Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PARAGRAF par1agra4f, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) tecknet § (stundom äv. med annan utformning, t. ex. #), använt för att markera en paragraf (i bet. 2), paragraftecken. Lind 1: 822 (1749). Brate SvSpr. 57 (1898).
2) med ordningsnummer försedd (mindre) avdelning (ofta underavdelning av ett kapitel) av en skriftlig framställning, t. ex. ett protokoll, en förordning, lag, stadga, grammatik. RP 9: 214 (1642). PH 2: 1603 (1739). I sin grammatik skall vår filolog troligen egna en särskild paragraf åt genus vid personifikationer. 3SAH 6: 459 (1891). Läroverksstadgans paragrafer. Swensson Willén 154 (1937). jfr LAG-PARAGRAF.
-RYTTARE. [jfr t. paragraphenreiter] (vard. o. i vitter stil) person som strikt (formalistiskt o. benhårt) håller på l. fäster stor (överdriven) vikt vid paragrafernas detaljbestämmelser l. ”rider” på paragrafer, formryttare. DN(A) 1949, nr 13, s. 7. —
-RÄTTVISA~020. (i skriftspr.) formell rättvisa (i strikt överensstämmelse med bestämmelsernas ordalydelse). Swensson Willén 160 (1937). —
-SIFFRA. angivande paragrafens ordningsnummer. —
(jfr 1) -TECKEN. (paragraf- 1843 osv. paragrafs- 1786) Björkegren 1966 (1786). Nordin Boktr. 105 (1881). —
-VIS, adv. (paragraf- 1763 osv. paragrafs- 1800) [jfr t. paragraphenweise] (med uppdelning) i paragrafer; paragraf efter l. för paragraf. Bager AnmProj. (1763; i titeln). SvD(A) 1920, nr 297, s. 8.
B (†): PARAGRAFS-TECKEN, -VIS, se A.
Spalt P 241 band 19, 1952