Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
1) (numera föga br.) om förmågan l. verksamheten att mottaga sinnesintryck o. uppleva omvärlden, förnimmelseförmåga, (klart) medvetande, sans (se SANS, sbst.2 1); särsk. i sådana uttr. som mista l. förlora sansning(en), svimma, återkomma till sansning, (efter svimning) återkomma till medvetande; jfr SANSA I 1, 2. Mannen miste mål och sansning, och hembars som döder. Dalin Arg. 2: 212 (1734, 1754). Jag har hördt sägas at man räcknar sansning .., tankeslutning, Nimme m. m. ibland Själens särskilta förmögenheter. Runeberg Samtal 1: 48 (1770). Man släpade Paulum liflös utur staden; men han återkom til sansning. Ödmann StrFörs. 1: 5 (1799). Långa Fritz följde efter och gaf .. (Tilly) med pistolkolfwen slag på slag öfwer hufvud, skuldra och arm… Den gamle war nära att förlora sansningen. Fryxell Ber. 6: 339 (1833). Lagerlöf HomOd. 65 (1908).
2) om handlingen att sansa sig (se SANSA I 4); sans (se SANS, sbst.2 2). Hiärne Klag. A 3 b (1742). Hungriga magor betaga all sansning och giöra rätt och lag kraftlöse och till intet. Höpken 2: 132 (1748). Än Gustaf! än är dig en timma qvar / At dit förnuft til sansning återkalla. Kellgren (SVS) 3: 159 (1786). När en gång sansningens stund kommer och det sofwande samwetet uppwaknar. Rogberg Pred. 1: 249 (1829). (De) som ha nog sansning att vid Academien ej söka en bildning som äfvensåväl .. kan vinnas vid Gymnasium. Tegnér (WB) 9: 359 (1843). Andersson GrDram. 157 (1890, 1910). IllSvOrdb. (1955). — särsk. = SANS, sbst.2 2 slutet. Hvad man bör önska (i fråga om politiska ämnens behandling) är att bibringa sunda begrepp, verka måtta och sansning. Rosenstein 2: 138 (1789). (Han) drack ”bottenfockar” .. i stället för att ”smutta” med sansning. Fröding Eftersk. 1: 100 (c. 1890, 1910). Det svenska lynnet ligger icke för ytterligheter. Det svenska lynnet har ett drag av lugn och sansning. Boye Ast. 229 (1931).
3) [jfr 1] (†) kunskap, kännedom, vetskap, insikt; uppfattning; begrepp, medvetande (se MEDVETANDE, sbst. 2 a); i sht i uttr. sansning av l. vid ngt, medvetande l. begrepp om ngt. Högström ÅmVetA 1756, s. 10. Somlige äro så okunnige, at de icke weta, hwad .. (”nådens rörelser” i hjärtat) wilja betyda… De tänka .. ingen ting derpå; utan lefwa likasom utan sansning derwid. Nohrborg 385 (c. 1765). (Spelare) äro utan sansning af alt annat; de qwälias i ett förnuftigt sällskap, och förlora ej, utan med smärta, några minuter i kyrkan. Bergeström IndBref 136 (1770). Man kommer icke så snart till den sansningen, att det som är godt för andra länder, kunde möjeligen icke vara så längst up i norden. LBÄ 29—31: 207 (1799). Så visar .. (filosofien) oss Gud: nemligen såsom nödvändig att tänkas af det menskliga förnuftet, så snart det hunnit till full sansning af sig sjelft. Franzén Minnest. 2: 4 (1822).
1) till 1: medvetslös, sanslös (se d. o. 1). GT 1786, nr 71, s. 4. (Sv.) sansningslös .. (t.) besinnungslos. Möller (1807); möjl. till 2.
2) till 2: som saknar kontroll över tankeförmåga, känslor o. handlingar; oförnuftig, oklok; jfr sans-lös 2. Flickan Flinkenberg, som föregafs .. hafva blifvit sansnings- och minneslös samt små-fjållig, togs på försök in uti Lazarettet. VetAH 1762, s. 272. FoU 20: 365 (c. 1785). —
(1, 2) -SÄTT, n. särsk. (†) till 1: sätt att uppfatta l. förnimma. Se, lukta, smaka &c. äro särskilta sansnings sätt. Runeberg Samtal 1: 48 (1770). Därs. 52. —
(2) -TIMME. (numera bl. tillf.) timme l. tidpunkt då man kommer till besinning. Den fruktansvärda, men dock säkert kommande sansningstimman. Wallin 2Pred. 1: 264 (1821). —
Spalt S 1157 band 24, 1965