Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNIDA sni3da2, v.1 -ade, förr äv. pr. sg. -er, ipf. sned l. snidde, p. pf. sniden (pr. sg. -ar Swedberg Schibb. 435 (1716) osv. -er SalWijsh. 14: 8 (öv. 1536), SAOL (1923). — ipf. -ade Sundén (1891) osv. sned Weste 1978 (1807; angivet ss. obrukligt). snidde Schultze Ordb. 4648 (c. 1755). — sup. -at Schultze Ordb. 4648 (c. 1755) osv. — p. pf. -ad Upmark Lübke 120 (1871) osv. sniden (snidin) SalWijsh. 14: 8 (öv. 1536), Sundén (1891). snitt TullbSthm 7/10 1558). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE, -ARINNA, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(schnid- 1657 (: Schnidewerk)1737 (: formschnidare). snid- (-ie-, -ij-) 1536 osv. -a 1536 osv. -ja 1625 (: snijdieverckit, sg. best.)1676)
Etymologi
[sv. dial. snida (med stark o. svag böjning); jfr d. snide, fvn. sníða, nor. dial. snida, fsax. snīda, mlt. snīden, mnl. snīden (nl. snijden), ffris. snītha, fht. snīdan (t. schneiden), feng. snīþa, samtliga med stark (o. svag) böjning. — Jfr SNED, sbst.1—4, SNEDA, v.1—2, SNEDIG, adj.1—2, SNICKA, SNID, SNIDA, sbst., SNIDA, v.2, SNIDBART, SNIDE, sbst.2, SNITSA, SNITTA, v.]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat; se dock a) (med snitt l. hugg) skära (se SKÄRA, v.2 1) l. skära av (ngt); särsk. om borthuggande l. bortskärande av kvistar o. d.; kvista. Här ungskaffare medh ny-slipade hwettiade knifwar / Steekarne, och alt an snider med märckliga snillo. 2Saml. 35: 221 (1662). Af hasseltelningar snidas de trollspön, hvarmed magiska cirklar ritas vid andebesvärjelser och dylikt. OoB 1896, s. 14. (Björken) ropar .. till människan: Hugg min stam ock snid min topp, / så växer jag [skönare] opp. EWigström i Landsm. VIII. 3: 21 (1898). Jag har kraft: / om blott I djärfvens hjärtat snida / ur kroppen, djärfves jag det lida. VLitt. 2: 451 (1902). Skotten (som skurits av från kanelträdet) snidas rena från grenar och blad och skalas efter 24 timmar. Jönsson Gagnv. 233 (1910); jfr 2. Skogstjuvarna avhöggo rubb och stubb. Detta kallades att snida baska. SvGeogrÅb. 1932, s. 114. — jfr AV-, BE-, FÖR-, FÖRE-, UPP-SNIDA. — särsk.
a) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh., i ssgn SNID-VERK) om (upp)skärning (särsk. i skärverk) av myntämne l. annan metall. Then 19 Junij .. Var Myntemesteren .. inne, och lät see sitt mynt, klagandes att efter någre få olijkheeter falla i snijdande, drifver Daniel Hansson honom til at smälta så myket om var veka. RP 1: 154 (1629).
b) (†) med avs. på ädelsten: (fasett)slipa. 2Mos 35:33 (Bib. 1541). Snitte Stener Før — 18 {marker}. TullbSthm 7/10 1558. 2VittAH 9: 402 (1805, 1811). — jfr O-SNIDAD.
2) om (avancerad) plastisk tillskärning l. om konstmässig l. konstnärlig inskärning o. d.: tälja; skära; skulptera; gravera, ciselera. — jfr FÖR-SNIDA.
a) med obj. betecknande resultatet av l. föremålet för handlingen: skära l. skära ut (ngt); äv. (se särsk. β): förse l. pryda (ngt) med utskärningar l. skurna bilder l. detaljer; äv. med klarare bevarad anslutning till 1: tälja l. skära till (ngt), äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av på: tälja på (ngt); jfr 1 a. Thet krokot och quistugt trää är, thz tagher han och snijdher thet .. med granna act. SalWijsh. 13: 13 (öv. 1536). Därs. 14: 8 (med avs. på gudabild av trä). Så haar then Mestaren i Tyskland (dvs. Johannes Regiomontanus) kunnat snida / Een Örn som sig så wjgt i Wädret kunde wrjda / At ingen annan (dvs. annat) såg än Foglen måste lefwa. Spegel GW 259 (1685). Hvaraf snickaren fått sitt besynnerliga namn, torde icke vara godt att säga; osannolikt är ej, att han från början kallats snidkarlen, såsom den der sysselsatte sig med att snida möbler och husgeråd. ArbB 165 (1887). LfF 1894, s. 191 (: ). I mer än fyra årtionden har .. (Lea Ahlborns) skickliga grafstickel snidat stamparne till alla de mynt, som här i landet präglats, och dessutom till en otalig mängd medaljer. GHT 1897, nr 265 A, s. 2. (Byggmästaren) fann .. på, att varenda gård eller familj i hela socken skulle snida ett visst antal spån till kyrktaket och gav noga föreskrift om hur de skulle göras för att bli alldeles lika varandra. Sandström NatArb. 2: 125 (1910). Man tog den 1839 av Niepce och Daguerre uppfunna fotografien till hjälp för att på buxbomsstocken kopiera den bild, som skulle snidas. Kroon Reprodukt. 17 (1935). Lundkvist Vindingev. 80 (1956). — särsk.
α) med obj. betecknande material: snida i (se b); jfr β. Konsten att snida lack infördes till Japan af en kinesisk artist. MeddSlöjdF 1884, s. 122. Grekiska bildskärare ristade stenar och snidade trä (i kyrkorna). Langlet Ung. 106 (1934).
β) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk.: prydd l. försedd med sniderier l. utskurna detaljer; äv. motsv. α; jfr γ. Från fördjupningarne på snidet arbete o. d., i hvilka färgen för mycket hopat sig, bortputsas det öfverflödiga med en liten ren pensel. Eneberg Karmarsch 1: 214 (1858). Dörrarna (till Ragunda gamla kyrka) voro praktfulla, snidade och färglagda. Böök ResSv. 178 (1924). Herdarna är virtuoser i att åstadkomma knalleffekter med sina långa piskor av snidad en och med lädersnärtar. Blomberg Landsv. 125 (1927). Skedarna voro fint snidade i skaftet, ty Ol Hansson var en god snidare. Modin Ringström ProstMinn. 15 (1930). Fridegård Offerrök 14 (1949; om stolar). jfr PLATT-, RUNO-, SKÖN-SNIDAD samt BILD-SNIDEN.
γ) mer l. mindre oeg. l. bildl.; särsk. dels med avs. på minnesbild l. i ord tecknad bild av ngn, dels med avs. på vers l. rim o. d.: forma. Gudh haffuer omsorg huru wij vthi modherlijffuet skole i rättom tijdh leffuande warda. Han snidher osz, at wij få menniskio skapnat, och warda Fader eller Modher lijke. OGeorgii Rosenhane B 1 a (1615). Om hon såge blott, hur rimmarn lider, / När i sitt anlets svett den vers han snider, / Som hon så glädtigt leende beställt. Ödman Hemma 261 (1896). Allt folket äskar och kräver / en spelman, en talman, en lekare ung, / .. och ni (småskurna poeter) sitter där än och snidar / ännu en dörr för ert stängda hus. Forsslund FriVärs 9 (1908). Sin yppersta människobild snidade Norström under sin geniala inträngning i Nietzsches väsen. Liljedahl Norström 2: 163 (1918). (Hon ser för sig) bilden av en ung man som tar hand om en dödsskadad hund. .. Den bilden av Osborn .. är snidad i ett oförbehållsamt ögonblick. Aronson Medalj. 94 (1935). jfr RIM-SNIDANDE. särsk. motsv. β: liksom utskuren l. skulpterad. Det var stränderna, som höllo mig fången, Bantrybuktens konstfullt snidade, ständigt överraskande stränder. Enckell KlagVindÖ 49 (1937). Taube Svärmerier 10 (1946; om fot).
b) utan obj.; särsk. (jfr a α) i uttr. snida i trä, ben o. d., skära l. skära ut l. skulptera l. gravera i trä, ben osv. (Sv.) Snida i koppar äller sten, (lat.) insculpere, in æs aut lapidem incidere, saxo aliquid insculpere. Schultze Ordb. 4648 (c. 1755). Snidande .. i trä med knifvar och såsom knifvar verkande jern användes till förfärdigande af många vanliga och allmänt gängse slöjdvaror. Eneberg Karmarsch 1: 248 (1858). Han knådar i vax, och han snidar i ben, / och i ler kan han skönt modellera. Fjelner TypPortr. 82 (1917). (Renässansdekorationen) å den lilla Dädesjökyrkan torde, liksom några andra arbeten i måleri och snidning, som påträffas i dessa trakter, härröra från konsthantverkare, anställda på Kronobergs slott. SvFolket 3: 238 (1938).
Särsk. förb.: SNIDA FÖRE. (†) till 1: skära för (mat), skära upp. Serenius (1741). Sahlstedt (1773). jfr föresnida.
SNIDA UPP. (†) till 1: underkvista (träd l. buskar), kvista upp. Retzius FlVirg. 35 (1809). jfr uppsnida.
Ssgr: A: SNID-BART, -BÅRD, se snidbart.
-JÄRN. (snid- c. 1745 osv. snide- 1689)
1) (†) till 1 a: skärjärn (se d. o. 1). Polhem Test. 59 (c. 1745). Bergv. 2: 637 (1753).
2) (†) till 1 a; om järnredskap för skärning av skruvgängor (sannol.: gängskiva); jfr sned-järn. 3 Snideiärn och 2 Skruuffwebågar (sannol. felaktigt för skruffwebårar, dvs. gängborrar). BoupptSthm 1689, s. 1091 a, Bil.
3) till 2: eggjärn för snidning. 2UB 8: 86 (1900).
(1, 2) -KARL. [sannol. folketymologisk ombildning av snickare] (†) snickare. HammarbyKInvent. 1623. Schultze Ordb. 4650 (c. 1755).
(2) -KONST. (numera bl. mera tillf.) snickarkonst; äv. om viss metod l. teknik inom snidningen l. om färdighet att utföra viss snidning; jfr konst 3 e, 4. Eichhorn Stud. 3: 237 (1881). Av de gladlynta dannemännen fick jag lära många snidkonster. Lindström Österhus 173 (1952).
(2) -KUNNIG. Nyblom Minn. 1: 118 (1904).
(2) -STYCKE. arbetsstycke som är föremål för snidning. Lindström LeendGud. 226 (1951).
-VERK. (snid- 1541 osv. snide- 16251910) [jfr t. schneid(e)werk]
1) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till 1 a: skärverk (se d. o. 1); jfr sned-verk. 2VittAH 23: 79 (i handl. fr. 1625; för skärning av myntämnen). (Sv.) Snideverk, (t.) Schneidemaschine. Heinrich (1814). JernkA 1910, s. 96.
2) till 2: snidat l. skulpterat arbete (se d. o. 11 b, d), snideri. På alla Huszens weggiar alt om kring lät han göra snidwerck medh vthskorna Cherubim, palmar och blomwerck. 1Kon. 6: 29 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). I hyddan står en länstol, / Prydd med gammalt sällsamt snidverk; / Lycklig den, som deri sitter. Collan Dikt. 95 (1864). Risberg Goethe HoD 279 (1926).
Ssgr: snidverks-galler. till -verk 2: (fönser)galler (delvis) utgörande snidverk. Smith Kväll. 14 (1908).
-inrättning. (†) till -verk 1; skärverk (se d. o. 1); jfr inrättning, sbst.2 2 b. Bergv. 2: 618 (1752).
-järn. (†) till -verk 1: skärverksjärn, skärjärn; jfr snid-järn 1. Stiernman Com. 3: 417 (1666). Därs. 6: 512 (1718).
-mästare. (†) till -verk 1, = snide-mästare. BlBergshV 18: 80 (i handl. fr. 1687).
(2) -VERKTYG~02 l. ~20. 2NF 25: 934 (1917).
B (†): SNIDE-JÄRN, se A.
(1) -MÄSTARE. om förman vid ”snidverk” (se d. o. 1); jfr mästare 10 c o. snidverks-mästare. BoupptSthm 1680, s. 378 b, Bil. (1679).
-VERK, se A.
Avledn.: SNIDARE, sbst.1, förr äv. SNIDER, i bet. I m.//(ig.), i bet. II r. l. m. (-are 1541 osv. -er 15261653. -ere 15251540) [fsv. snidare (i bet. 1, ss. senare led i ssgr); jfr d. snider, mlt. snīder, mnl. snīder (nl. snijder), mht. snīder (t. schneider). — Jfr snidare, sbst.2]
I. om person.
1) (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. ngn gg i skildring av ä. förh.) till 1: person som (yrkesmässigt) skär l. tillskär (o. ytterligare bearbetar) ngt, skärare (se d. o. 1); äv. om person som utför kirurgiska operationer; anträffat bl. ss. senare led i ssgr; jfr brock-, fläske-, för-, glas-, rem-snidare.
2) (†) till 1: person som skär till (o. syr) kläder, tillskärare l. skräddare. Tiil pedher haardt Om madtz sack haffuer kööpth noghen sidhen weerck eller annen deel tiil woorth behooff at han thet tagher tiil siigh och andtwordar thet Hans snidhere. G1R 2: 193 (1525). Szå är en nu myn bönn och begär till jdher (dvs. skräddaren Hans Tysk) ath j well göra willen och komber hijtt till Pälkenne .. att skeera migh (dvs. kyrkoherden i Pälkäne) och min hustrv nogra klädher … Jach kann inghen annan snijdare tagha, wthan jack haffuer alth bijdhat efther jdher dagh ffrå dagh. BtFinlH 4: 14 (1561). jfr kyller-snidare.
3) till 2: träskärare; äv. (i sht ss. senare led i ssgr) allmännare: person som med vasst redskap åstadkommer bildframställning l. dyl. (i ngt), särsk.: gravör l. ciselerare, förr äv. om bildhuggare (se d. o. 1). 4 augusti .. kom till snidarne efftir mortenn normans befalning gamalt renstwinn — 1/2 kanna .. 5 augusti .. Om Afftanen .. kom till snidarne effter hertug magni befalning gamalt renstwinn — 1 kanna. VinkällRSthm 1558; möjl. till 2. Forssell Hist. II. 1: 109 (cit. fr. 1571). (Sv.) Snidare, (eng.) Graver, carver. Serenius (1741). En Nürnbergsk snidare hade lyckats att ganska väl i träd återge den kunglige hjelten (dvs. G. II A.). Kullberg Bref 2: 286 (1844). (Munken Tutilo) var arkitekt, målare, bildhuggare och snidare i elfenben. Rydberg Varia 184 (1888, 1894). Den av Svidjas egna ekar skurna panelen har tagit sex år av snidaren Karl Österbloms liv. FinT 1937, 1: 34. jfr: Den förste glassnidare (dvs. glasgravör), vars tillverkning man med någorlunda säkerhet kan fastställa, är den på 1690-talet och de två följande decennierna verksamme Kristoffer Elstermann. Kulturen 1953, s. 121. jfr beläte-, bild-, form-, isen-, iser-, konst-, löv-, medalj-, metall-, sten-, stämpel-, trä-snidare m. fl.
4) till 2 a γ, om rimsmed l. versmakare; i sht i ssgn rim-snidare. Sundén (1891).
II. (†) till 2: svarvstål (med krok); jfr ensnidare. Dalin (1854). Schulthess (1885).
Ssgr (till snidare, sbst.1 I (1 o.) 3): snidar-, äv. snidare-konst. av snidare utövad l. i snidning bestående konst (se d. o. 4), snidkonst, sniderikonst; äv. konkretare om det l. ngt vari sådan konst tar sig uttryck l. resulterar. Idun 1895, s. 73. De höga sängarna .. visa .. vackra prof på den inhemska snidarkonsten (i Bretagne). Janzon SvParKonstn. 61 (1913).
-piska l. -pisk. (†) av remsnidare tillverkad piska, läderpiska. Sundelius NorrköpMinne 88 (i handl. fr. 1595: Snidare pitsker).
-sten. [jfr t. schneidestein] (†) lös sandsten l. kalksten med kvaderformig förklyftning (som lätt hugges till önskvärd form); jfr täljsten. Snidar-Sten. Telgsten. .. Består af fine och hel små Mo-particlar, med fin lera blandade; låter arbeta och hugga sig, fast en del faller hårdare och en del lösare i arbetet. Wallerius Min. 75 (1747). Rinman 2: 349 (1789; om kalksten). Heinrich (1828).
SNIDARINNA, f. [jfr snidare, sbst.1] (mera tillf.) till 2: kvinnlig snidare (se snidare, sbst.1 3), sniderska. Östergren (1942). jfr stämpel-snidarinna.
SNIDER, se snidare, sbst.1
SNIDERI104, n. [jfr d. snideri, t. schneiderei (jfr böjtel-snideri)]
1) till 2: snidning; i sht förr äv.: gravering l. dyl. jfr bild-, elfenbens-, konst-, kork-, möbel-, platt-, relief-, skrift-, stämpel-, trä-snideri m. fl.
a) abstr.: snidning, snidarkonst. De, som sysselsätta sig med det finare snideriet, skilja sig åter i tvenne hufvudgrupper (osv.). TT 1871, s. 43. Tid-räkning saknades (hos lapparna, då de först sammanträffade med sina nuvarande nordiska grannar), liksom skrift och allt hvad konst heter, om icke möjligen snideri. Düben Lappl. 316 (1873). En man kunnig i snideri. 2Mos. 38: 23 (Bib. 1917). Fallenhet för snideri. Östergren (1942).
b) konkret(are), om l. med huvudsaklig tanke på utförandet l. (i sht) resultatet: snidat arbete l. snidad(e) detalj(er) l. snidad utsmyckning (på ngt); äv.: gravering (i glas). Seitz ÄSvGlas 213 (i handl. fr. c. 1670). Coraller å Pärlor; / Med alt skönt Sniderij, / Som pryda på halszar å fingrar. Runius Dud. 3: 20 (1733). Öfver dörren (till en sal i Nürnbergs gamla rådhus) .. ser man ett urgammalt konstigt snideri, föreställande en domare, framför hvilken tvenne parter stå. Atterbom Minn. 261 (1817). (Till de romerska elfenbensarbetena) hörde i synnerhet de konsulariska diptycherna, som bestodo af två med hvarandra förbundna små skriftaflor, hvilkas yttersidor pryddes med sniderier. Upmark Lübke 267 (1871). Flakt snideri torde må hända hafva förekommit i Norden. 1MinnNordM II. 3: 2 (1881). En stor gård .. hvars tomt uppvisade .. å ömse sidor gårdplanen, två hus med prydliga gaflar, det ena af trä med sniderier. Rydberg Vap. 15 (1891). Under glas se vi (på havsmuseet i Berlin) en hel division moderna krigsskepp i hamn. Varenda soldat och matros är återgiven i finaste snideri. Hedin Pol 2: 31 (1911). Thorsén UpplTorp. 23 (1949; på möbel).
2) till 2 a γ, om rimsmideri; särsk. i ssgn rim-snideri.
Ssgr: snideri-arbete. till snideri 1 (a o.) b: i snideri bestående arbete; abstr. o. (i sht) konkret. 2Mos. 35: 35 (öv. 1893; abstr.). Genom detta gyllene snideriarbete (dvs. skulpturgruppen på baldakinen till predikstolen i Uppsala domkyrka) fick dominteriören en egenartad och ny prägel. Josephson Tessin 2: 149 (1931).
-del. (mera tillf.) till snideri 1 b: i snideri bestående del (av ngt). Verktyg för förfärdigande utaf särskilda snideridelar af bössor efter Krinks modell. JernkA 1871, s. 50.
-konst. till snideri 1 a: i snideri bestående konst, snidarkonst, snidkonst. Kleen Kvinn. 55 (1910).
SNIDERSKA, f. [jfr snidare, sbst.1] (mera tillf.) till 2: kvinnlig snidare, snidarinna. Östergren (1942). jfr trä-sniderska.
SNIDIG, adj.2, se d. o.

 

Spalt S 8089 band 28, 1980

Webbansvarig