| Publicerad 1963 | Lämna synpunkter |
SABBAT sab3a2t l. sab3at2, stundom sab4at, ngn gg saba4t (sabbát Schroderus Dict. 153 (c. 1635), sa`bbat l. sabba´t Weste, sàbbatt l. sabbátt Dalin; i vers ∪ —, rimmande med natt Kolmodin Dufv. 317 (1734; se under 3 b)), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) om den tid från solnedgången på fredagen till omkr. motsvarande tidpunkt på lördagen, som enligt Gamla testamentet av Gud är bestämd till vilodag o. vars (av stränga föreskrifter skyddade) helgd iakttas av judar o. vissa kristna sekter (särsk. sjundedagsadventister), sabbatsdag; äv. om den helgd o. stillhet o. d. som kännetecknar sabbatsdagen; äv. närmande sig bet.: föreskrift(er) om sabbatens helgd; äv. i uttr. stor sabbat, om sabbatsdag som sammanfaller med större judisk helg; särsk. i sådana uttr. som hålla l. bryta (l. ohelga l. vanhelga) sabbaten (jfr 2), iaktta resp. bryta mot föreskrifterna om sabbatsdagens helgd; jfr 2, 3. GlJoh. 7: 22 (NT 1526). Sex dagha skal man arbeta, men på siwnde daghen är Sabbath, Herrans helgha hwila. 2Mos. 31: 15 (Bib. 1541). Haffuen j icke läsit j Laghen, at på Sabbathen bryta Presterna Sabbathen j Templet, och äro likwel vthan skul? Mat. 12: 5 (Därs.). Ändoch Christet folck icke är .. förplichtat till att hålla then judeska Sabbathen, eller andra Helgedagar effter Mosis lagh, .. Lijkwäl (osv.). KOF II. 2: 123 (c. 1655). Den med påsken sammanfallande sabbaten kallas av judarna stora sabbaten. NF 14: 294 (1890). Jag har framställt den förmodan, att den israelitiska sabbaten ursprungligen är en .. marknadsdag med förbud mot vanligt arbete. Nilsson FestdVard. 168 (1925). UNT 1931, nr 10867, s. 2 (i fråga om sjundedagsadventister). — jfr EFTER-, FÖR-, VECKO-, VILO-SABBAT. — särsk. i utvidgad anv. (jfr 2, 3).
a) (utom i ssgn VILO-SABBAT numera bl. tillf.) om (helgd o. stillhet o. d. som kännetecknar) judisk religiös högtidsdag (utan tanke på den tid i veckan då den infaller); jfr b. På tiyonde daghen j siwnde månadhenom skolen j späkia idhra kroppar, och ingen gerning göra … Ther före skal thet wara idher then störste Sabbath. 3Mos. 16: 31 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. (1859); Bib. 1917: vilosabbat). De öfrige (högtiderna hos judarna) firades om hösten i månaden Tischri, .. (bl. a.) Försoningsdagen med stor Sabbath den 10: de. Aurén Tidr. 70 (1800).
b) (†) i sådana uttr. som (den) första (l. ena) l. andra sabbaten, första resp. andra dagen efter den judiska sabbatsdagen, första resp. andra dagen i den judiska sjudagarsveckan (äv. om sådan dag ss. högtidsdag under påsken); jfr a, 2. I gryningen på första Sabbathen (under påsken). Mat. 28: 1 (Bib. 1541; Vulg.: in prima sabbati, gr.: ὀψὲ δὲ σαββάτων; Bib. 1917: första veckodagen). På then ena Sabbathen, legge hwar och en aff idher när sigh sielff, och samke tilhopa hwadh han åstadh kommer. 1Kor. 16: 2 (Därs.; Luther: Auff ja der Sabbather einen, Vulg.: Per unam sabbati, gr.: κατὰ μίαν σαββάτων; Bib. 1917: på första dagen i var vecka). Söndagen (kallades hos judarna) den första sabbathen, måndagen den andra, och så widare. Hof Förkl. 154 (1765). jfr: Judarna kallade äfwen hela weckan med et allmänt namn, Sabbath. Hof Förkl. 153 (1765). jfr äv.: Den ena eller första af sabbatherna, eller dagarne i weckan. Schlyter UttydnNT 697 (1830).
c) om längre period av vila från arbete o. d.; i ssgn VILO-SABBAT o. ss. förled i ssgrna SABBATS-CYKEL, -TERMIN, -ÅR.
2) (utom ss. förled i vissa ssgr numera i sht dels i högre stil, dels ngt skämts.) i utvidgad anv. av 1 (jfr 1 a—c, 3), om företrädesvis för gudstjänst(er) o. vila avsedd tid av omkr. ett dygns längd inom andra religiösa samfund än judarnas (o. de kristnas som fira sabbat (i bet. 1) samtidigt med judarna); helgdag; vilodag; äv. om den helgd o. stillhet o. d. som kännetecknar sådan tid; äv. närmande sig bet.: föreskrift(er) om helgd under sådan tid; särsk. (om kristna förh.) i fråga om söndag. Hålla l. bryta l. ohelga l. vanhelga sabbaten (jfr 1). KyrkohÅ 1942, s. 253 (1620). Ehuruväl Sabbathen, som hos Oss är Söndagen, borde, efter Guds Lag, helgas och i största vördning hållas; Så (osv.). PH 3: 1783 (1741). Stapelns Falumalm / ringer sabbat vid den saliges färd. Karlfeldt FridLustg. 99 (1901). Den engelska vilodagen (har) alltmera övergått från sabbat till söndag, det vill säga från en dag ägnad religiös andakt till en dag, då man vederkvicker själen och bryter vardagens monotoni förmedelst världsliga förströelser. Hellström RedKav. 146 (1933). Min gamle far räknade alltid sabbat från helgmålsringningen på lördagskvällen till söndagsaftonen vid samma tid. TurÅ 1937, s. 100. Islam har sabbat på fredagen. Östergren (1937). — jfr VECKO-SABBAT.
3) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2 (jfr 1 a—c, 2).
a) (i högre stil) om (tillstånd av) ro o. frid l. om (festlig) tid präglad av sådan stämning. Gif, att ock vår arbetsdag / Må en själens Sabbath vara. Ödmann Kyrkosång. 110 (1798); jfr Ps. 1937, 218: 2. Hvilket offer kan väl skalden bära / Fram åt Maj, de ljufva rosors Fader, / På naturens stora gröna sabbat? Sjöberg (SVS) 1: 257 (1820). Yttre sabbat behöfver .. (Kristus) icke, ty i hans ande är ständig sabbat. Beskow Pred. 462 (1901). (Fosterlandskärleken) har liksom den religiösa känslan ibland sina oemotståndliga utbrott, sina högtider, sina sabbater, sina hymner och lovsånger. Karlfeldt Tank. 176 (1905).
b) (i högre stil) om livet efter detta tänkt ss. en evig rofylld tillvaro ägnad åt lovande av Gud o. d. Sabbather äro tweggehanda; Then förste är thenne förgängelige Sabbathen, om hwilken thet tridie Bodet talar. Then andre är Ewigheetenes Sabbath. Kalff HPedersson D 4 a (1644). Här arbetz-möda dag och natt: / Ther ewig hwila och Sabbath. Kolmodin Dufv. 317 (1734). Rudin 2Evigh. 2: 302 (1888).
c) (tillf.) tillstånd av tillfredsställelse l. glädje l. triumf. Människan lever inte av bröd allenast, men när barn hungra har djävulen sabbat. Blomberg BrinnSnön 191 (1935); jfr d.
d) [jfr motsv. anv. i d., t., eng. o. fr.] om den årliga fest (vid Blåkulla) som häxorna troddes fira tillsammans med djävulen, häxsabbat; förr äv. allmännare, om buller l. trätor o. d. Jag tror icke, att det fins nu mer en enda käring, misstänkt för att skärtorsdagen rida till sabbats på qvastkäpp. Leopold 3: 180 (1798, 1816). Pfeiffer (1837; allmännare). Man måste häpna öfver, huru folk kunde tro på .. historier om blåkullafärder, sabbater hos den lede och alla grufligheter, som häxorna hade för sig. LfF 1909, s. 211. Gadelius Tro 2: 122 (1913). — jfr HÄX-, ÅRS-SABBAT.
B: SABBATS-AFTON.
1) till 1: afton varmed sabbat börjar; förr äv. om det med aftonen börjande halvdygnet av första dagen efter en sabbat (jfr sabbat 1 b). Om sabbatz aftonen som begynnadhe lysa om then ena sabbatzdaghen. Mat. 28: 1 (NT 1526; Luther: Am abent .. der feyertagen, Erasmus: Vespera .. sabbatorum, gr.: ὀψὲ δὲ σαββάτων; Bib. 1917: när sabbaten hade gått till ända). JudLittSSkr. 9: 207 (1929).
2) (numera i sht dels i högre stil, dels ngt skämts.) till 2: afton (l. dag) före sön- l. helgdag; äv. om aftonen på söndag l. helgdag. Det var sabbats-aftonen till den sista Söndagen af Juli månad. Atterbom Minn. 451 (1818).
3) (i högre stil) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2, om tid präglad av ro o. frid; jfr sabbat 3 a. Rogberg Pred. 1: 159 (1824). —
(1, 2) -ALLVAR~02, äv. ~20. (mera tillf.) sådant allvar (se allvar, sbst.1 2 a β) som man iakttager l. visar på sabbat; särsk. till 2. Moberg Nybygg. 206 (1956). —
(1, 2) -ANDAKT~02, äv. ~20. (numera föga br.) andakt (se d. o. 2, 4) på sabbat; särsk. till 2. Gestrinius Vitt. 252 (1722). —
(1, 2) -BROTT. brott mot sabbatens helgd; särsk. (numera icke i officiellt spr.) till 2, om ett under sabbatstid begånget brott mot allmän lag l. om brott mot lagstadgande angående söndagars o. helgdagars helgd (särsk. dels om sådant brott bestående i störande uppträdande l. utförande av vissa arbeten l. förrättningar under sabbatstid, dels om upprepat uteblivande från gudstjänst). Ordningh huru med them skal hållas som giöra sabbatzbrott på söndagen och andra höga fäster. KyrkohÅ 1942, s. 253 (1620). ConsEcclAboP 210 (1658; om uteblivande från gudstjänst). Runius (SVS) 1: 41 (c. 1710; om judiska förh.). Then som begår något brott på Söndagar eller Högtidsdagar, emellan klockan fyra om morgonen, och nijo om aftonen; böte tijo daler för sabbatsbrott, och för gierningen särskilt. MB 3: 6 (Lag 1734).
-tid. om tid på söndagar o. helgdagar, vars helgd var särskilt fredad gm lagstiftning, sabbatstid. LBÄ 33—35: 73 (1800). —
(1, 2) -BRUK. religiöst bruk som iakttages under sabbat(er); särsk. (numera i sht i högre stil) till 2. Frey 1850, s. 348. —
(1, 2) -BRYTARE. person som begår l. begått sabbatsbrott; särsk. (numera icke i officiellt spr.) till 2, om person som brutit mot lagstadgande angående söndagars o. helgdagars helgd. ÄARäfst 36 (1596). —
-BUD, ngn gg äv. (i bet. 2) -BÅD.
1) (i sht i högre stil) till 1 o. 2, om det tredje av tio Guds bud (se d. o. 2 b), vari påbjudes helgande av sabbaten; i sht i sg. best. Wikner Pred. 465 (1881). I den romerska katekesen förklaras uttryckligt, att sabbatsbudet överflyttats på söndagen. Hellerström Liturg. 63 (1932).
2) (i vitter stil, mera tillf.) till 2: budskap att sabbaten inträder l. inträtt; jfr bud 1 b. Söderberg Höst 67 (1927). —
(1 c) -CYKEL. (i fackspr., om ä. judiska förh.) följd av sju år av vilka det sista var ett sabbatsår; jfr cykel, sbst.1 2. Aurén Tidr. 37 (1800). —
-DAG.
1) till 1: dag då det är sabbat; äv. i uttr. hålla, i sht förr äv. bryta sabbatsdagen, hålla resp. bryta sabbaten. På Sabbatz daghen. Mat. 12: 1 (NT 1526). Han .. bröt Sabbatz daghen. Joh. 5: 18 (Därs.; Bib. 1541: Sabbathen). Sabbaths Daghen skalt tu hålla. 5Mos. 5: 12 (Bib. 1541; Luther: Den Sabbath tag soltu halten; Bib. 1917: Håll sabbatsdagen). särsk. (†) i utvidgad anv., i uttr. första l. den ena sabbatsdagen, om första dagen efter sabbatsdagen; jfr sabbat 1 b. Om sabbatz afftonen som begynnadhe lysa om then ena sabbatz daghen. Mat. 28: 1 (NT 1526; Bib. 1917: i gryningen till första veckodagen). Om morghonen på första Sabbatz daghen. Mark. 16: 9 (Därs.; Bib. 1917: första veckodagens morgon).
2) (numera i sht dels i högre stil, dels ngt skämts.) till 2, om vilodag l. helgdag l. söndag. Såå skal tu weta thet är mijn (dvs. Guds) lagh, / at tu gör helig sabbatz dagh, / och läät mich j tich werka. GudlVis. A 2 b (1530); jfr 1. KOF II. 2: 124 (c. 1655). Efter som Söndagen, så wäl som höge Fäster, äre nu wåre Sabbatz-Dagar, ..: Så (osv.). Schmedeman Just. 401 (1664). Een freedag, som hoos Turkarna är dheras sabbatsdag. KKD 5: 90 (1710). Icke allenast sielfwa Sabbaths-dagen, utan ock de andre store Högtids- och Helgedagar. PH 3: 1783 (1741).
3) (i högre stil) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2; särsk.
(2) -DRINKARE. (†) person som (ofta) dricker sig berusad på söndagar l. helgdagar. VDAkt. 1681, nr 68. —
(1, 2) -FEST.
1) jfr fest 1; särsk. (i högre stil) till 2, om gudstjänst på söndag l. helgdag. Wallin Rel. 4: 222 (1837).
2) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1.
(1, 2) -FIRANDE, n. särsk. (numera i sht dels i högre stil, dels ngt skämts.) till 2; jfr fira, v.1 2. Lindfors (1824). —
(1, 2) -FIRANDE, p. adj. (sabbat- 1829. sabbats- 1891 osv.) särsk. (numera i sht dels i högre stil, dels ngt skämts.) till 2; jfr fira, v.1 2. Atterbom Lyr. 3: 187 (1829). —
(1, 2) -FRED. (i högre stil, mindre br.) bildl., om den himmelska ron i livet efter detta; jfr sabbat 3 b. Evers TilläggPs. 118 (1906); jfr Ps. 1937, 163: 6. —
(1, 2) -FRID.
1) frid (särsk. bestående i vila från arbete o. avstående från bullersamma nöjen) som råder l. skall råda l. iakttagas under sabbat; jfr fred 6 b; särsk. (numera i sht dels i högre stil, dels ngt vard.) till 2. Nyblom Twain 2: 162 (1874).
2) (i högre stil) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, = sabbat 3 a. Wikner Pred. 223 (1877). —
(1, 2) -FÖRAKTARE. (numera bl. tillf.) person som föraktar sabbaten, sabbatsbrytare; särsk. till 2. Enbom Beer Wederqw. 297 (1694). En Sabbatzförachtare som sällan går till kyrkian. VDAkt. 1720, nr 157. —
(1, 2) -FÖRBRYTARE. (numera bl. ngn gg arkaiserande) = -brytare. UrFinlH 487 (1702). Randel Fynd 37 (1927; om förh. på 1700-talet). —
(1) -GRÄNS. (om ä. judiska förh.) i närheten av stad l. by markerad gräns utvisande hur långt man fick färdas från orten på en sabbat. 2NF 24: 248 (1916). —
(1) -GÅNG. [bet. av motsv. ord i den hebr. grundtexten är oviss] (om ä. judiska förh.) i sg. best., om viss gång l. passage som enligt ett antagande skall ha funnits i Jerusalems tempel o. begagnats på sabbaten (möjl. av prästerna vid gudstjänsten). Den täckta sabbatsgången som man hade byggt vid huset, så ock konungens yttre ingångsväg förlade .. (konung Ahas) inom Herrens hus, för den assyriske konungens skull. 2Kon. 16: 18 (Bib. 1917). Anm. På motsv. ställe i Bib. 1541 står Sabbaths Predicostolen [jfr Luther: Predigstuel des Sabbaths]. —
(1, 2) -GÄRNING. (i högre stil) gärning som utföres l. kan l. bör utföras på sabbat; jfr -verk. KOF II. 1: 228 (1659). —
(1, 2) -HELGD. sabbatens helgd (se d. o. 2); äv. (i högre stil) mer l. mindre bildl. (jfr sabbat 3 a). Thet tridie bodhet om sabbaths helgden. PErici Musæus 2: 126 a (1582). En sådan person (dvs. en verklig kristen) är kringgjuten af en gudomlig sabbatshelgd. Wikner Pred. 242 (1877). särsk. (†) bildl., i uttr. hålla den rätta sabbatshelgden ifrån alla synder, leva utan synd. OPetri 2: 32 (1528). —
(2) -ID. (†) om (ngns) strävan på sabbaten; jfr id, sbst.3 I 1, 2. Thetta skal wara wårt sabbats id; at Gudi motte teckias til at hafwa sina ro och hwilo vti osz. Swedberg Cat. 33 (1709). —
(2) -KALAS. (om ä. förh. i vissa trakter) om traktering (på kyrkvallen) för gudstjänstbesökare i anslutning till bröllop, barndop, begravning o. d., kyrkvallskalas. SFS 1829, s. 189 (om förh. i Själevad i Ångermanl.). —
(2) -KLOCKA, r. l. f. (i högre stil) om kyrkklocka som användes vid helgmålsringning l. sammanringning till gudstjänst. När Sabbatsklockan bådar, att arbetsveckan har slut, må vi (osv.). Wallin 1Pred. 3: 34 (c. 1830). Derföre, att såsom vanligt på denna dag sabbatsklockan kallat oss till gudstjenst. Rundgren Minn. 2: 36 (1872, 1883). —
(1, 2) -KVÄLL.
1) kväll på sabbatsdag; särsk. (i sht i högre stil) till 2, om kväll på söndag l. helgdag. Stenbäck Dikt. 81 (1840).
2) (i högre stil) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, = -afton 3. Din långa lefnads sabbatsqväll. Atterbom SDikt. 2: 193 (1815, 1838). —
(1, 2) -KÄNSLA. (i högre stil) känsla av helgd o. frid o. d. som hör sabbaten till; äv. bildl., om stark känsla av helgd o. frid o. d. Hedborn 2: 177 (1819). Hwasser VSkr. 1: 27 (1852; bildl.). —
(1, 2) -LAG, r. l. f. l. m. (numera bl. mera tillf.) lag innehållande föreskrifter om sabbaten o. dess firande. Thomander Pred. 2: 307 (1849). —
(1, 2) -LEDIG. ledig från arbete l. tjänstgöring på sabbatsdag; särsk. (numera i sht dels i högre stil, dels ngt skämts.) till 2. Döss o. Lannge 533 (1908; om postfunktionär). —
(1, 2) -LEDIGHET~102, äv. ~200. jfr -ledig; särsk. (numera i sht dels i högre stil, dels ngt skämts.) till 2. Döss o. Lannge (1908). —
(1, 2) -LIK, adj. om tid l. stämning o. d.: som liknar sabbat. Franzén Skald. 3: 469 (1829; om morgon). —
(1, 2) -LJUS, n.
2) (i högre stil) mer l. mindre bildl., om högtidligt l. heligt ljus(sken). Wikner Pred. 175 (1877). —
(2) -MÅL. (†) sabbatsbrott; jfr mål, sbst.2 1 slutet. Men som thär i thesse tiider sådane Sabbatz måhl aldrig bli rättel. ansedde. OfferdalKArk. N I 1, s. 111 (1720). —
-RESA, r. l. f. (sabbat- 1849. sabbats- 1526 osv.)
1) till 1, = -väg. Olie berghit, huilkit ligger frå Hierusalem wedh en sabbatz reeso. Apg. 1: 12 (NT 1526; Luther: eyn sabbathis reysze, gr.: σαββάτου .. ὁδόν; Bib. 1917: icke längre .. än man får färdas på en sabbat).
2) (†) till 2: (onödigt o. därför) straffbart färdande på söndag l. helgdag. Anders (gav i böter till kyrkan) för sabbatsresa 2 k(an)nor spanskt vijn. Hagström Herdam. 2: 301 (i handl. fr. c. 1630). Swedberg Dödst. 39 (1711). —
(1, 2) -RO, r. l. f. (l. m.) (i högre stil) ro l. stillhet l. vila l. frid (förr äv.: glädje) som råder l. skall råda under sabbat; äv. bildl., om djup ro l. stillhet l. om den himmelska ron i livet efter detta (jfr sabbat 3 a, b); jfr ro, sbst.1 1—4. Gudz Barnas Heliga Sabbats-Ro. Swedberg (1710; boktitel). Titt sinne kan finna god lägenhet at förlusta siälen med andeliga tanckar .., kom, wi wilje hafwa en skön Sabbatzro. Scherping Cober 2: 382 (1737; t. orig.: Sonntags-Lust). Låt oss i din (dvs. psalmens) harpoton, / när mödans dag är liden, / en försmak få af sabbatsron, / som bidar bortom tiden! Söderberg Rytm. 47 (1907). När helgmålsklockan ringer sabbatsro. Larsson i By Tionde 81 (1909). —
(1) -SKOLA, r. l. f. inom sjundedagsadventisternas sekt: på sabbatsdag anordnad undervisning i religionskunskap. UNT 1931, nr 10867, s. 2. —
(1, 2) -SKÄNDARE. [jfr t. sabbatschänder] (numera föga br.) = -brytare. Sahlstedt Hoffart. 151 (1720). Murbeck CatArb. 1: 418 (c. 1750). —
(1, 2) -STILLA, adj. (i sht i högre stil) stilla på grund av att det är sabbat; stilla som på en sabbat. Rydberg Dikt. 1: 150 (1882; om stad). —
(1, 2) -STUND. (i högre stil)
2) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1: stund l. tid av ro o. frid; jfr sabbat 3 a. Nicander 1: 265 (1837). —
(1, 2) -STÄMNING. (i högre stil) stämning som kännetecknar sabbat; äv. bildl., om fridfull stämning (jfr sabbat 3 a). SAOL (1900). —
(1, 2) -TID. tid på det är sabbat; särsk. (förr) till 2, om tid på sön- o. helgdagar (kl. 4—21, sedermera kl. 6—21), vars helgd var särskilt fredad gm lagstiftning (jfr -brotts-tid). Begår någon brott å sabbatstid; varde den omständighet såsom försvårande ansedd. SFS 1864, nr 11, s. 20. —
(1, 2) -TIMME. särsk. (tillf.) bildl., om timme av ro o. högtid; jfr sabbat 3 a. Karlfeldt i 3SAH 25: 97 (1912). —
(2) -TJÄNSTGÖRING~020. (numera bl. tillf.) om tjänstgöring på söndag l. helgdag. PT 1911, nr 187, s. 1. —
(1, 2) -TVÅNG. (numera bl. mera tillf.) om det tvång som hållande av sabbaten utgör. Schartau UtkPred. 1: 212 (1823). —
(1, 2) -UPPFATTNING~020. (mera tillf.) uppfattning om sabbaten (o. dess betydelse). Bringéus Klockringn. 128 (1958). —
(2) -VIKARIE. (numera bl. tillf.) vikarie som bestrider tjänst under innehavarens ledighet på söndag l. helgdag. Döss o. Lannge (1915). —
(1, 2) -VILA, r. l. f.
1) vila under sabbat; särsk. (numera i sht dels i högre stil, dels ngt skämts.) till 2. Swedberg SabbRo 1207 (1697, 1712). 2Mos. 16: 23 (Bib. 1917).
2) (i högre stil) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, om rofylld vila präglad av högtidlig stämning; ofta om den eviga vilan; jfr sabbat 3 a, b. Ps. 1819, 212: 4. Ingå i den himmelska sabbatsvilan. Östergren (1937). —
(1) -VÄG. [jfr t. sabbat(er)weg] beteckning för den längsta vägsträcka (2000 alnar) som man enligt ortodox judisk uppfattning kan färdas utan att bryta mot sabbatsbudet; jfr -resa 1. Palmblad Palæst. 160 (1823). —
(1 c) -ÅR. [jfr t. sabbatjahr, eng. sabbatic(al) year, senlat. sabbaticus annus]
1) (om ä. judiska förh.) om det med sex års intervall återkommande år som av judarna hölls heligt o. under vilket de enligt lagen (3Mos. 25) skulle låta jorden ligga obrukad; jfr helg-år. Bælter JesuH 5: 362 (1759).
2) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk. om år under vilket ngn (särsk. universitetslärare) åtnjuter viss ledighet från plikter l. ämbetsgöromål (jfr -termin). En dag den sälla morgon bräcker / Till ewighetens sabbatsår. Hedborn Ps. 1: 65 (1812); jfr Ps. 1937, 372: 8. Det vetenskapliga ”sabbatsåret” är infördt vid flera af de nyare amerikanska universiteten. SDS 1901, nr 75, s. 3. SvD(A) 1962, nr 129, s. 15.
Avledn. (i sht teol.): sabbatarianism, r. [jfr eng. sabbatarianism] religiös riktning som bl. a. kännetecknas av ett strängt iakttagande av sabbatsbudet. 2NF 22: 617 (1915; om eng. förh.).
sabbatariansk, adj. som kännetecknar l. har avseende på l. utgår från en sabbatarian l. sabbatarianer l. sabbatarianism. Brilioth SvKyrkKunsk. 207 (1933; om åsikt.). —
SABBATARIER10400, äv. —302, äv. SABBATARIE10400, äv. —302, m.||ig., förr äv. SABBATARIUS, m. (-arie 1916 (: sabbatarie-organisation). -arier, sg. 1906 osv. -arier, pl. 1887 osv. -arius 1729—1732) [jfr t. sabbatarier, lat. sabbatarius] teol. till 1: anhängare av kristen religiös sekt som kräver att lördagen skall firas ss. sabbat. (Prästen) Auren blef .. (i Amerika) en Sabbatarius, påstående Lögerdagen vara retta sabbathsdagen. Swedberg Lefv. 273 (1729).
SABBATARISK1040, adj. teol. till 1: som kännetecknar l. har avseende på l. består av l. utgår från sabbatarier l. som kännetecknas av kravet att lördagen skall firas ss. sabbat. 2NF 24: 249 (1916; om rörelse). —
SABBATISK, adj. [jfr eng. sabbatic, fr. sabbatique, senlat. sabbaticus, gr. σαββατικός] (†) till 1 c, om år: sabbats-. Så wäl .. the Sabbatiske, som Jubelåhren. Krok Alm. 1714, s. 31. —
SABBATISM104, r. l. m. [jfr eng. sabbatism, senlat. sabbatismus, gr. σαββατισμός] teol. till 1 o. 2: kristen religiös uppfattning l. riktning som kräver att lördagen l. över huvud annan tid av veckan än söndagen skall firas ss. sabbat. Ett .. säkerligen sporadiskt fall af sabbatism (är känt från Finl. 1725). FinKyrkohSP 1: 87 (1896; i fråga om kvinna som ansåg det förbjudet att arbeta på torsdagskvällar o. lördagskvällar). Därs. 2: 9 (1898). —
SABBATLIG, adj. (-elig 1738—1755) [jfr t. sabbatlich] (numera bl. tillf.) till 1 o. 2: som hör till l. präglas av sabbat, sabbats-. Lind (1738). —
SABBATLIGEN, adv. [jfr sabbatlig] (mera tillf.) till 1 o. 2: på sabbaten, varje sabbat. (Synagogan) hvarest man sabbatligen samlades till gemensam uppbyggelse ur fädernas heliga skrifter. Eidem PauliBildv. 29 (1913).
Spalt S 6 band 24, 1963