| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PAPEGOJA pap1egoj3a2, äv. 1040, stundom 30~20 (papego`ja Weste; pàppegå´ja Dalin), förr äv. PAPAGOJA l. PAPGOJA l. PAPEKOJA l. PAPKOJA l. PATTEKOJA, om fågel f. l. r., om person f.||ig., om sak r. l. f.; best. -an; pl. -or (2VittAH 8: 103 (1540) osv.) ((†) -er (möjl. äv. att hänföra till en sg. -goj) G1R 21: 151 (1550), Amer. 10 (1675); -ur VinkällRSthm 1584 (: pape koijurnna, pl. best.)); förr äv. (i bet. 1 o. 2 a) PAPAGEY l. PAPAGOJ l. PAPEGOJ l. PAPEKOJ, om fågel m. l. r., om sak r. l. m.; pl. -ar (VinkällRSthm 1585 (: papukoijarnna, pl. best.), KryddRSthm 1589, s. 103 (: papegoiar)) l. -er (se ovan).
1) individ l. art av den företrädesvis i tropikerna hemmahörande fågelordningen Psittacidæ, vilken kännetecknas bl. a. av klätterfötter o. hög, tjock o. kraftig övernäbb som är rörligt förbunden med pannbenet. VarRerV 55 (1538). Utspisat (under året vid G. I:s hov) till Pappegojor .. 28 p(und russin). 2VittAH 8: 103 (1540). Pappegojan är ej Europeisk vidare än att de äro hemtamda och hafvas i burar. Linné FörelDjurr. 90 (1748). Man kan lära en Papgooija tala som en menniska. Leopold (SVS) II. 1: 95 (1778). ”Låt oss vara menniskor” — sa’ papegojan. Holmström Sa’ han 57 (1876). Martinson Kap 145 (1933). — jfr AMASON-, ARA-, NESTOR-, NYMF-, RUNDNÄBBS-, SÅNG-, SÄLLSKAPS-, UGGLE-, UNDULAT-, ÄDEL-PAPEGOJA m. fl. — särsk. bildl.
a) om person som pratar mycket o. tanklöst l. som okritiskt l. tanklöst återger l. upprepar vad ngn annan l. andra förut sagt l. skrivit. Nog har mången Man haft Papegoja til Hustru; men (osv.). Fernow Värmel. 770 (1779). Dessa menniskor tänkte således icke, oaktadt de kallade sig fritänkare, men de talade — alltså voro de papegojor. Strindberg TjqvS 3: 59 (1887).
b) (†) om person som hålles fången (i bur). BtFinlH 4: 442 (1570; om den i fångenskap hållne E. XIV).
2) i utvidgad anv.
a) papegojbild o. d.; särsk. om dylik bild (silverpjäs o. d.) som tillhör ett Knutsgille o. dyl. o. som spelar en viss roll i ritualen vid gillets sammankomster. En så kallad Papegoy, eller Dufva af Silfver; vägandes med der vid häftad Silver-kädia 52 Lod. Flensburg KnutGilld. 92 (1743). Kulturen 1939, s. 66. särsk. (förr) om föremål föreställande en papegoja (l. annan fågel), använt (särsk. vid fester i Knutsgillen o. d.) ss. mål vid skjuttävlingar. MeddSlöjdF 1897, 1: 23. Nilsson FestdVard. 115 (1925). särsk. [jfr d. skyde papegøjen, ha lyckan med sig] (†) i uttr. skjuta papegojan, i bildl. anv.: göra en fin l. stor vinst o. d. The Lybske wille Papgoijen skiute (dvs. trodde sig kunna erövra Sverige). Hund E14 51 (1605). Därs. 249.
b) (numera knappast br.) benämning på vissa fåglar vilkas näbb påminner om papegojans.
α) i uttr. svensk papegoja, fågeln Pinicola enucleator (Lin.), tallbit; jfr NATT-VAKA, sbst.1 3. Svensk Papegoja, Tallbit, Parisfogel. Linné Fauna nr 176 (1746). Ericson Fågelkås. 2: 50 (1907).
β) i uttr. grönländsk papegoja, fågeln Fratercula arctica (Lin.), lunnefågel. Nilsson Fauna II. 2: 558 (1858). 1Brehm 2: 563 (1875).
-BUR. (papegoj- 1660 osv. papegoje- 1570—1744)
2) i bildl. anv.
-DUVA. zool. den om en papegoja erinrande duvan Treron abyssinica Gmel. 1Brehm 2: 350 (1875). 2NF (1914). —
-FISK. (papegoj- 1870 osv. papegoje- 1752—1786) [fisken är praktfullt färgad, o. dess tänder äro i vardera käken sammanväxta till en tandad skiva, så att käkarna få ett näbblikt utseende] zool. fisk av det i varmare hav levande släktet Scarus Forsk. Osbeck Resa 274 (1752, 1757). (Stuxberg o.) Floderus 3: 558 (1904). —
-FJÄDER. (papegoj- 1847 osv. papegoje- 1786—1823. papegojs- 1911)
1) i eg. anv. Oldendorp 1: 99 (1786). En svart, krusskäggig man med en grön papegojfjäder i hatten. Hedenvind-Eriksson OrB 21 (1924).
2) oeg., i pl.: (prydnads)-växten Amarantus gangeticus var. tricolor Lin. (med grön-, gul- l. rödspräckliga blad). SvUppslB 1: 840 (1929). —
-GRÖN. (papegoj- 1889 osv. papegoja- 1548. papegoje- 1539—1806) höggrön (såsom fjäderskruden hos vissa papegojarter). 1 st(ycki)e papegoye grönt Cledhe. VaruhusR 1539, s. 86 a. TurÅ 1925, s. 179. —
-GRÖNT, n. (papegoj- 1825 osv. papegoja- 1927. papegoje- 1805)
2) visst höggrönt färgstoff, schweinfurtergrönt. Westring SvLafv. 2: 118 (1805). (Ekenberg o.) Landin (1894). —
(1 a) -LÄRDOM. (tillf.) Dessa genom konsten förderfvade menniskovarelser, med en i barndomen inproppad papgojlärdom. Wetterbergh SamhKärna 2: 24 (1857). —
(1 a) -LÄXA, r. l. f. (papegoj- 1836—1857. papegoje- 1831) (numera knappast br.) jfr -lärdom. Læstadius 1Journ. 4 (1831). Om man lär sig en hel mängd papegojlexor i alla ämnen, så är tiden rentaf förspilld. Wetterbergh SamhKärna 2: 155 (1857). —
(jfr 3) -MAST. [jfr d. papegøjemast, holl. papegaaistok; möjl. med tanke på den stång som brukar finnas i papegojburar för att fågeln skall ha ngt att klättra i] (föga br.) sjöt. benämning på masten för ett ”papegojsegel”. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Smith (1917). —
-NÄBB. (papegoj- 1865 osv. papegoje- 1786. papegojs- 1865) en papegojas näbb; näbb som liknar en papegojas. Oldendorp 1: 100 (1786). Lunnefåglarnas röda papegojnäbbar. Klinckowström Minn. 1: 58 (1933). —
-NÄSA. (papegoj- 1700 osv. papegojs- 1845) näsa som påminner om en papegojnäbb. (Hon) hafver .. en Pappekoi näsa. Österling TerKom. 2: 211 (1700). Lagerlöf Antikr. 279 (1897). —
-PRAT. (papegoj- 1888 osv. papegoje- 1848. papegojs- 1833) särsk. bildl., till 1 a. 3SAH XLVI. 2: 180 (1833). Ett fullständigt meningslöst papegojprat. Bergman OllaPodr. 121 (1905). —
(jfr 3) -SEGEL. [jfr -mast] (föga br.) sjöt. litet segel, som på yawl l. fyrskepp föres längst akter ut; gäck (se gäck, sbst.5 2); förr äv. på större fartyg: sprisegel litsat till en mot fartygets hackbräde upprest mast. Ekbohrn NautOrdb. (1840). —
-SJUKA. med. virussjukdom (psittakosis) som angriper papegojor o. från dem kan överföras till människor o. vice versa. SvD(A) 1930, nr 33, s. 3. —
(1 a) -SJÄL. (mera tillf.) Papegojsjälar som envist skrika fram alla de gamla samhällsnormerna. Kihlman Papini 270 (1923). —
(2 a slutet) -SKJUTNING. (papegoj- 1915 osv. papegoje- 1939) (förr) målskjutning mot konstgjorda papegojor (l. andra fåglar). Nilsson FolklFest. 92 (1915). Kulturen 1939, s. 66. —
-TULPAN. trädg. (i allm. färggrann) trädgårdstulpan med stora, mer l. mindre flikade blomblad. HbTrädg. 6: 243 (1876). Stiernstedt Bank. 278 (1947). —
(1 a) -VETANDE, n. (tillf.) Tigerstedt ÅboGymn. 80 (1919). —
B (numera bl. ngn gg i -grönt, n.): PAPEGOJA-GRÖN, -GRÖNT, se A. —
C (numera mindre br.): PAPEGOJE-ANSIKTE, -BILD, -BUR, -FISK, -FJÄDER, -GRÖN, -GRÖNT, -LÄXA, -NÄBB, -PRAT, -SKJUTNING, se A.
D (†): PAPEGOJS-FJÄDER, -NÄBB, -NÄSA, -PRAT, se A.
PAPEGOJERI10104, n. (tillf.) till 1 a, om tanklöst l. okritiskt eftersägande l. inlärande av ngt. Bergklint MSam. 1: 154 (1781). Verd. 1891, s. 179. —
PAPEGOJISK, adj. (†) till 1 a, i fråga om tänkande, inhämtande l. meddelande av kunskaper o. d.: mekanisk. Så blifver Informationen mera Papegoyisk än Mänskelig; och följakteligen bestående endast uti läxor, som barnen utan urskillning .. frampladdra. Posten 1769, s. 998. Thorild Gransk. 1784, 1: 38.
Spalt P 173 band 19, 1952