Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SILESHÅR si3les~hå2r, förr äv. SILHÅR, sbst.2 (sbst.1 se SIL, sbst.2 ssgr), l. SILSHÅR, sbst.2 (sbst.1 se SIL, sbst.2 ssgr), n. (Nordquist Dietrich Anv. 149 (1806) osv.), äv. (numera föga br.) r. l. m. l. f. (Aspelin Fl. 21 (1749; ovisst), LfF 1915, s. 124); best. -et; pl. =.
bot. (individ l. art av) växtsläktet Drosera Lin.; särsk. om Drosera rotundifolia Lin. (äv. kallad vanligt, ngn gg äv. rundbladigt, förr äv. runt sileshår); jfr DAGG-ÖRT, SILKES-HÅR, SOL-DAGG, TÄT-GRÄS, TÄT-ÖRT. Linné Vg. 115 (1747). Rundt Sileshår. Nordquist Dietrich Anv. 149 (1806). Rundbladigt Sileshår. Gosselman BlekFl. 54 (1865). Långbladigt Sileshår. Därs. (om D. anglica Huds., storsileshår). Sileshår. .. Hela växten skördas för torkning. .. Den är swett- och urindrifvande. .. Den färska saften brukar man stryka på vårtor och liktornar. .. Drosera användes äfven till beredning af tätmjölk. Agnér VäxtNytta 53 (1897). Sileshåret Drosera intermedia. Selander LevLandsk. 166 (1955). — jfr SMÅ-, STOR-SILESHÅR. — särsk. (numera föga br.) i uttr. Marie l. jungfru Marie (l. Marias) sileshår; jfr JUNGFRU 3 a δ, MARIA c ε. J. Mariæ Sileshåår. Franckenius Spec. E 2 a (1638). Marie Sileshåår. Tillandz D 7 a (1683). Jungfru Marias sils-hår. Dybeck Runa 1850, s. 17. Jungfru Mariæ silhår. Fries Växtr. 75 (1884).
Spalt S 2337 band 25, 1967