Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LADA la3da2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er HH XIII. 1: 257 (1566), Bolinus Dagb. 55 (1670); -ur RARP 1: 129 (1630), Ekblad Bref 2: 268 (1661)).
Ordformer
(laa 1575. lad(h)a 1541 osv. lad(h)e 1621. lad(h)u, oblik form 15261690. ladu, nom. 15461667. la- (ss. förled i ssgr) 1830 (: Lafogde), 1914 (: lagolf). lag- 1760 (: Lagfogde); se vidare LADUGÅRD)
Etymologi
[fsv. laþa, sv. dial. laa (m. fl. former); jfr dan. o. nor. lade, isl. hlaða; eg. vbalsbst. till germ. hladan-, stapla, packa (se LADA, v.2), i konkret anv., urspr. med bet.: stapel, stack (jfr fsv. laþi, lada, isl. hlaði, hög, stack, lada); jfr LAD, sbst.3]
byggnad l. del av byggnad för förvaring av otröskad säd, hö, halm o. d., även ofta med plats för sädens tröskning o. rensning. Seer vppå foghlana vnder himmelen, the så intit, och intit skära the heller vp och försambla intit j ladhonar. Mat. 6: 26 (NT 1526). Prestens korn (skall klockaren) läggia i ladhu, så at thet blifwer wäl bewarat. Rudbeckius Kyrkiost. 42 (c. 1635). En Lada eller Loga ther man trysker säden vthi. Linc. (1640; under area). En lada af 2:ne gålf och en loga mitt uti. 2RA 1: 135 (1720). Höstfesten, när sommarens och skördens håvor lyckligen bärgats i ladorna. Nilsson FestdVard. 109 (1925). — jfr FODER-, HÖ-, LOGE-, MYR-, SKOGS-, SÄDES-, TINGS-, TIONDE-, TRÖSKE-, UTMARKS-, ÄNGS-LADA. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttryck. Tätting j een ladhu (twå personer j een kyrkia). SvOrds. C 4 b (1604). Rosa intet Kornet aff bladen, förr än du fåret i Ladan. Grubb 691 (1665). När elden ä i grannens lada, skall man akta sin egen. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (†) ss. måttsbeteckning. Siw lader ängh. HH XIII. 1: 257 (1566).
c) i utvidgad anv. (i sht ss. senare led i ssgr), om byggnad för magasinering, torkning l. framställning av vissa landtbruks- o. industriprodukter. Wijnblad Tegelbr. 9 (1761; om tegellada). Kristoferson Spräng. 62 (1928; om salpeterlada). — jfr BET-, KOL-, SALPETER-, SOP-, TEGEL-, TORK-, TORV-LADA m. fl.
d) i oeg. anv., ss. nedsättande, skämtsam l. förtrolig benämning på hus (särsk. offentlig byggnad), syftande på otymplig, laduliknande form l. konstlös byggnadsstil o. d. (jfr LADU-STIL); i vissa trakter äv. om visst slag av pråmar. Lundgren MålAnt. 3: 101 (1873). TT 1878, s. 255 (om ett träkapell i Sthm). Hammers lada. SöndN 1884, s. 67 (om Mindre teatern i Sthm). Bogserbåtar, dragande efter sig väldiga pråmar, s. k. ”lador”, som på afstånd se ut som små flytande hus. VFl. 1907, s. 177 (fr. Göteborg). Stiernstedt Mitt 2: 312 (1930; om Uppsala teater). — jfr TEATER-LADA.
e) (†) i uttr. Backi lada, Backi tämpel. Bellman (BellmS) 1: 4 (c. 1770, 1790).
f) bildl.; särsk. i vissa uttr. som beteckna hopsamlande, vinst l. behållning o. d.; särsk. i uttr. församla i ladorna l. ladan [efter Mat. 6: 26 (se ovan)]. Ekeblad Bref 2: 268 (1661). Man bör tola, at den plantering, som Herren skal insamla i sin himmelska lada, hafver sit tiltagande. Bælter JesuH 4: 311 (1757). I Danmark .. har man .. ägnat .. större energi .. åt att få ut materialet (av upptecknade folktraditioner) i tryck. I Sverige har det framför allt samlats i ladorna. Fatab. 1929, s. 166.
Ssgr: A (Anm. vissa av här anförda ssgr kunna äv. hänföras till LAD, sbst.3): LAD-BOTTEN. (lad- 17611917. ladu- 1775) (bygdemålsfärgat, i sht i Norrl. o. Finl.) golv i lada; jfr BOTTEN II 5, LADU-GOLV. Wijnblad Tegelbr. 17 (1761). Hellström NorrlJordbr. 468 (1917).
-BRÄND, p. adj. (lad- 1841. ladu- 1841) landt. om säd, halm l. hö: som tagit skada genom självupphettning vid lagring i lada. Tidén Bosk. 11, 31 (1841).
-DÖRR, -FOGDE, -GOLV, se E.
-GÅRD, se LADUGÅRD.
-HUS, se E.
-KNUT. (lad- 1928. lade- 16551705. lades- c. 1645) jfr KNUT, sbst.1 3. JBureus (c. 1645) i 3SAH 23: 250. Om någor vnger glop, som aldrig warit vth / Vhr gården, och eij sedt vth om sin ladeknut / Blef (osv.). Spegel ÖPar. 49 (1705). Hemmer Budsk. 68 (1928).
-LAV. bot. lavarten Cyphelium tigillare Ach., som växer på laduväggar, gamla bräder o. d. Krok o. Almquist Fl. 2: 133 (1907).
-LÄNGA, se E.
-RUM. lada; utrymme i lada. (Om teglet strykes under bar himmel) behöfves litet ladrum. Wijnblad Tegelbr. 2 (1761). I ladrum rymmer 1 m3. allt efter sammanpressningen 50—100 .. kg. vallhö. LmUppslB 513 (1923).
-RÄCKA, se E.
-STIL, -TAK, se E.
-TORR. (lad- 1913 osv. ladu- 1931) om hö, halm, säd o. d.: tillräckligt torr för att kunna inbärgas i lada utan risk för jäsning, självupphettning l. mögling o. d. LAHT 1913, s. 393.
-UTRYMME~020. jfr -RUM. TurÅ 1912, s. 26.
-VÄGG, se E.
B (†): LADE-GOLV, se E.
-GÅRD, se LADUGÅRD.
-KNUT, se A.
-LO, -LOGE, -LÄNGD, -RÅG, -TAK, se E.
C (†): LADES-KNUT, se A.
D (†): LADO-DÖRR, se E.
-GÅRD, se LADUGÅRD.
-TAK, se E.
E: LADU-BACKE. (i vissa trakter) den plana l. sluttande platsen framför l. vid en lada. Fatab. 1911, s. 104.
-BOTTEN, se A.
-BROTT. (†) uppbrytande av ladudörr, inbrott i lada. The finnas icke monge i werldenne som kunna kallas Ladhulåås, Ladhubrott haffuer altijdh warit i werldenne mera almänt. OPetri Kr. 95 (c. 1540).
-BRÄND, se A.
-BYGGNAD. abstr. o. konkret. PT 1758, nr 56, s. 4.
-DÖRR. (lad- 17271915. lado- 1594. ladu- 1749 osv.) dörr (inkörsport) till lada. Serenius EngÅkerm. 193 (1727). särsk. (ngt vard.) i jämförelser för att beteckna ngt ss. stort l. rymligt. Holmberg 2: 71 (1795). Ha en munn, et samvete som en laddörr. Weste (1807).
-FOGDE. (la- 18301911. ladu- 1798 osv. lag- 1760) [jfr d. ladefoged] (nästan bl. i Skåne) landt. rättare; jfr BEFALLNINGSMAN 6, FOGDE 3 a. GbgMag. 1760, s. 160. Böök ResSv. 6 (1924).
-GOLV. (la- 19111914. lad- 18071895. lade- 16041764. ladu- 1656 osv.) särsk. (bygdemålsfärgat i södra Sv.) om viss avdelning i lada (se GOLV 3); jfr LOG-GOLV. Kald somar gör warmt lade golff. SvOrds. B 4 a (1604). En loga, med 2:ne ladugolf. LdVBl. 1846, nr 12, s. 4. PT 1910, nr 258 B, s. 3.
-GÅRD, se d. o. —
-HUS. (lad- 1718. ladu- 17341815) (numera föga br.) i sht i uttr. man- och laduhus, sammanfattande, om boningshus o. samtliga uthus. VRP 1718, s. 336. BoupptVäxjö 1734. LdVBl. 1815, nr 42, s. 4.
-JORD. (förr) kvävehaltig jord under ladugårdar o. andra uthus o. i blandning med kalk o. aska i komposter i salpeterlador, använd vid framställning av salpeter. Jochnick Handgev. 57 (1854).
-LAGA, r. l. f. (†) lager av säd som är utbredd på loggolvet för att tröskas; jfr LAGA, sbst.1 4. Try ting måste bultas til gagn .. Ladulagan när man trysker (osv.). Grubb 818 (1665).
-LAND. (bygdemålsfärgat i Finl.) ängsteg varifrån det bärgade höet föres till en lada. Hahnsson (1897). Smeds Malaxb. 193 (1935).
-LOGE, äv. -LO. (lade- c. 16001727. ladu- 16301852) (†) tröskloge; äv.: ladubyggnad. Bureus Suml. 43 (c. 1600: Ladhelôn, sg. best.; rättat efter hskr.). Hon skulle haffua tagit En bugha medh obråka hamppa, på hans Ladhu Loo, oloffligh. ÅngermDomb. 10/8 1630, fol. 26. J Upland utbredes säden på Ladu-logen en tvär hand tjok. HushBibl. 1755, s. 180. ÖoL (1852).
-LÅS. [fsv. ladhulas] eg.: lås för lada; användt ss. binamn åt konung Magnus Birgersson. Then menige man i landet begynte kalla honom (dvs. konung Magnus) Ladhulåås, ty han befalte bondhanom göra knappen för ladhuna at fää och annan booskap icke skulle gåå ther in. OPetri Kr. 94 (c. 1540). Sitt tillnamn Ladulås fick .. (Magnus) af den stränga hand och upsigt, som han höll öfver förbudet emot vålldgästningar, hvarmedelst han likasom satte lås för Bondens lada. Botin Utk. 271 (1761).
-LÄNGA, r. l. f. (lad- 1932. ladu- 1890 osv.) (långsträckt) ladubyggnad; äv. om långsträckt byggnad som innehåller flera lador, särsk. (i vissa trakter) samtliga en bys sammanbyggda lador. LdVBl. 1890, nr 130, s. 1. Sandström NatArb. 1: 201 (1908; fr. Öland).
-LÄNGD. (lade- 1757. ladu- 1714) (†) ladulänga. VDAkt. 1714, nr 275. Därs. 1757, nr 22.
-PORT. (inkörs)port till en lada; jfr -DÖRR. Lind (1749; under scheur-thor).
-REDD. (†) ladulänga. VDP 29/2 1764, § 8.
-RÅG. (lade- 1690. ladu- 16901755) (†) råg som förvaras o. torkas i lada; vanl. i motsättning till: rieråg. Rålamb 13: 17 (1690). Rj-torr Råg må med rätta hållas bättre, än Ladu-rågen; ty denne är genom röken .. för rotmasken .. osmakeligare. HushBibl. 1755, s. 84.
-RÄCKA, r. l. f. (lad- 1907. ladu- 1684 osv.) = -LÄNGA. VDAkt. 1684, nr 61. Landsm. 1907, s. 77 (fr. Öland).
-SALPETER. (förr) salpeter utvunnen gm urlakning av ”ladujord”. KrigVAH 1811—15, s. 11.
(jfr d) -STIL. (lad- 1870. ladu- 1857 osv.) (ngt vard.) byggn. byggnadsstil som påminner om ladubyggnader; särsk. i fråga om träkyrkor. Blanche Tafl. 3: 164 (1857). Kyrkan i ladstil skall nu förses med ett torn. AntT 3: 119 (1870). SD 1898, nr 352, s. 1.
-STOMMAN, n. (†) ladubyggnad. BtFinlH 4: 120 (1563).
-SVALA, f. l. r. svalan Chelidon rustica Lin., som bygger sina bon på vindar, i lador o. d.; i pl. äv. (zool.) om släktet Chelidon Forst. Linné SystNat. 49 (1740). Dens. Öl. 1 (1745). 4Brehm 6: 661 (1924).
-TAK. (lad- 18741931. lade- 16501651. lado- 1684. ladu- 1727 osv.) GullbgDomb. 13/9 1650. Hallmfodret har således räckt till, att iag måste taga af ladutaket och gifva till Creaturen 180. kierfvar. HdlÅgerupArk. 29/8 1727.
-TORR, se A.
-VÄGG. (lad- 19181931. ladu- c. 1600 osv.) särsk. om yttervägg. Bureus Suml. 78 (c. 1600). Nu kom det en hagelskur utpå sjön, tät och grå som en ladvägg. Larsson i By BergsmH 2: 18 (1918).
-ÄNG. [fsv. ladhu äng] (†) äng med lada. Teitt Klag. 240 (1555).

 

Spalt L 24 band 15, 1939

Webbansvarig