Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROSENKYM pros1äŋky4m l. prωs1-, l. -än- l. -eŋ- l. -en-, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(förr äv. -enchym)
Etymologi
[jfr t. prosenchym, eng. prosenchym(a), fr. prosenchyme; av gr. πρός, till, mot, o. ἒγχυμα, ingjutning; efter mönster av PARENKYM]
(i ä. botaniskt fackspr.) vävnad av långsträckta celler; motsatt: parenkym, med rundade celler. NF (1889). Ur rent morfologisk synpunkt bruka växternas vävnader ofta indelas i parenkym och prosenkym. 3NF 15: 659 (1931).
Ssgr (i ä. botaniskt fackspr.): PROSENKYM-CELL. Wikström ÅrsbVetA 1839—42, s. 411.
Avledn.: PROSENKYMATISK10040 l. 01—, adj. [jfr t. prosenchymatisch] (i ä. botaniskt fackspr.) som utgör l. tillhör l. har avseende på prosenkym. Areschoug Blad. 5 (1878).

 

Spalt P 2082 band 20, 1954

Webbansvarig