Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROSEKTOR prωsäk3tor2 l. pro-, l. 040 (prose`ctor Weste; prosä´cktårr Dalin), m.||ig.; best. -n ((†) -en 2RARP 18: 286 (1752)); pl. -er prω1säktω4rer l. prå1-.
Ordformer
(förr äv. -sector)
Etymologi
[jfr t. o. eng. prosector, fr. prosecteur; av lat. prosector, vbalsbst. till prosecare, skära upp, av pro- (se PRO-, prefix1) o. secare, skära (jfr DISSEKERA, INSEKT, SAX, SEGEL, SEKANT, SEKTION, SÅG m. fl.)]
(vetenskapligt utbildad) lärare som jämte professor undervisar i normal o. patologisk anatomi o. särskilt sörjer för den praktiska delen av denna undervisning, ss. obduktioner o. dissektioner; förr om medhjälpare till professor i anatomi med uppgift att förbereda lik för demonstration o. att göra anatomiska preparat o. d. HdlCollMed. 7/11 1744. SFS 1932, s. 155.
Ssgr: PROSEKTORS-BEFATTNING. SFS 1892, nr 101, s. 2. —
-LÖN. Porthan BrCalonius 77 (1794). —
-SYSSLA, r. l. f. Linné Bref I. 1: 133 (1747). —
-TJÄNST. SFS 1918, s. 2384.
Avledn.: PROSEKTORAT, n. [jfr fr. prosectorat] (i Finl.) prosektorsbefattning. FinBiogrHb. 2297 (1903). —
PROSEKTUR104, r. [jfr prefektur] (nytt ord) prosektorsbefattning. SDS 1951, nr 80, s. 10.

 

Spalt P 2080 band 20, 1954

Webbansvarig