Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RIKEMAN ri3ke~man2, äv. RIKMAN ri3k~man2, m.; best. -mannen; pl. -män ~män2.
rik man; kapitalist; motsatt: fattigman. Edgren GbgHögsk. 17 (1891). Guldet fick makt att förtrycka, / rikmännens kast, en förnäm myriad, / stal millionernas lycka. Fröding NDikt. 144 (1894). En knivig affärsman och en efter tidens mått väldig rikman. Hellberg FrödingM 17 (1925; om G. Frödings farfar). I Absalons testamente uppradas rikemännens utstyrsel för eftervärldens ögon. Andersson SkånH 1: 446 (1947). — särsk. i sg. (vanl. obest.) i totalitetsbemärkelse: den rike, en rik; ss. genitivattribut ofta liktydigt med förled i ssg: rikemans- (särsk. i uttr. rikemans barn l. liv, rikemansbarn resp. rikemansliv); jfr RIK, adj. 3 b. Persicher, Apricoser / Är Rjkmans Maat. Spegel GW 119 (1685). En som förer rikmans lefnad, han både äter och dricker för mycket. VetAH 1762, s. 8. Unge Schönherr, som var ett rikemans barn. Gellerstedt i 3SAH 25: 19 (1911). Rikmans sjuka och fattigmans bryggnad spörjas vitt. Hembygden(Hfors) 1912, s. 126. Det rikemans liv jag nu förde. Claëson Lockhart Farväl 40 (1934). Lo-Johansson Förf. 103 (1957).
-DRÄKT. (mera tillf.) dräkt (av sådant slag) som bäres av den rike l. de rika. Gripenberg Drifsnö 9 (1909). —
-PARTI. (i sht i agitatoriskt spr.) politiskt parti som stöder sig på l. omfattar de rika i samhället l. strävar att tillgodose deras intressen o. d. SvD(B) 1944, nr 320, s. 4. —
-SJUKA. (numera bl. mera tillf.) sjukdom som företrädesvis drabbar rika människor; överklassjukdom; i sht förr särsk. ss. beteckning för gikt. Dalin Arg. 1: 80 (1733, 1754; om gikt). Östergren (1936; om gikt). —
-SÄTT, n. (mera tillf.) sätt att vara som är karakteristiskt för den rike l. de rika. Lysander Almqvist 252 (1878). —
-VÄLDE. (mera tillf.) förhållandet att (l. styrelseform varvid) makten i ett samhälle ligger i de rikas händer, pänningvälde, plutokrati. Warburg Richert 2: 385 (1905).
Spalt R 1890 band 22, 1958