) i fråga om skärande med kniv o. d. (jfr KARVA, v. 1); i fråga om bearbetning med yxa o. d. i sht med avs. på virke o. d., ungefär liktydigt med: skräda (se SKRÄDA, v. 1 slutet) l. bila; ss. vbalsbst. -ning äv. (numera bl. tillf.) konkret, om resultat av täljande i form av skåra l. inristning o. d., förr äv. om tilltäljt l. tillhugget trästycke (i byggnad); äv. utan obj. (se a); äv. med avs. på dels resultatet (se b), dels det som avlägsna(t)s vid sådan bearbetning. Tälja ett trästycke med en kniv. Hon satt och täljde stora flisor av stocken. Såsom när en timberman then arbete söker, aff hugger itt trää, tälier och slätar thet wel. Vish. 13: 11 (Bib. 1541). (De har genom fönstret) inkastat 5 klabbar, i den andra ändan tälde släte, at det wedh inkastande ej skulle göra ondt i handen. ConsAcAboP 5: 306 (1682). (1689) funnes några Takdråp .. och fattades nu 6 tälgningar sampt täckian å bägge sidor. OfferdalKArk. N II 1, s. 31 (1693). Tälljde spånor .. (av metallegeringen) drogos starkt af Magneten. Rinman JärnH 532 (1782). Som landet är .. ganska svårt att komma fram igenom .. så var vägen textad, det vill säga utmärkt genom täljningar i träden. Læstadius 1Journ. 371 (1831). Ofta brukas till trävirkes tälgande och beskärande .. en snitsare (Schnitsmesser) med långt jernskaft. Eneberg Karmarsch 1: 111 (1858). Täljstenen .. är formbar och lätt att tälja, därav namnet. TurÅ 1990, s. 97. — jfr SLÄT-TÄLJA o. O-TÄLJD. — särsk.
a) med obj. ersatt av prep.-förb. (inledd av prep. på l. i) l. i abs. anv. Af pijgans .. gjorde berättelse, at Emzenius sutit stilla på ett ställe, tälliandes med samme knijf. ConsAcAboP 7: 160 (1691). Gosze, statt ej fåfäng, har du intet annat att göra, så tag en pinne och tälj på. Nyrén Charakt. 65 (c. 1765). Jag vill inte måla, sade Åke. Jag vill tälja. Malmberg Åke 121 (1924). Han täljde försiktigt och samvetsgrant i ett stycke trä. Kjellgren Smar. 202 (1939).
b) med resultativt obj.: gm täljande förfärdiga l. åstadkomma (ngt); snida; i vissa språkprov svårt att skilja från huvudmom. (Till 28 stadstimmermän) för theras arbethe the teltt hade biälker wiidh nye Ladegorden, som til nye bygningen skulle vidh tre Kronor. SthmSlH 1: 80 (1546). Scholæbygningen .. (är) i knutarne merendels slätt myssiad och odrifwen, oaktsamt tälgd, flat röstad. HFinLappm. 3: 135 (1738). Dessa (sånger) sjöng min fader fordom, / Då till yxan skaft han täljde. Runeberg (SVS) IV. 2: 120 (1837). Vi täljde barkbåtar att ha i pölar och rännstenar. Wigforss Minn. 1: 32 (1950). Man täljer en plan yta på undersidan av syllstocken. Håkansson FrStockStuga 84 (1976). — jfr BRÄD-, SPÅN-TÄLJNING.
TÄLJA BORT10 4. gm täljande avlägsna (ngt); jfr tälja av. Landsm. VIII. 3: 420 (c. 1900). jfr borttälja. —
TÄLJA OPP, se tälja upp. —
TÄLJA SÖNDER10 40. söndertälja (ngt). Weste (1807). Han täljde sönder bord och bänkar på Barnhuset. Blanche Band. 98 (1848). —
TÄLJA TILL10 4. gm täljande forma till l. framställa (ngt). Tälia til .. (dvs.) släta något wäl. Spegel (1712). Att .. sätta sig i slöjdboden och tälja till räfspinnar. Schulze DrängSvBönd. 325 (1933). jfr tilltälja. —
TÄLJA UPP10 4, äv. OPP4. särsk.: gm tilltäljande göra (ngt) färdigt för bruk. G1R 20: 236 (1549). Iagh .. lät tällia op werke till en ny korgh och nya hiull. KKD 10: 55 (1707).
-BRÄDA, äv. (numera mindre br.) -BRÄDE. (tälj- 1807 osv. tälje- 1622–1791) (i sht förr) med yxa (o. ej såg) tillverkad bräda, bilad bräda. OrdnLilleTull. 1622, s. B 3 a. —
-BÄNK. (tälj- 1892 osv. tälje- 1748–1969) (i sht förr) bänk (se d. o. IV, V) med fästanordning för arbetsstycke som skall täljas (o. säte att sitta grensle över). ÅgerupArk. Bouppt. 1748. Träskomakarens mycket speciella täljbänk, ett kärt föremål .. som så när fallit i glömska. SDS 16 ⁄ 2 1997, s. C9. —
-KNIV. (tälj- 1568 osv. tälje- 1541–1805) [fsv. tælghekniver] kniv avsedd att tälja med; särsk. i det bildl. uttr. skära guld med täljkniv(ar) (se skära, v.2 1 s α β’); jfr skär-kniv 1, slid-kniv. (Han) drogh medh th(et) sama hans tälie kniff vth, och stack effter for:ne Eric Persson, offuer bordet. UpplDomb. 3: 108 (1541). Täljknivar har vanligen klinga med en inlagd, tunn stålskiva och utanpå denna påvällt järn eller stål av mjukare slag. Varulex. Byggn. 2: 68 (1955).
-STEN. (tälj- 1619 osv. tälje- 1542–c. 1755) [fsv. tælghesten] mineral. om grågrön bergart som huvudsakligen består av talk o. klorit o. är så mjuk att den jämförelsevis lätt kan bearbetas (täljas); äv. i individuell anv., om stycke l. enskild sten av sådan bergart; i sht förr äv. i allmännare anv., med inbegrepp av l. om andra likaledes lättbearbetade bergarter, särsk. lätthuggen kalksten (jfr snidar-sten); jfr gryt-sten. VaruhusR 1542. Till Germund Svenson, att han bestyrer en schute eller två till then tälgesteen på Ölandt och lather then komme till Stocholm. G1R 26: 753 (1556). Mitt på Skogen står vprest en tälie Steen. Gyllenius Diar. 188 (c. 1670). Hit hörer widare en annan tät, miuk och gråachtig talckstensart, hos osz bekant under namn af Talg- och telg-sten, men utomlands ollaris & lebetum lapis, eller gryt-sten kallad, emedan den såsom trä sig tällia .. låter. Bromell Berg. 21 (1730). Denna talkskifferart, kallad tälgsten (grytsten), har mycken teknisk användning till ugnshällar, uppmurning af smälthyttor, utfodring af masugnsställen m. m. UB 3: 38 (1873).
Ssgr: täljstens-brott. jfr brott I 6. Handöhls Telgstensbrott i Åhre Socken och Jemteland Beskrifwit År 1741. VetAH 1742, s. 199.
-kamin. kamin av l. (invändigt) klädd med täljsten. Ett rum med tälgstenskamin. Molin SSkr. 289 (1895).
-STUBBE. (tälj- 1796 osv. tälje- 1748) särsk. (†): stubbkniv. BoupptVäxjö 1748. Bladet i en ägta Täljstubbe. VetAH 1796, s. 147. —
-YXA. (tälj- 1540 osv. tälje- 1556–1725) [fsv. tælgheøx] (i sht förr) för täljande av virke o. d. avsedd bila; jfr -bila o. skräd-, timmermans-yxa. JönkTb. 139 (1540). Wäggarna böra wara jämt och slätt skrädda med tälgyxan. Boije Landth. 60 (1756).
B (†): TÄLJE-BILA, -BRÄDA, -BÄNK, -KNIV, -STEN, -STUBBE, -YXA, se A.
Avledn.: täljbarhet, r. l. f. Täljstenarne, användas hufvudsakligen, i anseende till deras mjukhet, täljbarhet och eldfasthet, till spishällar. Rothstein Byggn. 84 (1856).
Spalt T 3605 band 36, 2010