| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
handlingen att skryta, skrytande; skrytsamt tal; äv. övergående i bet.: skrytsamhet; ofta i förb. med bestämning inledd av över l. om l. med, i sht förr äv. av, betecknande det l. den som man skryter över l. med. Tomt skryt. Skryt och skrävel. Skryt med sig själv, med sina barn. BröllBesv. 64 (c. 1660; uppl. 1970). (Johannes Magnus) hade .. (av prästerna) begärt en hielp til sin resa (till polska hovet), den han med mycket prål och skryt utmålade. Dalin Hist. III. 1: 140 (1761). Bredewid skrytet af skenfagra dygder, öfwades (av våra hedniska förfäder) uppenbara laster. Schartau UtkPred. 318 (1824). Gör sanning af ditt skryt. Hagberg Shaksp. 12: 86 (1851). ”Gud har skapat hela världen utom Nederländerna, som holländarna skapat själva”. .. Dessa .. (ord) innebära inget tomt skryt. Ymer 1939, s. 30. Arv 1945, s. 24. — jfr SJÄLV-SKRYT. — särsk.
a) i uttr. utan skryt (jfr d α), utan att skryta, utan skrytsam överdrift. Boding Molière Mick. 6 (1741). Jag (var) utan skryt åtskilligt mer än nybörjare i jaktens konst. Schröder 2Bruksb. 94 (1903). Utan skryt sagt. SvHandordb. (1966).
b) i uttr. på skryt (jfr d β, e).
α) ss. adverbiell bestämning till ord med bet. ’säga’ l. ss. satsadverbial: för att skryta, skrytsamt o. d. På det ingen måtte troo, at de Inventioner, som .. blifwit nämbde .., äro allenast på skryt af mig anförde, så kan (osv.). Polhem Invent. 77 (1729). Säga ngt på skryt. SvHandordb. (1966).
c) (numera bl. tillf.) i mer l. mindre klart individuell anv., om skrytsamt yttrande vid ett visst tillfälle l. i ett visst fall o. d. Nordforss (1805). Djerfva skryt af storhet utan sanning. JGOxenstierna 4: 23 (1815). Siwertz Sel. 2: 126 (1920).
d) i allmännare l. oeg. anv., motsv. SKRYTA 2 f, om handling l. uppträdande o. d. varigm ngn söker göra intryck på l. väcka uppmärksamhet hos sin omgivning, briljerande, stoltserande, braverande; äv. övergående i bet.: lust att briljera l. visa sig framstående l. god o. d. OvDalin (1743) i 3Saml. 84: 212. (Den engelska) Nationen är hjelpsam. Välgerningar ske här intet af et andeligt skryt. SvMerc. 1764, s. 630. Helgonmasken med fromma miner, / där självbeundran och skrytet skiner. Fröding ESkr. 1: 59 (1892). Braskande han byggde båten, snidade med skryt på skutan. Collinder Kalev. 68 (1948). En människas anseende kan genom hård reklam förknippas helt med vad hon köper. .. Att äga en sak blir antingen skryt eller förödmjukelse. Lindqvist Reklam. 36 (1957). — särsk.
α) i uttr. utan skryt (jfr a), utan (lust) att briljera l. lysa, enkelt o. flärdfritt o. d. Riccoboni Catesby 19 (1761). Mrs Murphy bar sin markisinnetitel utan skryt, skrev den aldrig på sina bjudningskort. Lagergren Minn. 6: 112 (1927).
β) i uttr. på skryt (jfr b, e), för att briljera l. lysa (o. få beröm) o. d., av lust att briljera osv. Brenner Dikt. 2: 57 (1716). Den alt af kärlek giör .. / Giör ingen ting på skryt, at winna ros och heder. Kolmodin QvSp. 2: 195 (1750). (Palatset) La Farnesina byggdes litet på skryt af den rike bankiren (A. Chigi). Lundgren MålAnt. 1: 60 (1870). Östergren (1940).
e) i oeg. l. bildl. anv., motsv. SKRYTA 2 g, om förhållandet att ngt framträder på ett sätt som mer l. mindre liknar skrytande l. briljerande l. är överdrivet pråligt l. visar ngns skrytsamhet o. d.; särsk. i uttr. på skryt (jfr b, d β), särsk.: ss. ett uttryck för ngns skrytsamhet l. lust att briljera o. d. Lantingshausen Young 1: 38 (1787). Stora härars skryt och öfverlägsen magt / Är Vasa ätten van at möta med föragt. AGEkeberg (1791) hos Kellgren (SVS) 5: 516. (På bibelns) försättsblad .. brukade (K. XII) skrifva upp hvarje gång han började och slutade sin genomläsning af boken. Ett blad, som han sedan ref ut, då det tycktes honom stå där liksom på skryt. KKD 10: XXX (1914).
-BOK. (ngt vard.) särsk. om bok som man huvudsakligen har för att skryta l. briljera med. LD 1960, nr 38, s. 15. —
-BYGGE. (ngt vard.) bygge som fått ett överdrivet luxuöst l. påkostat l. vräkigt utförande för att man skall kunna skryta med det. Höök OffentlSekt. 372 (1962). —
-BÄNK. (i sht i vissa trakter) om bänk varpå (i sht gammalt) folk brukar sitta o. berätta (mer l. mindre skrytsamt) om vad man upplevt; äv. bildl., i uttr. sitta på skrytbänken, (sitta o.) berätta på skrytsamt sätt. Moberg FörrädL 65 (1967). —
-FULL. full av skryt, skrytsam. Mörk Th. 3: 170 (1758; om utlåtelser). Törnblom Livsöd. 71 (1915; om person).
-KONSUMTION. konsumtion omfattande mer l. mindre lyxbetonade varor som köpas väsentligen i syfte att ha dem att skryta l. briljera med. Form 1956, s. 115. —
-KORT. (ngt vard.) om vykort från (utlands)resenär, skickat (l. uppfattat ss. skickat) för att skryta l. briljera. ÖgCorr. 1966, nr 152, s. 4. —
-MÅNS. (vard.) skrytsam man l. pojke; jfr -hans, -janne, -pelle. Hjelmqvist Förnamn 177 (1903). Hildén Michajlovič När 35 (1933). —
-ORD. ord som på grund av betydelse l. stilvärde l. dyl. är särskilt ägnat att användas i syfte att skryta; i pl. äv.: skrytsamma l. tomma ord, skryt l. munväder o. d. Lindfors (1824; i pl.). Fin-fin, superfin och en del andra skrytord. SD(B) 1916, nr 325, s. 8. UNT 1962, nr 233, s. 3. —
-SAK. (ngt vard.) (prålig l. fin l. vräkig) sak att skryta l. briljera med. Carleson Hush. 5 (1756). —
-SJUKA. (numera bl. tillf.) om (svaghet l. fel bestående i) stor benägenhet att skryta. GbgMag. 1759, s. 111. —
-STOR. (numera bl. tillf.) skrytsamt stor; äv. i fråga om uttryckssätt o. d.: uppblåst, bombastisk. EP 1792, nr 29, s. 4. —
-TAG. (ngt vard.) i pl., i uttr. (vara l. komma o. d.) i skryttagen, (vara l. komma osv.) i färd med att skryta. Törnblom Magerl. 91 (1909). —
-VALS. (vard.) bildl., om skrytsam framställning; särsk. i sådana uttr. som spela upp l. dra (den vanliga) skrytvalsen. SvD(A) 1960, nr 253, s. 4. ÖgCorr. 1966, nr 205, s. 24 (: drog). —
-VIS. (skryte- c. 1700) (numera bl. tillf.) med skryt, på skrytsamt sätt. Isogæus Segersk. 390 (c. 1700). —
B (†): SKRYTE-VIS, se A.
Spalt S 5094 band 26, 1973