| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMITTA smit3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) (†) om skämmande beläggning l. fläck som något avsätter på ngt (äv. i bild); äv. allmännare, dels: beläggning, dels: förorening l. fläck; jfr 2, 6 o. SMITTA, v. 1 b. Såsom watn aftwättar feel och smitto, altså rensar och reen gör oss wårs Herres Jesu Christi blodh ifrå alla wåra synder. Carl IX Cat. T 3 b (1604). (Elden) är bemängd med Röök ock Oos och andra Smittor. Spegel GW 285 (1685). Kalk visar sig aldeles intet vid Geyser, men vid Laugarnäs finnes deraf ringa spår, dels som utvärtes smitta .., dels som beståndsdel uti zeolith. Troil Isl. 339 (1777). Få nationer spela som den svenska med så mycken förmåga ett så dåligt instrument. .. Vid hvarje ton klibbar en smitta af vehiklet. Svensken bör .. akta sig att icke blanda sig sjelf i allt hvad han gör. JLRuneberg (c. 1840) hos Söderhjelm Runebg 2: 251.
2) i bildl. anv. av 1.
a) (†) i fysiskt avseende: vank l. lyte. Dem (dvs. judarna) borde epter .. (Guds) bodh offra then booskap som ingen wanck, smitto, eller brist hadhe, Men the offrade thet slemmasta blindasta och haltasta, thet jngen werdzligh herre hadhe wiliet anamma vthaff sin vnderdån. OPetri 1: 422 (1528).
b) i estetiskt l. intellektuellt l. (i sht) etiskt avseende: orenhet; besmittelse, befläckelse, fläck (se d. o. 2 a); särsk. (o. numera bl., i högre stil) med anslutning till 5; jfr 5 slutet o. SMITTA, v. 2. J theras (dvs. de frälstas) mwn är intit swek funnit, ty the äro vthan smitto för gudz stool. Upp. 14: 5 (NT 1526; Luther: vnstrefflich, Erasmus: sine macula). (Det) är af nödenne, at wij .. nyttia .. (tiden under fred o.) the smittor som krijget oss med bestänckt hafwer afskaffa. Gustaf II Adolf 207 (1620). Beder om nåd, at kunna dageligen aftwå alla edra smittor i Sions hälsobrunn. Nohrborg 1006 (c. 1765). Med ditt blod Du, mild och god, / Mig från syndens smitta twager / Och mig till dig tager. Ps. 1819, 216: 8. De själar som under jordelivet hållit sig mest fria från materiens smitta, får (enl. Platon) efter döden återvända till den stjärna, som varit deras ursprungliga hem. Björck K12Stövl. 37 (1954); jfr 5, 6. — jfr AVGRUNDS-, SAMVETS-, SYNDA-SMITTA.
3) om det hos vissa sjukdomar, som överförs l. kan överföras från en individ till en annan (varigm sjukdomen sprides): smittämne l. ”sjukdomsämne” (i sht ss. verksamt l. under spridning); äv. abstraktare: (ned)smittning; jfr 4 o. SMITTA, v. 3. Bakteriell smitta (i sht i fackspr.). Sprida, utsätta sig för, överföra smitta. Hon är paniskt rädd för smitta. Få, förr äv. taga smitta, bli smittad. Pestilentzisk Smitto och Fuchtighet. L. Paulinus Gothus Pest. 100 b (1623). Smittosamme siukdomar taga sin början antingen uti sielfwa Landet, eller kan smitta inkomma ifrån främmande orter. Berch Hush. 90 (1747). (Sv.) Smittan sprider sig i kroppen, (lat.) per omne corpus serpit vis morbi. Cavallin (1876). Schulthess (1885: taga smitta). Vi kunna ej alltid vid kokning af kött räkna på att få alla smittor dödade. Almquist Häls. 704 (1896). Metoden att bekämpa .. (spetälska) blev att försöka förhindra smitta genom att isolera de sjuka från deras friska medmänniskor. Kulturen 1949, s. 118. Unga fröplantor är mycket utsatta för svampsjukdomar, som lätt kan överföras genom smitta i jorden. Ekbrant VVRumsväxt. 32 (1955). Hon tror att smittan kan spridas med handdukar och dylikt när man inte tänker på det och olyckan är framme. Hedberg DockDans. 245 (1955). — jfr DAMM-, DIFTERI-, DRÖPPEL-, KOLERA-, KONTAKT-, KOPP-, LUFT-, LUNGSOTS-, MJÄLTBRANDS-, MJÖLK-, MUL- OCH KLÖVSJUKE-, PEST-, RABIES-, REVORMS-, ROTS-, RÖDSOTS-, SCHARLAKANSFEBER-, SJUKDOMS-, SPETÄLSKE-SMITTA m. fl.
4) (numera nästan bl. med ålderdomlig prägel) från 3 övergående i l. med fullt utvecklad bet.: smittsam sjukdom l. epidemi l. farsot. Wi skola akta osz för faran (dvs. pesten) och afböja then med all omsorg och makt; warande ock på många orter smittan stillad, ther förordningen (om omedelbar begravning av pestdöda) är i akttagen. JSwedberg (1711) hos Wallquist EcclSaml. 1—4: 191. Hånungs dagg är .. en swår smitta för alla jordwäxter. Stridsberg Åkerbr. 46 (1727). Till mitt synnerliga nöje intygade .. (fältskären), att allesammans (ombord) voro frie från Veneriska smittan. Landell Bligh 83 (1795). Koleran eller någon annan af de smittor, som äro barnfödda i de heta junglerna. Quennerstedt Tal 9 (1902). (Bondhustrun frågade:) Går dä nåra smitta i sockna? Lagergren Minn. 3: 155 (1924). Dalin Synon. 232 (1925). — jfr BOSKAPS-, FÄLT-, KOLERA-, LUFT-, PEST-, RÖDSOTS-SMITTA.
5) i mer l. mindre bildl. anv. av 3, 4; i sht i fråga om överföring av ngt immateriellt (känsla, sinnesstämning, åsiktsriktning, mode, beteende o. d.); äv. dels: handlingen l. förmågan att smitta (se SMITTA, v. 4 b β) l. handlingen att smittas, dels: sjuka (se SJUKA, sbst.1 2), ”farsot”, ”epidemi”; jfr 2 b, 6. Om en sådan stat skulle gifvas, der .. hugg och slag ansåges för de rätta medel att bringa lydande till sina skyldigheter, der otukt intet ansåges för en last .., der menederi blefve en allmän vana .. der skulle man säkert kunna förespå en öfverallt sig utbredande smitta i samhället. Chydenius 407 (1779). Om .. (fosterlandskärleken) är en Sjukdom, så önskom dess Smitta på vårt Fädernesland. Lanærus Försök 75 (1788). Smittan af det Fidenska kriget spridde sig till Vejenterne. Kolmodin Liv. 1: 42 (1831). Napoleonskulten var en formlig smitta. Wirsén i 3SAH 7: 103 (1892). Hon förstod inte hvad han fruktade, men ångestens smitta spred sig också till henne. TurÅ 1914, s. 13. (Den intern) som får, eller får köpa, .. (narkotika) kan .. göra goda affärer med likasinnade och med andra interner som önskar omväxling i tristessen. Så uppstår ”smittan”. SvD(A) 1965, nr 327, s. 15. — jfr TANKE-SMITTA. — särsk. (i högre stil) i fråga om överföring av ngt etiskt (l. estetiskt l. intellektuellt) skämmande; särsk.: andligt l. moraliskt gift o. d.; i ä. spr.-prov ofta svårt att skilja från 2 b. Prestmän som eij föra et lefwerne enligt med lähran, äro förgifftigare och mehr itändande smittor än andre grofwe syndare utom Läro-ståndet. AGDuhre (1738) hos Benzelstierna Cens. 26. Stylen (i ”Hjältars sammanliknade historier”) bemödade jag mig .. at gjöra för mycket gran .., en wanlig smitta för nyss skapade skribenter. ASchönberg (1766) i 2Saml. 1: 81. Ett folk krossas ej med ett knytnäfslag, men det förstöres genom långsam moralisk smitta. Söderhjelm Brytn. 334 (1901). Se, fattigdomen är intet värd, / om den sneglar sjukt på dem som besitta, / och rikedomen med all dess flärd / är måhända bättre än avundens smitta. Kumlien Träd. 29 (1934).
6) (numera föga br.) övergående från 1 l. 2 b l. 5 i bet.: drag l. anstrykning l. inslag; förr särsk. allmännare, helt liktydigt med: drag osv.; jfr SMITTA, v. 5.
a) (†) i mineral l. kemiskt ämne osv.: inslag l. halt (i sht av främmande beståndsdel l. ngt mer l. mindre värdelöst). Scheffer ChemFörel. 27 (c. 1750). De flästa Jord- och Stenarter hafva en större eller mindre smitta af järn, hvilken Mineralogerna i allmänhet öfverse. Retzius Min. 12 (1795). Om .. (vattnet) innehöll den ringaste smitta af ett salt, så skulle dettas syra samla sig kring den positiva och dess alkali kring den negativa ledaren. Lyceum 2: 123 (1811). En mindre betydlig smitta af oart (hos tackjärn). JernkA 1861, s. 350. — jfr JÄRN-, KOPPAR-, TITAN-SMITTA.
b) i immateriell företeelse: (skämmande) anstrykning. Ej under at en Man af .. (Leopolds) Snille och Seder gjör lycka i stora verlden, hvars Tänkesätt och Manér han vetat sig så tilegna som vore han född och upfödd i våra förnämsta Hus — icke den ringaste Smitta af Skola eller Pedanteri låder vid honom. CCGjörwell (1786) i 2Saml. 8: 48. Han är icke fri för ateistisk smitta. Dalin (1854).
-BAKTERIE. (smitto- 1896 osv.) bakterie som orsakar o. överför sjukdom(ar), bakterie utgörande smittämne. LAHT 1896, s. 216. —
-BÄRANDE, p. adj. som bär (o. sprider) smitta, som är smittbärare; äv. bildl. (jfr smitta, sbst.2 5). Så stor är .. vänlighetens och entusiasmens smittbärande kraft att (osv.). Ahrenberg Männ. 4: 56 (1909). 1NJA 1934, s. 704 (om nötkreatur). —
-BÄRARE. (smitt- 1892 osv. smitto- 1892 osv.)
1) person l. djur (äv. sak) som bär (o. sprider) smitta, bärare av smitta; äv. bildl. (jfr smitta, sbst.2 5). NordT 1892, s. 140 (om träd angripet av parasiter). PT 1907, nr 151 A, s. 2 (om moskiter). 2NF 21: 628 (1914; om personer som bär pestsmitta). Alkoholismens smittbärare är farliga på arbetsplatserna. DN(B) 1957, nr 327, s. 1.
-DÖDANDE, p. adj. (smitt- 1892—1942. smitto- 1942—1968) (numera mindre br.) som tillintetgör bakterier (l. annat smittämne), desinficerande, antiseptisk. Ribbing BarnFostr. 141 (1892). Collinder SvOrdhjälp 166 (1968). —
-FALL. (smitt- 1924 osv. smitto- 1904 osv.) fall (se d. o. XII 4 f) av smitta l. av insjuknande i smittsam sjukdom; äv. konkretare, om person. PT 1904, nr 178, s. 2. Bauer SvArmHäls. 100 (1924; konkret). —
-FARA. (smitt- 1913 osv. smitto- 1892 osv.) fara (se fara, sbst. 1 b) för smitta l. (för) att smittas, smittrisk. Ribbing BarnFostr. 95 (1892). —
-FARLIG. (smitt- 1895 osv. smitto- 1884 osv.) som kan l. bedöms kunna överföra smitta på l. smitta ned omgivningen, som utgör l. innebär en smittfara l. smittrisk; äv. bildl. (jfr smitta, sbst.2 5). Såsom smittofarligt anses fartyget: då det .. vid ankomsten från utlandet medför smittofarliga varor, såsom oberedda hudar och skinn, ull, hår, tagel. SFS 1884, Bih. nr 17, s. 2. Thulin Heinesen Gryn. 453 (1935; om person). Östlind Nationalek. 149 (1948; bildl.).
Avledn.: smittfarlighet, r. l. f. egenskapen att vara smittfarlig, smittsamhet l. smittande förmåga (sedd ss. fara l. risk). Mjölkens smittfarlighet aftager med utspädningen. Sundberg Mikroorg. 123 (1895). Hylin Munn. 2: 77 (1933; hos spetälska). Östergren (1942; hos smittämne). —
-FRI. (smitt- 1894 osv. smitto- 1904 osv.) fri från smitta; äv.: (gm viss behandlingsmetod) bakteriefri, särsk.: aseptisk, steril. Ingen släpps ut från epidemisjukhuset, förrän han är helt smittfri. En slynga af smittfritt silke, katgut eller mjuk metalltråd knytes om (det blödande blod-)kärlet. Wretlind Läk. 2: 111 (1894). 2NF 2: 948 (1904; om mjölk). Fartyg .. anses .. såsom smittfritt, därest varken å avgångsorten eller under resan å fartyget funnits sjuk eller död i pest eller kolera eller sjukdom, som misstänkes vara pest eller kolera. SFS 1915, s. 1631. särsk. (i högre stil) bildl. (jfr smitta, sbst.2 5 slutet). Öfver allt och i allt har synd och smuts inträngt; allt kan därför smitta och allt gör det också, om vi ej i daglig vaksamhet och strid mot det onda blifva inför Gud. Där inne hos honom finns ett smittofritt rum. Billing Betr. 511 (1907). —
-FRIHET~02 l. ~20. (smitt- 1926 osv. smitto- 1926 osv.) [jfr -fri] frihet (se d. o. 10) från smitta, egenskapen att vara smittfri. Petterson Bakt. 104 (1926; i fråga om mjölk). Petrén EpidSj. 139 (1926; i fråga om person). —
-FRUKTAN. fruktan för smitta l. för att bli smittad, smittskräck. Svenson FrödingDiktn. 199 (1916). —
-FRÖ. (smitt- 1879—1964. smitto- 1888—1964) (numera mindre br.) smittämne. LfF 1879, s. 186. IllSvOrdb. (1964). —
-FÖRANDE, p. adj. (smitt- 1884 osv. smitto- 1855 osv.) som (har o.) överför l. kan överföra smitta, smittbärande; jfr -farlig. Hygiea 1855, s. 46 (om persedlar). KrigVAH 1884, s. 9 (om mikroorganismer). Jacobowsky Gustafsb. 243 (1958; om personer). —
-FÖRARE. (smitt- 1893 osv. smitto- 1909 osv.) smittförande person l. djur l. sak; äv. om mikroorganism som framkallar o. sprider sjukdom(ar); äv. bildl. (jfr smitta, sbst.2 5). Helsov. 1893, s. 221 (om personer). Vad skall man nu göra med de stora dumhetsepidemierna! .. Det är pressen som är den största smittoföraren. Siwertz JoDr. 371 (1928). Lagercrantz SkandStorvOstafr. 117 (1930; om flugor). Bolin KemVerkst. 112 (1942; om mikroorganismer). —
-FÖRERSKA. (smitt- 1942 osv. smitto- 1935 osv.) kvinnlig smittförare. Malmberg Werfel 40Dag. 462 (1935). —
-GIFT. (smitt- 1809—1942. smitto- 1895—1942) (numera föga br.) smittämne, ”sjukdomsgift”. SP 1809, nr 8, s. 4. Östergren (1942). —
-HÄRD. (smitt- 1892 osv. smitto- 1869 osv.)
2) bildl. (jfr smitta, sbst.2 5). (Rysslands) materiella och militära makt marrider oss inte längre; men det har blivit en andlig smittohärd, från vilken (osv.). KarlstT 1932, nr 185, s. 2. —
-KOPPOR, se d. o. —
-KÄLLA. (smitt- 1893 osv. smitto- 1903 osv.)
1) om person l. plats l. föremål o. d. varifrån smittan bakom ett l. flera sjukdomsfall härrör, upphov till smitta; äv. ngt allmännare: smittspridare, smitthärd; jfr sjukdoms-källa. De allra yppersta smittkällor innehållande det mest lifaktiga smittämne förefinnas inom patientens egen bostad. SD 1893, nr 11, s. 4. MorgT 1948, nr 259, s. 1 (om person varifrån epidemi härrör).
2) bildl. (jfr smitta, sbst.2 5). I hvarje på fri fot befintlig, svårare brottsling .. måste samhället misstänka en psykisk smittokälla, en fara för hans omgifning. Thyrén StrafflRef. 1: 91 (1910). Det (kan) med fog urgeras att .. (Levertin) var .. smittokällan .. för mycket i decenniets språkmusik lika väl som för årtiondets mode- och favoritord. Malmberg i 3SAH LXVI. 1: 14 (1956). —
-RENA. (numera bl. mera tillf.) avlägsna smitta från (ngt); särsk.: desinficera; äv. abs. Ribbing BarnFostr. 141 (1892). Smittrenande ämnen. Wretlind Läk. 2: 51 (1894). Sundberg Skyddsympn. 17 (1896; i p. pf., om medicinska instrument). Man smittrenade efter de döda och sprutade omkring en skarp vätska i deras hem. Moberg BerLevn. 72 (1968). —
-RENING. (smitt- 1892 osv. smitto- 1902) (numera bl. mera tillf.) handlingen att avlägsna smitta från ngt; särsk.: desinficering. Ribbing BarnFostr. 141 (1892). SFS 1924, s. 682 (av utsäde). I medicinalstyrelsens kungörelse angående anvisningar för smittrening. SDS 1959, nr 47, s. 2.
Ssgr: smittrenings-anstalt. (numera nästan bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) anstalt för smittrening; särsk. (förr) om sådan anstalt upprättad av smittreningspluton. Inom städer och kommuner, som förfoga öfver smittreningsanstalt. Nilsson Lungsot 32 (1900). TrängRegl. 1940, s. 446 (upprättad av smittreningspluton).
-medel. (numera bl. mera tillf.) medel för smittrening, desinficerande medel. Nilsson Lungsot 24 (1900). SDS 1959, nr 47, s. 2.
-pluton. (förr) (till sjukvårdstrupperna hörande) pluton med uppgift att rena från smitta l. desinficera (vid upprättad ”smittreningsanstalt”). TrängRegl. 1940, s. 445. —
-RISK. (smitt- 1916 osv. smitto- 1931 osv.) risk för smitta l. (för) att smittas. 2NF 24: 953 (1916). —
(3, 4) -SJUK. (smitt- 1920—1973. smitto- 1883—1942) (numera mindre br.) sjuk i smittsam sjukdom, som har smittsam sjukdom; särsk. i substantivisk anv. Hygiea 1883, Förh. s. 81 (i substantivisk anv.). SAOL (1973). —
(3, 4) -SJUKA. (smitt- 1748—1792. smitte- 1538—1739. smitto- 1723—1747) (†) smittsam sjukdom, särsk.: pest(artad sjukdom) l. farsot; äv. bildl. (jfr smitta, sbst.2 5 slutet). VarRerV 16 (1538). Spettelske och af annor smittesiuko betagne, moste utgå af sine huus, och göra sin Gudz tienst under baran himmel. KOF II. 2: 372 (c. 1655). Att H. Pastor i Forse icke kan hålla sig rolig och fredsam, vthan haf(ve)r sin gambla arf och smittesiuka innabordz. VDAkt. 1711, nr 452. SP 1792, nr 156, s. 3. —
(3, 4) -SJUKDOM~02 l. ~20. (smitt- 1901—1973. smitto- 1900—1927) (numera bl. mera tillf.) smittsam sjukdom; infektionssjukdom. Med en smittosjukdom eller infektions-sjukdom förstå vi en sjukdom, som för sin uppkomst fordrar .. ett .. utifrån tillfördt smittämne. Nilsson Lungsot 5 (1900). TSvLärov. 1955, s. 400. —
-SKYDD. (smitt- 1913 osv. smitto- 1950—1964) skydd (se d. o. 3) mot smitta; äv. om immunitet; äv. konkret, om föremål l. anordning som ger sådant skydd. PT 1913, nr 289, s. 3 (om immunitet). PedT 1947, s. 131 (konkret).
Ssgr: smittskydds-kompani. (förr) inom sjukvårdstrupperna: kompani med uppgift att bekämpa smittsamma sjukdomar. TrängRegl. 1940, s. 444.
-lag. En smittskyddslag skall från 1 januari 1969 ersätta epidemilagen, lagen mot utbredning av könssjukdomar och tuberkulosförordningen. SvD(A) 1967, nr 332, s. 17. —
-SOT. (smitt- 1803—1872. smitta- 1590. smitte- c. 1585—1813. smitto- 1620—1750) (†) = -sjuka; äv. bildl. (jfr smitta, sbst.2 5 slutet). Brahe Oec. 116 (c. 1585; uppl. 1971). Mån för syndsens smittosot, / Aldrig funnits läke-bot? SionSång. 1: 6 (1743). Tholander Ordl. (1872). —
-SPRIDANDE, p. adj. (smitt- 1920 osv. smitto- 1935 osv.) som sprider smitta. 2NF 30: 246 (1920; om djur, i fråga om djurtuberkulos). —
-SPRIDARE. (smitt- 1907 osv. smitto- 1896 osv.) smittspridande person l. djur l. mikroorganism l. sak; jfr -förare. Wretlind Läk. 4: 89 (1896; om ostron). SvD(A) 1935, nr 192, s. 2 (om person). Bolin KemVerkst. 43 (1942; om virus). —
-SPRIDNING. (smitt- 1914 osv. smitto- 1907 osv.) spridning av smitta. LAHT 1907, s. 382. NordMed. 1941, s. 3123. —
-SYMTOM. symtom på smitta l. nedsmittning; äv. bildl. (jfr smitta, sbst.2 5). Det är oroligt i högsta grad i Frankrike och smittsymptomer lära börja visa sig äfven — i Tyskland. AFSoldan (1848) hos Aho Soldan 97. Wirgin Häls. 4: 107 (1939). —
-SYNPUNKT~02 l. ~20. (smitt- 1928 osv. smitto- 1927 osv.) särsk. i uttr. ur, äv. från smittsynpunkt, med tanke på smitta(n) l. smittspridning(en) l. smittrisk(en). Jundell Barn. 2: 280 (1927: från). SvLäkT 1935, s. 347 (: ur). —
(3, 4) -TID, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7599). (smitto- 1963 osv.) (mera tillf.) tid med infektioner o. d. DN(A) 1963, nr 142, s. 14. —
-VÅDA. (smitt- 1942 osv. smitto- 1942 osv.) (med ngt ålderdomlig prägel) smittfara. Östergren (1942). —
-VÅDLIG. (smitt- 1942 osv. smitto- 1915 osv.) (ngt ålderdomligt) smittfarlig. SvD(A) 1915, nr 337, s. 5 (om ull).
-VÄG. (smitt- 1907 osv. smitto- 1935 osv.) väg på vilken smitta(n) överföres l. sprides (l. överförts osv.), smittsätt; i sht i pl. Svenson Sinnessj. 57 (1907). Bergstrand SvLäkS 184 (1958). —
-ÅNGA. (†) om (luft med) smittförande l. smittfarlig utdunstning från sjuka personer; jfr sjuk-ånga. VetAH 1818, s. 58. —
-ÄMNE. (smitt- 1811 osv. smitto- 1886 osv.)
1) ämne som framkallar o. överför sjukdom från en individ till en annan; särsk. (o. enl. nutida medicinsk uppfattning bl.) om mikroorganismer, i sht bakterie l. virus, som framkallar o. sprider infektionssjukdomar. Welander VenerSj. 17 (i handl. fr. 1811). Smittämne .. (dvs.) Smittsamt ämne. Dalin (1854). I slutet av 1870-talet visade Pasteur, att vissa smittsamma sjukdomar framkallas av specifika, levande smittämnen. NFMånKr. 1938, s. 741. jfr rabies-, rots-, rödsjuke-, rödsots-smittämne.
2) i jämförelser l. mer l. mindre bildl. (jfr smitta, sbst.2 5, 5 slutet). Afgudatjenst (dvs. överdriven beundran för vissa människor) skall släpa vår ande i stoftet och i vår varelse utbreda orenlighetens smittämne. Wikner Pred. 417 (1879). Följder av den pommerska sjukan (dvs. melankolien) — denna sällsamma mjältsjuksbacill .. vars smittämne helt plötsligt kunde bli virulent. Lidman Blodsarv 124 (1937). (Hitlers) ideer leva som ett ödeläggande smittoämne hos alla de folk, som trodde att världen efter hans fall skulle bli en fri och sant demokratisk värld. SvD(B) 1945, nr 308, s. 4. —
-ÖVERFÖRANDE~10200. (smitt- 1892 osv. smitto- 1924 osv.) överförande av smitta (från en individ till en annan). ST 1892, nr 268, s. 3. —
-ÖVERFÖRARE~10200. (smitt- 1942 osv. smitto- 1891 osv.) person l. djur l. mikroorganism l. sak som överför smitta, smittspridare. SDS 1891, nr 356, s. 1 (om mjölk). SvLäkSH 1920, s. 105 (om löss). Hortling DabUggl. 77 (1924). —
-ÖVERFÖRERSKA~10200. (smitt- 1942 osv. smitto- 1942 osv.) kvinnlig smittöverförare. Östergren (1942). —
-ÖVERFÖRING~1020, förr äv. -ÖVERFÖRNING. (smitt- 1891 osv. smitto- 1905 osv.) överföring av smitta, smittspridning; äv. om avsiktlig överföring av smitta. SDS 1891, nr 356, s. 1. SFS 1935, s. 240 (om avsiktlig överföring av smitta).
B (†): SMITTA-SOT, se A.
-SJUKA, -SOT, se A.
D: SMITTO-BAKTERIE, -BÄRARE, -BÄRERSKA, -DÖDANDE, -FALL, -FARA, -FARLIG, -FRI, -FRIHET, -FRÖ, -FÖRANDE, -FÖRARE, -FÖRERSKA, -FÖRMEDLARE, -GIFT, -GRAD, -HÄRD, -KÄLLA, -RENING, -RISK, -SJUK, -SJUKA, -SJUKDOM, -SKRÄCK, -SKYDD, -SOT, -SPRIDANDE, -SPRIDARE, -SPRIDERSKA, -SPRIDNING, -SYNPUNKT, -TID, -VÅDA, -VÅDLIG, -VÄG, -ÄMNE, -ÖVERFÖRANDE, -ÖVERFÖRARE, -ÖVERFÖRERSKA, -ÖVERFÖRING, se A.
SMITTSAM, se d. o.
Spalt S 7586 band 28, 1979