Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
OXIDATION ok1sidaʃω4n, äv. ωk1s-, l. 01—, l. -atʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
kem. kemisk process varigm ett ämne förenas med syre, syrsättning; numera äv. i allmännare anv., om överförande av en atom till högre atomvärde o. borttagande av väte. Metallernes oxidation. Sparrman Fourcroy 80 (1795). Starck Kemi 213 (1931). TT 1940, Bergsv. s. 90.
-LÅGA, r. l. f. låga som innehåller överskott av syre, låga som brinner med så mycket luft l. syre att syret räcker till icke bl. för förbränningen utan äv. för oxidation av ämnen som upphettas i lågan. Almström KemTekn. 1: 81 (1844). —
-PROCESS. Lovén Huxley 109 (1871). Oxidationsprocesserna i de levande cellerna. Bolin KemVerkst. 68 (1942). —
Spalt O 1749 band 19, 1951