Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
(ngt vard.)
1) under arbete (särsk. rengöring) l. lek med vatten (l. med ngt vått l. kladdigt) mer l. mindre vårdslöst (l. med användande av rikligt med vatten) blöta ned l. söla ned sig l. omkring sig, slaska; äv. i fråga om att äta under sölande (jfr SLAFSA, v. 1); äv. i uttr. slabba med ngt (särsk. vatten; äv. bildl.). Alla ungar älskar att slabba med vatten. (Sv.) Slabba .. (om hundar): (lat.) cibos lambere. Lindfors (1824). Aldrig var fråga om, att vi (byskomakare) spilde (sko-)smörja eller slabbade på annat sätt. Stolt Minn. 19 (1879). Snål-Jonas’ son tar studenten i vår, och varför ska Magnus / vara sämre än han och slabba med sillar och såpa (ss. biträde i handelsbod)? Ljungquist HerrLPlant. 116 (1936). Idun 1948, nr 16, s. 24 (: slabbat .. med hjärnan; bildl.). Herr Persson, som stod och slabbade vid diskbänken. Gustaf-Janson GodVänn. 299 (1955). Edqvist SvartSyst. 78 (1961; i fråga om ätande).
2) tr.: skvätta l. plaska (vatten o. d. på l. i ngt), slaska. Slabba vatten på golvet. SvHandordb. (1966). Gustaf-Janson Äng. 42 (1967).
3) avge ett ljud som påminner om det som uppstår då man slabbar (i bet. 1); jfr SLAFSA, v. 2, 4. (Jag) hörde .. (gåskarlens) varnande väsning, några hastiga, slabbande steg av hans fötter. Fridegård Här 269 (1942).
-LISA ~li2sa, f.; best. -an; pl. -or. [senare leden är kvinnonamnet LISA] om ovårdad kvinna; jfr slafs-maja. Trenter Spring. 11 (1958). —
B (mera tillf.): SLABBE-DANS, se A.
SLABBIG, se d. o.
Spalt S 6242 band 27, 1976