Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ORGELIST, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(org- 1797. orge- 1864—1873)
Etymologi
[jfr dan. o. t. orgelist; till ORGEL]
(†) organist. BoupptVäxjö 1797. Höijer (1864). UB 2: 540 (1873; om ä. förh.).

 

Spalt O 1249 band 19, 1950

Webbansvarig