Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SEMASIO- semas1io- l. -iω-, l. (framför obetonad stavelse) 0101—.
Etymologi
[jfr t. o. eng. semasio-, fr. sémasio-; till gr. σημασία, beteckning, betydelse, avledn. av σημαίνω (se SEMANTISK)]
ss. förled i ssgr: som har avseende på l. samband med språklig innebörd l. betydelse, betydelse-.
Ssgr (språkv.): SEMASIO-LOGI010104. [jfr eng. semasiology, fr. sémasiologie; av t. semasiologie (tidigast använt av den tyske filologen K. C. Reisig c. 1825). — Jfr semem, semologi] språkv. lära(n) om de språkliga uttrycksmedlens l. tecknens (särsk. ordens) tankeinnehåll l. betydelse, betydelselära; förr särsk.: lära(n) om ordens betydelseutveckling; jfr semantik, semiotik 2, semologi. Claëson 1: 237 (1858). Cederschiöld Ordlek. 61 (1910). IllSvOrdb. (1955).
-LOGISK 010040, adj. [jfr t. semasiologisch, eng. semasiological, fr. sémasiologique] som utgör l. tillhör l. har avseende på l. samband med semasiologi l. språklig innebörd l. betydelse; jfr semantisk. Claëson 2: 143 (1857). TSvLärov. 1953, s. 327.

 

Spalt S 1831 band 25, 1967

Webbansvarig