Publicerad 1972 | Lämna synpunkter |
SKOMAKARE skω3~ma2kare, äv. (i vissa trakter) skῶ3~ (kort) l. 0400 (skoma´kare Weste 2: 649, sko`makare Weste 2: 658), äv. (numera bl. i bet. 1, ss. obetonad titel framför personnamn) SKOMAKAR skω1ma-kar, äv. (i vissa trakter) skωm1akar l. 010, om person m.||ig., om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. = (G1R 3: 309 (1526) osv.) ((†) -ara RA I. 1: 494 (1546); -arer Verelius 250 (1681)); i bet. 1 äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKOMARE skω3–mare2 l. SKOMMARE skωm3are2, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. = (KlädkamR 1554, s. 24 b, osv.) ((†) skomrar Steffenburg MinnSkol. 50 (cit. fr. c. 1820)).
1) hantverkare som (vanl. ss. egen företagare) tillverkar l. (numera vanl.) lagar skor; jfr SKO-FLICKARE. SthmSkotteb. 3: 166 (1521). Mickil skommar. UpplDomb. 7: 98 (1557). Lädermakaren beredher Lädret medh Luth, hwar af Skomakaren .. medh Syyl och beektrå, gör Skoor. Schroderus Comenius 506 (1639). Slagtare skomakare och bagare utgjöra borgerskapet (i Marburg). Palmstedt Res. 49 (1778). Skomakar Ebenholz var baptist. Malmberg Åke 117 (1924). Forna tiders skomakare gjorde ett par skor då någon beställde dem. Selander Modernt 60 (1932). Mitt emellan Bullerbyn och Storbyn bor det en skomakare, som heter Snäll. Lindgren AllBarn 41 (1946). — jfr BARN-, BOND-, BY-, FRUNTIMMERS-, HAND-, HOV-, LANT-, LAPP-, MÄSTER-, SOCKEN-SKOMAKARE m. fl. — särsk.
a) i ordspråk, ordstäv o. ordspråksliknande talesätt. Skomakaren haar offta söndriga Skoor. Grubb 734 (1665). Intet alt flottet i Skommaren, somt i huden och. Celsius Ordspr. 2: 156 (1709). Den gamla satsen, att hvad som kurerar skomakaren kan döda skräddaren. HLilljebjörn Hågk. 1: 141 (1865). ”Vid glasens klang” — sa’ skomakaren, drack ur blötbaljan. Holmström Sa’ han 77 (1876). — särsk. i uttr. skomakare, bliv vid din läst! o. d., se LÄST, sbst.3 2 b.
c) oeg.
α) på 1800-talet i Västerås gymnasium använd benämning på elev tillhörande andra klassen i gymnasiet; jfr PLIGG 2. Steffenburg MinnSkol. 50 (cit. fr. c. 1820). Svedelius Lif 80 (1887).
β) (numera bl. i vissa trakter, i sht om ä. förh.) i uttr. sticka ut ögat på skomakaren l. sticka ögat ur skomakaren l. sticka skomakaren o. d., dels i fråga om l. ss. namn på lek vid vilken en av deltagarna sittande på en butelj försöker med förbundna ögon sticka en pinne l. dyl. i buteljhalsen, dels i fråga om l. ss. namn på lek där två deltagare hålla en lång pinne mellan benen o. den ene av dem försöker slå omkull en framförstående butelj l. docka, medan den andre söker hindra honom. Ihre Superstit. 32 (1750: Sticka skomarn). Sticka ut ögat på skomakaren. .. Af julhalmen göres ett slags mennisko figur .. uppå tre fötter. Denna ställes på golfvet. En gosse står framför densamma, och håller .. en lång käpp .. emellan sina ben. En annan fattar käppen bak om honom, och söker att ”sticka ut ögat på skomakaren”, d. v. s. skuffa omkull honom. SvForns. 3: 496 (1842). Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 97 (1949: sticka ögat ur skomakarn; från Öland).
γ) (i vissa trakter, i sht om ä. förh.) om halmgubbe som på juldagen (försedd med en skämtsam inskription) kastas in i ett hus; äv. i uttr. kasta skomakare, ss. benämning på denna julsed. GHT 1893, nr 4, s. 1 (från Västmanl.).
2) ss. benämning på vissa djur.
a) [jfr motsv. anv. av t. schuhmacher o. schuster samt holl. schoenmaker; jfr äv. Kornhall SydsvFiskn. 159 ff. (1968)] (numera bl. i vissa trakter) fisken Tinca tinca Lin., sutare, lindare. Cederbourg BeskrGbg 190 (1739; bet. oviss). Linné Fauna, nr 321 (1746). Sutaren, som äfven kallas lindare i mellersta och skomakare i södra Sverige. Stuxberg Fisk. 490 (1895).
b) [jfr motsv. anv. av d. dial. skomager; jfr äv. Kornhall SydsvFiskn. 159 ff. (1968)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fisken Cottus scorpius Lin., ulk, rötsimpa; äv. om fisken Leuciscus rutilus Lin., mört. NoB 1918, s. 5 (1915; om mört; angivet ss. yttrat på 1880-talet; från Västergötl.). NysvSt. 1930, s. 138 (från Bohusl.).
c) (numera föga br.) skalbaggen Monochamus sutor Lin., tallbock. Holmgren Insekt. 144 (1867). Lundell (1893).
d) (i sht i vissa trakter) insekt tillhörande familjen Gerridæ (vattenlöpare); särsk. om insekten Gerris lacustris Lin., mindre vattenlöpare. På sjelfva vattenytan se vi .. långbenta skomakare eller vattenlöpare, som höra till skinnbaggarnas grupp. SvRike I. 1: 209 (1899). Linné FörelDjurr. 492 (1913).
e) [jfr motsv. anv. av t. schuster] (numera föga br.) lockespindeln Phalangium opilio Lin., vanlig lockespindel, väggspindel. Rebau NatH 1: 675 (1879).
3) ss. (mer l. mindre skämts.) benämning på vissa föremål.
a) (numera föga br.) om var o. en av de ofullständigt färskade, hårda delarna av en från färskningshärd uttagen smälta. JernkA 1869, s. 284, 285.
b) (starkt vard.) om större sup. Erixon SthmHamnarb. 104 (1949; i skildring av förh. i slutet av 1800-talet). Fogelström DrömStad 38 (1960; i skildring av förh. i slutet av 1800-talet).
c) (i vissa trakter) av ett v-formigt böjt järn bestående fästanordning använd för att hålla två ekor l. mindre fiskebåtar samman. MeddLantbrStyr. 1927, 5: 52 (från Falkenberg).
d) (föga br.) vid övre delen av byxsprundet (julpen) på mansbyxor placerad, med knapp l. knapphål försedd slejf medelst vilken byxorna knäppas. Fröberg Skrädd. 82 (1941).
4) [jfr t. schustern, eg.: göra (ngn) till förlorare, till schuster, skomakare, förlorare] (förr) i uttr. göra en skomakare, i spelet tockadill: besätta var o. en av alla de sex pilarna i första brädet med två l. flera brickor. Wilson Spelb. 252 (1888).
Anm. I vard. l. slangartat spr. förekommer äv. [det på samma sätt som LANTIS, POSTIS, SKÅDIS m. fl. bildade] skomis40, m.; best. -en; pl. -ar. Strindberg Brev 2: 354 (1882; i bet. 1). Så har vi en skomis som bor breve. Unnerstad Snäckh. 169 (1949).
-AMT. (-are-) [jfr mlt. schōmakeram(me)t] (†) skomakarskrå (se d. o. 2), skomakarämbete. VRP 3/9 1733. —
-ASK. (i sht förr) ask för l. med skomakarverktyg l. skomaterial o. d. Rudbeck Atl. 2: 612 (1689). —
-BECK. [jfr mlt. schōmakerpik, t. schuhmacherpech] (i sht i fackspr.) skobeck. BOlavi 123 a (1578). VaruhbTulltaxa 1: 61 (1931; om blandning av kolofonium o. vatten). —
-BLÄCK. (i sht förr) skosvärta i flytande form, (innehållande bläck o.) använd av skomakare att svärta sulornas o. klackarnas kanter med; jfr sko-bläck. TLädSkovaruind. 1889, nr 1, s. 6. —
-BORST. (i sht förr) styvt o. tjockt svinborst som av skomakare fästes i spetsen av becktråd o. vid syning åstadkommer att tråden kan föras genom det med syl gjorda hålet i lädret; jfr sko-borst. Nordforss (1805). —
-BRYNE. för bryning av skomakarkniv o. d. avsedd brynsten; jfr -brynsten. Varulex. Byggn. 2: 114 (1955). —
-BRÖST. [jfr t. schusterbrust] med. tratt- l. skålformig insjunkning av främre bröstkorgsväggen (särsk. nedre delen av bröstbenet), som förr ansågs ss. en yrkessjukdom hos skomakare, trattbröst. Petersson FysUnders. 301 (1908). —
-CIRKEL. av skomakare vid måttagning använd passare (se passare, sbst.2); jfr cirkel II 1. VaruförtTulltaxa 1: 282 (1912). —
-DISK. lågt arbetsbord för skomakare varpå (l. i vars lådor o. d.) skomakarverktygen placeras; jfr -bord, -bänk, -tavla. ÖoL (1852). —
-DON. i sht i pl.
-DRICKA. (-are-) (†) skämts., om innehållet i skomakares blötbalja (se d. o. slutet)? Olÿckan har kommit i Skomakare drickat. Celsius Ordspr. 11: 588 (c. 1710). —
-DRÄNG. [fsv. skomakara dränger] (numera bl. i skildring av ä. förh.) = skomakeri-arbetare; särsk. om utlärd skomakeriarbetare (motsatt: skomakarlärling); jfr -gesäll, -knekt. VadstKlUppbB 11 (1540). Forssell Handskom. 183 (1920; om ä. förh.). —
-DURKSLAG~02 l. ~20. (i fackspr.) av skomakare använt verktyg för hålslagning. OxBr. 11: 747 (1640). —
-FILOSOFI. skomakares (livs)-filosofi; äv. med mer l. mindre nedsättande innebörd (med tanke på denna livsfilosofi ss. dilettantisk l. banal o. d.). Fridegård Tack 143 (1936). —
-FOLK. (numera bl. mera tillf.) sammanfattande, om skomakare o. hans hustru; jfr folk 6. Strindberg Giftas 2: 140 (1886). —
-GILLESSTUGA~1020. (förr) skomakarskrået tillhörig gillesstuga. G1R 28: 484 (1558: skomakere gilstugen). —
-HAMMARE. hammare för skomakare; numera bl. om sådan hammare med rund, relativt stor slagyta o. lång, mejselformad o. svagt bakåtböjd pen; jfr sko-hammare. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 11 (1755). Varulex. Byggn. 2: 45 (1955). —
-HANDSKE. (-ar- 1807—1847. -are- 1805—1885) (numera föga br.) av skomakare använt handskydd som lämnar fingrarna fria, handläder. Nordforss (1805). Schulthess (1885). —
-HANTVERK~02 l. ~20. [jfr t. schumacherhandwerk] skomakares hantverk l. yrke; jfr sko-hantverk. GenMRulla 8/10 1711. —
-HOPP. [den hopkurade ställningen har ansetts påminna om skomakarens arbetsställning] (i sht förr) i fråga om simhopp: skämthopp framåt med knäna uppdragna under hakan o. fattning av händerna om knäna, så att sitsen o. fotsulorna först beröra vattenytan vid nedhoppet. TIdr. 1896, s. 443. —
-HOVTÅNG~02 l. ~20. av skomakare använd hovtång (med kort avstånd mellan leden o. skären) för borttagning av skostift l. skosulor o. d. Varulex. Byggn. 2: 149 (1955). —
-JÄRN. (†) om ett slags skomakarverktyg av järn (använt att krusa läder med). Skomar(e) Jern att krusa sko m(ed). TullbSthm 4/5 1583. Därs. 27/5 (: Skomar(e) Jern). —
-KLAPPHOLTS. (-ar-) (†) av skomakare använt klappträ för bearbetning av läder (i avsikt att göra det mjukt). BoupptSthm 1689, s. 1068 b. —
-KLÄDER, pl. (numera bl. tillf.) kläder avsedda för l. burna av skomakare. Petreius Beskr. 2: 182 (1614). —
-KNIV. av skomakare använd kniv (vanl. bestående av en tunn, rak l. krokig, på ena sidan slipad stålklinga med ett handtag som vanl. består av ett stycke löst sittande skinn); jfr sko-kniv. TullbSthm 8/11 1543. SvSkoT 1931, s. 351. —
-KOMPANI. [fsv. skomakara kompani (i bet. 1)]
2) (om ä. utländska förh.) kompani (se d. o. 4) med uppgift att utföra skomakeriarbete. KrigVAT 1846, s. 350 (om förh. i Frankrike 1806). —
-KONST.
1) om skomakares hantverk l. teknik l. yrkesutövning o. d.; jfr konst 3 e. Rydberg Brev 1: 6 (1866).
-KRAMP. [jfr t. schusterkrampf, eng. schoemaker’s spasm] med. (bl. a. hos skomakare uppträdande, yrkesbetingad) intermittent kramp (i sht i arm- l. skuldermuskulatur). Wretlind Läk. 9—10: 96 (1901). —
-KULA. (förr) lyskula (se d. o. 3); jfr -lampa, -sken. Backman Reuter Lifv. 2: 235 (1870; lt. orig.: Schausterkugel). —
-LATIN. (-ar- 1854—1939. -are- 1734) (numera mindre br.) kökslatin. Serenius S 4 b (1734). Östergren (1939). —
-LAX. [jfr t. schusterkarpfen, sill] (skämts., vard.) (salt) sill; äv. i speciellare anv., om urvattnad salt sill l. strömming med äggbitar o. skarpsås av ättika o. senap. Geete Språkl. 8 (1881, 1924). Som en läckerhet ansågs ”skomakarlax”: urvattnad sill med äggbitar samt skarpsås av ättika och senap. Saxon Skom. 34 (1934; om förh. på 1870-talet). ICAKurir. 1971, nr 18, s. 27 (om strömming). —
-LÅDA.
1) (i sht förr) låda för förvaring av skomakarverktyg o. d.; jfr sko-låda. BoupptSthm 1673, s. 654 b.
2) kok. låda (se låda, sbst.1 2 f) innehållande ox- l. kalvfilé o. potatismos (samt skinktärningar o. skuren gräslök); äv. allmännare, om maträtt bestående av stekt kött o. potatismos m. m. BonnierKokb. 661 (1960). —
-LÄRA. praktisk undervisning i skomakaryrket; äv. bildl. Kan någon inbilla sig, at när .. (en person) för sit eget nöje, rimar ihop et litet fjolleri, han dermed tänker sätta sig i en vitter skomakar-lära, där han liksom af spanremmen bör lära känna hvart fel han gör? Thorild (SVS) 3: 64 (1791). (Hans Sachs) sattes .. i skomakarelära för att under 2:ne år inlära detta handtverk. Hägg Fotbeklädn. 99 (1873). —
-LÄST. [jfr t. schumacherleisten] (numera bl. mera tillf.) läst (se läst, sbst.3 2), skoläst (se d. o. 1); äv. bildl., om skomakare. Helsingius Ee 1 a (1587). Rådsherrar, store präster, / Et retadt Borgerskap, intil Skomakar-läster, / En uptänd Allmogsskog, alt war der samladt hop. Kolmodin QvSp. 2: 373 (1750). —
-LÖN. till skomakare utgående lön (se lön, sbst.1 2 b); i fråga om ä. förh. äv. om till skomakare utgående betalning för enstaka l. mera tillfällig arbetsprestation (jfr lön, sbst.1 2 a). BtÅboH I. 1: 35 (1554: Skomare lön). —
-MASKIN. [nåtlingsmaskinen var den första av skomakarna allmänt använda skomaskinen] (numera bl. i skildring av ä. förh.) nåtlingsmaskin; jfr sko-maskin. NorrbK 1888, nr 107, s. 4. —
-MÅTT. (-ar- 1852. -are- 1749) [jfr t. schustermass] (numera föga br.) konkret: skomått (se d. o. 1), fotmått. Lind (1749; under schuster-maasz). ÖoL (1852). —
-NÅL. av skomakare använd nål (särsk. om rund l. trekantig l. fyrkantig synål); jfr sko-nål. TullbSthm 22/7 1549. Skomakarenålar 1 till 2 tum långa, dels med trekantig, dels med fyrkantig spets. Almroth Karmarsch 586 (1839). —
-PINNE. (-are- 1583 (: Skomar(e) pinner, pl.)—1584) (numera föga br.) = sko-pinne 1. TullbSthm 5/11 1583 (: Skomar(e) pinner, pl.). Därs. 12/8 1584. —
-POJKE. skomakarlärling; äv.: pojke som är son till skomakare. BoupptSthm 1672, s. 83 a. ”Ljuger jag, så ljuger mästaren” — sa’ skomakarpojken. Holmström Sa’ han 57 (1876). TSvLärov. 1945, s. 221 (om son till skomakare). —
-PRYL. (i sht förr) pryl (se pryl, sbst.2 2) använd av skomakare för att göra l. utvidga hål i skor (för pligg o. d.); jfr sko-pryl. Serenius (1734; under punch). —
-REALISM. [med syftning på berättelsen om en skomakare, som kritiserade den grekiske målaren Apelles († 308 f. Kr.) för hans sätt att avbilda en sandal o., då målaren tog hänsyn till hans kritik, fortsatte med att kritisera andra detaljer i målningen, varvid Apelles enl. den latinska versionen av berättelsen yttrade ne sutor supra (l. ultra) crepidam (se läst, sbst.3 2 b)] (av V. von Heidenstam myntad, mot 1880-talets naturalism riktad term, betecknande) realism (se d. o. 4) i form av en detaljriktig men själlös o. intetsägande efterbildning av verkligheten; jfr -naturalism. Heidenstam Renässans 27 (1889). —
-REALIST. [jfr -realism] författare vars alster präglas av skomakarrealism. Heidenstam (o. Belfrage) BrDikt. 83 (1890). —
-REALISTISK. [till -realism] (tillf.) som präglas av skomakarrealism. DN(A) 1953, nr 284, s. 11 (om skulptur). —
-SJUKHUS~02 l. ~20. (förr) om sjukhus inrättat av skomakarskrået i Sthm för vård av sjuka skomakare l. skomakeriarbetare. DvSchulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 146. —
-SKOLA. skola för utbildning av skomakare; äv. oeg.: skola där eleverna lära sig att för egen l. familjens räkning utföra skoreparationer. SvLädSkoind. 1911, s. 235 (om förh. i Engl., oeg.). Nordlund RådFolkskUngd. 15 (1920). —
-SKRÅ. [fsv. skomakara skra (i bet. 1)]
1) (förr) skråordning för skomakarskrået (i bet. 2). Skråordn. 43 (1856). 1474 års skomakareskrå. Hansson SkomYrkH 28 (1919).
2) om skomakarnas hantverksskrå; äv. o. i fråga om nutida förh. bl. (mera tillf.) om skomakaryrket. Lind (1749). Nordforss (1805; äv. om skomakaryrket). —
(1, 2 a?) -SKÄGG. (-ar- c. 1870 osv. -are- 1755—1894) särsk. [möjl. beror namnet på att växtens blommor ansetts likna munnen på en sutare l. att tänderna på blommans överläpp liknats vid sutarens skäggtömmar] (†) till 2 a?: växten Pedicularis palustris Lin., kärrspira. Linné Fl. nr 551 (1755; från Södermanl.). NormFört. 48 (1894). —
-SPRÅK. om skomakarnas yrkesspråk. (Ett slags höga) klackar kallas på nutidens skomakarespråk för ”Pompadourklackar.” Forssell Handskom. 7 (1920). —
-SPÅN. [jfr t. schusterspan, schuhmacherspäne, pl.] (-ar- 1889. -are- 1858—1885) (†) fanerliknande tunn skiva av trä av 4 till 15 tums bredd o. 3 till 4 fots längd, bl. a. använd av skomakare till inlägg i skor; äv. om avfall i form av spån som uppstår, då sula l. dyl. på sko jämnas till med skomakarkniv l. dyl. Eneberg Karmarsch 1: 68 (1858). (Sv.) Skomakarspån .. (eng.) shavings (after a shoe-knife). Björkman (1889). —
-STAD. särsk. i sg. best., om staden Örebro (centrum för Sv:s skoindustri); jfr sko-stad. SocDem. 1928, nr 68, s. 9. —
-STOL. om stol (särsk. trebent stol utan ryggstöd) som skomakare sitter på under arbetet; jfr sko-stol, sbst.1 1. Lindfors (1824). särsk. bildl.; särsk.
a) sport. beteckning för vissa grupper om tre käglor i den figur som nio till kägelspel uppställda käglor bilda; dels om första käglan o. bakre käglan i vardera sidoraden (vilka tillsammans bilda en triangel), dels (i utvidgad anv.) om vardera av de grupper som bildas av de tre käglor som utgöra var sin av de främre snedsidorna; äv. abstr., om förhållandet att en sådan grupp av käglor vid spel slås omkull. De tre käglor, som utgöra ena främre snedsidan, (kallas) skomakarstol. Norman GossLek. 140 (1878). Skomakarstol eller första käglan och bakkäglorna i sidoraderna falla räknas 15 (poäng). Balck Idr. 1: 482 (1886). Hodell Wärdsh. 114 (1945).
-STUGA. [fsv. skomakara stuva] (stuga utgörande) skomakares bostad l. verkstad. VaruhusR 1539, s. 72 b. Forssell Handskom. 163 (1920; om verkstad). Fridegård Tack 169 (1936; om bostad). —
-SVEN. (-ar-) [fsv. skomakara sven] (†) skomakarlärling l. skomakargesäll, ung skomakeriarbetare. TbLödöse 562 (1620). —
-SVÄRTA. [jfr t. schumacherschwärze] (numera bl. tillf.) av skomakare använd skosvärta. Linc. H 1 b (1640). —
-TÅNG. av skomakare (vid sträckning av läder o. d.) använd tång (t. ex. pinntång); jfr -hovtång o. sko-tång. TullbSthm 22/6 1581 (: Schomare tänger, pl.). —
-TÄNNLIKA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = sko-tännlika. OxBr. 11: 696 (1637: Skoomaker tenlijker, pl.). —
-VAX. av skomakare använt skovax; särsk. (i sht förr) om sådant vax bestående av paraffin o. gult vax l. av schellack, harts o. terpentin o. använt till polering av klackar o. sulkanter på skor. Lind 1: 1399 (1749). Kjellin (1927). —
-VERKTYG~02 l. ~20. BoupptSthm 1668, s. 1297 (: Skomakare werketygen, pl. best.). Skomakareverktygen utgjordes redan århundraden före vår tideräknings början av läst, kniv, hammare, syl, pryl, beckad tråd och spannrem. Hansson SkomYrkH 28 (1919). —
-ÄMBETE~020. [fsv. skomakara ämbite, skomara ämbite] om skomakarnas hantverksskrå; förr äv. om skomakaryrket. 2SthmTb. 1: 6 (1544). Gabriel uppå sitt 14 åhrs Older, lärandes Skomakare-Embetet. BoupptSthm 1676, s. 1327 a. Det gamla skomakareämbetet (i Sthm) upplöstes 1846. Fatab. 1937, s. 117.
SKOMAKERI0104, äv. 3~002, n. [jfr t. schuhmacherei] om verksamheten (l. yrket) att tillverka l. (numera vanl.) laga skor, skomakarhantverk (resp. skomakaryrke); äv. konkret: skomakarverkstad (ngn gg äv. om skoaffär); äv. bildl. Hvarje socken håller sin embetsmästare i skomakeri och skrädderi, som får ha pojkar, men icke gesäll. Almqvist Går an 99 (1839). OLevertin (1891) i 3SAH LIV. 2: 86 (bildl., om skomakarrealism). Gatans slutpunkt var bröderna Olssons skomakeri. Saxon Handelsb. 152 (1932). IllSvOrdb. (1955; äv. om skoaffär). jfr hand-skomakeri.
-tidning. tidning för skomakarnas verksamhetsområde. Svensk skomakeri-tidning. (1902; titel på tidning).
SKOMAKERSKA3~200, äv. 0400, f. [sv. dial. skomakerska] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skomakares hustru. Göth 5Stånd. 292 (1936). —
SKOMAKRA 3~20, äv. 040, l. SKOMRA, v. (skomakra 1927 osv. skomra 1749 osv.) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) idka skomakeri. Lind (1749). Bengtsson snickrade, smidde, skomakrade och gjorde allting som annars kostat pengar att få gjort. Larsson i By Vår 182 (1927).
Spalt S 4594 band 26, 1972