Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
ORGOR or3jωr2 l. or3jor2, stundom or3g- (o`rgor (g som j) Weste; å`rrjårr Dalin), sbst. pl. (VarRerV 47 (1538) osv.) ((†) -ar (i ssg) Lundström LPGothus 1—2: 285 (i handl. fr. 1630: orgarverket); -er G1R 25: 576 (1555), Modin Dikt. 82 (1878; i rim); best. orgona BtÅboH I. 5: 41 (1681), orgonen Swedberg SabbRo 1178 (1691, 1712)). Anm. I Schroderus Dict. (c. 1635) anföres singularen orga ss. uppslagsord.
1) (numera bl. arkaiserande, i sht i vitter stil) orgel. Spela på, förr äv. i orgor, äv. (med syftning på äldre spelsätt) slå på orgor [jfr ä. t. die orgel schlagen]. VarRerV 47 (1538). Bleff beslutidh, att Byrge smed skall tröda (dvs. trampa) årgerne ett åår omkring. VadstÄTb. 1: 106 (1585). (Vid kröningshögtiden) sungo discantatores, spelades i orgor och trumpeter, at thet var lust at höra. RA I. 3: 294 (1594). Organist, som slår på Orger. Linc. Eee 2 a (1640). Musiquen på Orgorne, eller med andre Instrumenter, måste intet så långt utdragas, at Församlingen ther af, i sin sång blifver hindrad. Kyrkol. 13: 2 (1686). Dofva orgors brus / Högtidligt vandrade i pelarhvalfven. Stagnelius (SVS) 4: 202 (c. 1820). Sebastian Bach, den störste som spelat på orgor. Strindberg Fagerv. 312 (1902). Och orgorna spelte Den blomstertid. Karlfeldt Hösth. 80 (1927). — jfr KAMMAR-, VATTEN-, VÄDER-ORGOR m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. orgorna gå o. d., det spelas på orgel. Som ingen af de 3 Stånden sig infunno .. gingo Orgorne en half timma. AllmTidn. 1772, s. 125. Murberg FörslSAOB Bih. (1791).
c) bildl. Ja, när känslans klara orgor tona, / Lifvet är en öfversinnlig lust. Hedborn 1: 79 (1835). Blott havet slog tungt sina orgor därtill i en flämtande fuga. Väring Frost. 81 (1926). särsk. (förr) i uttr. stämma orgor, om lek, där de deltagande fingo sig tilldelade var o. en sin särskilda ton, som de hade att sjunga. SvForns. 3: 445 (1842).
d) (†) övergående i bet.: orgelspel. Biskoparna skole affskaffa vthur Kyrkiorne een sådan Music, hwar medh man anten vthi Orgorna, eller vthi Sången inmänger någet, thet som otuchtigt eller ohöfweligit är. Schroderus Os. III. 2: 126 (1635). Rudbeck Bref 36 (1664).
2) [jfr motsv. anv. i fr.] (†) orgelläktare. Musicanterne wore på Orgorne. Widekindi KrijgH 919 (1671). Annerstedt UUH II. 2: 356 (cit. fr. 1698).
4) (i fackspr.) om långa bjälkar l. stolpar som äro placerade i vertikalt läge. Tvenne standare, eller så kallade Orger, af fogade 12 tums bjelkar. Rinman 1: 349 (1788; i borrinrättning för kanonrör). jfr: Orger är et Vallonskt namn på en halfrund guten järnstolpe, som vid Vallonsmide står uprätt uti smältare-härden. Dens. (1789).
-BYGGARE. (org- 1655—1940. orga- 1689. orge- 1647—1677. orgo- 1677) orgelbyggare. ConsAcAboP 1: 251 (1647). KyrkohÅ 1940, s. 84.
-BYGGERI. (†)
-BYGGNAD. (org- 1773—1850. orge- c. 1745) (†) orgelbyggnad, orgelbygge. Polhem Test. 114 (c. 1745). Drake Töpfer 5 (1850). —
-BÄLG, förr äv. -BÄLGA, r. l. f. (org- 1738—1885. orge- 1670. orgo- 1662—63) orgelbälg. VDR 1662—63, s. 70. —
-LEKARE. (org- 1773. orga- 1787, 1791. orge- 1541—c. 1580. orgo- 1528) (†) orgelspelare, organist; jfr orge-lek. OPetri Tb. 225 (1528). 2VittAH 2: 242 (1787, 1791; om medeltida förh.). —
-LÄKTARE. (org- 1783—1871. orga- c. 1730. orge- 1690—1740) (†) orgelläktare. ÅbSvUndH 58: 106 (1690). Ljunggren Resa 38 (1871). —
-MAKARE. (org- 1739 —c. 1755. orge- 1547—1700) [fsv. orgho makare] (†) orgelbyggare. G1R 18: 608 (1547). Schultze Ordb. 2950 (c. 1755). —
-PIPA, r. l. f. (org- 1677—1851. orga- 1541. orge- 1576—1757. orgo- 1538) (†) = orgel-pipa 1. VarRerV 47 (1538). En förfärlig Jätte .. som böd mig vara välkommen med så grof röst, at jag mente mig höra den största orgpipan i Storkyrkan. Dalin Arg. 1: 300 (1733, 1754). Edlund ÅrsbVetA 1851, s. 18. —
-SPEL. (org- 1791—1862. orge- 1659—1753. orgo- 1566) (†) orgelspel. Orgospeel .. holler man icke heller olijdeligit j kyrkionne, ändoch man och slijkt wäl kan ther vmbära. LPetri Kyrkiost. 64 b (1566). Bauck 1MusH 47 (1862). —
-STÄMMA, r. l. f. (†) orgelstämma. Nordforss (1805). Drake Töpfer 114 (1850). SvTyHlex. (1851, 1872). —
-TON. = orgel-ton 1; särsk. bildl. Lyssna än på djupa vallhorn och på humlans orgton än. CVAStrandberg 1: 318 (1864). —
-TRAMPARE. (org- 1687—1935. orge- 1666—1838. orgo- 1679) orgeltrampare. BtÅboH I. 5: 33 (1679). Karlfeldt FlBell. 34 (1918). KyrkohÅ 1935, s. 56 (om förh. 1673). —
-VÄRK, n. (org- 1664—1935. orga- 1638. orgar- 1630. orge- 1547—1771. orger- 1667. orgo- 1561—1596)
1) orgelvärk (se d. o. 1), orgel. G1R 18: 653 (1547). Orgwerk är det fullkomligaste ibland alla Instrumenter. Hülphers Mus. 302 (1773). Jag fattar nästan ingenting af predikningarne; deremot gör det mig så godt att höra orgverket. Almqvist DrJ 436 (1834). Handbok om Orgverket. Lindberg (1850; boktitel). Karlfeldt Hösth. 137 (1927). KyrkohÅ 1935, s. 49. jfr kyrko-orgvärk.
2) (†) orgelläktare; jfr orgor 2. Annerstedt UUH II. 2: 356 (i handl. fr. 1698). Min k. hustru med vår son Albrecht .. stod på gamla org-vercket, at beskoda acten (dvs. doktorspromotionen i domkyrkan). Swedberg Lefv. 521 (1729).
B (†): ORGA-BYGGARE, -LEKARE, -LÄKTARE, se A. —
-MÄSTARE. (orga- 1787—1878 (arkais.). orge- 1559—1716. orgo- 1569) [fsv. orghomästare]
2) orgelspelare, organist. KKD 6: 355 (1716; trol. denna bet.). 2VittAH 2: 242 (1787, 1791). Hvarför komma icke bröderna i messan? Orgamästaren väntar! Strindberg MOlof 16 (1878). —
-PIPA, -VÄRK, se A.
C (†): ORGAR-VÄRK, se A.
D († utom i -lek): ORGE-BYGGARE, -BYGGNAD, -BÄLG, se A. —
-BÖSSA. orgelbössa. LMil. 2: Föret. 19 b (1765). —
-LEK. [fsv. orgho leker] orgelspel; numera bl. (enst.) i pl. med viss anslutning till lek, sbst. OmPåfv. Förspr. 12 b (c. 1570). I bruset af en psalm / från evinnerliga orgelekars värld. Karlfeldt FridLustg. 99 (1901). —
-LEKARE, -LÄKTARE, -MAKARE, se A. —
-MÄSTARE, se B. —
-PIPA, -SPEL, -TRAMPARE, -VÄRK, se A.
E (†): ORGER-VÄRK, se A.
F (†): ORGO-BYGGARE, -BÄLG, -LEKARE, se A. —
-MÄSTARE, se B. —
-PIPA, -SPEL, -TRAMPARE, -VÄRK, se A.
Spalt O 1251 band 19, 1950