Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LORD 4rd, m.; best. -en; pl. -er40, äv. 32 ((†) -s Hagberg Shaksp. 5: 218 (1848)).
Etymologi
[liksom t. o. fr. lord av eng. lord, av feng. hláford, urspr. hláfweard, eg.: brödvårdare, brödherre, av hláf, bröd (se LEV, sbst.1), o. weard, vaktare, till weardian, vakta (se VÅRDA); samma ord som fsv. lavarþer o. isl. lávarðr, lávarði, herre, husbonde]
(i fråga om eng. förh.) titel som tillkommer vissa manliga medlemmar av den engelska högadeln o. innehavarna av vissa högre ämbeten. Lordernas hus, se HUS 7 e. Lord North. GT 1788, nr 12, s. 2. Hans ideal var .. den korrekte engelske lorden. Hedberg Grop 196 (1937). — jfr AMIRALITETS-, SJÖ-LORD.
Ssgr (i fråga om eng. förh.): LORD-AMIRAL. [efter eng. Lord Admiral] (†) amiralitetslord. Thorild (SVS) 1: 420 (1782).
-KANSLER. [efter eng. Lord Chancellor] titel för det engelska rättsväsendets främste ämbetsman, som är självskriven talman i överhuset. Lindfors (1815).

 

Spalt L 1067 band 16, 1941

Webbansvarig