Publicerad 1968 | Lämna synpunkter |
SJAL ʃa4l l. SCHAL ʃa4l, förr äv. SHAWL l. SCHARL l. SCHWAL, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
1) (i sht av kvinnor buret) klädesplagg avsett att svepa om l. lägga över huvud l. hals l. axlar o. rygg o. d.; i sht förr äv. om halsduk l. scarf l. dyl.; äv. bildl. Orientalisk, ostindisk, turkisk, spansk, skotsk sjal. BoupptVäxjö 1784. (Till herrdräkt hörande) Vest af piqué och under vesten en liten shawl af Chinesiskt krusflor. KonstNyhMag. 1819, s. 44. Hortling DabUggl. 38 (1924; bildl., om sjalliknande inslag i fågels färgteckning). Schalen var ett allmänt ytterplagg för gamla tiders arbetarhustrur, den är ett numera utplånat klassmärke. NTid 1938, nr 65, s. 10. (Kaschmirgeten) har även införts i Frankrike, där kasimirullen användes vid framställning av fina schalar. Fröberg Skrädd. 14 (1941). Där du rider din hingst i en eldröd schal, / .. är du praktfull att skåda, o, Rönnerdahl, / du furste av det väldiga Pampas. Taube Sjösalabok. 26 (1942). Hon tog en schal från tamburhyllan, svepte den om håret och gick ut i regnet igen. Gustaf-Janson ÖvOnd. 77 (1957). — jfr AXEL-, BOMULLS-, BRUD-, DAM-, FLORS-, KASCHMIR-, KATTUNS-, LAMA-, LÅNG-, MANTILJ-, MUSLINS-, PÄLS-, REDGARNS-, RES-, SIDEN-, SILKES-, SÖNDAGS-, TURBAN-, TYLL-, YLLE-SJAL m. fl. — särsk. i uttr. äkta sjal, sjal vävd i orienten av fin (get)ull; stundom äv. om imitation av sådan sjal (med det för orientaliska sjalar kännetecknande mönstret). Schulthess (1885). Den s. k. turkiska eller äkta schalen. Sahlin SkånFärg. 76 (1928). Äkta schalar, av kaschmirull, så smidiga och fina, att de kunna dras genom en ring. Östergren 5: 1200 (1938). ”Äkta schal” är ett mångtydigt begrepp. Både importerade orientaliska schalar och europeiska imitationer gå under detta namn. HantvB I. 8. 2: 393 (1940).
Anm. till 1. I OxBr. 11: 746 (1640) förekommer charle under rubriken Kramvahrur ss. beteckning för en till Sv. importerad vara. Då det eljest icke är känt, att sjalar förekommo i Europa vid denna tid, är det sannol. att ordet här åsyftar en annan vara, möjl. scharlakan.
2) [sv. slang sjal (Langenfelt OffJarg. 266 (1947)); elliptiskt för LÅNG-SJAL 2] (starkt vard.) tusenkronorssedel, tusenlapp. (Man) prasslar ner åtta schalar i plymen (dvs. plånboken). DN(A) 1957, nr 272, s. 18. — jfr RÖD-SJAL.
-DANS. [jfr t. schaltanz, eng. shawl-dance] (i sht förr) (från orienten härstammande) dans under vilken en sjal svänges; äv. bildl. JournLTh. 1812, nr 147, s. 4. Äfven himlen har sin shawl-dans i det den sveper omkring sig, löser och sammandrar molnens slöjor. Bremer Nina 295 (1835). —
-FORMIG. (-al- 1845 (: shawlformiga, pl.) osv. -als- 1856 (: shavlsformiga, pl.)) som har en sjals form. SthmModeJ 1845, s. 72 (om slag på klänning). —
-GET. [jfr eng. shawl-goat] (numera bl. tillf.) om kaschmirgeten, av vars bottenull äkta sjalar tillverkas. Palmblad HbGeogr. 1: 40 (1826). —
-GURKA. textil. om gurkliknande detalj i äkta orientaliskt sjalmönster l. imitation därav. HantvB I. 8. 2: 394, Pl. (1940). —
-HANDLARE. (i sht om utländska, särsk. österländska förh.) Palmblad Nov. 2: 17 (1841; om förh. i Kaschmir). —
-KAPPA. (numera föga br.) damkappa med sjalkrage (l. sjalliknande parti över axlarna). MagKonst 1837, s. 190. Upsala(A) 1921, nr 292, s. 7. —
-KRAGE. (-al- 1842 (: Shawlkrage) osv. -als- 1857) på klädesplagg: krage o. slag skurna i ett sammanhängande stycke utan markering av var kragen slutar o. slagen börja. Westee (1842). LD 1960, nr 278, s. 11 (på frack). —
-LIK, adj. (-al- 1852 (: shawllika, pl.) osv. -als- 1855 (: shavlslikt, n. sg.)) SthmModeJ 1852, s. 95 (om klänningsliv). —
-MANTILJ. (förr) mantilj som arrangerats på ett sjalliknande sätt. SthmModeJ 1848, s. 8 (av sammet). —
-MÖNSTER. [jfr eng. shawl-pattern] textil. mönster (se mönster, sbst.3 5) i l. utmärkande för sjal; särsk. om ett slags palmett som ofta ingår i de äkta orientaliska sjalarnas mönstring o. som karakteriseras av vissa gurkliknande detaljer (sjalgurka). QvinlHemsl. 28 (1880; i rosengångstäcke). HantvB I. 8. 2: 392 (1940; om palmettmönster). —
-STICKA. (†) (relativt lång o. grov) sticka använd vid stickning av sjalar. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 9. —
-TYG. (numera föga br.) tyg i l. till sjal(ar); tyg med sjalmönster. Lundgren MålAnt. 2: 37 (1872; använt i ett slags kolt). Lundin StockhMinn. 1: 230 (1904; använt i nattrock). —
-ULL. [jfr t. schalwolle, eng. shawl-wool] särsk. (†): kaschmirull. Palmblad LbGeogr. 206 (1851). Nisbeth 1218 (1870). —
B (numera föga br.): SJALS-FORMIG, -KRAGE, -LIK, se A. —
Spalt S 2792 band 25, 1968