Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ORGOR or3jωr2 l. or3jor2, stundom or3g- (o`rgor (g som j) Weste; å`rrjårr Dalin), sbst. pl. (VarRerV 47 (1538) osv.) ((†) -ar (i ssg) Lundström LPGothus 1—2: 285 (i handl. fr. 1630: orgarverket); -er G1R 25: 576 (1555), Modin Dikt. 82 (1878; i rim); best. orgona BtÅboH I. 5: 41 (1681), orgonen Swedberg SabbRo 1178 (1691, 1712)). Anm. I Schroderus Dict. (c. 1635) anföres singularen orga ss. uppslagsord.
Etymologi
[fsv. orgha, vanl. orghor, pl.; jfr fd. orghe, orghen, ä. d. orghe(r), orghen, nor. landsm. orga, fvn. organ, fr. orgue; av kyrkolat. organum, särsk. i pl.-formen organa (se ORGANOR o. ORGANUM). Beträffande anv. av pl.-form jfr ä. eng. organs, fr. orgues]
1) (numera bl. arkaiserande, i sht i vitter stil) orgel. Spela på, förr äv. i orgor, äv. (med syftning på äldre spelsätt) slå på orgor [jfr ä. t. die orgel schlagen]. VarRerV 47 (1538). Bleff beslutidh, att Byrge smed skall tröda (dvs. trampa) årgerne ett åår omkring. VadstÄTb. 1: 106 (1585). (Vid kröningshögtiden) sungo discantatores, spelades i orgor och trumpeter, at thet var lust at höra. RA I. 3: 294 (1594). Organist, som slår på Orger. Linc. Eee 2 a (1640). Musiquen på Orgorne, eller med andre Instrumenter, måste intet så långt utdragas, at Församlingen ther af, i sin sång blifver hindrad. Kyrkol. 13: 2 (1686). Dofva orgors brus / Högtidligt vandrade i pelarhvalfven. Stagnelius (SVS) 4: 202 (c. 1820). Sebastian Bach, den störste som spelat på orgor. Strindberg Fagerv. 312 (1902). Och orgorna spelte Den blomstertid. Karlfeldt Hösth. 80 (1927). — jfr KAMMAR-, VATTEN-, VÄDER-ORGOR m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. orgorna gå o. d., det spelas på orgel. Som ingen af de 3 Stånden sig infunno .. gingo Orgorne en half timma. AllmTidn. 1772, s. 125. Murberg FörslSAOB Bih. (1791).
b) (†) i uttr. det går som orgor, det går lätt, jämnt o. oavbrutet. Murberg FörslSAOB Bih. (1791).
c) bildl. Ja, när känslans klara orgor tona, / Lifvet är en öfversinnlig lust. Hedborn 1: 79 (1835). Blott havet slog tungt sina orgor därtill i en flämtande fuga. Väring Frost. 81 (1926). särsk. (förr) i uttr. stämma orgor, om lek, där de deltagande fingo sig tilldelade var o. en sin särskilda ton, som de hade att sjunga. SvForns. 3: 445 (1842).
d) (†) övergående i bet.: orgelspel. Biskoparna skole affskaffa vthur Kyrkiorne een sådan Music, hwar medh man anten vthi Orgorna, eller vthi Sången inmänger någet, thet som otuchtigt eller ohöfweligit är. Schroderus Os. III. 2: 126 (1635). Rudbeck Bref 36 (1664).
2) [jfr motsv. anv. i fr.] (†) orgelläktare. Musicanterne wore på Orgorne. Widekindi KrijgH 919 (1671). Annerstedt UUH II. 2: 356 (cit. fr. 1698).
3) (†) = ORGEL-VÄRK 4. Rålamb 8: c 1 a (1691).
4) (i fackspr.) om långa bjälkar l. stolpar som äro placerade i vertikalt läge. Tvenne standare, eller så kallade Orger, af fogade 12 tums bjelkar. Rinman 1: 349 (1788; i borrinrättning för kanonrör). jfr: Orger är et Vallonskt namn på en halfrund guten järnstolpe, som vid Vallonsmide står uprätt uti smältare-härden. Dens. (1789).
Ssgr (till 1): A (numera bl. arkaiserande, i fråga om ä. förh. l. i vitter stil): ORG-ACKOMPANJEMANG. (†) orgelackompanjemang. Vogler 2Lect. 1 (1800).
-BRUS. Ossiannilsson Ork. 15 (1907).
-BYGGARE. (org- 16551940. orga- 1689. orge- 16471677. orgo- 1677) orgelbyggare. ConsAcAboP 1: 251 (1647). KyrkohÅ 1940, s. 84.
Ssg: orgbyggar(e)-konst. Hülphers Mus. 179 (1773).
-BYGGERI. (†)
-BYGGNAD. (org- 17731850. orge- c. 1745) (†) orgelbyggnad, orgelbygge. Polhem Test. 114 (c. 1745). Drake Töpfer 5 (1850).
-BÄLG, förr äv. -BÄLGA, r. l. f. (org- 17381885. orge- 1670. orgo- 1662—63) orgelbälg. VDR 1662—63, s. 70.
-DRAGARE. [jfr orgel-drejare] (†) om positivhalare. Wallenberg (SVS) 1: 103 (1769).
-HUS. (†) orgelhus. Drake Töpfer 66 (1850).
-KONSERT. (†) orgelkonsert. DA 1793, nr 274, s. 3. Vogler 1Lect. 6 (1799).
-KOR. (†) om platsen för orgeln, orgelläktare. Drake Töpfer 201 (1850).
-LEKARE. (org- 1773. orga- 1787, 1791. orge- 1541c. 1580. orgo- 1528) (†) orgelspelare, organist; jfr orge-lek. OPetri Tb. 225 (1528). 2VittAH 2: 242 (1787, 1791; om medeltida förh.).
-LÄKTARE. (org- 17831871. orga- c. 1730. orge- 16901740) (†) orgelläktare. ÅbSvUndH 58: 106 (1690). Ljunggren Resa 38 (1871).
-MAKARE. (org- 1739 c. 1755. orge- 15471700) [fsv. orgho makare] (†) orgelbyggare. G1R 18: 608 (1547). Schultze Ordb. 2950 (c. 1755).
-METALL. (†) orgelmetall. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). Drake Töpfer 155 (1850).
-MUSIK. (†) orgelmusik. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). Reuterdahl InlTheol. 326 (1837).
-PIPA, r. l. f. (org- 16771851. orga- 1541. orge- 15761757. orgo- 1538) (†) = orgel-pipa 1. VarRerV 47 (1538). En förfärlig Jätte .. som böd mig vara välkommen med så grof röst, at jag mente mig höra den största orgpipan i Storkyrkan. Dalin Arg. 1: 300 (1733, 1754). Edlund ÅrsbVetA 1851, s. 18.
-PUNKT. (†) orgelpunkt. Envallsson 242 (1802).
-PUST. (†) orgelbälg. Sahlstedt (1773). JernkA 1818, 2: 111.
-REGISTER. (†) orgelregister. Lind 1: 1239 (1749).
-SPEL. (org- 17911862. orge- 16591753. orgo- 1566) (†) orgelspel. Orgospeel .. holler man icke heller olijdeligit j kyrkionne, ändoch man och slijkt wäl kan ther vmbära. LPetri Kyrkiost. 64 b (1566). Bauck 1MusH 47 (1862).
-SPELARE. (†) orgelspelare. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). BL 23: 138 (1857).
-SPELNING. (†) orgelspelning. Vogler Org. 1: 19 (1798).
-STOL. (†) [jfr spelstol] orgelbord. Lindberg Beskr. 12 (1873).
-STÄMMA, r. l. f. (†) orgelstämma. Nordforss (1805). Drake Töpfer 114 (1850). SvTyHlex. (1851, 1872).
-TON. = orgel-ton 1; särsk. bildl. Lyssna än på djupa vallhorn och på humlans orgton än. CVAStrandberg 1: 318 (1864).
-TRAMPARE. (org- 16871935. orge- 16661838. orgo- 1679) orgeltrampare. BtÅboH I. 5: 33 (1679). Karlfeldt FlBell. 34 (1918). KyrkohÅ 1935, s. 56 (om förh. 1673).
-TRAMPERI. (†) orgeltrampning. Bellman SSkr. 3: 26 (1781).
-TRAMPNING. (†) orgeltrampning. Bellman SSkr. 3: 25 (1781).
-VÄRK, n. (org- 16641935. orga- 1638. orgar- 1630. orge- 15471771. orger- 1667. orgo- 15611596)
1) orgelvärk (se d. o. 1), orgel. G1R 18: 653 (1547). Orgwerk är det fullkomligaste ibland alla Instrumenter. Hülphers Mus. 302 (1773). Jag fattar nästan ingenting af predikningarne; deremot gör det mig så godt att höra orgverket. Almqvist DrJ 436 (1834). Handbok om Orgverket. Lindberg (1850; boktitel). Karlfeldt Hösth. 137 (1927). KyrkohÅ 1935, s. 49. jfr kyrko-orgvärk.
2) (†) orgelläktare; jfr orgor 2. Annerstedt UUH II. 2: 356 (i handl. fr. 1698). Min k. hustru med vår son Albrecht .. stod på gamla org-vercket, at beskoda acten (dvs. doktorspromotionen i domkyrkan). Swedberg Lefv. 521 (1729).
3) (†) i uttr. koralliskt orgvärk, om orgelkoraller; jfr orgel-värk 3. Wallerius Min. 345 (1747).
4) (†) = orgel-värk 4. Sturtzenbecher (1805).
Ssgr (till org-värk 1, †): orgvärks-konst. orgelkonst (se d. o. 2). Hülphers Mus. 149 (1773).
-stämma, r. l. f. orgelstämma. Hülphers Mus. 88 (1773). Mecklin BegTonk. 82 (1802).
B (†): ORGA-BYGGARE, -LEKARE, -LÄKTARE, se A.
-MÄSTARE. (orga- 17871878 (arkais.). orge- 15591716. orgo- 1569) [fsv. orghomästare]
1) orgelbyggare. G1R 29: 116 (1559). KyrkohÅ 1935, s. 52 (1637).
2) orgelspelare, organist. KKD 6: 355 (1716; trol. denna bet.). 2VittAH 2: 242 (1787, 1791). Hvarför komma icke bröderna i messan? Orgamästaren väntar! Strindberg MOlof 16 (1878).
-PIPA, -VÄRK, se A.
C (†): ORGAR-VÄRK, se A.
D († utom i -lek): ORGE-BYGGARE, -BYGGNAD, -BÄLG, se A.
-BÖSSA. orgelbössa. LMil. 2: Föret. 19 b (1765).
-LEK. [fsv. orgho leker] orgelspel; numera bl. (enst.) i pl. med viss anslutning till lek, sbst. OmPåfv. Förspr. 12 b (c. 1570). I bruset af en psalm / från evinnerliga orgelekars värld. Karlfeldt FridLustg. 99 (1901).
-LEKARE, -LÄKTARE, -MAKARE, se A.
-MÄSTARE, se B.
-PIPA, -SPEL, -TRAMPARE, -VÄRK, se A.
E (†): ORGER-VÄRK, se A.
F (†): ORGO-BYGGARE, -BÄLG, -LEKARE, se A.
-MÄSTARE, se B.
-PIPA, -SPEL, -TRAMPARE, -VÄRK, se A.

 

Spalt O 1251 band 19, 1950

Webbansvarig