Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OPERA ω4pera, stundom 302, vard. äv. ω4pra, stundom 32, r. l. f. (HH XVIII. 2: 70 (1690) osv.) ((†) n. SvBrIt. 1: 15 (c. 1700), Crusenstolpe Tess. 1: 170 (1847)); best. -an ((†) = (HH XVIII. 2: 69 (1690), Triewald Förel. 1: 170 (1728, 1735))); pl. -or (Murberg FörslSAOB (1791) osv.) ((†) = (Dahlberg Dagb. 62 (c. 1660; uppl. 1912)); -ar Missförståndet 36 (1740), HovförtärSthm 1757, s. 2936; -as MoB 1: 220 (1771), Kellgren (SVS) 6: 61 (1776); -er Palmstedt Res. 69 (1779)). Anm. Ordet användes ofta, med mer l. mindre regelrätt utländsk stavning o. i regel utan böjning, i vissa inlånade internationella termer, t. ex. fr. opéra comique, komisk opera (Bellman (BellmS) 6: 1 (1766), SvUppslB (1934)), it. opera buffa, komisk opera (ConvLex. 3: 112 (1824), SvUppslB (1934)), it. opera seria, allvarlig, ”stor” opera (ConvLex. 3: 113 (1824), SvUppslB (1934)).
1) teaterpjäs med genomförd, enhetlig handling, vars ordpartier (helt l. till största delen) sjungas l. reciteras till orkesterackompanjemang o. i vilken musiken utgör den väsentligaste delen; motsatt dels: talpjäs, dels: operett (i dess moderna utformning), sångspel, revy o. d.; ofta med särskild tanke på det sceniska framförandet, övergående i bet.: operaföreställning. Ge, spela, uppföra en opera. Wij .. besåge .. (i Venedig) både .. carnavaln, som och dee härrlige opera eller siungande commedierna. Dahlberg Dagb. 62 (c. 1660; uppl. 1912). Efter Måltijden wardt en artig Opera spelat med träffelige decorationer, machiner, musique, masquerade och Balletter. Stenbock Glädiesp. A 2 a (1701). Operas gifvas tre gånger i veckan, söndag, tisdag och fredag. MoB 1: 220 (1771). Resande (som besöka operaföreställningar i Wien) .. hafva förundrat sig, at under en hel Opera icke höra en enda falsk ton, et enda förhastadt stråk (osv.). GT 1788, nr 26, s. 2. Fidelio, opera i 2 akter, musiken af Beethoven. Beskow Theat. 1832, s. 6. SvDÅb. 25: 161 (1948). — jfr BUFFA-, KOLORATUR-, RENÄSSANS-, SPEL-, TRAGEDI-OPERA m. fl. — särsk.
a) teat., teat.-hist. i vissa (i sht förr använda) beteckningar för olika slag av operor, t. ex. stor opera, opera med allvarligt, heroiskt l. tragiskt innehåll o. helt utan taldialog; komisk opera, opera med lätt, skämtsamt innehåll o. ofta med taldialog, i fråga om nutida förh. ungefär motsv.: operett. Envallsson (1802). ReglKTheat. 1834, s. 15. Norlind AMusH 449 (1921).
b) om den speciella konstart som representeras av operor. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). Den theatraliska stilens triumf är Operan. Mankell Lb. 156 (1835). Jeanson (o. Rabe) 1: 112 (1927).
c) (†) övergående i bet.: operabesök. Missförståndet 36 (1740). Jag menar ej, at du skal hålla räkning öfver de skillingar och marker, hvarmed du betalar Hyrkuskar, Operor o. s. v. Hasselroth Campe 268 (1794).
d) om byggnad l. lokal för uppförande av operor; ofta med tanke väsentligen på operaföreställningen, särsk. i uttr. gå på (förr äv. i) operan. Humbla Landcr. 68 (1740: i). Ett par dagar efter representationsförslagets afgörande gafs Gustaf Vasa på operan. De Geer Minn. 2: 20 (1892). Jag skulle gå på operan. Wägner Norrt. 117 (1908).
e) om institution som har hand om uppförandet av operor. Kungliga Operan, inofficiell benämning på Kungl. Teatern. Han debuterade vid operan vid tjugofem års ålder. Hon är vid operan. HH XVIII. 2: 69 (1690). Pensions-Staten för Operan. AdP 1809, IV. 2: 664. Statisten vid Kungliga Operan, Berggren. Andersson VarfBlom. 141 (1947).
2) (†) spelt. förhållandet att en spelare i spelet komet (se d. o. 3) får alla stick; jfr STOR-SLAM. HbiblSällsk. 1: 285 (1839).
-ARTAD, p. adj. som har karaktären av l. liknar en opera (l. en operas); jfr -mässig. Valentin Musikh. 2: 108 (1901). —
-ARTIST. teaterartist som spelar l. är speciellt utbildad för att spela opera. 2NF 17: 984 (1912). —
(1 d) -BAL; pl. -er. bal som hålles i en operas lokaler. —
-BALETT.
1) balett inlagd i en opera.
2) (förr) balett (se d. o. 1, 2) avsedd att framföras självständigt (utan samband med opera); äv. om sångspel i vilket dansen utgjorde en väsentlig l. huvudsaklig beståndsdel. När Stjernhjelm sammanskref sina opera-balletter. Envallsson 232 (1802). Norlind AMusH 281 (1921).
3) balettrupp knuten till en opera; särsk. i sg. best., ss. benämning på den balettrupp som är knuten till Kungl. Teatern (Operan) i Stockholm. —
-BESÖK. —
(1 e) -CHEF. —
-DAM. (†) kvinnlig operaartist; jfr -dansös, -flicka, -sångerska. SP 1779, s. 455. Blanche Bild. 1: 215 (1863). —
-DANSÖR. [jfr t. operntänzer, eng. opera-dancer] balettdansör i operabalett. 3SAH XLVII. 2: 156 (1838). —
(1 d) -DIKE(T). (vard.) om den fördjupning omedelbart framför scenen där orkestern har sin plats (”orkesterdiket”) på en opera. SvD(A) 1924, nr 97, s. 8. —
-DIKT. (numera föga br.) om (versifierad) librett till en opera l. om dikt som ingår däri. Bagge Wendt 281 (1835). Ljunggren Est. 2: 356 (1860). —
-FLICKA, f. [jfr eng. opera girl] (†) balettflicka i operabalett. Kellgren (SVS) 6: 70 (1777). Polyfem I. 5: 2 (1810). —
-GEST. operamässig gest. Öberg Makt. 1: 42 (1906). Varje tom operagest är bannlyst (i hennes spel). SvD(A) 1933, nr 88, s. 8. —
-HATT. [jfr eng. operahat] (†) hatt, särskilt avsedd för bruk vid operabesök; äv.: chapeau-claque. VeckoskrFrunt. 1824, s. 312 (om damhatt). Björkman (1889; om chapeauclaque). —
(jfr 1 d) -HUS. [jfr t. opernhaus, eng. operahouse] teaterbyggnad för uppförande av operor. Palmstedt Res. 47 (1778). —
(1 d) -KAFÉ. kafé l. restaurang som står i nära samband med en operabyggnad; särsk. om dylikt etablissemang beläget inom byggnaden. Sturzen-Becker 2: 143 (1861). —
(1 e) -KANSLI. en operas kontor l. kansli. —
-KAPPA. [jfr eng. opera-cloak] (förr) ett slags finare kappa, särskilt avsedd för bruk vid operabesök, elegant ”aftonkappa”. Iduna 1865, s. 10. Björkman (1889). —
-KIKARE, r. l. m. [jfr t. operngucker]
1) (numera föga br.) teaterkikare. DA 1825, nr 29, s. 2. Lundgren MålAnt. 1: 104 (1870). Östergren (1934).
2) (†) Operakikare .. Ett slags kikare, hvarigenom man kan beskåda andra föremål än dem, på hvilka perspektivet synes vara riktadt. Dalin (1853). —
-KLASS. särskild avdelning vid Musikhögskolan för utbildning i operasång. Dessutom fick jag nu tillträde till operaklass. Ackté Minn. 1: 51 (1925). —
-KOMIK, r. l. f.; best. -en; pl. -er. [av fr. opéra-comique] (†) komisk opera. JournLTh. 1812, nr 58, s. 1. Repertoiren bestod af operacomiquer och vådeviller. Fredlund Dahlgren 21 (1903). —
-KOMPONIST. [jfr t. opernkomponist] (numera mindre br.) = -kompositör. Atterbom Minn. 310 (1818). NF 3: 356 (1879). —
(1 d) -KÄLLARE(N). särsk. benämning på en restaurang i operabyggnaden i Sthm. Kongl. Opera-Källaren. PT 1791, nr 38, s. 6. Wägner Norrt. 20 (1908). —
-KÖR, r. l. m. kör som är knuten till en opera med uppgift att sjunga operornas körpartier. JournLTh. 1810, s. 943. —
(1 e) -LEDNING. konkret, om de personer som utöva ledningen för en opera. SvD(A) 1921, nr 27, s. 3. —
-LIBRETTIST. författare till operalibrett(er). —
-LITTERATUR. sammanfattande, om beståndet av operor (över huvud l. från en viss tid l. ett visst land o. d.). Josephson Teaterregie 38 (1892). SvD(A) 1930, nr 268, s. 14. —
-MUSIK. [jfr t. opernmusik] om musiken till en opera l. om musikstycke som ingår däri; äv. om dylik musik ss. en särskild konstart. Hammarsköld SvVitt. 2: 98 (1819). —
-MÄSSIG. [jfr t. opernmässig] som har karaktären av en opera; som liknar en opera(s) l. är av den art som (ofta) förekommer l. framställes i operor; ofta nedsättande, särsk. betecknande ngt ss. en aning uppstyltat l. löjligt l. värklighetsfrämmande. Hammarsköld SvVitt. 2: 18 (1819). Den operamässiga komedien. NF 4: 1476 (1881). (G. III) gick ombord på sin flotta med operamässig ståt. Tegnér Armfelt 1: 216 (1883). Santesson Atterbomst. 168 (1932). —
-PARODI. parodi på opera (l. operasång o. d.); parodisk opera. Eichhorn Stud. 2: 221 (1872). Operaparodierna fingo många efterföljare .. (bl. a.) Cornevilles klockor. NoK 124: 179 (1935). —
-POESI. (†) sammanfattande, om den litteratur som utgöres av operalibretter; äv. om denna litteratur betraktad ss. en särskild konstart. Hammarsköld SvVitt. 1: 286 (1818). NDA 1861, nr 277, s. 2. —
-RÖST. som lämpar sig för operasång. —
(1 d) -SAL. [jfr t. opernsaal] (†) = -salong. Palmstedt Res. 150 (1780). Atterbom Minn. 60 (i senare bearbetat brev fr. 1817). —
-SCEN. [jfr t. opernszene]
1) scen ur en opera.
2) till 1 d: en operas scen; ofta metonymiskt för: opera. Lundin NSthm 303 (1888). Ingen operascen i Europa hade måhända bättre (sångkrafter) än dem, den svenska scenen ägde år 1867. Hellander Teat. 65 (1898). —
-SKALD. (numera knappast br.) författare till operalibrett(er). Hammarsköld SvVitt. 1: 354 (1818). Frey 1841, s. 342. —
-SKOLA, r. l. f. [jfr t. opernschule] skola för utbildning i operasång; i fråga om sv. förh. särsk. dels (förr) om dylik skola l. avdelning knuten till Musikaliska akademien (jfr -klass), dels om dylik skola knuten till Kungl. Teatern (Operan). AB 1899, nr 146, s. 2. 2NF 37: 855 (1925). —
-SPEKTAKEL. (†) = -föreställning. Ahnfelt HofvLif 3: 88 (i handl. fr. 1798). DA 1825, nr 279, s. 1. —
-SPEL. —
-STIL. stil som är utmärkande för en opera l. för operaspel, operamässig stil. Ljunggren Est. 1: 152 (1856). —
-STJÄRNA, f.||(ig.). (vard.) om framstående operaartist, särsk. -sångare l. (i sht) -sångerska. Hedenstierna Jönsson 233 (1894). —
-STYCKE. (numera knappast br.)
-SVENSKA, r. l. f. (†) om svenskt språk med det speciella uttal som förekommer vid operasång. Lindgren MusSt. 116 (1896). PT 1902, nr 97 A, s. 3. —
-SÅNG. [jfr eng. opera-song] (det speciella slag av) sång (särsk. solosång) som förekommer i en opera. —
-SÅNGARE. [jfr t. opernsänger, eng. opera-singer] sångare som sjunger i en opera, särsk. de solomässiga partierna i operan (motsatt: korist), l. som är utbildad för dylik sång. Vogler 1Lect. 5 (1799). SvStatskal. 1939, s. 863. —
-SÅNGERSKA. [jfr t. opernsängerin] jfr -sångare. Vogler 1Lect. 5 (1799). Vem är det? 1947, s. 831. —
(jfr 1 d, e) -TEATER. (i sht i fråga om ä. förh.) teater på vilken det spelas opera, opera; äv. om dylik teater ss. institution. SP 1792, nr 5, s. 4. På Kongl. Opera-Theatern upföres .. den 16 Jan. .. Spelaren .. af Regnard. DA 1793, nr 11, s. 2. Josephson Teaterregie 18 (1892). —
Spalt O 1025 band 19, 1950