Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
LÄSA lä3sa2, v.3 -er, -te, -t, -t; äv. (numera bl. starkt arkaiserande l. skämtsamt l. bygdemålsfärgat, särsk. i Finl.) läser, las la4s, läsit, läsen (inf. o. pr. pl. läsa (-æ-, -e-) G1R 1: 26 (1521) osv. lässa (-e-, -sz-) Apg. 8: 30 (NT 1526), ÖB 21 (1712). läässa Stiernhielm Herc. 118 (1648). — pr. ind. sg. akt. läs (-ää-) Luk. 10: 26 (NT 1526), Hedenstierna Kaleid. 224 (1884; i vers). läss (-sz) Mat. 24: 15 (NT 1526), Bolinus Dagb. 17 (1666). lääss (-sz) OPetri Hb. C 2 b (1529), Rudbeckius Luther Cat. 15 (1667). läsar Gezelius ASilfversparre B 3 a (1665). läser Bureus Suml. 42 (c. 1600) osv. — pr. ind. sg. pass. läses (-æ-) 2Kor. 3: 2 (NT 1526) osv. lässes (-sz-) BtÅboH I. 2: 155 (1621), Bolinus Dagb. 56 (1670: upläszesz). — ipf. läste (-e-), resp. i pass. lästes (-ss-) G1R 6: 163 (1529), RARP 1: 146 (1631: vplässtes, pass.) osv. — ipf. ind. sg. akt. las (-aa-) Apg. 8: 28 (NT 1526), Malmberg Fångstm. 188 (1924). laass (-sz) Svart G1 92 (1561), Lucidor (SVS) 286 (1673). lass (-sz) OPetri Tb. 89 (1525; uppl. 1929), Weise 405 (1697). låss Murenius AV 72 (1640). läs Rhyzelius Ant. 54 (c. 1750). — ipf. ind. sg. pass. laass OxBr. 12: 209 (1621: uplaass). las VDP 22/12 1656 (: uplas), RARP 9: 260 (1664: oplas). lass VRP 1626, s. 198 (: Vplass), RARP 1: 146 (1631: Vplass). lases RP 1: 19 (1626: Uplases), CollMedP 22/9 1691. lasses RP 1: 58 (1627: Uplasses). — ipf. ind. pl. akt. loso HH XIII. 1: 326 (1562), Murenius AV 39 (1640). luso RP 1: 39 (1627: Upluso). låso (-e) Joh. 19: 20 (NT 1526), Borg Luther 2: 686 (1753). låsso RP 1: 26 (1626: Öfverlåsso), Murenius AV 422 (1658). läso Brasck Apg. L 1 b (1648), Rhyzelius Ant. 56 (c. 1750). — ipf. ind. pl. pass. loses RP 1: 190 (1629), RARP 3: 218 (1642: oploses). — ipf. konj. låse FörsprNT 3 b (1526), Rudbeckius Luther Cat. 67 (1667). läse Schroderus Hoflefw. 16 (1629). — sup. läsit (-æ-, -e-) G1R 1: 208 (1524), Lundell (1893). lässit (-e-) RA I. 2: 204 (1568), Swedenborg RebNat. 1: 235 (1715: genomlessit). läst BoupptSthm 30/6 1658 (1659) osv. — p. pf. lesatt, n. sg. SkrGbgJub. 6: 38 (1587). lessath (-dh), n. sg. SkrGbgJub. 6: 104 (1558: wplessadh), Därs. 127 (1589: wplessath). lesset (-edh, -it), n. sg. SkrGbgJub. 6: 97 (1588: wplessith), Därs. 171 (1590). läsen (-æ-, -e-, -in) OPetri Tb. 29 (1524; uppl. 1929), Väring Vint. 150 (1927). lässen (-sz-) Apg. 13: 15 (NT 1526), OfferdalKArk. N I. 1, s. 157 (1731: uplässne, pl.). läst Rudbeckius KonReg. 216 (1615: upläste, pl.) osv. — ss. förled i ssgr läss(e)- 1543 (: Lässe bandtt)—1729 (: lässgirug)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, OxBr. 10: 39 (1618)), -ERI (se avledn.), -NING (se d. o.); -ARE, -ARINNA, se d. o. (avledn.), -ERSKA (se avledn.); jfr LÄST, sbst.1
1) uppfatta innebörden av skrivtecken o. omsätta den fortlöpande följden av dessa i motsvarande föreställningsinnehåll (varvid detta antingen kan tyst tillägnas l. högt uttalas med motsvarande ord, satser o. d.). Läsa högt, tyst. Läsa ett brev, en bok, en författare. Har du läst tidningen i dag? Läsa i en bok, en tidning, äv. (numera bl. i Finl.) på en tidning. Läsa om ngn l. ngt. Han är samtidens mest läste författare. Läsa vid ljus. Ligga och läsa (i sängen). Läsa korrektur, se KORREKTUR 2. Jag kan hjälpligt läsa engelska, men icke tala det. För huariom manne som thetta breff Höra see eller læsa. G1R 1: 26 (1521). Barn må ej på en gång läsa och äta: ty det får trögt minne. Fernow Värmel. 256 (1773). Läsa som f—n läser bibeln. Granlund Ordspr. (c. 1880). Böcker att läsa för nöjes skull. De Geer Minn. 1: 8 (1892). Läsa på tidningen. FoU 16: 30 (1903; i Finl.). Mariana, som aldrig läser i bok .. och knappast kan rita till sitt namn hjälpligt. Oterdahl En 98 (1927). Han föresatte sig att mera ingående läsa om de länder och städer, han tänkte besöka. Hellström Malmros 35 (1931). — jfr BLOCK-, BOKSTAVS-, FEL-, FÖR-, HÖG-, INNAN-, KAPP-, KONTROLL-, KORREKTUR-, MISS-, PLUGG-, REN-, SAMMAN-, SMYG-, STORM-, SÖNDER-, TENTAMENS-, TJUV-, UTAN-, ÅTER-LÄSA m. fl. samt BIBEL-, BOK-, FÖLJETONGS-, HALVTIDS-, HELTIDS-, KUNGÖRELSE-, TIDNINGS-LÄSANDE l. -LÄSNING m. fl. — särsk.
a) med särskild tanke på själva förmågan att rätt uppfatta skrivtecknen. Lära läsa. Kunna läsa skrivet, tryckt, ngns stil, runor. Läsa flytande, rent, väl, illa. Hans stil är nästan omöjlig att läsa. Runstenen har blivit tillförlitligt läst av F., men tolkningen är ännu osäker. Kant tu .. läsa thenna scrifftena, och vnderwijsa migh hwadh hon betydher. Dan. 5: 16 (Bib. 1541). Iagh kundhe bådhe læsa och skriffua. Visb. 1: 56 (1573). Så månge, som beqwemlige äro och råd hafwa, skola lära i book läsa. KOF II. 2: 15 (c. 1655). Intill sitt 84 .. år, las han den finaste stil. Alopæus BorgåGymn. 417 (1816). — särsk.
α) i uttr. läsa innan, innantill, inuti, utan, utantill, se resp. adv.
β) i imper., ss. uppmaning att företaga en rättelse av ngt skrivet l. tryckt, stundom äv. att särskilt uppmärksamma det; särsk. vid rättelse av tryckfel. Ett hundrade ellofva (läs 111!) fulla Toddiar. VexjöBl. 1842, nr 16, s. 1. Sista raden, står: berg, läs: borg. Hellquist EtymOrdb. 1262 (1922).
γ) övergående i bet.: uttala. C för e, i, y läsesz såsom S. Pourel de Hatrize 8 (1650). Att .. i stafningen nämna f och läsa v. Hof Anm. 19 (1760).
δ) i utvidgad l. oeg. anv., särsk. med avs. på morsealfabetets tecken, noter, karttecken osv. l. på framställning som använder dylika tecken; äv. om avlyssnande o. uppfattande av morsesignaler, uppfattande av tal gm iakttagande av läpprörelserna o. d. Läsa noter, (mus.) (utan hjälp av instrument) gm noterna bilda sig ett begrepp om ett musikstyckes harmoniska o. melodiska innehåll. Läsa kartan, med ledning av kartans tecken bilda sig en föreställning om de geografiska, geologiska, ekonomiska osv. fenomen som kartan i grafisk form söker åskådliggöra l. (vid vandring, färd o. d.) bestämma den punkt (i terrängen) där man vid en viss tidpunkt befinner sig. (Han) brukade .. läsa musik, när han saknade tillfälle att få höra sådan. SvBL 4: 5 (1862). När (de dövstumma) barnen lärt att läsa ljuden från läpparne. LfF 1863, s. 47. Den amerikanske telegrafisten läser vanligen endast med sina uppöfvade öron. Beckman Amer. 2: 142 (1883). LbTopogr. 97 (1907). Anrep-Nordin HbKördir. 9 (1920).
b) med särskild tanke på vad man kan inhämta l. få reda på i ngn skrift o. dyl. l. på förhållandet att ngt bringas till allmän kännedom därigm att det är tryckt, inristat l. dyl. Var dag läser man i tidningarna om nya förskingringar. Det står att läsa på sid. 15. På minnestavlan läser man följande inskription. Hwadh är scriffuit j laghen?, hwrw lääs tu. Luk. 10: 26 (NT 1526). Såsom om Konung Ring läses, at han hafuer warit vthi Göthalanden en härlig Monarch. Tempeus Messenius 13 (1612). En dråplig sak; Ehrt Nambn får lässas i Gazetten. ÖB 21 (1712). En artikel om ”Café-kritiken”, som nyligen stod att läsa i den Konstitutionelle. BEMalmström 7: 403 (1845). Snoilsky 2: 1 (1881). (†) Vnder stod en liten Tafla, thervppå thesze Ord at läsandes woro. Weise 419 (1697).
c) refl. i förb. med predikativ angivande resultatet av läsningen. Fast .. (de skriftlärda) i Mose Lag ha läst sig grå och gamla. Brenner Pijn. 8 (1727). (Filosofen) hade förläst sig .., alldeles som man förr i tiden läste sig kollrig på riddarromaner. Heidenstam Skog. 224 (1904). — särsk. i uttr. läsa sig till ngt, gm läsning (ofta i motsats till: gm erfarenhet, iakttagelser o. d.) få viss uppfattning om ngt l. komma i besittning av ngt. Kling Spect. Bbb 4 a (1735). Att den fint bildade qvinnan sällan läst sig till, utan vanligen left sig till sin bildning. Wetterbergh SamhKärna 2: 157 (1857). Man pryder .. (julgranen), emedan man sett en annan göra så, ej därför att man läst sig till det i böcker. Nilsson FolklFest. 71 (1915).
d) (i sht i fråga om ä. förh.) i pregnant anv.: läsa bibeln o. andaktsböcker, läsa Guds ord; särsk. i fråga om väckelserörelsernas fromhetsliv; jfr LÄSARE 2. Hon laas, hon badh, hon hölt sin Gudh i ähra. Broman Glys. 2: 276 (i handl. fr. c. 1645). Denna församling och nästgränsande socknar äro från långliga tider tillbaka bekanta för sina Conventiklar och för sitt myckna läsande. Newman NordskVäck. 1: 229 (i handl. fr. 1817). Vasenius Top. 2: 418 (i handl. fr. 1843).
e) om (systematisk o. regelbunden) läsning med särskilt syfte att förvärva kunskaper; studera; i sht i fråga om skolgång, studier vid universitet o. d.; äv. abs.: läsa flitigt o. systematiskt; driva studier; läsa på examen. Läsa läxor. Läsa för ngn, studera under ngns ledning, taga lektioner för ngn (jfr δ β’ o. g). (Då) böriade Sigri läsa ABC. JBureus (1627) i 2Saml. 4: 107. (Vi kommo) til Vpsala, ther mine disciplar, vtom hwad the hema läso för mig, kunde nu med vpbyggelse höra publicas lectiones. Rhyzelius Ant. 56 (c. 1750). Du har läst, Adolfine, du vet oändligt mer än jag. Almqvist DrJ 19 (1834). I denna skola läste dock Svedelius mestadels som privatist. 3SAH 4: 22 (1889). Zachris låg hemma på Kuddnäs och läste den hösten. Lagerlöf Top. 128 (1920). — särsk.
α) med avs. på visst ämne l. ämnesområde. Läsa juridik, historia, latin. (Jag) Las Hebraeam för Blanchovio. Schück VittA 1: 41 (i handl. fr. 1585). Vi fingo i uppgift att på fri hand rita upp det land vi läste. Linder Tid. 124 (1924).
β) i uttr. läsa på en examen o. d., driva studier som avse avläggande av viss examen; äv. (ngt vard.) läsa på prästen, studera för att bli präst; äv. (i universitetsspr.) i uttr. läsa på l. till visst betyg, läsa den kurs som fordras för visst betyg. Läsa på (teologie, filosofie) kandidaten, licentiaten, resp. (i fråga om ä. förh.) läsa på dimmen, graden, hovrätten. Wikner Vitt. 1 (1863). När han beslöt läsa på presten. Strindberg Fjerd. 65 (1877). Tack vare, att hon läst till cum laude, blef hon approberad. EFries (1878) hos Cederschiöld Banbr. 49.
γ) (numera ngt vard.) i uttr. läsa till, äv. (numera bl. i Finl., ngt vard.) läsa sig till präst, studera till präst; äv. (i Finl., ngt vard.) i uttr. läsa sig till magister, studera så att man blir promoverad till magister. Lindfors (1815). Topelius Fält. 2: 47 (1856: till magister). Vasenius Top. 1: 79 (1912: till präst).
δ) i fråga om (deltagande i) av en (församlings)präst meddelad undervisning.
α’) (förr) i fråga om kristendomsundervisning i allmänhet. Sundelius NorrköpMinne 628 (1798). Almqvist DrJ 219 (1834).
β’) i fråga om konfirmationsundervisning l. konfirmation; särsk. i uttr. gå och läsa, äv. (i folkligt spr.) (gå och) läsa för prästen l. enbart läsa, förr äv. i uttr. läsa till skrift l. till nattvarden o. d., deltaga i l. få konfirmationsundervisning; i uttr. ha gått och läst ofta liktydigt med: bliva konfirmerad. Läsa på gången, se GÅNG III 1 b slutet. Lindfors (1815). Bremer Brev 1: 72 (1824: läste till Nattvarden). Prins Carl, som nu läser till skrift för Biskop Butsch. Geijer Brev 395 (1841). Therese .. hade nyss gått och läst, såsom det heter. Blanche Tafl. 1: 71 (1856). Jag läste på samma gång som yngsta prestgårdsmamselln. Fredin Dan. 87 (1888). Sandel Dropp. 5 (1924).
ε) (i Norrl., i vissa trakter) i p. pf. läsen i adjektivisk anv.: beläst; boklärd. Högberg Baggböl. 1: 28 (1911). Han var nog mera läsen än slängd i sånt (dvs. i jakt). Väring Vint. 150 (1927).
f) uppläsa (ngt för ngn), läsa (ngt) högt (för ngn), föreläsa (se d. o. 1); numera, utom i kanslispr., vanl. med bestämning som antyder att det är fråga om uppläsning. En eder kyrkeprest benembd Her Symon haffuer læsit eth opit breff för almogen. G1R 1: 208 (1524). (Jesus) stodh vpp och wille läsa (i synagogan). Luk. 4: 16 (NT 1526; Bib. 1917: föreläsa). Han (har) med målet ej annan befattning haft än att han blott varit närvarande då handlingarne lästes. Wedberg 1HD 251 (i handl. fr. 1790). Hon läser poesi så vackert. UngKraft. 1907, s. 51. Om åtta dar skall hon få läsa i radio! BygdFolk 1: 10 (1927). — särsk.
β) (numera bl. tillf.) i fråga om uppläsning utantill. (Var och en skall prövas vid konfirmationen) om han .. Cathechismi puncktar och stycker rätt läsa och förstå kan. KOF 1: 226 (1575). Kyrkol. 2: 10 (1686).
γ) (numera bl. i universitetsspr., ngt arkaiserande) hålla föreläsning(ar), föreläsa (se d. o. 2); särsk. i uttr. läsa över ngt, förr äv. läsa ngt. OxBr. 12: 9 (1613). En Professor utan ambition kan vähl läsa en timma, ja en hel termin, utan arbete. Linné Bref I. 4: 97 (1749). Prof. Neikter, som läser människans fysiska och moraliska historia. MoB 7: 3 (1799). M. Celsius hade .. läst däröfver (dvs. över optiken) 1669/70. Annerstedt UUH II. 2: 317 (1909).
δ) om prästens framsägande av ritualen vid en gudstjänst o. d.; ofta motsatt: sjunga. Läsa litanian, mässan, förr äv. läsa mässa. OPetri Hb. C 2 b (1529). (Ursinus) haffver .. inkallet en jesuuit, hvilken hemligh skulle messe läse. HT 1920, s. 104 (1625). Litanian, som är en gammal böön, .. skal .. mäst läsin och stundom sungen warda. KOF II. 2: 113 (c. 1655). Hb. 1917, s. 21. särsk. (i folkligt spr. i vissa trakter l. arkaiserande) om utförande av kyrklig förrättning (l. likartad ceremoni) l. förberedelse till sådan. Att man läst öfver dem, vet jag. Almqvist Går an 136 (1839; om vigsel). Jag har jordat henne .. och läst öfver henne. Topelius Vint. II. 1: 125 (1850, 1881). Kan inte .. (dessa) förståndiga, redliga män läsa i jorden och döpa? Strindberg GötR 105 (1904; om jordfästning). Innan kistan bars ut, skulle .. (han) enligt gammal sed läsa liket ur huset. Hedberg Fria 166 (1933).
ε) med avs. på bön till Gud (helgon o. d.) som framsäges av enskild person; särsk. i uttr. läsa en bön, Fader vår osv., äv. (numera ngt vard.) enbart läsa, bedja en bön l. böner, bedja; äv. i samma uttr. med avs. på tyst bön. Har du läst (för l. till maten)? OPetri Clost. C 4 b (1528); trol. i denna bet. (Han) Badh them .. läsa pater noster och Aue Maria för hans fadhers siäll. Svart G1 105 (1561). (De fattiga i hospitalet skola) läsa öfwerliudt, när the gå till och från bordh. Rudbeckius Kyrkiost. 60 (c. 1635). Den rätt kan läsa sitt Fader vår, / Han rädes hvarken fan eller trollen. Geijer I. 3: 288 (1815). Efter afklädandet lästes aftonbön. De Geer Minn. 1: 7 (1892). Andersson MickelR 168 (1900). särsk. i uttr. läsa till l. från bords o. d., se BORD, sbst.1 6 d.
ζ) (i fråga om ä. l. folkliga förh.) framsäga en besvärjelse, magisk formel o. dyl. l. en bön som man anser ha magisk värkan (över ngn l. ngt); särsk. i uttr. läsa över, förr äv. på ngn l. ngt. Läsa i salt, i syn, se resp. sbst. Lille Jöns hustru .. och hennes dotter signa och läsa öfwer the siucka. ÄARäfst 12 (1596). Läsa på sår. ArkNorrlHembygdsf. 1924—25, s. 2 (c. 1650). Högmans-Inga, som alltsomoftast brukade komma till gården för att läsa över grisar och kor. Lagerlöf Mårb. 18 (1922). särsk.
β’) (i folkligt spr.) i utvidgad anv.: uttala förbannelser o. d. (över ngn). Läsa ve och förbannelse över ngn, se VE. Huru läste vi icke öfver vår .. lärare, som (osv.). Wieselgren UppsL 6 (1907).
g) meddela undervisning, undervisa; särsk. i uttr. läsa (ngt) med ngn, äv. (numera knappast br.) för ngn (jfr e), undervisa ngn (i ngt), vara lärare för ngn; förr äv. i uttr. läsa ngt, undervisa i ngt (jfr f γ); förr äv. i uttr. läsa i skolan o. d., meddela undervisning i skolan. Läsa läxor med ngn, undervisa ngn gm att preparera l. förhöra hans läxor. Han hade begynt läsa i Scholan och vtleggia Euangelium Matthei. Svart G1 139 (1561). Börjede jagh (Johan Skytte til hielp) läsa för Hertig Göstaf och Fröiken. JBureus (1604) i 2Saml. 4: 35. (Lärarna vid gymnasierna) måtte wara förtenchte, till att läsa alle Artes liberales. Thyselius HdlLärov. 1: 8 (1620). Till och med latin och grekiska läsas med de lärjungar, som önska det. PT 1904, nr 236, s. 3. — särsk.
α) (†) i uttr. läsa för ngn, meddela ngn konfirmationsundervisning. Biskop Butsch, som läst för honom, examinerar. Geijer Brev 402 (1841).
β) (mindre br.) om läroanstalt. Alingsås allm. lärovärk, som läser på fem klasser. GHT 1896, nr 5 A, s. 2.
h) bildl.; särsk. i fråga om ngt mer l. mindre abstrakt som uppfattas ss. skrivet l. tryckt. Läsa i ödets bok. Adlerbeth FörslSAOB (1798); jfr BOK, sbst.2 1 a λ β’. Den som ej förstår läsa i naturens bok. CFDahlgren 3: 94 (1819); jfr BOK, sbst.2 1 a λ α’.
2) [specialanv. av 1 h] skaffa sig viss uppfattning (av ngt) på grund av de slutsatser man drar ur en skriftlig framställning l. av ngt som man ser l. studerar. — särsk.
a) i fråga om skriftlig framställning. Jag tycker mig läsa missnöje i ditt bref. BrefKrigFinl. 142 (1809). 2SAH 55: 371 (1878). särsk. [jfr d. læse mellem linierne] oeg., i uttr. läsa mellan raderna, förstå vad den skrivande (l. författaren) eg. har tänkt, fastän han icke uttryckt det i tydliga ord. Ljunggren Est. 2: 307 (1860). I hvad jag .. skrifvit, kunde nog mellan raderna läsas mina innersta tankar. De Geer Minn. 1: 85 (1892).
b) sluta sig till ngt av ngns l. ngts utseende o. d.; av ngns yttre se l. tyda vad han tänker o. d.; äv. abs. Läsa ngt i ngns ansikte, ögon, blick. Läsa i askan, göra sina slutsatser l. hänge sig åt fantasier på grund av askans utseende. Serenius Yy 3 a (1734). Liksom geologen i bergens bildningar .. läser jordens historia. Geijer I. 1: 66 (1818). Blenda trodde sig läsa köld och liknöjdhet hos Herman. Knorring Ståndsp. 2: 94 (1838). Strindberg Kamm. 2: 26 (1907). Jag läser ärlighet i dina ögon. Heidenstam Svensk. 1: 48 (1908). särsk. i överförd anv., om genomskådande av ngns hjärta, själ, tankar o. d. Läsa ngns tankar. Bremer Grann. 2: 223 (1837). Augustus upphörde aldrig att läsa i menniskorna. Rydberg RomD 25 (1877). Så vidt jag kunde läsa i hans själ, var han ledd af .. upphöjdhet i tänkesätt. De Geer Minn. 1: 165 (1892). Strindberg Fagerv. 185 (1902).
1) till 1, = avläsa, v.2 II. Läsa av elektriciteten (vard.), avläsa på mätaren hur mycket elektrisk ström som förbrukats. Läsa af en sextant. Ramsten 43 (1866). På Lloyds signalstation står man nu och läser af signalerna. Nyblom Österut 2 (1908). särsk. (†) med avs. på korrektur: läsa. Strindberg RödaR 101 (1879).
LÄSA BORT10 4. [fsv. läsa bort (i bet. 2)]
1) till 1: gm läsning fördriva (tiden, bekymmer o. d.). Hedin Bagdad 87 (1917). Hedenvind-Eriksson Hjul. 112 (1928).
2) (i fråga om ä. l. folkliga förh.) till 1 f ζ: gm läsande av magisk formel osv. fördriva (sjukdom, onda andemakter o. d.), ”mana bort”. Gamla käringar understå sig ibland at läsa bort Frossan. Lindestolpe Fross. 28 (1717). Så slog han upp sin svartkonstbok och så läste han bort hela trollbyket. FoF 1915, s. 186. jfr bortläsa. —
LÄSA EFTER10 32, äv. 40. till 1 f: säga efter (ngt som en annan läser före). KOF 1: 380 (c. 1618). jfr efterläsa. —
LÄSA EMOT10 04. till 1: för kontroll följa med i ett exemplar av ett skrivet aktstycke l. i ett korrektur o. d., då ngn annan läser högt i ett annat exemplar resp. i tryckmanuskript o. d. Strindberg RödaR 168 (1879). jfr motläsa. —
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1 e δ β’, dels refl., dels i uttr. läsa fram på gången. Vi hafva begge läst fram oss för samma en. Almqvist TreFr. 3: 54 (1843). Karen, som läste fram på gången i höstas. Strindberg SvÖ 2: 153 (1883). Väring Vint. 20 (1927).
2) (†) till 1 f: föreläsa, föredraga; läsa upp. (Davids psalmer) äro lustige till att höra: om man än intet sungo, uthan slätt läste them fram. Rudbeckius KonReg. 449 (1619). Och är jag intet nögd med thet, at the läsa meningen fram och kunnan vtan til. Swedberg Cat. d 3 b (1709). Scherping Nyck. 32 (1730, 1754).
3) (i fråga om ä. l. folkliga förh.) till 1 f ζ: framskaffa l. framkalla (ngt) gm läsning av besvärjelse o. d. Landsm. VIII. 3: 339 (c. 1900).
4) till 2, = framläsa 2; äv. refl. Den klass af skrifvelser, der man får läsa fram ganska bestämda åsigter mellan raderna af mycket modererade meningar och uttryck. SvTidskr. 1871, s. 268. (L.) läser sig .. fram till det nästan modernt känsliga i Racines skildring av mänskliga lidelser. Söderhjelm Levertin 2: 277 (1917). —
LÄSA FÖRE10 32. särsk. (†)
2) till 1 g: undervisa (ngn); äv. med sakobj.: undervisa i (ngt). SthmTb. 16/5 1599. (Han) fick loff till att hafua fyra eller fem poikar till att läsa före .. Svenska. KyrkohÅ 1915, s. 368 (1621). VDAkt. 1684, nr 39. —
LÄSA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. till 1: genomläsa. Schroderus Os. 1: 719 (1635). Jag .. läste sedan igenom hvad jag skrifvit. De Geer Minn. 1: 101 (1847, 1892). jfr genomläsa. —
LÄSA IHOP10 04, äv. HOP4. (i folkligt spr.) till 1 f δ slutet, om präst: gm vigsel förena (brudfolk) med varandra, viga. Tills jag och Clarisse skola läsas ihop. Wetterbergh Sign. 241 (1843). Strindberg Kamm. 2: 21 (1907). —
LÄSA IN10 4. jfr inläsa, v.2
1) till 1: gm läsning inlära (ngt). Strindberg RödaR 35 (1879). Reisman läste in den praktiska filosofin för prillan på en dag. Lindqvist Stud. 15 (1906).
2) till 1, refl.: gm läsning tränga in (i visst ämne, språk o. d.), så att man mer l. mindre behärskar det. Jag har försökt att läsa mig in i Joels profetior, men förgäfves. CFDahlgren (1823) hos Fredlund Dahlgren 169. Religionshistoriker, som icke med omsorg läst sig in i språket utan måste lita till översättningar. SvTeolKv. 1939, s. 264.
3) till 1 e: läsa, så att man kommer in i en skola; särsk. refl. Han läste (sig) in i lärovärket.
4) till 1 g: undervisa (ngn), så att han kommer in i en skola o. d. De två äldsta brödraparen hade lästs in till gymnasiet. Oterdahl Skolfl. 77 (1924).
5) [efter t. einlesen] till 2, i uttr. läsa in ngt (l. ngn) i ngt, lägga in en viss mening (l. se en viss person avspeglad l. uppenbarad) i ngt (eg. i ngt som man läser). Man läste in i Böhmes natursymbolik sin tids filosofiska tankar. Nilsson SvRom. 369 (1916). Man får läsa in Kristus i lagen. SvTeolKv. 1939, s. 178. —
LÄSA PÅ10 4.
2) till 1 e: läsa (ngt) för att lära sig det (utantill), läsa över. Läsa på sina läxor. Wetterbergh Sign. 155 (1843). jfr påläsa. —
LÄSA TILL. (†) till 1 f: diktera (för ngn). Han laas migh all thenna orden til vthaff sinom munn. Jer. 36: 18 (Bib. 1541). —
LÄSA TILLBAKA10 040, äv. 032.
3) till 1, refl. i uttr. läsa sig tillbaka till ngt, gm läsning försätta sig tillbaka (till viss tid o. d.). BL 6: 217 (1840).
4) (i fråga om ä. l. folkliga förh.) till 1 f ζ: gm läsande av magisk formel osv. skaffa (ngt) tillbaka. FoF 1915, s. 186. —
LÄSA UPP10 4, äv. OPP4. jfr uppläsa.
1) till 1 e, refl.: gm (flitig) läsning förkovra sig (i visst ämne); särsk. i uttr. läsa upp sig i högre klass, läsa, så att man blir flyttad till högre klass. Widegren (1788). De skolbarn, som blifvit efter och behöfde ”läsa upp” sig under mellanterminerna. DN 1894, nr 8912 A, s. 2.
2) till 1 f, = läsa, v.3 1 f. Läsa upp protokollet från föregående sammanträde. RA I. 2: 8 (1561). Moberg .. läste .. med darrande stämma .. upp sin .. dikt. Siwertz JoDr. 91 (1928). särsk.: för en lärare o. d. redogöra för l. läsa utantill (ngt som man lärt sig); jfr läsa, v.3 f β. Läsa upp sin läxa för ngn. 7. (maj) Läste jag upp Europas Geographie för magistern, och det gick förträffligt. Topelius Dagb. 1: 77 (1833).
3) till 1 g: undervisa (ngn), så att han kommer upp i högre klass. DN 1895, nr 9170 A, s. 4. Patrik Gyllenhammar läste jag upp i VI: 2 i matematik. Laurin 1Minn. 317 (1929). —
LÄSA UT10 4. [fsv. läsa ut (i bet. 1)] jfr utläsa.
2) (föga br.) till 1 a γ: uttala (ngt), läsa. För att läsa ut grekiska rätt, borde man .. göra afseende både på qvantitet och accent. Almqvist GrSpr. 12 (1837). Schück o. Lundahl Lb. 1: 30 (1901).
3) († utom i b) till 1 f: läsa upp (ngt) i dess helhet. (Hon) lass fader wår vht. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 454 (i handl. fr. 1618); jfr läsa, v.3 1 f ε. Wallquist EcclSaml. 1—4: 354 (1767). särsk.
a) till 1 f γ: hålla en föreläsning till slut. Sedan the hade läsit sin tijma vth. ConsAcAboP 1: 189 (1645).
b) (i fråga om ä. l. folkliga förh.) till 1 f ζ: gm läsande av magisk formel osv. fördriva (ngn ond andemakt o. d.). Läsa wth fanen. ConsEcclAboP 393 (1660). Hembygden(Hfors) 1913, s. 84.
4) till 2: gm läsning urskilja l. sluta sig till (ngt). Ur hans dramer kunna vi icke läsa ut vare sig protestantism eller katolicism. NordT 1892, s. 60. Man (kan) mellan raderna .. läsa ut en tydlig animositet mot Hadorph. Schück VittA 2: 182 (1933). —
2) till 1 e: läsa på (ngt); jfr läsa på 2. Läsa över sina läxor. LPetri KO 88 a (1561, 1571). Wulff 80År 102 (1926). särsk. bildl., i fråga om inpräglande på förhand av vad man skall säga l. göra. Topelius Fält. 2: 275 (1856). (Den frigivne fången) har läst över vad han skulle säga till (sin hustru). Lagerlöf Körk. 138 (1912).
-ANSTALT, se C. —
-ART. (läs- 1782 osv. läse- 1768—1902 (fr. Finl.)) (i fackspr.) om den form vari ett visst textställe uppträder med olika lydelse, stavning osv. i olika handskrifter l. upplagor. Stället föreligger i många olika läsarter. Wallquist EcclSaml. 1—4: 28 (1768). Vikten av att få fram i möjligaste mån riktiga läsarter av de romerska författarnes skrifter. Grimberg VärldH 7: 336 (1936). —
(1 e) -BAGGE. [jfr plugghäst] (†) plugghäst; läskarl. Blanche Bild. 2: 133 (1864). Därs. 4: 188 (1865). —
-BAND, se C. —
-BARN. (läs- 1796 osv. läse- 1750—1885)
2) (i folkligt spr.) till 1 e δ β’: nattvardsbarn, konfirmand. Lindfors (1815). Lagerlöf BarnM 195 (1930). —
-BIBLIOTEK, -BOK, se C. —
-BORD. (läs- 1807 osv. läse- 1760—1904) bord varvid man läser; numera i sht om dylikt bord i läsesal o. d. samt om bord med mekanisk ställanordning för den läsandes bekvämlighet; förr äv. om läspulpet. Bælter Cerem. 145 (1760). Mekaniskt läsbord. KatalIndUtstSthm 1897, s. 75. Vid hvarje läsbord (i läsesalen äro) fästa lampor med golfkontakt. Wåhlin GbgStadsbiblFestskr. 34 (1900). —
-CIRKEL, se C. —
-DAG. (läs- 1792 osv. läse- 1805—1828) till 1 e: dag varunder man läser o. studerar; särsk. (i sht pedag.) om skoldag. SP 1792, nr 51, s. 3. SFS 1909, nr 28, s. 14. Efter slutad läsdag. HågkLivsintr. 7: 303 (1926). särsk. (i folkligt spr.) till 1 e δ β’, om dag då konfirmandundervisning meddelas. Linder Tid. 260 (1924). —
-DRAMA l. -DRAM. (läs- 1879 osv. läse- 1860—1921) diktvärk i dramatisk form som är avsett l. lämpat för att läsas (icke att uppföras). Ljunggren Est. 2: 401 (1860). FinT 1919, 2: 271. —
-FEL, n. (läs- 1850 osv. läse- 1773—1909) felläsning av ngt skrivet l. tryckt; äv. konkretare, särsk. om ordform i tryckt text l. avskrift, beroende på feltolkning av manuskriptet resp. originalet. Lagerbring 1Hist. 2: 275 (1773). —
(1 e δ β’) -FLICKA, f. (i folkligt spr.) kvinnlig konfirmand. WoJ (1891). Moberg Sedebetyg 76 (1935). —
-FOLK. (läs- 1867 osv. läse- 1760—1823)
1) (tillf.) till 1 (e), om personer som ägna sig åt läsning o. studier, läsmänniskor. SvMerc. 1763, s. 802 (1760).
2) (†) till 1 d, sammanfattande, om läsare (se d. o. 2); särsk. i sg. best. PrestP 1823, 1: 123. Böttiger 5: 17 (1867, 1874). —
-FRI. i sht pedag. till 1 e, g, om dag o. d.: som är fri från läsning l. undervisning. Läsfria måndagar. SvD(A) 1919, nr 245 A, s. 5. —
(1 a) -FÄRDIGHET~002 l. ~200. (läs- 1846 osv. läse- 1878—1899) i sht pedag. förmåga att läsa. TLär. 1846—47, s. 52. —
-FÖRENING, se C. —
(1 (e)) -FÖRHÖR. (läs- 1792 osv. läse- 1781 (: LäseFörhörs böckerna)—1906) (i sht i vissa trakter) husförhör. Wallquist EcclSaml. 1—4: 413 (1790). Ekholm Torp. 17 (1923).
(1 (e)) -GIRIG. (läs- 1709—1914. läse- c. 1765) (numera föga br.) läslysten; förr äv.: vetgirig. Swedberg Ungd. 233 (1709). Lindskiöld giorde med denne läsgirige unge Herre en flerårig utrikes resa. HSH 8: 15 (c. 1800). Vetterlund Skissbl. 295 (1914). —
(1 (e)) -GIRIGHET~002 l. ~200. (numera föga br.) stark lust att läsa l. studera; förr äv.: vetgirighet. Odhelius ÅmVetA 1789, s. 3. Svedelius Lif 60 (1887). —
-GLAS.
-GLASÖGON~020, pl. (i fackspr.) avpassade för svag- o. långsyntas ögon i o. för läsning. Östergren (1932). —
(1 (e)) -GRÄL, m. (†) bokmal (se d. o. 2), lärdomspedant; jfr gräl, sbst.1 II. Adlerbeth FörslSAOB (1798). —
(1 e) -HUVUD. om studiebegåvning. Min discipel .. har ej läshufvud. Choræus Bref 70 (1800). Axel hade bäst läshuvud av pojkarna. Moberg Rask. 263 (1927). särsk. i utvidgad anv., om person. VL 1897, nr 91, s. 2. Wallengrenarna ha gjort sig kända som utmärkta läshuvuden. SvD(A) 1934, nr 317, s. 24. —
(1 (e)) -HÅG, förr äv. -HUG. (läs- 1851 osv. läse- 1763) (i skriftspr.) läslust; studiehåg. Annerstedt UUH Bih. 4: 174 (i handl. fr. 1763). Berg LittBild. 1: 98 (1912). —
(1 (e)) -HÅGAD, äv. -HUGAD, p. adj. (i skriftspr.) Tenow Solidar 3: 167 (1907). Söderblom Herdabr. 22 (1914). —
-KABINETT, se C. —
(1 e) -KAMMARE. (läs- 1793—1889. läse- 1781) (†) studiekammare; äv. om skolrum. VDAkt. 1781, nr 267. Grenander Niemeyer 157 (1805). Han hade .. mindre uppehållit sig i läskammaren än på ströfverier och jagt. Santesson Nat. 254 (1880). Björkman (1889). —
-KAMRAT. (läs- 1769 osv. läse- 1718—c. 1845)
1) (numera bl. tillf.) till 1 e: kamrat tillsammans med vilken man läser o. studerar, studiekamrat. LinkStiftsbibl. Brev 8/12 1718. En läskamrat önskas i vanliga skolämnen för en flicka om 12 år. GHT 1896, nr 212 A, s. 4 (annons).
2) (i folkligt spr.) till 1 e δ β’: kamrat vid konfirmationsläsning. Dalin (1853). (†) Så socken- och läskamrat till Guds bord han än var med honom. Almqvist TreFr. 3: 85 (1843). —
(1 e) -KARL. (läs- c. 1750 osv. läse- 1779) (numera i sht ngt vard.) mansperson som ägnar sig åt studier; lärd man, stundom med bibet. av: kammarlärd; äv.: studiebegåvad mansperson; förr äv. allmännare: studerande. Linné Diet. 2: 64 (c. 1750). Leopold (SVS) II. 1: 17 (1775). Jag har egentl(ige)n en tjufpojkagtighet i mig som ej passar för en Läskarls gravitet. Geijer Brev 197 (1815). Det är inte meningen, .. att min son skall bli en läskarl, en pedant. Blanche Bild. 2: 10 (1864). —
-KARTA. sjöt. i fråga om äldre nordisk navigeringskonst: seglingsbeskrivning, portolan; jfr sjö-bok. Nordenskiöld Periplus 76 (1897). —
(1 e) -KLASS. (läs- 1821 osv. läse- 1798—1835)
1) i fråga om ä. skolförh.: klass i den lärda skolan; motsatt: skriv- l. räkneklass. VDAkt. 1798, nr 269. Roos Skolg. 26 (1868).
(1 g) -KONDITION. (läs- 1847. läse- c. 1820) (†) informatorsbefattning. Fallén Biogr. 48 (c. 1820). NVexjöBl. 1847, nr 21, s. 1. —
(1 a) -KONST(EN). (läs- 1753 osv. läse- 1811—1894) konsten att läsa. Begynnare i läskonsten. Hof Skrifs. 113 (1753). —
-KRETS, se C. —
-KUNSKAP~02. (läs- 1876—1932. läse- c. 1845)
-LAG, n. (läs- 1764 osv. läse- 1768—1834)
1) (numera bl. i Finl.) till 1 (e): husförhörsrote. VDAkt. 1768, nr 111. Hembygden(Hfors) 1917—18, s. 96.
2) till 1 e: grupp av elever som läser o. studerar tillsammans. Ekblad 58 (1764). Skandia 3: 93 (1834). —
(1 e) -LIV. (mera tillf.) ägnat åt läsning o. studier. Jag blir allt mer och mer öfvertygad, att det stilla läslifvet icke är det tjenligaste för mig. Hjärne DagDrabbn. 124 (i handl. fr. 1804). —
-LUST. (läs- 1819 osv. läse- 1741—c. 1765). Få tillfredsställa sin läslust. Ha en utpräglad läslust. Högström Anm. 9 (1741). —
(1 e) -LYMMEL. (†) lärd tölp, plugghäst. Dalin Arg. 1: 30 (1733, 1754). Bergman VSmSkr. 87 (1825). —
-LYSTEN. som har (stark) läslust. Draga till sig den läslystna allmänhetens uppmärksamhet. Reuterdahl SKH 4: 461 (1866). —
-METOD. (läs- 1911 osv. läse- 1785—1925)
1) pedag. till 1 a: metod enligt vilken man lär sig (l. andra) att läsa. Broocman TyUnd. 2: 122 (1808). PedT 1897, s. 472.
2) (†) till 1 e, g: läsordning, undervisningsplan. Nordin Bet. XXXIX (1785). HFinSkolvH 1: 182 (1799). —
(1 g) -MOSTER. (i fråga om ä. förh., i folkligt spr.) om lärarinna. WoJ (1891). Hagström Herdam. 3: 654 (1899). —
(1 e, g) -MÅNAD. pedag. tid av en månads längd varunder undervisning bedrives. BerRevElLärov. 1843, s. 19. —
(1 e) -MÄNNISKA. (ngt vard.) om person som ägnar sig åt läsning o. studier. —
-MÄSTARE. (läs- 1594—1897. läsa- 1604. läse- 1576—1932)
2) (numera bl. hist.) till 1 g: person som meddelar undervisning, lärare; preceptor; informator. HovförtärSthm 1586 B, s. 13. Til alfvarlig sysselsättning har jag mina gossar, hvilkas Läsmästare jag sjelf är. JärtaBrefv. 1: 4 (1812). särsk.
a) (i fråga om ä. romersk-katolska förh.) = lektor 2. KlädkamRSthm 1576 B, s. 76 b. Hildebrand Medelt. 3: 991 (1903).
c) = lektor 4. Wallius 2Likpr. 145 (1628). Två Läsemästare uthi Gymnasio läsa Theologiam och Lingvas Græcam och Hebræam. Botvidi Gymn. 1 (1633).
d) (†) om professor; jfr läsa, v.3 1 f γ. Annerstedt UUH Bih. 1: 25 (i handl. fr. 1593). (Vid universitetet skola vara) läsamestare eller professores, som man them på latin plägar kalla. Därs. 48 (i handl. fr. 1604). KOF II. 1: 445 (1659).
Ssg: läsmästar(e)-gård. (†) till -mästare 2, om lärares boställsgård. Stiernman Com. 2: 644 (1650). —
(1 (e)) -MÖTE. (läs- 1800 osv. läse- 1678—1919) (numera bl. i vissa trakter) sammankomst i hemmen (l. i kyrkan) för att utröna församlingsmedlemmarnas färdighet i läsning o. kristendomskunskap; husförhör; förr äv. om barnundervisning som meddelades av klockare. VDP 31/7 1678. (Hon) kommer aldrig til Läsemöte, hwarcken i Kyrckian eller i gårderna. VDAkt. 1704, nr 374. Cavallin Herdam. 1: 74 (1854; om ä. förh.). jfr (tillf.): (Jag) ämnar .. att hvarje sommar utsätta läsmöten i hvarje härad, der jag .. examinerar det yngre presterskapet i saker som jag året förut uppgifver. Tegnér (WB) 5: 510 (1825). —
(1 e, g) -ORDNING. (läs- 1817 osv. läse- 1821—1921)
1) pedag. arbetsordning för läroanstalt; särsk. konkret(are), om schema. Skolordn. 1817, s. 64. Den invecklade läsordning, som är oskiljaktig från en sådan större läroanstalt på flera bildningslinier. SvT 1852, nr 175, s. 2. Läsordningen anslås i lärosalarne. SFS 1896, nr 26, s. 9.
(1 e, g) -PLAN, r. l. m. (läs- 1828 osv. läse- 1843—1917 (fr. Finl.)) pedag. = -ordning 1. BetUnd. 1828, Bil. 1, s. 32. För lästermin fastställd läsplan. SFS 1910, nr 145, s. 7. —
-PROV. (läs- 1843. läse- c. 1870—1894)
1) till 1 (e): prov i (upp)läsning. Frey 1843, s. 384. särsk. (†) till 1 e δ β’, om konfirmationsförhör; bildl. För en högre själaherde fick han stå sitt läseprof. CVAStrandberg 1: 256 (c. 1870).
2) (†) till 1 g: undervisningsprov, lärarprov. BerRevElLärov. 1843, s. 154. SFS 1882, nr 8, s. 13. Malmberget 1894, nr 5, s. 1. —
(1 e δ β’) -PRÄST. (ngt vard.) konfirmationslärare. Det var hennes läspräst. Söderberg Främl. 249 (1893, 1903). —
(1 (f)) -PULPET. (läs- 1736 osv. läse- 1901—1932) (i sht förr) använd vid (upp)läsning; särsk. om pulpet som användes vid textens uppläsning o. d. i kyrka. Tersmeden Mem. 2: 231 (1736). Laurin Konsth. 88 (1900). —
(1 e) -PÄNNINGAR, pl. (läs- 1830 osv. läse- 1723)
1) (†) trol. om avgift till prästen vid det lagstadgade förhöret i kristendomskunskap före lysning till äktenskap. För Brude-Folks Lysning gifves (åt prästerskapet) i et för alt 16. öre Sm:t, och vare de så kallade Läsepenningar aldeles afskaffade. PH 1: 416 (1723).
2) (förr) till 1 g, om avgift som erlades av barnens föräldrar till skolläraren. LdVBl. 1830, nr 40, s. 3. —
(1 (e)) -ROCK. (läs- 1929 osv. läse- 1833) avsedd att användas vid läsning (o. studier). Almqvist Hind. 5 (1833). PersonhT 1929, s. 186. —
-ROTE. (läs- 1905—1927. läse- 1788—1894)
1) (i vissa trakter) till 1 (e): husförhörsrote. Wallquist EcclSaml. 1—4: 98 (1788; efter handl. fr. 1715). Den bästa i sin läsrote vid husförhören hade han nog varit. Väring Vint. 20 (1927).
-RUM. (läs- 1807 osv. läse- 1800—1880)
1) till 1: (samlings)rum avsett för läsning; äv. om rum som är särskilt lämpat för (ostörd) läsning. Skolbibliotek med läsrum. Hotellets läsrum. Läsrum för sjömän. Rummet inåt gården är ett bra läsrum. Weste (1807). Ludvig Almqvist (kom) och begärde att få tala vid mig i första kammarens läsrum. De Geer Minn. 2: 122 (1892). jfr tidnings-läsrum.
2) (numera föga br.) till 1 e, g: lärorum (i skola), skolsal. Porthan BrSamt. 1: 243 (1800). Hörlén GSed. 162 (1914). Östergren (1932). —
-SAL, -SALONG, se C. —
(1 e, g) -SCHEMA. (läs- 1877 osv. läse- 1809—1891) pedag. schema för läsningen (i en skola), (skol)schema. VLArk. Invent. 1809. PedT 1896, s. 570. —
(1 (e)) -SEDEL. (läs- 1693—1904. läse- 1904) (i Finl., förr) intyg l. betyg som utdelades vid ett läsförhör. BtÅboH I. 11—12: 86 (1693). Lagus Pojk. 67 (1904). Westermarck FRunebg 15 (1904). —
(1 e) -SKOLA, r. l. f. (läs- 1766—1894. läse- 1716—1894) (numera bl. tillf.) skola med undervisning i läsning o. andra läroämnen. PH 8: 525 (1766). Slöjd-, lek- och .. lässkola. DN 1894, nr 9027 A, s. 1. särsk. (förr) i motsats till apologistklass l. apologistskola; jfr lärdoms-skola. VDAkt. 1716, nr 336. Båda de lägsta klasserna, den i Läs-Skolan och den i Apologist-klassen. BerUppfostrCom. 1813, Bil. 1, s. 128. —
-SPRÅK(ET). (läs- 1886 osv. läse- 1898) språkv. om det lästa språket (i motsats till samtalsspråket o. d.), skriftspråk. Lundell Rättstafn. 35 (1886). Beckman SvSpr. 132 (1904). —
-STOL. (läs- 1759 osv. läse- 1808—1913) lämplig att användas vid läsning. Tersmeden Mem. 4: 160 (1759). En inventieus Läsestol, klädd med grönt Saffian, stoppad med Dantzigertagel. DA 1808, nr 128, s. 6. —
-STUND. (läs- 1798 osv. läse- 1759—1842)
-STYCKE, se C. —
-STÄLLNING. (läs- 1837 osv. läse- 1882)
1) ställning som man intar, då man läser. HLing (1882) hos LGBranting 1: XXXV.
2) (numera föga br.) konkret: ställning (ställ) där boken o. d. placeras vid läsning. Wennerberg Bref 1: 41 (1837). Schwartz Pos. 261 (1863). —
-SYN. i sht med. synförmåga som är stark nog för att läsa (o. skriva); jfr led-syn. NordMedArk. 1899, nr 23, s. 41. —
-SÄLLSKAP, se C. —
(1 a) -TABELL. (läs- 1823 osv. läse- 1886) (förr) tabell med bokstäver som användes vid den första läsundervisningen. Svensson Vexelund. 7 (1823). —
(1 e) -TAG. (ngt vard.) i pl., om den energi l. fart varmed läsning o. studier bedrivas; särsk. [jfr uttr. vara, komma i tagen l. i arbetstagen] i uttr. vara, komma i lästagen, vara i full fart med att läsa resp. riktigt komma i gång med läsningen. Hvad man under jämna och lugna lästag inhämtat. Herrlin Minnet 342 (1909). —
-TAKT. (i fackspr.) till 1: takt l. hastighet varmed man läser. Oldberg Pedag. 56 (1843). särsk. (†) till 1 e, = -tag. Temmeligen i lästakt. Topelius Dagb. 1: 194 (1834). Klint (1906). —
(1 a) -TAVLA. (läs- 1779 osv. läse- 1781—1792) (förr) pedag. om lästabell o. d. Wallquist EcclSaml. 5—8: 438 (1779). Kullberg Soyaux 56 (1805). —
(1 e, f γ, g) -TERMIN. (läs- 1762 osv. läse- 1760 osv.) termin varunder undervisning meddelas vid läroanstalt. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. D 4 b. GrundstSthmHögsk. 9 (1877). —
-TID. (läs- 1790 osv. läse- 1635—1902)
1) till 1 e, f γ, g: tid varunder undervisning meddelas vid läroanstalt. Skolordn. 1724, s. 9. Möller (1790). särsk.
a) (†) i pl. (Gustav Vasa) roade sig med sina vänner, emellan läse-tiderne, omkring staden (dvs. Uppsala). Celsius G1 1: 5 (1746).
b) (†) sammanfattande, om studietiden. De, som under läsetiden värkeligen gjordt sine ståndsval. Annerstedt UUH Bih. 4: 45 (i handl. fr. 1751). Fryxell Ber. 14: 103 (1846).
2) (i folkligt spr.) till 1 e δ β’: tid för konfirmationsundervisning. Hagström Herdam. 4: 338 (i handl. fr. 1787).
-TIMME. (läs- 1786 osv. läse- 1760—1932) särsk.
a) till 1 e, g, i fråga om skola o. d.: skoltimme, ”timme”. Then sidsta Läse-timan i veckan (skall) användas til .. repetition. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. B 3 b.
b) (†) till 1 f γ, om föreläsningstimme. Annerstedt UUH Bih. 4: 388 (i handl. fr. 1776). Adlerbeth FörslSAOB (1798). —
(1 f) -TON ~tω2n. (läs- 1893 osv. läse- 1820) om den ton som användes vid högläsning; ofta om entonig sådan (motsatt: talton). Lindblom Cat. 3 (1820). En torr och prosaisk läston. Svahn LbMuntlFöredr. 4 (1903). (Ellen Keys) högstämda läston. Laurin 3Minn. 426 (1931). —
-TREVLIG. (†) trevlig att läsa. SD 1892, nr 352, s. 3. Läsvärda och äfven till stor del lästrefliga skildringar. SD(L) 1896, nr 169, s. 6. —
(1 a) -UNDERVISNING~0020. (läs- 1808 osv. läse- 1881—1899) För den första läsundervisningen. Broocman TyUnd. 2: 120 (1808). —
(1 e, g) -VECKA, r. l. f. pedag. vecka som ingår i en skolas läsår. 32 Läsveckor om året. FörslSkolordn. 1817, s. XVII. —
(1 (e)) -VURM, i bet. 1 r. l. f., i bet. 2 m.||ig. (vard.)
2) person som på ett överdrivet sätt intresserar sig för läsning, bokvurm, bokmal. Gyllenborg Vill. 43 (1721). Mörner Hagenbeck 11 (1924). —
-VÄG. om sysslande med läsning (varigm man syftar att nå visst resultat l. mål). I läsväg, gm att läsa, äv.: i bokväg, i litteratur. Det lilla hon lärt sig i läsväg. Hagberg Trub. 282 (1917). Jag hör inte till dem som komma läsvägen vare sig till sanning eller förvillelse. Wägner NattS 166 (1926). Har du något nytt i läsväg att låna mig? Östergren (1932). särsk. till 1 e, i fråga om studier vid högre läroanstalt: studieväg; i sht i sg. best.: ”den lärda vägen”. Gå läsvägen. I läsväg, förr äv. i läsvägen, i fråga om studier. Möller (1790). I läsvägen. Weste (1807). Vår gymnasist, som i läs-väg hade ett ypperligt hufvud. Palmblad Nov. 4: 158 (1851). (De) hade gått läsvägen. Lagerlöf Top. 10 (1920). —
-VÄN, m.||ig. (läs- 1851—1872. läse- 1849) (numera bl. tillf.) litteraturvän. Wingård Minn. 10: 109 (1849). Ahlman (1872). —
-VÄRDIG. (läs- 1740. läse- 1790, 1807) (†) läsvärd. Humbla Landcr. 155 (1740). Möller (1790, 1807). —
(1 e) -VÄRK, n. (läs- 1756—1780. läse- 1751—1797) (†)
1) i sg. best., sammanfattande, om de lärda studierna. Annerstedt UUH Bih. 4: 41 (i handl. fr. 1751). Den tidens okloka grannlagenhet i läsverket, eller det så kallade pedanteriet. Runeberg ÅmVetA 1780, s. 8.
2) konkretare, om undervisningsanstalt l., sammanfattande, om dylika inom visst område. Af berömlig .. nit för detta Läsevärk (dvs. Visingsö gymnasium). VDAkt. 1782, nr 46. De flere innom Läseverket i Stiftet nu varande ledigheter. Därs. 1788, nr 423. särsk. inskränktare, om den lärda skolan i motsats till apologistklassen. VDP 12/9 1781. —
-VÄRLD. (läs- 1834 osv. läse- 1802—1932) [efter t. lesewelt o. (senare) d. læseverden] (numera mindre br.) den läsande allmänheten, den litterära publiken, de litterära kretsarna. Dessa arbeten (funno) bifall af den tidens läseverld. 2VittAH 8: 414 (1802, 1808). (Bredden i S. von Knorrings arbeten) har varit ödesdiger för hennes romaners lifskraft hos läsvärlden. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 416 (1915). Östergren (1932). —
(1 e, g) -ÅR. (läs- 1769 osv. läse- 1807—1917)
1) pedag. den tid (vanl. omfattande senare delen av ett kalenderår o. förra delen av det därpå följande) varunder undervisningen bedrives vid en läroanstalt o. varvid en årskurs genomgås. Skolordn. 1807, s. 44. Läsåret fördelas på en hösttermin och en vårtermin. SFS 1928, s. 1443.
2) (†) allmännare: år varunder studier bedrivas. Så jämnka, .. at läs-åren må lända til Guds ära. Posten 1769, s. 800 (om universitet). —
(1 e) -ÄMNE. (läs- 1846—47 osv. läse- 1846—47) pedag. skolämne av teoretisk art; motsatt: övningsämne. TLär. 1846—47, s. 93. —
-ÖVNING. (läs- 1807 osv. läse- 1790—1917)
1) pedag. till 1 a: övning i innanläsning l. i läsning av främmande språk; äv. om lektion då dylik övning bedrives. Möller (1790). Cederschiöld o. Olander Vink. 12 (1901).
B (†): LÄSA-MÄSTARE, se A.
C (Anm. Ssgsformen läse-, som var den vanligaste i det äldre språket, bibehålles i ngt större utsträckning i finländsk svenska än i rikssvenskan, t. ex. i orden LÄSE-ORDNING, -PLAN, -ÅR, där rikssvenskans nuvarande form normalt är läs-.): LÄSE-AFTON, se A. —
-ANSTALT. (läs- 1856. läse- 1790—1888) (†)
1) till 1, om samlingslokal o. d. där man har tillfälle att läsa. Weste (1807). Lundin NSthm 356 (1888).
-ART, se A. —
(1 f ε) -BAND. (läs- 1557—1561. läse- 1542—1663) (†) radband. LPetri DialMess. 83 a (1542). Thetta läseband kommer til Pass, / När jagh lääs horas Canonicas. Brasck Apg. L 4 a (1648). Laurelius Alb. 118 (1663). —
-BARN, se A. —
-BIBLIOTEK. (läs- 1825—1852. läse- 1793—1904) [jfr t. lesebibliothek] (†)
2) i boktitlar, ss. beteckning för en (likformigt utstyrd) serie skrifter, i sht med skönlitterärt innehåll. Läse-bibliotek för barn. (1827; boktitel). Dalin (1853). —
-BOK; pl. -böcker. (läs- 1812—1834. läse- 1701 osv.)
1) till 1 (e): (för skolbruk avsedd) bok som innehåller valda framställningar l. textstycken ur svensk (jämte dansk o. norsk) litteratur l. (i sht förr) på främmande språk. LäseBöcker i Latinska Språket. HFinSkolvH 2: 314 (1803). Läsebok för folkskolan (1868; boktitel). Svensk Läsebok. Mjöberg (1910; boktitel).
2) (förr) till 1 (e), om av prästerskapet förd bok med anteckningar om församlingsmedlemmarnas vid husförhör ådagalagda läskunnighet o. kristendomskunskaper. VDAkt. 1701, nr 52. Därs. 1731, nr 124.
-BORD, se A. —
-CIRKEL. (läs- 1838—1906. läse- 1808 osv.) [jfr t. lesezirkel] krets av personer som samlas till gemensam högläsning l. som (efter uppgjord plan) sins emellan utbyta (ett överenskommet antal inköpta) böcker; förr äv. i fråga om dylikt utbyte av tidningar o. tidskrifter. Broocman TyUnd. 2: 152 (1808; om t. förh.). Undertecknads Läse-Cirkel af Stockholms Dag- och Veckoblad. DA 1824, nr 6, s. 8. Läsecirkeln alternerade hos fru Silfverstolpe, Geijers, Atterboms (osv.). Dahlgren 1Ransäter 284 (1905). SvD(B) 1941, nr 267, s. 7. —
-DAG, -DRAMA, -FEL, -FOLK, se A. —
-FRUKT. [efter t. lesefrucht] (i litterärt färgat skriftspr.) ngt som bl. är en frukt l. ett intryck av läsning o. som saknar självständighet o. originalitet; i sht i pl., om citat, litterära anspelningar o. d. SvLittFT 1838, sp. 87. (B. E. Malmströms) Ariadne, närmast en ”läsefrukt” af Homeros. 2NF 17: 660 (1912). —
-FÄRDIGHET, se A. —
-FÖRENING. (läs- 1889—1932. läse- 1845 osv.) (i sht förr) förening som bereder sina medlemmar tillgång till läsning av böcker, tidskrifter, tidningar o. d. En Skandinavisk Läseförening (i Paris). SthmFig. 1845, s. 114. —
-FÖRHÖR, -FÖRMÅGA, -GIRIG, se A. —
-HÅG, se A. —
-KABINETT. (läs- 1852—1866. läse- 1800 osv.) (i fråga om ä. förh.) (mindre) läsrum. MoB 2: 207 (1800). 2NF 32: 347 (1921). särsk. oeg., ss. boktitel o. d.; jfr -bibliotek 2. Läsekabinett, illustrerade romaner af in- och utländska författare. (1876; boktitel). —
-KAMMARE, -KAMRAT, -KARL, -KLASS, -KONDITION, -KONST, se A. —
-KRETS. (läs- 1851—1932. läse- 1853 osv.)
2) den krets av läsare (publik) som en författare, publikation, visst litteraturslag o. d. har. Han har en stor läsekrets. Tidningen ger vad läsekretsen vill ha. Den vetenskapliga läskretsen är i vårt land fåtalig. 2SAH 54: 100 (1878). Siwertz JoDr. 232 (1928). —
-KUNSKAP, -LAG, -LUST, se A. —
(1 (e)) -LÄNGD. (†) husförhörslängd. Murenius AV 393 (1658). Cavallin Herdam. 1: 77 (1854; efter handl. fr. 1687). —
-METOD, -MÄSTARE, -MÖTE, -ORDNING, -PLAN, -PROV, se A. —
-PSALM. psalm som företrädesvis läses (o. icke sjunges); särsk. om psalm avsedd att läsas vid enskild andakt. Nodermann o. Wulff Församl KSångb. 37 (1922). Olsson PsalmbFolkb. 21 (1942). —
-PULPET, -PÄNNINGAR, -ROCK, -ROTE, -RUM, se A. —
-SAL. (läs- 1886—1935. läse- 1891 osv.)
1) till 1 (e): sal för läsning i bibliotek. Referensbiblioteket i läsesalen. Sundén (1886). Siwertz JoDr. 419 (1928).
-SALONG. (läs- 1906. läse- 1868 osv.) (i sht förr) samlingslokal för läsning på stället av där tillhandahållna böcker, tidningar o. d. Stockholms läsesalong, öppnad 1866. AdrKalSthm 1868, Adr. s. 173. Tenow Solidar 1: 78 (1905). —
-SCHEMA, -SEDEL, -SKOLA, -SPRÅK, -STOL, se A. —
-STUGA. mindre samlingslokal för läsning, ofta i förbindelse med folkbibliotek. Värme- och läsestugor för fattiga. PT 1892, nr 288, s. 3. —
-STUND, se A. —
-STYCKE. (läs- 1906. läse- 1878 osv.) i sht pedag. om sammanhängande textstycke (i en läsebok) som läses vid läsövning. Normalpl. 1878, s. 44. —
-STÄLLNING, se A. —
-SÄLLSKAP ~20 l. ~02. (läs- 1820—1910. läse- 1795 osv.) (i fråga om ä. förh.) läseförening. Et Läse-Sällskap var inrättadt i Norrköping. Wallquist EcclSaml. 5—8: 637 (1795). —
-TABELL, -TAVLA, se A. —
(1 a) -TECKEN. (i fackspr.) (grafiskt) tecken som insättes i en text för att underlätta läsningen. (Vokalerna) och alla öfriga i hebräiskan nu brukliga läsetecken (uppkommo) i 6:te till 8:de århundradet. SvLitTidn. 1818, sp. 595. 3NF 3: 207 (1924). —
-TERMIN, -TID, -TIMME, -TON, -UNDERVISNING, -VÄN, -VÄRDIG, -VÄRK, -VÄRLD, -ÅR, -ÄMNE, -ÖVNING, se A.
1) till 1 a: läslig. Den med säkerhet läsbara delen af .. runinskriften. 2VittAH 26: 349 (1869). SkrHVSamfU IX. 3: 26 (1904).
2) som lämpar sig för läsning; som låter läsa sig; som man kan läsa utan att tröttna l. bli uttråkad; äv. övergående i bet.: läsvärd. Skildringen av barndomsåren är det enda läsbara i boken. LittT 1796, s. 157. Vi tro oss om att skrifva en temligen tydlig, ledig och någorlunda läsbar prosa. Polyfem II. 22: 2 (1810).
Avledn.: läsbarhet, r. l. f.
LÄSERI, n.
2) till 1 d: det fromhetsliv o. den religiösa åskådning som kännetecknar läsare (se d. o. 2); äv. om religiös rörelse som framkallas av läsare. Fehrman Wingård 1: 84 (i handl. fr. 1825). Läseriet i Skelleftebygden under 1800-talet. Edquist (1917; boktitel). jfr gammal-, ny-läseri.
Ssg (till läseri 2): läseri-galenskap. nedsättande, om läseri. Läserigalenskapen börjar upphöra. VexjöBl. 1842, nr 12, s. 1. —
LÄSERSKA, f.
1) till 1: läsarinna; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr. ÖoL (1852). Dahlgren Lyr. 23 (1913). jfr korrektur-, roman-läserska.
2) till 1 d: kvinnlig läsare (se d. o. 2); ofta mer l. mindre nedsättande. Almqvist Går an 57 (1839). En ung man, som gråter likt en gammal läserska, det är dock något betänkligt. Wikner Lifsfr. 1: 193 (1866).
LÄSLIG, adj.; adv. -a (†, Swedberg Schibb. Nnn 1 a (1716)), -en (†, FörarbSvLag 5: 429 (1717), PH 6: 4228 (1756)), -t. [fsv. läsliker] (läs- 1602 osv. läse- 1539—1807. sg. n. -igit (-gh-) 1602—1692. -igt 1795 osv.)
1) till 1 a: som (utan svårighet) kan läsas, läsbar (se d. o. 1), lättläst. BtFinlH 3: 96 (1539). Tryckia små, doch läsliga och beqwema Biblar. Swedberg Schibb. d 2 b (1716). Till skolmästare må ingen antagas, som ej .. skrifver ren och läselig stil. KyrkohÅ 1904, s. 211 (1807). jfr lätt-, svår-, väl-läslig. särsk. bildl.; förr äv.: skönjbar; jfr läsa 1 h, 2. Lybecker Young 138 (1795). (Oron) var .. läslig i hvarje anletsdrag. Wetterbergh Selln. 138 (1853). Billing Betr. 569 (1907).
2) (mera tillf.) läsbar (se d. o. 2). 1Saml. 1—6: 343 (1773). Allt sattyg i världen var bara till för att .. (tidningen) skulle få en läslig första sida. Siwertz JoDr. 184 (1928).
LÄSNING, LÄST, sbst.1, se d. o.
Spalt L 1732 band 16, 1942