| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STILLESTÅND stil3e~ston2d, äv. (numera bl. mera tillf., i bet. 1) STILLASTÅND stil3a~, n.; best. -et; pl. =.
1) om förhållandet att ngt står stilla (se STILLA, adj. o. adv. 1 i) l. att ngt vilar l. (av)stannar l. upphör (tillfälligt) o. d., stillastående (se STILLA-STÅENDE, sbst.) l. avbrott l. uppehåll l. avstannande (i resp. av verksamhet l. utveckling o. d.) l. stagnation l. stagnerande o. d.; äv. om tillståndet l. den tid då ngt står stilla osv. l. en verksamhet osv. (tillfälligt) upphör. Trettijo åhr går mans krafft an, / Fyratijo en fuller Man. / Femtije åhr gör stillestånd, / Sextije föör åldren tilhånd. Forsius Spec. A 4 a (1620). Då Luten ymnigt .. tillslås, märker man efter stark omsqwallpning och några timmars stillestånd, huru järnet .. sätter sig till bottnen. Rinman JärnH 547 (1782). Det, som inom andans verld ej går framåt, det går tillbaka; ty stillestånd kan ej finnas der. Dahm Skolm. 25 (1846). Ett stillestånd (i auktionen) hade egt rum, under det herr Siversen tog sig en liten rastetid att äta middag. Carlén Köpm. 2: 319 (1860). Detta folk (dvs. kineserna), som nu för längesedan passerat sin andliga blomstringstid och inträdt i ett stillastånd, som envist motsätter sig all vidare utveckling. Idun 1894, s. 5. Det var stillestånd på den politiska fronten, intet hände i världen. Martinson OsynlÄlsk. 129 (1943). — särsk.
a) (†) i uttr. hålla stillestånd, om sjukdom: stanna kvar, bli kvar, finnas kvar. Carolstadius Pest. D 1 a (1620).
b) i fråga om ekonomisk verksamhet, betecknande att en verksamhet l. rörelse ligger nere, driftsavbrott l. driftstopp o. dyl., l. att ingen omsättning råder på en marknad o. d.; äv. om förhållandet att fordon l. transportmedel o. d. står stilla; förr äv. i uttr. stå i stillestånd, stå stilla (se STILLA, adj. o. adv. 1 i γ), ligga nere. Commercierne .. stå i stillestondh emellan köpare och seliare. AOxenstierna 6: 343 (1631). Under krigsåren 1807 till 1814 befann sig handeln i en märkvärdigt oregelbunden oscillation, tidtals omvexlande med nästan fullkomligt stillestånd. Palmblad Norige 158 (1847). Driftsinställelse vid Iggesund. Anledningen till stilleståndet är dels timmerbrist, dels minskad ordertillgång. Upsala(A) 3/1 1931, s. 1. Stillestånd i produktionen, i affärerna. SvHandordb. (1966).
c) (†) = STATION I 1; äv. konkretare, = STATION II 2; äv. om solens tänkta stillastående på himlen. Forsius Phys. 108 (1611). (Gud) vtförer .. sins .. Försyns wärck .. På Tweggehanda sett .. II. Öffwernaturligha, och emot skapelsens Ordning, såsom vthi: 1. Himmelen medh Solennes stillestånd och åthergång (osv.). L. Paulinus Gothus ThesCat. 173 (1631). Solens stillestånd hos Josua bör ej förklaras efter bokstafwen. SvMerc. IV. 3: 168 (1759); jfr Jos. 10: 12—13 (Bib. 1917). Med station eller stillastånd betecknar man sjelfva det läge, i hvilket planeten förändrar riktningen. Lindhagen Astr. 472 (1861). jfr SOL-STILLSTÅND.
e) om förhållandet att ngn vistas l. uppehåller sig l. bor ngnstädes (tillfälligt l. varaktigt), vistelse l. boende. Jag haar .. mäst mitt stille stånd wid Byiarum. VDAkt. 1689, nr 867. Därs. 1714, nr 352.
f) (numera bl. tillf.) uppskov; bordläggning; äv. i uttr. bliva uti stillestånd, uppskjutas l. (t. v.) icke behandlas o. d. SvTr. V. 1: 145 (1603: blifue). Adelen påstog få nya stohlar, men gemmene man begärte stillaståndh till des Gudh gifr oss frijdh och rooligheet. VDAkt. 27/7 1706. Lindfors (1824).
g) (†) bildl.: (tillstånd av) psykisk ro l. balans l. psykiskt lugn l. psykisk stillhet (se d. o. 3). Muræus Arndt 2: 272 (1648). När han får något hvila ut, och komma i stilstånd, så lärer han väl en tid kunna hänga med. Bark Bref 1: 119 (1703).
2) mellan parter i krig l. krigsliknande tillstånd överenskommet inställande av krigshandlingarna under viss tid (ofta för underhandlingar om fred); numera bl. om ett gm formligt fördrag o. d. på högsta nivå överenskommet sådant inställande av fientligheterna, vapenstillestånd (i denna bet. motsatt: vapenvila); äv. med inbegrepp av l. om den tid under vilken fientligheterna är l. avses vara inställda; äv. i överförd l. mer l. mindre bildl. anv. Sluta l. ingå l. avsluta, förr äv. göra l. lägga l. (beleva och) besluta stillestånd. Tre veckors stillestånd för fredsunderhandlingar. Stillestånd i (förr äv. på) krig. Bryta stilleståndet. Stilleståndet är ute l. tilländalupet o. d. Begära, bevilja stillestånd. (Kunde) man icke genom nogro midel .. beueka Rysserne til eth stille stondh. HFinlH 2: 282 (1549). (1584) lades 3 åra stillastand emellan kong Johan och rysse försten. HH 20: 221 (c. 1595). Gustaf II Adolf 177 (1615: belefwat och beslutit). Linc. Oo 6 a (1640: på). Göra stillstånd med fiänden på trettio dagar. Schultze Ordb. 4948 (c. 1755). Stilleståndet var nu till ända lupet. Kolmodin Liv. 1: 104 (1831). Efter ett mångårigt stillestånd har Vännen Atterbom åter öpnat kriget emellan vår Vitterhets äldre och yngre heroer. Järta (1834) i 3SAH XL. 2: 202. Reuter LägrDjSjälsl. 2: 61 (1888; om förhållanden bland myror). I början av 1807 hade franska trupper .. inträngt i Pommern .. Armfelt blev snart tillbakadriven, och stillestånd slöts med fransmännen. VFl. 1934, s. 45. Grimberg VärldH 7: 156 (1936: ingick). Almquist VärldH 8: 107 (1938: avslöts). Stilleståndet i Altmark 1629, då Livland tills vidare avträddes till Sverige. SvFolket 4: 391 (1939). — jfr VAPEN-STILLESTÅND. — särsk.
a) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) i uttr. betecknande att stillestånd tillkännages medelst slående på trumma l. blåsning i blåsinstrument o. d. (Lat.) Canere receptui. (Sv.) Slåå stillestand. VarRevV 10 a (1579). (Lat.) Receptui canere .. (Sv.) Blåsa stillestånd. Linc. Rrr 1 a (1640). Schützercrantz Olyksöden 105 (1775).
b) (†) i uttr. komma till l. uti (ett) stillestånd, med subj. betecknande krig l. krigförande part o. d., betecknande att stillestånd slutes l. att ngn sluter stillestånd (med ngn). Till Jacob Bagge, att han .. så lager, att thenne feegde motte komme till stillstond. G1R 26: 780 (1556). Därs. 28: 479 (1558: ett). Tå nuu detta möttett (mellan N. Dacke och G. I:s sändebud) så hållet war, kom saken wdj stilleståndt. Brahe Kr. 45 (c. 1585). Ryssen .. är ännu eij kommen till stilstånd med Turken. KKD 8: 141 (1700).
(1) -ANORDNING~020. anordning varigm ngt bringas till stillastående. Englund EngSvFotogrLex. 93 (1955; på filmprojektor). —
-AVHANDLING. (†) stilleståndsförhandling; äv.: stilleståndsavtal (se d. o. 3), stilleståndsfördrag. PH 1: 150 (1720). Gustaf III 6: 35 (1812; om avtal). —
3) till 2: avtal om stillestånd; jfr -ackord, -avhandling, -förbund, -fördrag, -konvention, -pakt, -slut, -traktat, -överenskommelse. HT 1949, s. 32. —
-BREV. (numera bl. i skildring av ä. förh.) stilleståndshandling. SvTr. V. 1: 36 (1583). HT 1952, s. 127. —
-BRYTARE. (numera föga br.) i pl., om folk som begår l. begått stilleståndsbrott. Kolmodin Liv. 2: 81 (1832). —
-DAG.
1) (numera bl. tillf.) till 1: dag då ngt blir stillastående l. då ngt står stilla. Lindestolpe Fross. 33 (1717; i fråga om sjukdom). SFS 1977, s. 999 (i fråga om fiskefartyg).
2) till 2: dag då stillestånd träder i kraft (l. stillestånd råder); i sht [jfr eng. armistice day] om dagen den 11 nov. 1918 (då första världskriget slutade gm stillestånd) l. om årsdag av denna dag ss. åminnelsedag; äv. i utvidgad anv., i skildring av medeltida förh., om dag då gudsfrid (se d. o. 2) skulle råda. GLOxenstjerna i 1SAH 3: 271 (1790, 1802). Strinnholm Hist. 3: 593 (1848; i utvidgad anv.). Stilleståndsdagen besökte jag det kejserliga slottet (i Berlin). Claëson Lockhart Farväl 341 (1934). —
(1 b) -ERSÄTTNING~020. försäkr. ersättning utgående till fordonsägare för stilleståndskostnad för fordon. 1NJA 1939, s. 481 (i fråga om buss). —
-FLAGGA, äv. -FLAGG. (i sht förr) (vit) flagga höjd (av parlamentär o. d.) för att ange att man önskar fientligheternas upphörande; jfr parlamentär-flagg. SP 1809, nr 48, s. 3. Wikström ÅrsbVetA 1836, s. 272. —
-FÖRBUND. (†) stilleståndsavtal (se d. o. 3), stilleståndsfördrag (jfr förbund 4 d). RARP 3: 141 (1640). Lagerbring 1Hist. 3: 690 (1776). —
-FÖRDRAG. fördrag (se fördrag, sbst.2 5) angående stillestånd; jfr -avtal 3. HSH 7: 109 (1637). Stilleståndsfördraget publiceradt. SvD 18/12 1917, s. 3. Stilleståndsfördraget i Moss (1814). 2NF 27: 1485 (1918). —
-FÖRHANDLING. förhandling (se d. o. I 2) rörande (tänkt) stillestånd; i sht i pl.; jfr -avhandling, -underhandling. 2VittAH 27: 143 (1873, 1876). SvD(A) 26/10 1918, s. 3 (i pl.). —
-HANDLING. handling (se d. o. 10) rörande stillestånd; jfr -brev, -instrument. CivInstr. 328 (1661). —
-KONVENTION. konvention (se d. o. 2 a) rörande stillestånd, stilleståndsavtal (se d. o. 3) l. stilleståndsfördrag; jfr -pakt. Tegnér Armfelt 1: 276 (1883). —
(1) -MAN. (numera föga br.) man som vill behålla det bestående, konservativ (se konservativ, adj. 1 slutet). Rydberg Brev 2: 213 (1877). —
1) till 1. MosskT 1888, s. 117 (i fråga om växtlighet). Tiden närmast efter Karl XII:s död blev även för textilindustrien en stilleståndsperiod. Hagberg o. Asklund Textilind. 5 (1924); jfr stillestånd 1 b. Rig 1960, s. 56.
-PUNKT.
1) till 1, bildl.: punkt (se d. o. 8) där stillastående råder. LBÄ 23—24: 25 (1799). De reformerta kyrkorna, som ha kommit till en stilleståndspunkt i religionsläran. Bremer NVerld. 1: 215 (1853).
2) (†) till 1 c: punkt (se d. o. 7) i en planets bana, där den synes vara stationär; jfr station II 2. Gyldén Astr. 62 (1874). —
(1) -SKOV. (numera föga br.) i fråga om sjukdom: skov (se skov, sbst.2 4 a) av stillastående. Runeberg BrWalter 84 (1864). —
-SLUT. (†) stilleståndsavtal (se d. o. 3) l. stilleståndsfördrag; jfr slut, sbst.1 I 13. RP 5: 189 (1635). HC11H 7: 27 (1697). —
(1) -STADIUM. (i fackspr.) stadium (se stadium, sbst.3 2) präglat av stillastående. 2NF 19: 1384 (1913; i fråga om inlandsis). —
-TERMIN. (numera föga br.) termin under vilken stillestånd råder l. skall råda, avtalad stilleståndstid (se d. o. 2). RP 3: 296 (1633). Hildebrand Medelt. 2: 921 (1898). —
1) till 1, 1 b: tid under vilken ngt står l. stått stilla. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 571 (i fråga om skolbarns viktökning). Kostnaden för (flygplans) stillaståndstid i verkstad. NTeknik 1972, nr 31, s. 6.
2) till 2: tid under vilken stillestånd råder l. skall råda (enl. avtal); jfr -termin, -år. RA II. 2: 6 (1616). —
-UNDERHANDLING~1020. underhandling rörande stillestånd l. stilleståndsvillkor o. d.; i sht i pl; jfr -förhandling. Stillestånds-underhandlingen med Polen 1635 leddes främst af Per Brahe. Fryxell Ber. 8: 116 (1838). Forssell i 3SAH 3: 332 (1888; i pl.). —
Spalt S 11811 band 30, 1989