| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PIL pi4l, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (SalOrdspr. 26: 18 (öv. 1536) osv.) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. pila, G1R 17: 343 (1545), Stiernhielm Herc. 87 (1648)); förr äv. PILA, f.; anträffat bl. i sg. best. pilon (KOF 1: 247 (1575)) samt pl. -or (BtVLand 5: 46 (1661), Schück VittA 2: 337 (i handl. fr. 1674)) o. möjl. -er (se ovan).
1) (utom om ä. l. primitiva förh. numera i sht sport. o. lek.) för utskjutning från en båge l. ett armborst o. d. avsett långsmalt mindre vapen som i ena ändan har en (hullingförsedd) spets (ofta av metall, sten l. ben) o. i den andra ofta en styranordning av fjädrar l. dyl. (samt en skåra för bågsträngen); äv. om mer l. mindre likartade föremål avsedda att kastas för hand l. skjutas ur ett luftgevär l. ett blåsrör o. d.; jfr KOLV I 2, SKÄKTA. Lägga en pil på bågsträngen. Ta en pil ur kogret. SalOrdspr. 26: 18 (öv. 1536). Hon medh enom pijl skiwter honom igenom leffurena. Ordspr. 7: 23 (Bib. 1541). Piilar — 24 t:nor. ArkliR 1555, avd. 8 (1556). Lycko råkar man, pijl råkar iernhatt. SvOrds. B 5 a (1604). För contrabande (anses) .. Luntor, Lod, Pilar (osv.). PH 6: 3974 (1756). Isynnerhet yngre gossar roade sig (i ä. tid i Tåsjö) med att kasta pil. Modin GTåsjö 295 (1916). Alm VapnH 11 (1927). — jfr ARMBORST-, BEN-, BÅG-, DAL-, ELD-, FLINT-, FÅGEL-, GIFT-, KAST-, KLUMP-, LOD-, MORD-, SKOTT-PIL m. fl. — särsk.
a) i jämförelser. Såsom pijlanar vthi ens mectighas hand, altså äro vngdomsens barn. Psalt. 127: 5 (öv. 1536). Krusenstjerna Pahlen 1: 131 (1930). — särsk. för att beteckna att ngn l. ngt rör sig mycket hastigt. Snabb som en pil. Han försvann som en pil. Berchelt PestOrs. C 2 b (1589). Som när sommarns hvirfvelvind .. / .. Kommer .. snabb som pilen. Runeberg 2: 18 (1835, 1852). Han (dvs. Stenbocks kurir) redan är långt borta / Liksom en skjuten pil. Snoilsky 2: 58 (1881). När kaffekannan blev tom, var hon som en pil ute efter påfyllning. Stiernstedt Sneck. 130 (1924).
b) om (särsk. heraldiska) avbildningar (jfr 2). BtFinlH 4: 238 (1564; i adligt vapen). Dalarna, bruka (i sitt vapen) twå förgylte pijlar j korswijs. Tempeus Messenius 99 (1612). Schlegel o. Klingspor Herald. 62 (1874). — jfr DAL-PIL. — särsk. [benämningen sannol. uppkommen därav att vissa svenska mynt i ä. tid på reversen buro bilden av två korsade pilar; jfr dock eng. cross and pile, fr. croix et pile, pile et face, om de båda sidorna av ett mynt] (i vissa trakter) i uttr. spela gubbe och pil, spela krona o. klave. Nordensvan Figge 62 (1885). LD 1950, nr 207, s. 5.
c) (i sht i vitter stil o. i religiöst spr.) i vissa uttr. som avse en högre makts ingripande l. uppträdande l. dyl.; jfr 3. Psalt. 144: 6 (öv. 1536). Herren skal synas offuer them, och hans pijlar skola vthfara, lijka som en liungeeld. Sak. 9: 14 (Bib. 1541). Ps. 1937, 533: 3. — särsk. (i sht i vitter stil) om de vapen med vilka kärleksguden (Amor, Eros, Kupido) enl. klassisk uppfattning upptänder kärlek hos människor; jfr 3. Messenius Disa 4 (1611). Astrild sägs wara .. blind; .. / .. med blosz och Pijlar, och boga bewäpnad. Stiernhielm Herc. 330 (1648, 1668). NordT 1892, s. 238. jfr BLOMSTER-, ELD-, KÄRLEKS-PIL.
d) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) i sg. med koll. bet. G1R 1: 94 (1523). 2Krön. 26: 15 (Bib. 1541). Någre t(unno)r pijll. G1R 17: 92 (1545). Spegel GW 89 (1685). SvVapSÅ 1940—41, s. 65 (om medeltida förh.).
2) i oeg. l. bildl. anv., om ngt som på ett l. annat sätt gm sin form liknar l. påminner om en pil (i bet. 1); särsk.
a) tecken i form av en mer l. mindre stiliserad pil (i bet. 1) som anger en viss riktning o. d.; jfr 1 b. En Pil, som medelst spetsen visar, hvart ut .. (vattendragen på kartan) flyta. PH 5: 3391 (1752). Af pilarne synes, att kraftpolygonen K2 är i jemvigt. TT 1871, s. 348. En med pil försedd skylt, utmärkande åt vilket håll postanstalten är belägen. Döss o. Lannge 729 (1915). Lindström Leksaksb. 126 (1931; i tidtabell).
d) astr. om en liten stjärnbild i Vintergatan mellan Räven o. Örnen. Spegel GW 163 (1685). Bergstrand Astr. 39 (1925).
e) (föga br.) byggn. i fråga om valv, brospann o. d.: normal från hjässpunkten till föreningslinjen mellan vederlagen. 2UB 9: 366 (1905).
3) (i sht i vitter stil) i bildl. anv., om ngt som gm sin rörelse l. sin (våldsamma) värkan o. d. påminner om l. liknar en pil (i bet. 1); särsk. om ngt som sårar ngn l. vållar ngn sorg l. lidande o. d.; jfr 1 c (slutet). SalOrdspr. 25: 18 (öv. 1536). Han haar ännu en Pijl i kogret .. (dvs.) Han haar sigh ännu ett streck förbehållet. Grubb 305 (1665). Tadlets lömska pilar. Wallin 1Pred. 2: 318 (c. 1830). Ett bittert ödes stygn och pilar. Hagberg Shaksp. 1: 345 (1847). Moberg Rosell 147 (1932). — jfr BLY-, GIFT-, MORD-PIL. — särsk.
b) om solstråle. Stagnelius (SVS) 2: 75 (c. 1820). (Den afrikanska solens) glödande pilar. Otter Officer 344 (1930).
c) om blick (som är genomträngande l. vass l. hätsk l. upptänder kärlek l. dyl.). BEMalmström 6: 107 (1845). Fyrmästaren sköt en pil ur de vattenblå. Engström Glasög. 70 (1911).
d) i fråga om förlöjligande o. satir o. d.; jfr PIK, sbst.1 VII. Satirens pilar. 2SAH 12: 423 (1827). Oskar .. skrattade! Det slog udden av våra pilar. Nilsson HistFärs 171 (1940).
-BLAD, sbst.1
2) bot. växten Sagittaria sagittifolia Lin., vars blad likna en pilspets med hullingar. Lilja SkånFl. 685 (1870). —
-BLOMSTER. (föga br.) bot. om växten Sagittaria sagittifolia Lin. l. om släktet Sagittaria Lin. HbTrädg. 6: 206 (1876). Sonesson HbTrädg. 764 (1926). —
-BUD. [efter isl. ǫrvarboð, budskap l. kallelse gm en som budkavle kringsänd pil l. dyl.] (†) (meddelande l. kallelse l. uppbåd gm) budkavle l. härpil. Botin Utk. 69 (1757). Konung Erik .. skickade .. ut pilbud öfver hela riket, att allt vapenfört folk skulle samlas till Upsala. Fryxell Ber. 1: 89 (1823). IllSvH 1: 256 (1877). —
-BÅGE. för avskjutande av pilar avsedd båge (se båge, sbst.1 1); stundom äv. om armborst. Lind 1: 729 (1749). Pilbågar .. användes för jaktändamål i vissa delar af vårt land till långt inpå 1700-talet. Keyland NordMJakt. 25 (1911). Hirn Barnlek 8 (1916).
-BÖSSA. leksak som till utseende o. användning liknar ett armborst; förr äv.: armborst. Dalin (1855). NordKult. 24: 14 (1933). —
-DRÄNG. (om ä. förh. i Norrl.) Ekorrskytten .. hade (fordom) med sig en ”pildräng”, som skulle hålla utkik på pilen för att hämta den tillbaka efter skottet. Ekman NorrlJakt 273 (1910). —
-FORMIG. som till formen överensstämmer med l. liknar en pil l. en pilspets (med hullingar). Linné Gothl. 258 (1745). Hartman Fl. XXIX (1820, 1832). SoldatinstrLuftv. 1946, s. 365. —
-GIFT, n. (om förh. bland vissa primitiva folk) ämne varmed pilar förgiftas. Hygiea 1856, s. 202. I Guyana användes .. det .. fruktansvärda pilgiftet curare. Bolinder NaturfKult. 95 (1922). —
-GRÄS. (†) bot.
1) växten Sagittaria sagittifolia Lin., pilblad; jfr skäkte-gräs. Franckenius Spec. E 2 a (1638). Rothof 458 (1762).
2) (enst.) om växten Polygonum lapathifolium Lin.; jfr -ört, sbst.2 2. Lyttkens Växtn. 1137 (1911). —
-GÄDDA. zool. den i Medelhavet hemmahörande fisken Sphyræna sphyræna Lin.; i pl. äv. om familjen Sphyrænidæ. 1Brehm III. 1: 198 (1876). Pilgäddan .. är en .. roffisk, som .. simmar .. ”likt en pil”. (Stuxberg o.) Floderus 3: 548 (1904). —
-HACKA, r. l. f. [sv. dial. (Smål.) pilhacka; jfr lt. pīlhacke, spetsig hacka] (starkt bygdemålsfärgat i Smål.) ett slags hacka som är försedd med ett i båda ändarna spetsat järn (o. som användes vid skärpning av kvarnstenar). BoupptVäxjö 1817. —
-HÅLL. (arkaiserande) normalt skotthåll för båge l. armborst o. d.; särsk. dels i uttr. utanför l. inom pilhåll, utom resp. inom värkningsområdet för bågar osv., dels i uttr. ett pilhåll från ngt, på pilskotts avstånd från ngt; jfr pil-skott 2, skott-håll. Landsm. V. 6: 11 (1888). Han flög .. till Mimers borg, talade, utanför pilhåll, till honom. Rydberg Myt. 2: 398 (1889). Till randen af skogen, ett pilhåll från Panulagården. Zilliacus Aho Panu 115 (1898). Hirn Sharp Vind 141 (1910). —
(2 e) -HÖJD. byggn. i fråga om valv, brospann o. d.: vinkelräta avståndet från hjässpunkten till föreningslinjen mellan vederlagen. JernkA 1874, s. 257. HantvB I. 6: 321 (1938). —
-KAST, n.
1) kast (se kast, sbst.4 I 1) varvid en pil slungas (mot ett mål); jfr -skott 1. Ling As. 98 (1833). Pilkasten från den anfallandes katapulter. Busch Fästn. 67 (1888).
2) (arkaiserande, mera tillf.) så lång sträcka som man i normala fall kan kasta en pil; jfr -skott 2, stenkast. Nu låg skogen .. två pilkast .. därifrån. VLitt. 2: 96 (1902). —
-KASTARE. särsk. om antika förh.: soldat som hade till uppgift att kasta pilar o. d. Eberhardt AllmH 2: 381 (1768). Lefrén Förel. 1: 314 (1818). —
-KASTNING. särsk. om ett tidsfördriv, varvid man kastar korta, tämligen tjocka, framtill med en sylliknande spets försedda pilar mot en måltavla. CFDahlgren 4: 141 (1831). Stor Fest .. vid Ingnesta, .. Tombola, Konditori, Pilkastning, Skjutbana. UNT 1931, nr 10865, s. 2.
-KOGER. (pil- 1561 osv. pila- 1548. pile- 1561—1564) [fsv. pilakogher] jfr koger 1, samt kolve-skräppa. HH 2: 15 (1548). Handbogar med 2 pile kogher. ArkliR 1561, avd. 3. Ymer 1926, s. 304. —
-KORS. kors vars armar äro lika långa o. i spetsen försedda med hullingar likt en pilspets; nästan bl. i fråga om en nationalistisk o. antisemitisk rörelse i Ungern strax före o. under andra världskriget (1939—1945), vilken hade ett dylikt kors ss. symbol. Philipp RWallenbg 117 (1946).
-LIK, adj. lik (motsvarande företeelse hos) en pil l. en pilspets. Retzius Djurr. 138 (1772; om tunga hos fåglar). Nilsson Ur. I. 1: 77 (1843; om flintkniv). (Kolibriernas) pillikt snabba flygt. Bremer NVerld. 3: 115 (1854). särsk. bot. om blad: trehörnig (vanl. tämligen smal) o. med basen delad i två flikar. Linné Gothl. 213 (1745). —
-MASK, sbst.1; pl. -ar. [djurets kropp påminner till formen något om en pil] zool. djur tillhörande klassen Chætognatha bland maskarna; särsk. i pl., om denna klass. Thorell Zool. 2: 429 (1865). —
-ORM. [jfr d. pilslange; efter t. pfeilschlange, efter lat. jaculus, pil, en snabb orm] (i bibeln) den bl. a. i länderna kring östra Medelhavet inhemska, till boaormarna hörande ormen Eryx jaculus Lin., sandorm, som kan röra sig mycket snabbt. Jes. 34: 15 (Bib. 1917). —
-RAK, adj. rak som en pil l. en avskjuten pils bana; särsk. om (ngns) väg. Ödman VårD 2: 99 (1888). Pilraka .. granar. TurÅ 1895, s. 269. (Björnens) spår .. ledde pilrakt från platsen. FoFl. 1934, s. 212. —
-ROT. [efter eng. arrowroot] (numera föga br.) arrowrot. Synnerberg (1815). Simmons Jönsson 36 (1935). —
-RÄGN. jfr kul-rägn. Stagnelius (SVS) 2: 11 (1818). Martinson Kap 34 (1933). särsk. bildl. Föraktets pilregn. Ekelund TyUts. 57 (1913). —
-SKAFT. den vanl. långsmala o. av trä gjorda, i genomskärning runda del av en pil vars ena ända har en spets. Nilsson Ur. 1: 7 (1866).
Ssg: pilskafts-glättare, r. l. m. arkeol. redskap av (sand)sten varmed pilskaft glättades. AntT XX. 1: 13 (1914). —
-SKJUTEN, p. adj. (i skriftspr., mera tillf.) (genom)skjuten med en pil. Pilskjutna ekorrar. Topelius Fält. 3: 324 (1858). —
-SKOTT.
1) med båge l. armborst l. dyl. avlossat skott. Cook 3Resa 342 (1787). (Han) hade .. fått ett pilskott i näsan. SDS 1953, nr 62, s. 16. särsk. (i vitter stil) bildl. Gycklets pilskott. Heidenstam Tank. 99 (1899).
2) (i sht om ä. förh.) så lång sträcka som man normalt kan skjuta en pil, normalt skotthåll l. skjutavstånd för båge l. armborst l. dyl. (förr brukat ss. ett mer l. mindre bestämt längdmått); äv. (o. numera i sht) i uttr. pilskotts avstånd (jfr 1), förr äv. på ett pilskott när; jfr -håll. G1R 7: 160 (1530). Madz van Cleffven, som hardt ved skippet boor icke 2 piill skoott ifron. Därs. 24: 567 (1554). (Ryssarna) stannade honom på et pil-skott när. Celsius G1 2: 313 (1753). Tornen ligga på pilskotts afstånd från hvarandra. Lewenhaupt Pyren. 68 (1914). —
-SKYTTE. särsk. bildl. (Kellgrens) kritiska pilskytte. Ek Skämtare 38 (1952). —
-SMIDE. (om ä. förh.) tillvärkning av pil(spets)ar. LMil. 2: Föret. 22 (1764). Ahrenberg StRätt 107 (1899). —
-SPETS. i sht om (hullingförsett o.) vässat stycke av metall l. sten l. ben o. d., fastsatt i främre ändan av ett pilskaft. 2VittAH 13: 271 (1830). Ända in på 1670-talet begagnade Lapparne pilspetsar af horn och ben. Düben Lappl. 381 (1873). särsk. i oeg. l. bildl. anv.; jfr särsk. pil, sbst.1 2 a. Engström Häckl. 30 (1913; om fågelstjärt). Linievektorns slutpunkt .. brukar man utmärka med en pilspets. Ekman Mek. 22 (1919). —
-STICKARE. (pil- 1521 osv. pile- 1543—1549) [fsv. pilstikkare, efter mlt. pīlsticker] (om förh. under medeltiden o. början av nya tiden) hantvärkare som yrkesmässigt försåg pilskaft med spetsar o. styrfjädrar. SthmSkotteb. 3: 176 (1521). Hildebrand Medelt. 2: 661 (1897). ANF 49: 303 (1933). —
-STORM. (i vitter stil, numera knappast br.) jfr -rägn. Ling Gylfe 95 (1814). Kullberg Tasso 1: 233 (1860). —
-STYCKE. (förr) mindre artilleripjäs avsedd för kastning av pilar; jfr fyr-pils-stycke. Johansson Noraskog 2: 184 (i handl. fr. 1566). —
-SVANS, m. l. r. zool.
1) [hithörande djur ha lång, hullingförsedd stjärt] (†) leddjur av ordningen Pœcilopoda; i sht i pl., om ordningen. Thorell Zool. 2: 409 (1865). 1Brehm III. 2: 227 (1876). WoJ (1891).
-SÄCK.
2) [jfr t. pfeilsack] zool. hos lungsnäckor: hölje för ett pilliknande kopulationsorgan. VetAH 1793, s. 95. —
-SÖM(MEN). [jfr t. pfeilnaht, nylat. sutura sagittalis] anat. den i skarpa vinklar löpande sömmen mellan de båda hjässbenen. Rosenstein Comp. 45 (1736). —
-TAND. särsk. (†) hos smågrisar: var o. en av de vassa hörntänderna. Boije Landth. 298 (1756). Wåhlin LbLandth. 26 (1804). —
-TEN. [fsv. pilten, motsv. ä. d. pil(e)ten, efter mlt. pīltēn] (†) (ämne av trä till) pilskaft. Piluddar — 447 st:n. Pill tenar — 1 t:na. BtFinlH 3: 290 (1554). —
-TUNNA, r. l. f. (om ä. förh., mera tillf.) tunna vari pilar förvarades o. transporterades. Heidenstam Folkung. 2: 283 (1907). —
-UDD. (pil- 1554 osv. pils- 1904) (numera nästan bl. i vitter stil) = -spets. BtFinlH 3: 290 (1554). Lagerlöf KristLeg. 182 (1904). —
-ÖRT, sbst.1 (numera mindre br.) växten Sagittaria sagittifolia Lin., pilblad. Tillandz D 7 b (1683). Sonesson HbTrädg. 764 (1926).
B (†): PILA-KOGER, se A.
-KOGER, -SKUR, -STICKARE, -VASS, se A.
D (tillf.): PILS-UDD, se A.
Spalt P 832 band 20, 1953