Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BUFFA buf4a, äfv. 32, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[af it. buffa (näml. opera), f. till buffo, komisk]
mus. komisk opera. NF 19: 246 (1895). Levertin 23: 166 (1901).
Ssgr: BUFFA-AKTÖR. De Geer Minn. 1: 35 (1892).
-MUSIK. AGeijer (1846) i Solnedg. 3: 75. —
-OPERA. Wegelius MusH 206 (1892). Anm. Ofta användes det it. uttr. opera buffa. Gynther ConvHLex. (1845). Wrangel Dikten 279 (1912).

 

Spalt B 4546 band 5, 1924

Webbansvarig